pH skrev:Om någon känner sig illa behandlad av exempelvis en myndighet kan jag säga "Detta låter inte bra, jag förstår att du är ledsen och om det var som du upplevde det är det inte rätt". Jag kan däremot inte säga "Detta är fel och skall bekämpas!" utan att först veta mer.

Jag får emellanåt känslan av uttalanden i OAs namn att den omedelbara, oifrågasatta lojaliteten gäller. Jag kan inte ställa upp på det. Jag måste veta, förstå, ta ställning innan jag går till kamp.

[...]

Men för min smak tycks det emellanåt gå lite för snabbt från att någon säger orättvisa till att personen får förbehållslöst stöd för sin sida för att det skall fungera som en organisation jag kan stå för och känna mig representerad av.

Jag håller helt och hållet med pH i allt hon skriver, och särskilt i det jag citerat. Det är i min mening synnerligen olyckligt att det så ofta förekommer direkt olämpliga uttalanden i OAs namn, uttalanden av OAs ordförande, uttalanden med ett språkbruk som i vissa fall till och med resulterat i tillsägelser.

Det är bra att Pemer ursäktar sej. Men jag skulle helst se att det inte fanns något att be om ursäkt för.

Dessutom finner jag det problematiskt ur fler synpunkter än de som pH så klarsynt tog upp.

- Jag funderar på hur OAs nuvarande medlemmar ser på organisationen och hur dess engagemang ska se ut.

- Jag efterlyser genom detta också en handlingsstrategi och något som medlemmarna kan förenas kring.

Just nu verkar OAs aktiviteter styras till största delen av vad ordföranden ser och engagerar sej i på något vis. Det är förvisso bra (undantaget det jag skrivit om ovan) men övriga medlemmar känns osynliga. Har dessa punktinsatser från ordförande Pemers sida stöd i föreningens mål och syften? Sådana frågor är viktiga att diskutera och jag hoppas att detta görs internt åtminstone.

@ Kimmelie: Vi talar med aspergares egen röst, det är mer auktoritet i aspergerfrågor än det mesta man kan tänka sig. Däremot är det ju precis min poäng att auktoriteten blir låg om väldigt få aspergare står bakom.

Vad skulle ha högst auktoritet? Utomstående som tror sig ha läst på om vad Asperger är och försöker tala för någon/några aspergare i en fråga, där vi vet hur påfallande ofta de inbilldade kunskaperna är helt uppåt väggarna, eller aspergare själva som vet vad vi talar om?

Att både en och annan i världen utanför på fullaste allvar har så taskig bild av vad Asperger handlar om att ha problem med att de tror aspergare själva är muppar som man de facto inte ska lyssna på är ju inget argument för oss att börja tro på det själva också, och därför tycka att en egen organisation inte är någon idé!

Ska man se det så kan vi ju lägga ner hela grejen direkt. Vi kan inte påverka omvärlden, så varför ens försöka. Ja, just nu när jag känner mig så här trött och less är det ju ett lockande scenario. Varför i allsin dar fick man en så här dum idé...

Sedan tycker jag att det är en orättvis beskyllning att jag försöker "tvinga" folk att gå med. Det är klart jag inte kan.

Största delen av tiden tänker jag inte ens på saken och säger ingenting, men så i något läge påminns jag om situationen, ofta just av att se något exempel på aspergares många gånger mindre goda förhållanden och så råkar jag händelsevis bli frustrerad över hur mycket mer vi kanske hade kunnat göra redan om vi hade varit exempelvis tre gånger så många medlemmar. Och någon gång emellanåt slumpar det sig att jag råkar skriva något om det någonstans här på forumet. Och då blir jag genast själv den självklara anledningen att vara ännu mer emot.

Jag är inte mer än människa jag heller. Står själv mitt uppe i stora omvälvningar och besvikelser i mitt privatliv som påverkar hur jag mår och känner mig, och plötsligt händer det alltså. Som nu i eftermiddags igen, första gången på länge. Det var såååååå nära att jag aldrig hade tagit med de ytterligare styckena i mindre stil. Som jag önskar att jag hade varit lite mer vaken just då.

