Jag fick rådet att göra något själv, för det fanns ingen som visste något om träffgrupp för AS som studerar på Högskolan.

Jag blev inbjuden till ett möte med FA Kronoberg. Det fattades folk och engagemang och de behövde folk i styrelsen. Så jag ställde upp och är nu suppleant i styrelsen. Jag skall göra en hemsida till dem. Men i alla fall, så blev många som var med på det mötet och på årsmötet förvånade när de pratade med mig. Jag bor i egen lägenhet och har jobbat och vill ut och jobba igen. Det var mycket snack över huvudena där man diskuterade personer med funktionshinder lite förnedrande. På årsmötet var det mycket snack om anhöriga, men inte så mycket om de som har funktionshindret. Jag föreslog en resa för att se på hur man gör i Jönköpning med Aspergare och jobb, då företag där specialiserat sig på detta.
Jag kommer att göra mitt bästa för att väcka liv i föreningen så att det blir lite mer anpassat för de med funktionshinder. Eftersom jag skall göra hemsidan så har jag lite inflytande på hur det kommer att se ut.

Men jag vet inte om det finns tillräckligt många intresserade för att bilda OA i Kronoberg. Det hade varit kul med lite mer gemenskap, men Kronoberg är stort och väldigt utspritt. Jag märker själv att min ekonomi inte håller för att åka på träffar på andra orter. Skulle vi träffas i Växjö så skulle det kosta mig ca 110 kr varje gång med bara resor. Andra som bor längre bort har större reskostnader.

Jag är ganska ny i min diagnos och jag kan inte så mycket än. Kanske går det att andra på inställningen bland FA Kronoberg. Det kanske behövs för att föreningen skall kunna fortsätta. Vi får se.

Tonzon skrev:Men i alla fall, så blev många som var med på det mötet och på årsmötet förvånade när de pratade med mig. Jag bor i egen lägenhet och har jobbat och vill ut och jobba igen. Det var mycket snack över huvudena där man diskuterade personer med funktionshinder lite förnedrande. På årsmötet var det mycket snack om anhöriga, men inte så mycket om de som har funktionshindret.

Nu torde det ha framgått vad det är som är den stora bristen med FA. Det vore intressant att läsa om de aspergare som säger sig vara nöjda med FA och ser OA som "negativt och bråkigt" eller hur det nu var formulerat tycker att denna situation inom stora delar av FA är acceptabel eller har någon annan anledning att vara mot OA:s bildande.

Jag funderar på om det inte är så med FA pga att det är en bred förening, som riktar sig till allt från långfungerande till den mest högfungerande. Mycket måste ju då ske på lågfungerades premisser, eftersom det är dom som har det största behovet och därför får det mesta av fokuset. Jag menar inte att döma ut föreingen på något sätt men det stora spektrat gör nog att många högfungerande upplever sig lite omyndigförklarade. Därför tror jag det kan vara bra med olika föreningar utan att för den delen se det som konkurrens.

När jag blir klar med mitt xjobb (och jag hoppas verkligen att den dagen kommer) ska jag börja bli aktiv i OA, just nu är jag tvungen att temporärt prioritera bort det.

Här i Stockholms FA har vi fått in ytterligare en representant i styrelsen. Med andra ord har vi gjort oss lite starkare. Men ännu har vi en lång bit kvar innan, balansen är mer "rättvis".

När det gäller "min" träffgrupp, så skulle jag aldrig tillåta att föreningen styrde den.
Men så som det ser ut idag så består deras (FA) hjälp i att låta oss få tillgång till en lokal att träffas i kostnadsfritt.
Nu håller vi till i en skola. Inte världens mysigaste träfflokal, men den ligger iaf centralt.
Vårt största problem just nu är att gruppen ofta är så pass stor, att det är en begränsad tillgång på lokaler, som kan komma ifråga.
Jag har valt att inte ha medlemskap i FA, som ett krav, för att få delta i träffarna. För att jag tycker att det är viktigare att vi få en möjlighet att träffas.

Jag tror ändå att det finns en fördel att vara med i även de stora föreningarna, så som det är idag så ligger deras arbete mest på den intressepolitiska arenan. Väldigt lite av deras arbete riktar sig direkt till den enskilda medlemmen.
Om vi bojkottar t.ex. FA så kommer de aldrig att börja jobba för våra intressen, iaf inte inom de närmaste åren, innan den "nya" gruppen med AS har kommit upp i vuxen ålder. Fortfarande är vuxna med en AS diagnos en relativ liten grupp inom AST.
AS gruppen är nog fortfarande underrepresenterad bland föräldrarna, vilket gör att hamnar långt efter den större gruppen med autism.

Eftersom jag är med i både OA och FA. så tycker jag att båda föreningarna är viktiga fast på lite olika sätt.
Jag ser verkligen fram mot att OA blir registrerad som förening.

