Tänkte att det vore smidigt att samla alla tacktal och lovord (finns det något annat sätt att beskriva det hela på?) i en tråd. Ordning och reda, vet ni! ;-D

Jag tycker det var fantastiskt roligt och intressant, jag träffade massor av spännande personer - och det var ändå bara hälften av alla som var där!

Färg- och formtipsen på slutet var otroligt roligt att utföra och jag var fascinerad av min och Ingers samstämmighet!

Resesällskapet i bilen var av yppersta klass och Mats... Mats, Mats, Mats, utan dej hade då JAG inte tagit mej dit! Du ska ha ett STORT tack för din generositet!

Stugan var underbart harmonisk att existera i även om vädret inte alltid ville samma sak som vi. Getingarna kunde jag klarat mej utan, dock (blodtörstiga odjur det där!).

Den sociala baksmällan är enorm idag men det var den värd, jajjemen!

TACK ALLA!

En zombie går ut litet löst med spökinlägg (sid. 2 - 3 i den tråden)...

Jag vill tacka Aspkvinna som hämtade och skjutsade folk, Ganesh som lagade middan och var allmänt behjälplig hela tiden, och alla andra som räckte ett handtag där det behövdes.

Nästan otroligt att det funkade så pass bra trots att mitt lilla hus inte är dimensionerat för mer än 2-4 pers och vi var 21 vuxna, 2 asplingar och 2 vovvar. (Och ännu mer fantastiskt: ingen av alla dessa hade migränframkallade dofter. Jättetack till alla som skippade parfymen!)

Något annat som aldrig upphör att förvåna mig är hur bra man nästan genast kommer överens med personer man just träffat för första gången, och hur mycket intressant man har att prata om trots att man inte alls känner varandra.

Och hur bra vi kunde både samarbeta, kommunicera och improvisera, trots att det tidvis var väldigt blött, varmt, trångt och rörigt. Sånt som vi inte borde kunna.

Inger skrev:Och hur bra vi kunde både samarbeta, kommunicera och improvisera, trots att det tidvis var väldigt blött, varmt, trångt och rörigt. Sånt som vi inte borde kunna.

HAHA! Ja tänk vad vi kan när vi slipper kallpata.

I övrigt länkar jag hit.

Min sociala baksmälla börjar ge efter först nu!

Det var något hejdlöst arbetsamt att vara ett helt hus stolliga aspergare med alla... erhm... vad är det det heter nu... såssialiseringsproblem? samarbetsproblem? och liknande avarter som ingen lade märke till eller brydde sej om. Som humlan, som ju egentligen inte kan flyga. ;-D

Men OJ så roligt det var! Jag är så glad, så glad att jag kom iväg och fick träffa allt stollefolk! :-D

Jag är fortfarande däckad. Har sovit hela dan, både igår och idag, och ådrog mig dessutom en förkylning när vi som blev kvar satt ute och snackade resten av kvällen. Sitter här och snurflar och nyser och försöker läsa suddiga bokstäver genom rinnande ögon.

weasley skrev:Min sociala baksmälla börjar ge efter först nu!

Det var något hejdlöst arbetsamt att vara ett helt hus stolliga aspergare med alla... erhm... vad är det det heter nu... såssialiseringsproblem? samarbetsproblem? och liknande avarter som ingen lade märke till eller brydde sej om. Som humlan, som ju egentligen inte kan flyga. ;-D

Men OJ så roligt det var! Jag är så glad, så glad att jag kom iväg och fick träffa allt stollefolk!

Men verkade vi så stolliga då? Inte så värst va? Eller hade jag bara konstiga förväntningar (som att du skulle vara jämnårig med mig t ex)?

Inger skrev:Jag är fortfarande däckad. Har sovit hela dan, både igår och idag, och ådrog mig dessutom en förkylning när vi som blev kvar satt ute och snackade resten av kvällen. Sitter här och snurflar och nyser och försöker läsa suddiga bokstäver genom rinnande ögon.

I söndags gick jag på två utställningar (Beslagtagna bilder, på Polismuseet) och Ecce homo, på Clarion Hotel, samt gick från Etnografiska museets fik (mittemot Polismuseet) till Skanstull, för att sen avsluta med två öl (jag som inget tål).

SEN var jag mör kan jag säga. "Utedag" med mycket folk två dagar på raken, lite mycket för mig...

Ordet "stolliga" skriver jag med den allra största värme och glädje i magkänslan. Bara så ni vet! Inget negativt alls alltså!

Tack för en trevlig OA-träff + möte! Roligt att träffa er alla och att det gick bra att mina hundar var med. Tack igen till vår eminenta värdinna Inger. Krya på dig!

Tack, börjar lite smått piggna till men inte helt.

Vovvarna var ju förtjusande! (Lagom små också.) Hoppas du lyckades ta dig hem med all packning i behåll.

Jag får väl citera mig själv från en annan tråd:

Jag vill också tacka Inger som hade fullt upp med att serva oss. Likaså Pemer och alla andra som engagerade sig i OA (mer än jag). Jättekul att se så många irl och rent av prata med flera. Och två små hundar fanns det också att gulla med ibland.

Och tack till Mats som genom sitt skjutsande såg till att några av oss öht kom iväg!

Jag sov dåligt natten före (det gör jag alltid när jag ska åka nånstans) men så mycket bättre natten efter. 12 timmars umgänge är visserligen givande men också tröttande.

Jag har också tänkt på att jag vet inte riktigt vad skillnaden är mellan "vanliga sammankomster" och "AS-träff". Hade jag inte vetat om det, hade jag inte ens märkt att andra var aspergare. Har för fullt upp med egna tillkortakommanden för att lägga märke till andras ev dito. Sen är det lättare att vara social när man inte känner att man måste vara social.