Ja alltså man får ju komma ihåg att peemer också har asperger och därför har sina svagheter precis som vi andra har, Man kanske inte kan förvänta sig att han ska uttala sig så neutralt och "brett" som tex en landstingsplitiker, jag menar just utifrån ayy han har asperger.
Det viktiga som jag tycker är att samtidigt som organisationen växer växer både möjlighet att påverka omvärlden och möjlighet att göra vår egen röst hörd, det är fantastiskt tycker jag.

Man kan påverka mycket mer än man tror!

När jag ser hur aspergare generellt trots allt måste anses ha det i samhället idag ser jag en liknelse jag inte alls tycker haltar alltför mycket, det är bara lyckligtvis väldigt stora gradskillnader det handlar om:

Jag kan se framför mig en liten grupp som försöker göra motstånd i Tyskland efter 1933. Gruppen består av lika delar socialister och borgerliga, men en och annan socialist ser bara de borgerliga i gruppen och tycker att "nej, så fan att jag reser mig mot nazisterna tillsammans med de där", och en och annan borgerlig ser likadant på saken för att det finns socialister i gruppen.

Och när motståndet försöker vädja lite om "ser ni inte nazisternas grymhet" så slår man det mer tillbaka på dem "fan vad ni tjatar om det där motståndet och angriper oss för att vi inte är med er mot Hitler".

Och det tycker jag svider något så alldeles förbannat att behöva ta.

Jag respekterar att alla inte är intresserade av att komma med, och jag ser inget motsatsförhållande mellan att kunna ha den respekten samtidigt som jag vill försöka diskutera sakernas tillstånd, och få lära sig exakt varför i olika lägen. Just för att "kampen" som sådan känns så viktig att föra.

Och jag tycker det är mycket mer orättvist och otillständigt att jag ska bli så mästrad och påhoppad för att jag har mage att över huvud taget försöka föra de diskussionerna utan att det ska tolkas som gnällighet.

Jag har understrukit jag vet inte hur många gånger att jag vill föra den diskussionen för att få reda på vilka barnsjukdomar vi än så länge har, och om ännu icke medlemmar har konkreta synpunkter på ändringar som må behöva göras. Vi har utvecklats enormt av just den linjen, bytt namn bl a...

Jag tycker det är otroligt orättvist att stora delar av den tiden då bli framställd som en större "fiende" än den omvärld vi skulle behöva gå samman för att bättre kunna påverka.

Huh?

Rosamunda skrev:Man kanske inte kan förvänta sig att han ska uttala sig så neutralt och "brett" som tex en landstingsplitiker

Det är det jag har fått en liten känsla av Weasleys linje att hon menar att jag ska kunna även som privatperson hela tiden, i varje fall här på forumet. Och visst, jag kanske skulle sluta ha "ordförande i OA" i min signatur här.

Vad Weasley kan ha för bild av vad jag skulle ha gjort för uttalanden i OA:s namn som skulle vara alldeles åt helsike, i andra sammanhang än inlägg här på forumet är jag mycket nyfiken på. Du får gärna exemplifiera det! Annars har jag mest känslan av att OA i ditt tycke måste ha en ordförande som världen utanför inte ens ska kunna komma in och se skogstokigt förbannad här på forumet?

För här på forumet erkänner jag en och annan groda. Självklart.

Men poängen var ju att OA är av aspergare för aspergare, så vi kan inte välja en renodlad slimmad välkammad NT som är såssialt kåmmpetent nog att uttrycka sig precis enligt NT-normen. Grejen är att det ska vara vi själva som driver det, och kommer med våra uttalanden.

Sedan kanske någon annan är bättre lämpad än jag, det får väl kommande årsmöte ta ställning till, men för närvarande råkar jag vara vald och jag kan bara göra så gott jag kan utifrån mina förmågor.

Sedan känns väl kombinationen av att vara så engagerad i hur det går för föreningen och hur den drivs och av vilka, samtidigt som man har valt att inte vara medlem, lite lustig. Jag får hela tiden påminna mig själv om att du inte är medlem, Weasley. Du känns som en, och det menar jag som en komplimang! Jag skulle vara stolt över att ha dig med, och kan t ex se dig som en - säkert bättre - ordförande.

