Har ni varit med om detta? Här kommer en rykande färsk historia.

Jag jobbar som sässongsanställd på mitt jobb, det är 4 stycken som är sässongsanställda, förra veckan fick jag förfrågan om jag ville vara kvar och jobba, alltså jag ska få en förängd anställning.
Eftersom jag behöver ett jobb och jag trivs så tackar man ju jag ja på erbjudandet.

Än så länge har jag inte fått något nytt anställningsavtal,

Idag när vi åt frukost kom ftågan: blir någon kvar efter sässongen. Min arbetsledare sa att jag blir kvar p.g.a att jag jobbar istället för en annan person som är sjukskriven.

Blev dålig stämmning och jag hör meningen
Ja jag får väl slå mig i huvudet med något så jag också kan få bidrag,vilket var riktat mot mig då jag inte har dolt att jag fått min asperger diagnios, och att jag fått reda på att jag kan få anställningstöd om det behövs.

Varför jag blev kvar, var för att cheferna frågat arbetsgruppen om vem som de ville ha kvar av oss 4
Och det blev jag, p.g.a kan områdena, jag svetsar, och skruvar, kör maskiner och aldrig säger nej till att jobba över eller ställa upp om det behövs, öven om det är mitt i natten vi börjar.
Många av de som vill ha kvar mig vet inte ens om mina svårigheter eller att jag kan få stöd att bli anställd.

Men nu tror en varjefall att jag blir kvar för jag kan få bli en bidragsgubbe. Samma person tyckte även att jag fjäska när jag sa hej chefen när vår platsansvariga kom in i matsalen. Vilket är vanlig hyffs enligt mig att hälsa om någon kommer in.
Samma person plus en till brukar även att härma mig ibland och förlöjliga mig.

Och nu har jag blivit det svarta fåret som två av sässongarna inte pratar med längre, utan de pratar om mig istället när jag är frånvarande.

Så nu sitter jag här med skuldkänslor, ångest och är både arg och besviken på idioterna. Men så här brukar det alltid bli när jag jobbar
Slutar alltid att folk blir arga på mig, enda jag gör är ju mitt jobb och försöker vara social även om det inte riktigt funkar med det sociala

syntax skrev:Har ni varit med om detta? Här kommer en rykande färsk historia.

Jag jobbar som sässongsanställd på mitt jobb, det är 4 stycken som är sässongsanställda, förra veckan fick jag förfrågan om jag ville vara kvar och jobba, alltså jag ska få en förängd anställning.
Eftersom jag behöver ett jobb och jag trivs så tackar man ju jag ja på erbjudandet.

Än så länge har jag inte fått något nytt anställningsavtal,

Idag när vi åt frukost kom ftågan: blir någon kvar efter sässongen. Min arbetsledare sa att jag blir kvar p.g.a att jag jobbar istället för en annan person som är sjukskriven.

Blev dålig stämmning och jag hör meningen
Ja jag får väl slå mig i huvudet med något så jag också kan få bidrag,vilket var riktat mot mig då jag inte har dolt att jag fått min asperger diagnios, och att jag fått reda på att jag kan få anställningstöd om det behövs.

Varför jag blev kvar, var för att cheferna frågat arbetsgruppen om vem som de ville ha kvar av oss 4
Och det blev jag, p.g.a kan områdena, jag svetsar, och skruvar, kör maskiner och aldrig säger nej till att jobba över eller ställa upp om det behövs, öven om det är mitt i natten vi börjar.
Många av de som vill ha kvar mig vet inte ens om mina svårigheter eller att jag kan få stöd att bli anställd.

Men nu tror en varjefall att jag blir kvar för jag kan få bli en bidragsgubbe. Samma person tyckte även att jag fjäska när jag sa hej chefen när vår platsansvariga kom in i matsalen. Vilket är vanlig hyffs enligt mig att hälsa om någon kommer in.
Samma person plus en till brukar även att härma mig ibland och förlöjliga mig.

