Jag kommer sällan ihåg texter. För mig är musik en ordlös upplevelse. Jag fascineras av dem som minns, öht hör, hela låttexter.

Hur upplever ni andra musik?

Jag föredrar musik där text är av underordnad vikt. Tycker ofta att musik (som har sång) blir en "skvalbakgrund" för att förmedla en historia.
Men hur jag upplever musik... när den är som bäst - som direktkommunikation från själen.

Musik är känsla. Trots det har jag ända sedan barnsben en osviklig förmåga att memorera låttexter och tyvärr även snabbt. Detta har gjort så att jag kan en uppsjö texter till låtar jag avskyr, allt bara för jag hört dem på en radio i bakgrunden några gånger. Det blir irriterande då jag registrerar det omedvetet så jag har ingen kontroll över det. Många gånger har jag börjat sjunga på en låt och samtidigt undrat hur i hela helskotta jag kan texten.

Musik påverkar mig fysiskt. Den kan få mig att rysa, den framkallar bilder och ord i mitt inre, den kan ge mig rent transcendentala upplevelser av andra världar. Texterna hör jag aldrig, men jag lär mig däremot texter väldigt snabbt om jag väl får läsa dem. Jag kan hela musikalsoundtrack utantill.
Musik jag inte tycker om kan ge mig ren ångest och vara fruktansvärt plågsam.

Kan få mig att känna att jag förflyttar mig i tid och rum, tänker tillbaka på miljöer man vistats i, människor man träffat, upplevelser av olika slag. Ganska ofta får jag bilder i huvudet, ungefär som en film.

Jag ser den inte men det känns som om den har tre dimensioner.

Kan först börja med att säga att musik är ett av mina specialintressen, eller ja som jag brukar kalla den: en av de två passionerna i mitt liv. Utan musik vill jag icke leva kan man nästan säga.

Anyway, för mig är melodi och toner väldigt viktiga. Jag hör ofta själva "musiken" först, och sedan kanske texten. Ibland blir jag totalt förtrollad av en melodi och kan då bli "förälskad" i låten men sen när jag fortsätter lyssna och faktiskt hör vad de sjunger så blir jag fundersam på om jag verkligen gillar låten just för att det kanske är en låttext som inte var så trevlig eller som inte passar melodin.

Annars är det ofta rösten hos personen som sjunger som fastnar hos mig eller som jag tycker om. Kan nämna namnet på flertalet personer vars röster jag tycker om/älskar. En bra röst kan få mig att rysa i hela kroppen. Är nog faktiskt så illa att jag skulle kunna bli förälskad/kär i någon bara på grund av rösten.

Håller även med tahlia:

Musik är känsla.

Jag förknippar och kopplar ihop musik med olika känslor. När jag hör musik får jag ofta en känsla själv men kan också ganska snabbt säga vilken känsla jag tycker att musiken representerar eller hur man ska säga. Och musik kan påverka hur jag mår väldigt mycket. Kanbli ledsen på en sekund om jag hör en speciell låt eller hör en låt som har ledsam melodi som exempel.

Säg till om ni inte förstår mig så får jag försöka förklara bättre :p

Hör sällan texten, eller den hörs ju. Men förknippar det på något sätt som en melodi, är ett fan utav instrumental musik, piano som DnB mm. Upplever det utifrån mitt vanligt känslokalla liv, väl känslomässigt och intensivt.

Texten är en del av musikupplevelsen för mig. En dålig text kan totalt förstöra en i övrigt bra låt för mig. Speciellt har jag svårt för ologiska eller gnälliga texter.

Jag gillar egentligen inte att lyssna på musik särskilt mycket, inte så att musik stör mig på något vis, jag är helt enkelt bara ointresserad. Sen kommer vi till ett av mina stora intressen, som är att dansa, då krävs musik och just till "min" dans, genrespecifik musik. Och då gillar jag den, men då upplever jag musiken med kroppen. Så det är väl så jag upplever musik, med kroppen, när jag dansar.

Lång svada för kort svar

Krillo skrev:

Kahlokatt skrev:Musik jag inte tycker om kan ge mig ren ångest och vara fruktansvärt plågsam.

+1

-Jotack.

Dansband & radioskval ska man inte köra när jag är i huset.

Jag tror jag först upplever musiken, och då kan orden oxo bli musik, vissa ord låter på ett visst sätt precis som melodi har sin karaktär. Sedan om jag lyssnar på samma låt många gånger så blir jag varse om texten som text mer och mer. Ibland fördjupar den upplevelsen, men ibland så har jag en känsla av att låten handlar om ngt den inte handlar om, då blir jag inte glad. Det kan vara trist med en musikaliskt bra låt med en platt text.