Vi planerade ju för ett möte vid Flottsbro, som sedan rann ut i sanden när jag visade mig få mina tv-inspelningar samma helg och inte skulle kunna vara med själv och försvann som koordinator.

Men dina frågeställningar är riktiga och viktiga att diskutera. Skulle du kunna vara med vid årsmötesdagen den 23 januari? Så kanske man kan ha någon genomgång före årsmötet, och komma till goda beslut vid själva årsmötet på grundval av det. Om sedan du vill vara kvar som just något slags extern konsult eller ta plats i vår styrelse är helt upp till vad du föredrar - du skulle vara ett enormt tillskott som vilket som!

Tack för din input hittills, och tack på förhand för mer sådan!

pH:s inlägg 19:59:46 ser jag definitivt som en tankeställare. Det får jag ta åt mig av, och dra lärdomar av. Det var inga historier som ingick i min begreppsvärld att man skulle kunna få höra talas om, och nu var jag inte bättre på att hantera det än så, dessvärre.

Pemer, jag menar naturligtvis enbart dina uttalanden här på forumet. Dina uttalanden i övriga media kan jag inte uttala mej om. Jag har inte sett mer än ett eller kanske två exempel från andra ställen. Men det ÄR problematiskt att

1) du så snabbt "väljer sida" som pH beskrev ovan. (Jag tycker att allt pH skrev var otroligt bra formulerat!)

2) du så snabbt kommer med väldigt känslosamma utbrott.

Som ordförande har du ögonen på dej, precis som jag som moderator har det här på forumet. Problemet för dej, Pemer, är att du i alla AS-sammanhang är ordförande för OA. Alltså måste du i alla AS-sammanhang tänka på dina kraftuttryck. Tyvärr även här på forumet. Du undertecknar tex alla dina inlägg med att du är ordförande i OA via din signatur. Detta gör det extra viktigt att tänka på kraftuttrycken!

Att jag är engagerad trots att jag inte är medlem beror på alla dessa frågor jag ställt nu i mitt förra inlägg samt tidigare. Så länge jag inte har svar på dessa frågor kan jag inte ta ställning. Samtidigt tycker jag det är otroligt intressant med idén att diagnosticerade och ickediagnosticerade kan samsas om utrymmet och inte bli en klappa-på-huvet-organisation utan snarare en rycka-i-näshåren-organisation, om ni hänger med i min liknelse... ;-D

Jag är gärna med vid årsmötet den 23:e om den berömda tummen tillåter. Får se om det blir som extern konsult eller vad det ska kallas. Jag har lång erfarenhet av föreningsaktiviteter och har varit med i flera framtaganden av strategiplaner, handlingsplaner, mål och syften.

Huh? den 23:e?
Denna månad, dagen innan julafton?

@ Pemer: Först och främst vill jag bara skriva att jag respekterar det du gör för OA. Jag tycker det är starkt av dig att jobba för en organisation för aspergare, även om jag personligen inte riktigt litar på att OA kan hjälpa mig, förrän barnsjukdomarna vuxit bort...

Som weasley skrev, så kan du ibland uttrycka dig rätt starkt, utan att vara insatt i alla fakta. Det är bl a det jag är rädd för, att det skulle kunna göra mer skada än nytta. Jag ville inte såra dig, men när du uttryckligen vände dig direkt till mig, och skrev att du ville att jag skulle gå med i OA för att du skulle få driva "min fajt" - som dessutom är överspelad - så var jag ju tvungen att svara på det.

Men jag tvekade, som jag skrev, rätt länge innan jag postade det, för jag ville inte såra dig mer än nödvändigt... Och det var inte egentligen det finstilta jag reagerade på, utan först och främst det du skrev i normal storlek direkt till mig, och mer eller mindre uppmanade mig att gå med i OA, för att du skulle få driva min fajt - som alltså redan är överspelad...

Pemer skrev:@ Kimmelie: Vi talar med aspergares egen röst, det är mer auktoritet i aspergerfrågor än det mesta man kan tänka sig. Däremot är det ju precis min poäng att auktoriteten blir låg om väldigt få aspergare står bakom.