Och nu har jag blivit det svarta fåret som två av sässongarna inte pratar med längre, utan de pratar om mig istället när jag är frånvarande.

Så nu sitter jag här med skuldkänslor, ångest och är både arg och besviken på idioterna. Men så här brukar det alltid bli när jag jobbar
Slutar alltid att folk blir arga på mig, enda jag gör är ju mitt jobb och försöker vara social även om det inte riktigt funkar med det sociala

Vilka kräk. på dig.

@syntax, det dom utsätter dig för är inget annat än trakasseri och mobbing och det är numera åtalbart. Upplys dem om detta och gå omedelbart till din närmaste chef och säg att detta måste dom ta tag i annars väntar kanske åtal. Du ska inte behöva ta detta, hoppas det verkligen kan ordna opp sig...

Strunt samma, dom försvinner väl snart i alla fall om dom bara är säsongsanställda?

Jo jag vet att det är mobbning, men de försvinner om en vecka, känns bara så jävla taskit av dem,

Jag funderar på att prata med plastchefen vi har, är bara så jävla frustrerad, det var inte jag som sa att jag skulle vara kvar ju. Men det är ändå jag som får it för det

Hur har ni löst liknande situationer?

syntax skrev:Hur har ni löst liknande situationer?

Det är svårt, men om man tidigt gör klart att man inte tål skitstövelfasoner och ber dom säga direkt om det är något de tycker är fel, brukar hjälpa lite och sen kan man vid något tillfälle bjuda på lunch eller fika så brukar man klara sig och ligga på plus...

Då det bara handlar om en vecka till så hade jag försökt slå dövörat till.
Sedan får man se om det eskalerar under veckan som går. Då får man kanske ta upp det.

Du skall inte ha dåligt samvete för att företaget valde dig, du skall vara stolt över det. De andra förlorade den jämförelsen och sedan förlorade de igen när de lät sin besvikelse synas så tydligt. Du måste inse att du är bättre än dom och vara lite skadeglad istället. Skratta åt dom ifall de kommer med missunnsamma kommentarer.

Huggorm skrev:Du skall inte ha dåligt samvete för att företaget valde dig, du skall vara stolt över det. De andra förlorade den jämförelsen och sedan förlorade de igen när de lät sin besvikelse synas så tydligt.

Precis!

Det kan vara svårt att skaka av sig dumma kommentarer, men det låter onekligen som avundsjuka. En del människor, särskilt sådana med dålig självkänsla, tycks tro att de själva kan växa genom att trycka ned andra.

En tanke, om man har råd, bjud dem på en avskedsfest, haha...

Idag har det gått bådebättte och sämmre, den ena petsonen ville åka med och hjälpa mig med mina saker
Så vi har haft en pratstund under eftermidagen medans vi arbetade, och han verkar ta det lugnt med detta.

Den andre personen total ignorerar mig, vi kan vara i samma rum men han ignorerar mig totalt, pratar och är trevlig mot allt och alla men mig kollar han inte ens åt.

Problemet är tydligen att jag hållit tyst om att jag skulle få förlängt. Men jag vill ju inte berätta sånt som inte är helt klart, eller låta andra personer gotta sig i mitt mysslyckande om det inte blir något i slutändan.

Jag verkligen känber hur han har taggarna utåt totalt mot mig, jag vill ju inte försöka prata med honnom heller, för jag vill inte skapa mera konflikter, jag har det nog kämpigt med att jag skuldbelaggt mig själv att jag skå få vara kvar

syntax skrev:Jag verkligen känber hur han har taggarna utåt totalt mot mig, jag vill ju inte försöka prata med honnom heller, för jag vill inte skapa mera konflikter, jag har det nog kämpigt med att jag skuldbelaggt mig själv att jag skå få vara kvar

Fråga honom om ni har något slags schism som du inte fattat och att du ber om ursäkt i så fall, på ett hövligt och snällt sätt, om han vet att du är AS så kan du nämna att du fattar saker sämre ibland pga det...