Just nu lyssnar jag på en sångerska jag precis har upptäckt, Erica Wexler. Läste en recension av hennes skiva Sunlit Night i UNCUT och den är precis i min stil - lugna pianolåtar med drag av Stephen Sondheim-musikal. Ger mig rysningar av välbehag.
Malande elgitarrer och sån där j-a Digster Dancefloor-dynga ger mig ångest. Dansband får jag inte ångest av, men jag njuter definitivt inte av det heller.

Vad roligt att få höra om era musikupplevelser!

Har själv upplevt mig lite udda genom att jag inte tar in låttexter med mindre än att jag ger mig den på det och helt enkelt pluggar in dem. Här kan jag konstatera att musik upplevs väldigt olika av alla!

Jättekul! Fortsätt gärna att berätta

Som ett direkt svar på vad jag känner när jag gillar någon form av musik jag hör, så kommer nog tillfredsställelse närmast sanningen.

Med det menar jag allt ifrån att få utlopp för sina känslor till att känna engagemang eller nån slags samhörighet med musiken.

Musik jag verkligen tycker om ger ofta mig ett intryck av färg och form. Jag gillar elektronisk musik av den anledningen, då det tydligt finns lager i musiken vilket jag uppfattar som djup.

Dock så krävs det för det mesta någon typ av association till en bild eller känsla som kan agera som en katalysator för att detta ska hända. Detta kan vara bra skriven text eller känslosam sång, men även musikvideos eller filmer som musiken använts i.

Jag lyssnar mkt på texten. Tycker den har stor betydelse för helhetsupplevelsen. Och det är inte alltid det behöver vara en bra text heller - ibland kan ju en bra melodi och total musikupplevelse vara förlåtande mot en banal text. Jag lyssnar mkt på texten även om det är på ett språk jag inte förstår.

Musik är för mig intimt förknippad med minnen och känslor. Beroende på om det är musik jag tycker om eller inte så kan det väcka känslor allt från lycka och kreativa impulser till stor irritation och motvilja. Det sistnämnda kommer ofta vid lyssnande på alla dessa låtar till reklam som tyvärr har en makalös förmåga att bita sig fast...

Musik har en konstig inverkan på mig tycker jag. Lite svårt att förklara på ett förnuftigt sätt. Jag kan lyssna på samma låt många gånger och musik gör något med mig. Jag minns musik väldigt tydligt och vacker musik ger mig en slags explosion av känslor som jag inte upplever annars. Musik kan påverka mig väldigt mycket, jag glömmer allt annat ett tag. Och musik är viktigt för mig. Det skulle vara intressant att höra hur andra människor upplever musik.

Jag gillar väldigt mycket olik musik, olika typer, allt möjligt. Men pianomusik som detta är nog favoriten. Det är lite pinsamt att erkänna men jag klarar inte lyssna på till exempel La Valse d'Amélie eller Clair de Lune utan att få en tår i ögat. Det bara händer, det är så vansinnigt vackert. Det gör något med mig.

Jeg bryr meg ikke om sangene i det hele tatt, for å være ærlig.
Jeg velger musikk for stemningen, og jeg er en ekte meloman i denne forbindelse!
For meg er det ingen dårlig musikk.

Lyssnar på melodin och kan fastna tex för nån basgång lr så. Texten betyder en hel del. När jag tex sjunger vill jag förmedla ett budskap.


Ett bra exempel på berättande är "Fattig bondräng" som jag gillar mycket.


Viss musik är så stark så den ger mig gåshud. Jag tänker på filmmusik i stil med "Brusa högre lilla å", där gitarr får vara i fokus. Nåt med soundet i den låten som berör mig.

Gillar musik i lagom mängd. Upplever musiken främst genom melodin skulle jag vilja påstå, snarare än att jag upplever att lyriken skulle ha en "djup betydelsefull påverkan" på mig.


Vet att jag pratat om detta med NT folk och någon har t.ex påstått att en viss artist har tagit dem igenom svåra perioder i deras liv, men när jag själv lyssnat på detta har jag inte fattat nåt. Oftast brukar det ju vara mer poetisk lyrik som man dels behöver försöka höra vad de sjunger och sedan försöka tolka och läsa mellan raderna vad de faktiskt vill få sagt.

Texten i en sång har inte så stor inverkan på mig, men jag är mycket mottaglig för ljudet.

Jag vet inte varför, men texterna har egentligen ingen effekt på mig, men ljuden hjälper mig att koncentrera mig och lugnar ner mig mycket.

För personer som har svårt att koncentrera sig eller som har någon form av uppmärksamhetsstörning rekommenderar jag verkligen att prova olika ljud som havets och vindens ljud eller olika ASMR-videor.

Personligen fungerar Handpan bäst för att lugna mitt sinne.

Jag undrar vilka ljud som kan fungera på andra personer med Aspergers syndrom.

Gillar ej text. Det förstör. Man kan - enligt mitt tycke - antingen skriva en bok eller sjunga ut den som ett instrument.

Fast inget är svart eller vitt.

Disclaimer: Appetite for Destruction

https://en.wikipedia.org/wiki/Appetite_for_Destruction