Vad skulle ha högst auktoritet? Utomstående som tror sig ha läst på om vad Asperger är och försöker tala för någon/några aspergare i en fråga, där vi vet hur påfallande ofta de inbilldade kunskaperna är helt uppåt väggarna, eller aspergare själva som vet vad vi talar om?

De flesta brukar ha lättast att lyssna på andra som "talar samma språk" som dem, dvs aspergare kanske lättare lyssnar på andra aspergare, men myndighetspersoner lyssnar lättare på andra myndighetspersoner. Eftersom deras syn är att aspergare är "muppar", så tror jag inte det skulle vara till så stor hjälp att komma dragandes med en - i deras ögon - "mupp", som stödperson i en kamp mot myndigheter... (Ursäkta om jag sårar dig igen...)

Och det finns faktiskt NT som förstår aspergare, och kan vara ett bra stöd, särskilt om det är personer som i sin yrkesroll har åtminstone viss auktoritet. Därför tror jag att de personer jag har kontakt med är bättre lämpade att hjälpa mig, och föra min talan, i de frågor som är aktuella för mig nu...

nano skrev:Huh? den 23:e?
Denna månad, dagen innan julafton?

23:e januari.

En av de viktigaste sakerna för mig personligen i livet är min trovärdighet. Främst gentemot mig själv, och jag håller hårt i den. Alltså är jag mycket noga med vad jag ansluter mig till, vad det står för, vad det symboliserar. Gäller såväl kultur/hobby/mode som ideologi/politik. Jag är noggrann och skeptisk gränsande mot rigiditet. Jag kan exempelvis inte säga att jag gillar en låt om jag inte förstår och respekterar textinnehållet, det är på den nivån.

På samma skala kan jag vara starkt emot fundamentalism utan att för den skull anse att alla som bekämpar den gör det rätt. Jag är negativ till terrorism men förkastar Guantanamo och tänker inte sluta upp bakom USAs metoder i kriget mot terrorismen. Man kan inte knulla för oskulden, man kan inte använda odemokratiska metoder för att skydda demokrati.

OA är en ny organisation, en organisation under framväxt. Som sådan är det naturligt med ett visst sökande och prövande kring syfte, mål, metoder, ståndpunkter. Det är naturligt men också oerhört viktigt.

Pemer, du säger att han vill höra vad människor tycker och tänker kring OA, att du inbjuder till dialog och diskussion. En god föresats. Jag förstår att du är engagerad och passionerad, goda egenskaper, och att detta engagemang gör att känslorna är nära. Men jag tror att du har en del att vinna på att tänka över hur du tar dig an det du hör, hur du besvarar det som sägs.

Mitt intryck är att du besvarar någons upplevelse med argument om varför de har fel. En upplevelse är sällan fel anser jag. Missförstånd kan ligga bakom hur jag tolkar min upplevelse, men jag blir knappast mer benägen att omvärdera om jag får höra att jag upplever fel. Jag tror att en stor vinst skulle finnas i att istället för att försöka motbevisa eller argumentera för en annan ståndpunkt/upplevelse öppna sig för att försöka höra och förstå hur och varför någon upplever det.

"Jasså, du tänker så. Intressant. Så upplever inte jag det. Berätta mer, varför ser du på det så? Hur skulle du vilja att det var? Vad är viktigt för dig?"

Därmed inte sagt att det skall leda till förändring eller anpassning. Man kan inte passa alla, tror inte heller att OA någonsin kan passa alla. Men genom att höra och respektera andras upplevelse och ståndpunkt kan man få en möjlighet att pröva och förfina sin egen. Ja tror det kan ge mer än att låta känslorna ta över.

Utsagor liknande den nedan citerade eller hänförbara till Godwins lag tror jag snarare polariserar eller stänger en diskussion än öppnar för tankeutbyte, förståelse och kunskap om vad och hur oliktänkande tänker. Jag vet att det i alla fall för mig var ett svårt beslut att skriva detta inlägg, och jag är mycket osäker på om valet var rätt.

Pemer skrev:[...] jag tycker det är mycket mer orättvist och otillständigt att jag ska bli så mästrad och påhoppad för att jag har mage att [...]

