Kahlokatt skrev:

kiddie skrev:Andedräkt är förresten ett fint ord.

Jag kan en bra och lite fånig rebus. Man ritar ett klassiskt "lakanspöke". Sedan ritar man lite lappar och revor i lakanet. Uttydningen är förstås "DÅLIG ANDEDRÄKT".

Haha, den var rolig

Mannagrynsgröt är ett ord som börjar fint och urartar och blir fult. Ett besvikelseord.

Jag tycker det verkar som folk mer går efter associationer el vad orden betyder, när de listar de fulaste orden. Som om det inte går att urskilja själv ljuden från betydelsen. I annat fall skulle förstås "hon", "han", "den" vara lika fult som "hen".

Samma med de vackra orden. Det går inte att tycka att ett ord är vackert om man tycker betydelsen är ful/obehaglig.

Läste vad en diktare (Katarina Frostenson) tyckte var vackra ord, men hon verkar också utgå från betydelsen:

knäcke, steg, plåttak och moln

"Ja, det är anspråkslösa och enkla ord. Jag tycker om vardagligheten. Tugga knäcke, gå några steg, titta ut på plåttaken, se på molnen." Sparlåga tycker hon också är att vackert ord, även om det brukar betyda något negativt, verksamheten får gå på sparlåga pga besparingskrav.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Nästan allt är vackrare än hen. Som låter som nåt från Teletubbies med dålig andedräkt.

Kunde inte ha utryckt det bättre själv. Eller för mej är det ordet någon slags könlös intetsägande grå människa.

Jag håller med.

Om vackra och fula ord, samt vad som styr?

Mange vakre ord jo, og kan like å bruke dem selv om jeg ikke alltid er inneforstått med deres betydning, så kan de gjerne oppfattes i betydningen fule da.

Jeg forbeholder meg retten til å uttrykke meg på den måten jeg finner mest tilforlatelig i henhold til min personlighet i så henseende, og at hva dere mener om det kan dere bare la synke for min del.

Det har helt klart med ordets laddning att göra. Maj tycker nog många är ett vackert månadsnamn, men hur många tycker att bajs låter fint? Ändå är orden väldigt lika.

Fjäder låter fint, eller hur? Men fjolla, hur fint låter det?
Kristall låter fint. Krigisk låter inte fint.
Honung låter fint. Horunge låter inte fint.

Ibland har ord med liknande betydelse helt klart en gemensam ordstam, det vet jag att Fredrik Lindström har skrivit om. Fj* måste ha betytt någonting mjukt och lätt: Fjäder, fjun, fjärt, fjäll, men även fjantig och fjollig.
Skr* måste ha betytt något stort och vräkigt: Skramla, skrika, skråla, skrävla, skryta, skrot, skrymmande, skrapa, skreva, skrämma.
Sl* stod nog för något halt och kladdigt: Slem, slamsa, sladda, slira, slödder.
Sp* och spr* verkar ha stått för kraft eller något som går sönder: Spotta, sparka, spika, sprätta, spricka, sprattla, spruta, spreta, spy, spöa.
Lju* verkar symbolisera något mjukt och fint: Ljuv, ljung, ljummen, ljuvlig, ljus...
Och så vidare.

Kahlokatt skrev:Lju* verkar symbolisera något mjukt och fint: Ljuv, ljung, ljummen, ljuvlig, ljus...

Ja, men jag tror att l i lj inte var stumt förr. För andra ju-ljud låter inte alltid speciellt mjuka och fina: hjul, juver, djup, djurisk, gjutjärn

Det är intressant med att vissa ljud-kombinationer ger positiva el negativa intryck. Det finns flera negativa ord om kvinnor som börjar på sl: slampa, slinka, slyna, slarvmaja (fast det finns slarver för män också).

Alien skrev:

Kahlokatt skrev:Lju* verkar symbolisera något mjukt och fint: Ljuv, ljung, ljummen, ljuvlig, ljus...