Min personliga största besvikelse är nog att FA Stockholm inte, tar chansen att sammanföra sina två grupper i Föreningen, Vi med egen diagnos, som dock lever ett relativt vanliga liv och gruppen föräldrar.

I år har FA Stockholm valt att ha en middag för endast föräldrar vilket jag tycker är beklagligt, däremot så förstår jag, om föräldrar vill gå utan sina barn och "vuxna barn". men man kan dra en gräns att man ska klara sig på egen hand för att få gå.

Däremot erbjuder dom sina vuxna medlemmar med diagnosen Aspergers syndrom/HFA en rekreationshelg till Helsingfors. (Iaf något för oss som är vuxna)Vilket är ett stort kliv framåt. Här står det inget om medföljare/förälder, utan bara att två personer utsedda av FA kommer att finnas med på resan, men dessa kommer inte kunna ge personlig ledsagning.

Personligen skulle jag hellre gå på middagen som erbjuds föräldrarna, än att befinna mig på en Helsingforskryssning.
Nu är det bara att se fram mot att vi får en valfrihet i framtiden.
Jag blir så trött på denna indelning utan diagnos /med diagnos.

Jag tror och hoppas att OA ska bli en förening som kommer att bli en av de stor föreningarna. Att man kommer att förstå att vi kan tala för oss själv.
Ju fler vi blir ju större är våra chanser att skapa förståelse och sprida kunskap.

/Sam

Sam skrev:Jag tror ändå att det finns en fördel att vara med i även de stora föreningarna, så som det är idag så ligger deras arbete mest på den intressepolitiska arenan. Väldigt lite av deras arbete riktar sig direkt till den enskilda medlemmen.
Om vi bojkottar t.ex. FA så kommer de aldrig att börja jobba för våra intressen.

Jag håller med dig i mycket av ditt inlägg och förstår vad du menar men att bara "vara med" i exempelvis FA leder rimligtvis inte till någon förändring ifråga om vems intressen som arbetas för utan endast att man genom sin medlemsavgift sponsrar deras verksamhet och ger sitt tysta stöd till tanterna och vad de gör och säger genom att ha sitt namn i medlemsregistret. Det kommer jag under inga omständigheter att göra. Då är bojkott att föredra för min del.

Däremot skulle jag ju kunna bli aktiv inom FA och ta debatten med tanterna för att söka åstadkomma förändring inifrån. Detta skulle dock kräva ett omfattande engagemang och en tid jag inte har utöver den mina akademiska studier tar i anspråk utan någon som helst garanti att åstadkomma något.

Att deltaga i byggandet av OA känns betydligt enklare och är något som innebär mindre frustation för mig än att munhuggas med mer eller mindre inskränkta FA-tanter.

Kanon att Tonzon har fått tillfälle att gå in och arbeta med situationen i Kronoberg. Önskar lycka till! Och välkommen med i OA!!

Håller absolut med Sam, jättebra att försöka vara med i FA också och efter förmåga göra vad vi kan för att påverka i rätt riktning. OA är vår naturliga väg att bygga upp något som funkar för vår grupp, men ett FA som är vad vi vill att det ska vara är ju aldrig fel, och det kan vi bara själva skapa.

Får vi god kontroll över FA på sikt kan det bli något slags vettig symbios i det. Att Empowerment-biten bryts ut och blir en del av OA i stället, eller... ja, någon annan lösning.

Jag är ju mycket på Attentions forum också, och har jättemycket intressant kontakt med föräldrar till barn med diagnoser. Ska man över huvud taget ha alla möjliga grupper i samma föreningar, är det väl oerhört märkligt att sära på dem som Sam beskriver att FA Sthlm gjort, bättre att man försöker få utbyte av varandra.

Jag har ju märkt på Attentions forum hur jag som vuxen man med diagnos har kunnat hjälpa ensamstående mammor med söner med diagnoser med svar på frågor. Visst kan grupperna ha utbyte av varandra.

Men frågan är om det är särskilt självklart att grupperna ska företrädas av samma föreningar. En paraplyorganisation för dem alla, men att vi samarbetar på bästa sätt inom respektive grupp. Något eget för oss vuxna med diagnos måste absolut vara det bästa för oss i längden. Måtte fler redan aktivt organiserade inom FA och/eller Attention se det också bara.

Och att fler oorganiserade som kanske skytt FA och Attention på de här grunderna upptäcker OA och kommer med!

Så jag köper det Milyc skrivit senast rakt av. Har man tid och engagemang för bara OA - då ska man lägga det där. Har man ork att försöka aktivera sig i FA också så är det en god idé. Vi har Sam här i Stockholm, och jag ska försöka engagera mig också, och se vad det kan leda till...