<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Godwin's_Law">Godwin's_Law</a>

Barracuber:

Fixade till wikipedia-länken

Ja, återigen har pH satt ord på de tankar jag fick när jag läste Pemers jämförelse:

Pemer skrev:När jag ser hur aspergare generellt trots allt måste anses ha det i samhället idag ser jag en liknelse jag inte alls tycker haltar alltför mycket, det är bara lyckligtvis väldigt stora gradskillnader det handlar om:

Jag kan se framför mig en liten grupp som försöker göra motstånd i Tyskland efter 1933. Gruppen består av lika delar socialister och borgerliga, men en och annan socialist ser bara de borgerliga i gruppen och tycker att "nej, så fan att jag reser mig mot nazisterna tillsammans med de där", och en och annan borgerlig ser likadant på saken för att det finns socialister i gruppen.

Och när motståndet försöker vädja lite om "ser ni inte nazisternas grymhet" så slår man det mer tillbaka på dem "fan vad ni tjatar om det där motståndet och angriper oss för att vi inte är med er mot Hitler".

Och det tycker jag svider något så alldeles förbannat att behöva ta.

Även om du, Pemer, erkänner att jämförelsen haltar, så känns det som ickemedlem som emotionell utpressning att jämföra ickemedlemmar i OA med förhållandet i Tyskland under 30-talet. Jag förstår av denna utsaga att du känner dej oerhört frustrerad, men oavsett haltandet i jämförelsen är det här även det ett exempel på något som inte borde ha sagts.

Även om du säger dej vilja inbjuda till diskussion så är det svårt att diskutera något när du kommer med såhär känslomässiga argument för att tex Kimmelie har fel när hon påstår att en väletablerad LSS-organisation skulle ha större möjligheter att hjälpa henne i hennes fall.

Pemer skrev:Jag respekterar att alla inte är intresserade av att komma med, och jag ser inget motsatsförhållande mellan att kunna ha den respekten samtidigt som jag vill försöka diskutera sakernas tillstånd, och få lära sig exakt varför i olika lägen. Just för att "kampen" som sådan känns så viktig att föra.

Och just jämförelser som gjordes ovan gör det svårt att se att du verkligen har den respekten. OA engagerar dej så djupt att jag misstänker att du känner att din egen integritet kränks när någon ifrågasätter OAs giltighet.

Pemer skrev:Och jag tycker det är mycket mer orättvist och otillständigt att jag ska bli så mästrad och påhoppad för att jag har mage att över huvud taget försöka föra de diskussionerna utan att det ska tolkas som gnällighet.

Jag har understrukit jag vet inte hur många gånger att jag vill föra den diskussionen för att få reda på vilka barnsjukdomar vi än så länge har, och om ännu icke medlemmar har konkreta synpunkter på ändringar som må behöva göras. Vi har utvecklats enormt av just den linjen, bytt namn bl a...

Jag tycker det är otroligt orättvist att stora delar av den tiden då bli framställd som en större "fiende" än den omvärld vi skulle behöva gå samman för att bättre kunna påverka.

Det är också beklagligt att du utmålar dej själv som missförstådd, mästrad och påhoppad. Som ordförande måste man ha distans till sin egen organisation och vara öppen för att den inte alltid passar alla. Jag misstänker återigen att du är så djupt engagerad att du känner din egen integritet kränkt.

Den här egenskapen, att du känner dej kränkt så fort någon säger att "OA kanske inte passar mej" kan nog vara till visst hinder tyvärr. Det är bättre att kunna ta den diskussion du säger dej vilja ha och föra den på en saklig nivå med konkreta exempel på hur OA skulle kunna agera för att hjälpa en utsatt person. Det är inte riktigt lika bra att komma med emotionella utspel av ovan nämnda art. Diskussionen blir otydlig och väldigt ogreppbar - är det att du känner dej kränkt som vi ska diskutera eller är det en sakfråga? Som vän av ordning frågar jag mej stillsamt: Finns det någon skillnad mellan dessa två?

Inger skrev:

nano skrev:Huh? den 23:e?
Denna månad, dagen innan julafton?

23:e januari.