Ja, men jag tror att l i lj inte var stumt förr. För andra ju-ljud låter inte alltid speciellt mjuka och fina: hjul, juver, djup, djurisk, gjutjärn

Nej, det stämmer. De uttalades L-juv, L-jung, osv.
Sje-ljuden har ju också uttalats som de stavas. Stjärna uttalades s-t-jerr-na, skära uttalades s-k-ära, osv.

Alien skrev:Det är intressant med att vissa ljud-kombinationer ger positiva el negativa intryck. Det finns flera negativa ord om kvinnor som börjar på sl: slampa, slinka, slyna, slarvmaja (fast det finns slarver för män också).

Ja, det verkar ju helt klart som om sl* syftade på något halt och undflyende.

Vilka ord är vackrast respektive fulast i det svenska språket? Det kan vara betydelsemässigt eller rent fonetiskt. Jag tycker till exempel att ordet "körvel" är inte bara ett fult, utan snudd på äckligt ord!

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd.

Som en norrbagge med mycket tid i Sverige bakom mig kan jag säga att ordet "mysigt" är bra. Ljudet av ordet är mysigt att lyssna på. Och det är många fler, jag festade med er svenskar på 1990-talet och det var ett nöje att höra er ropa "nu kör vi!" och "Vill du hångla?". Och "puckelpist" är ett löjligt ord, hörde det i Sälen.

Fredrik Lindströms nominerade förresten, är "kvällssol" för vackraste och "grisfitta" för fulaste. Själv tycker jag att "bitterljuv" är väldigt vackert!

Freddy Dreadful skrev:kvällssol

Det norska ordet är "kveldssol". Det låter inte lika bra som "kvällssol, det är en liten skillnad men det svenska ordet är vackrare.

Fulast är nog det löjliga hittepå-pronomenet "hen".
Vackrast är kanske något poetiskt som "blomsteräng" eller "sommarregn".

Furienna skrev:Fulast är nog det löjliga hittepå-pronomenet "hen".

Ja det är hopplöst. Man vet ju inte vad folk pratar om och man måste fråga varje gång.

Vi har en tråd om vackraste och fulaste ord redan. Kanske kan slå ihop dem?

Dagsmeja är vackert.

Fäkuk är ganska fult (Hasse Alfredsson lär ha kallat Bengt Jahnsson för en Fäkuk)

Fulast är alla ortensvenska ord som len, yani , tabanja, gendish, tabbe , gitta , aina , suedi osv.

Vackraste svenska ordet hmm norrsken är ett vackert ord.

Kahlokatt skrev:Vi har en tråd om vackraste och fulaste ord redan.

Okej, det visste jag inte! Men det känns och andra sidan som att ALLA trådar redan finns. Det postmodernistiska dilemmat, alla tankar har redan tänkts! "Vemod" tycker jag är vackert. Det är ju inte ett ord utan ett namn, men "Bulltofta" är ju heller inte jättetjusigt!

Diamantklinga tycker jag är ett vackert ord, som jag skrivit förut.
Tänker på en klingande kristallkrona, men med stora diamanter istf kristaller.
Själva ordet låter också vackert.
Ser ut så här:

Paladinen skrev:Fulast är alla ortensvenska ord som len, yani , tabanja, gendish, tabbe , gitta , aina , suedi osv.

Jag skulle nog inte kalla dem för svenska ord.

Furienna skrev:

Paladinen skrev:Fulast är alla ortensvenska ord som len, yani , tabanja, gendish, tabbe , gitta , aina , suedi osv.

Jag skulle nog inte kalla dem för svenska ord.

Vissa av dom har ju fått sin plats i saol så som guss som betyder tjej och keff som betyder dåligt.

Dom är ju inte per definition svenska men dom har fått sin plats i det svenska samhället och språket och blivit accepterade i vardagsspråk.

Snusmumrik Man måste ju gilla det ordet.