Jag fullständigt med Pemer och er andra. Jag känner till killen som hjälpte till med aktiviterna i somras i Malmö. Han hoppade abrupt sitt suppleantuppdrag i FA Malmö och lämnade till och med föreningen Autism trots att han hade betalat medlemsavgiften.

Eftersom jag inte känner till hela händelsen kan jag inte ha några vidare synpunkter om det. Något skumt måste det vara om person som han abrupt slutar. Vi får hoppas att Organiserade Autister även kommer till Malmö.

Vi behöver en förening där personer med diagnos själv bestämmer och jag hoppas det finns många intresserade så att vi kan en egen barfotajuristgrupp inom OA.

Vi har så här långt ett par-tre skåningar som anmält sig i OA, men det känns som att det finns ett stort potentiellt OA Skåne bestående av folk som både går på och arrangerar träffar, som gör det i Attentions och/eller i FA:s regi, alternativt utan någon förening inblandad. Det var väl lite just Skåne och många driftiga personer där nere jag mest tänkte på när jag startade den här tråden.

Det är det som känns tråkigt - att många har exakt samma syn på samarbete autister emellan som OA företräder, och rimligen har hört talas om OA, men inte har förmått göra kopplingen att det faktiskt är just vad OA vill här i världen man håller med om.

Det handlar ju inte om att välja bort FA och/eller Attention om man råkar vara medlem där redan, vi säger ju som sagt inget om att man är med där, utan uppmuntrar tvärtom till det.

Nu kan det kanske ge negativa vibbar att "hysteriskt vilja ha alla med sig", och som att man tycker att alla annars är emot, men vår målsättning är ju förstås att företräda om möjligt alla, eller i varje fall så många som möjligt. Vår "minsta gemensamma nämnare" ska vara just att vi är ett jättebra nätverk för autister att möta andra autister, och om vi väl blir stora nog en hög röst som kan tala högt för autisters sak.

Ingen ska tala för någon annan, och så länge OA är såpass nytt har ju också nya krafter som ansluter sig ännu större möjligheter att komma med idéer och påverka inriktning, organisationsformer, stadgar osv.

Autister som själva jobbar aktivt med att söka och hålla kontakt med andra autister delar OA:s filosofi, och alla betyder jättemycket inför framtiden om man i så fall faktiskt vill säga "Tjena OA, jag vill också vara med".

Är man med sedan förut i FA och/eller i Attention och är aktiv med mötesverksamhet som sker mer eller mindre under någon av de föreningarnas flagg hindrar det ju inte på något sätt att man också säger "jag är med i OA" och informerar även om OA vid de aktuella träffarna.

Sam är ansvarig för FA Sthlms vuxenträffar och numera med också i OA. Den träffgruppen har morfat ihop sig mer och mer med folk som kommer från forumet och/eller är med i OA. Det känns som att vår idé ligger i tiden!

Så ni som är oorganiserade autister som jobbar aktivt med precis de bitar OA handlar om - lyft blicken och se det! Och bli organiserade, ni med!

För min del tänker jag att OA just ska fungera som ett nätverk för personer med egen diagnos. Där man skapar möjligheter, för den enskilda människan, att träffa andra.

Att jobba rent intressepolitiskt är nog något som den enskilda medlemmen däremot sällan märker något av. Ofta pågår sådant arbete under mycket lång tid och troligen är det rätt resultatlöst.

Kanske är det så att vi ska hålla oss till nätverksmodellen och bara göra uttalande i första hand för vår grupp, i de frågor som känns aktuella och viktiga. Helt enkelt göra oss mer synliga och skapa en mer "rättvis" bild av oss.
Men för att kunna göra detta så behöver OA bli en officiell förening. Den behöver "sjösättas".
När detta är gjort kan vi även ställa oss bakom de frågor som de i dagsläget större föreningarna arbetar med, som vi känner att vi har en vinst med att stödja.
Jag tror inte på att de vi brukar kalla NT, är de som ska synas i frågor som gäller oss, utan det är vi själva som måste ta den platsa och förra vår egen talan.

En fråga som jag tycker att alla kan ställa sig. Hur vill vi att andra ska uppfatta oss och våra diagnoser?

Vilken bild förmedlar vi, om man ropar på Stöd och hjälpmedel, bara för att vi har en laglig rätt att söka dessa?

Hur självständiga vill vi vara eller vill vi hellre att andra ska uppfatta oss som "handikappade", utan rätt till ett självständigt liv?

Om du känner att du vill vara med och påverka, så är det iaf en början att gå med i OA. Även om vi inte finns på din ort så kan du ansluta dig till en redan befintlig grupp. Även om ett önskat mål är att vi ska finnas så nära dig som möjligt, med lokala grupper.

Det kostar inget att bli medlem.

Som nydiagnosticerad har jag drunknat i en hög av broschyrer och böcker som gäller AUTISM. Jag måste skumma igenom rubbet för att hitta de få sidorna om VUXNA med HÖGfungerande autism.