Ah, då är jag med
Hoppas man kan få vara med

pH skrev:Jag vet att det i alla fall för mig var ett svårt beslut att skriva detta inlägg, och jag är mycket osäker på om valet var rätt.

Ett otroligt bra inlägg! (Men jag citerar inte hela, för det blir för långt.)

Jag sekunderar den bedömningen. Jättebra inlägg, pH! Finns ingen anledning att inte det inlägget skulle ha skrivits, jag fann bara vettiga resonemang i det att ta till mig av!

Jag tackar alla för konstruktiva argument och synpunkter på hur mina uttalanden tas emot och ska suga åt mig ordentligt av allt.

Fast jag menade ju inte att jag känner mig kränkt när någon säger "OA passar inte mig", utan när jag får kommentarerna av slaget "du är gnällig" och/eller "det blir än mer ointressant med allt detta tjat".

Men som sagt, bättre att jag lär mig skjuta den känslan ifrån mig. Jag ska jobba hårt på det nu!

pH skrev: Jag vet att det i alla fall för mig var ett svårt beslut att skriva detta inlägg, och jag är mycket osäker på om valet var rätt.

Fanns väl inget att anföra emot det du sa här? Tycker det var ett jättebra inlägg.

Och detta sagt oavsett hur mycket man själv klarar av att leva efter din (och även t ex Kåver och Nilsonnes*) hållning om att andras annorlunda åsikter och/eller känslor bara är olika och intressanta och inte kan vara fel.

Jag försöker själv tänka så även om det går sisådär ibland...

*Kåver säger i sin bok Himmel, helvete och allt däremellan. Om känslor och Nilsonne i sin Mindfulness i hjärnan saker som är nästan ordagrant det du säger här, därav referens till dem här och nu.

Jag instämmer med weasley, Kimmelie och A-mamma, pH.

Dito.

Bra att det jag skrev uppskattades, och att det verkar framgått att jag hade goda avsikter och respekt för de inblandade och deras åsikter. Ville inte reta upp någon men det kändes viktigt att säga vad jag tänkte här.




(Men jag fick panik ett ögonblick där när Kåver och Nilsonne nämndes, innan jag mindes vilka de var och insåg att de inte var Törnblom... )

pH skrev:(Men jag fick panik ett ögonblick där när Kåver och Nilsonne nämndes, innan jag mindes vilka de var och insåg att de inte var Törnblom... )

Sorry. Törnblomskan lär jag inte citera annat än möjligtvis på fyllan eller om jag får en rejälare knäpp än jag redan har. Och eftersom jag mycket sällan dricker och nästan aldrig så jag blir full lär det inte hända, för jag tror inte jag blir tossigare än jag är redan.

Pemer, det var jagsom skrev det där om gnällighet. Menade förstås inget illa mot dig som person, och förstår din frustration. Tyckte bara det var lite olyckligt formulerat eftersom det + nazitidsliknelse) faktiskt innehöll en tendens till onödigt skuldbeläggande av tveksamma eller icke-intresserade medlemmar, vilket nog avskräcker mer än det lockar.

(Tips: om man är trött och osäker på om man ska skicka något så kan det vara bra att spara texten nånstans och sova på saken, då brukar man se klarare på saken nästa dag.)

Kimmelie, det stämmer att OA än så länge inte har auktoritet att ge mer konkret hjälp än vad ett PO kan göra. Även om vi nu får en rättsäkerhetsgrupp i januari - vi har alltså bara förslag på medlemmar i gruppen men har inte någon formellt bildad grupp förrän det röstats igenom på årsmötet - så ska den nog initialt vara rådgivande i första hand, och kunna tala om hur man går tillväga och vart man vänder sig om man har problem. Sen kan det kanske utökas med tiden, om tillräckligt engagemang finns.

pH, nu är du kanske ovanligt samvetsgrann men jag undrar om du ändå inte är lite representativ för hur många aspergare fungerar? Verkar inte som föreningsliv faller sig naturligt för de flesta av oss.

Själv är jag närmast allergisk mot föreningar, men gick med i denna för att jag tyckte grundaren Milyc hade en bra idé och att var på tiden att vi förde vår egen talan precis som andra grupper.