"Min" Attentionförening är bra på många vis, men kan ju inte bli specialist på asperger. Den ska ju rymma alla neuropsykiatriska dianoser, samt alla åldrar.

OA-idén låtter väldigt bra!

Känn dig synnerligen välkommen!! Vi har en klase medlemmar spridda i Västra Götaland redan, så där behöver en länssektion inte vara långt borta alls... Borås, Trollhättan, Varberg och Göteborg...

OA borde ha en klistrad tråd/info rubrik, här på forumet.
Bara om att vi finns och hur man kommer i kontakt med OA + lite om vad OA står för.

Bumpar lite, bara...

Handen på hjärtat, Pemer, ligger Varberg i Västra Götalandsregionen?

Jag kan gå med på att stan ligger i Götaland, fast med tvekan. Och jag kan gå med på att stan ligger vid västkusten. Alltså västerut.

Men...

Okej, det är kanske en slarvig definition när även Varberg räknas in, men Varberg, Göteborg, Borås respektive Trollhättan finns i alla fall hyfsat nära varandra, lite drygt samma landareal som det fastlandsområde OA Sthlm täcker, Storstockholm plus en medlem i Uppsala och en i Trosa-Vagnhäradstrakten i Sörmland. Sedan har vi ju Mats nere på Gotland också.

Jag satt med i Empowermenrådet men blev mer eller mindre utpetad när jag fött barn. Trist.

Man ska tydligen inte vara förälder MED diagnos till barn UTAN diagnos. (Tvärtom går bra det vet vi.)

Så nu är det slut på mitt medlemsskap i FA. Har varit med som väldigt aktiv en del år så det kändes rätt så snopet att plötsligt inte vara särskilt välkommen längre.

Men jag saknar organiserade möjligheter att träffa andra med AS/Autism.

Självklart brinner jag extra för oss föräldrar med egen diagnos. Jag har själv blivit kraftigt ifrågasatt som förälder med diagnos från kommunen och den erfarenheten vill jag gärna bespara andra från.

Det finns mycket kvar att göra för att sprida information om AS. Fördomarna och de gamla föreställningarna om NPF lever kvar som gamla slitna tapeter på väggen. Dags att renovera med andra ord.

Träffar i Skåne vore trevligt.

Jag tackade efter ett par månader nej till boendestöd. Länge fick jag frågan om igen ifall jag verkligen inte ville ha boendestöd. Jag hade aldrig bett om det, man bara tog för givet att jag skulle ha det.

Jovisst det var ju trevligt när folk kom hem till mig och drack te ett par timmar men till någon nytta var det inte. De trodde verkligen på allvar att deras insatser var oumbärliga.

Jag använde dem som barnvakt när jag skulle ut till tvättstugan men när jag skaffat egen tvättmaskin behövdes inte det längre.

Vad trevligt, du kan vara en blivande medlem då... Du kan ju kika in på http://www.autister.org och läsa lite mer. Hoppas du vill gå med! Skicka gärna kopia på medlemsanmälan till mig också om du går med. Johannes adress dit man skickar anmälan och även min finns på kontaktsidan, http://autister.org/kontakt.html

Jag tror säkerligen att OA är en jättebra idé och med all säkerhet kommer det att hjälpa många.
Personligen står jag långt utanför dock, då jag aldrig förstått mig på tjusningen med föreningsliv - oavsett om det är för autister, mammor, arbetslösa etc.
Jag tycker ändå att det är jättebra att det finns folk som orkar lägga ned energi på detta och hejjar på er framfart vid sidan av planen.

Det tackar vi för!

En fundering jag har är om namnet är lämpligt och beskrivande? Med tanke på medlemskraven, finns de många autister utöver Aspergare som är eller kan förväntas bli medlemmar? Även om AS tekniskt sett hör till autismspektrum, så förknippas ju ordet autism inte i vardagslag med oss, och kan därför ge en skev och onödigt negativ bild.

Ganesh skrev:Handen på hjärtat, Pemer, ligger Varberg i Västra Götalandsregionen?

Jag kan gå med på att stan ligger i Götaland, fast med tvekan. Och jag kan gå med på att stan ligger vid västkusten. Alltså västerut.

Men...

Medlemmen i Uppsala är väl jag det (tyvärr bra nog passiv ännu).
Gissa vad jag fick svälja för att ansluta mig till Stockholmsregionen...
Men jag gjorde't! Lever än, om än d'e knafft. Inte märkt av någon större biverkan av stockholmssyndrom. Men kanske den är smygande förståss...

(Parabelns moral: man kan inte vara autist jämt.)

Har för mig att Kristofer både är OA-medlem och Uppsalabo. Om jag har rätt finns det (minst) två medlemmar i Uppsala.