Parvlon skrev bland annat följande i en annan tråd:

Parvlon skrev:Kriterierna för att 'få' ADHD för den som undrar.

DSM-IV_criteria_for_ADHD


Den "Neuropsykiatriska sjukdomen" medecineras ofta med centralstimulantia och patienten får i regel missinformation innan den blir beroende av giftet.

Eftersom jag tycker att ämnet kan ha relevans för flera än mig lyfter jag ut min kommentar och mina egna frågor till Parvlon från den tråden och skapar en egen tråd här. Ett annat skäl att skapa ny tråd är att Parvlon vid flera tillfällen tidigare talat om missinformation kring CS. Om han sitter inne med kunskaper i frågan som kan rycka undan det vetenskapliga stödet för att behandling med CS mot ADHD är säker, är det av intresse för många av oss. Om inte, är risken stor att han skapar oro hos flera som behandlas med CS. Mitt svar nedan:

Jag antar att du med citationstecknen kring ditt uttryck "neuropsykiatriska sjukdomen" menar att ADHD inte är någon sjukdom - har jag rätt? I så fall är vi överens: du, jag och de flesta svenska läkare som utreder och behandlar detta funktionshinder.

Vem säger i Sverige att ADHD är en sjukdom?

En annan fråga: vad är det för missinformation (jag antar att du menar desinformation) jag och andra som medicineras med CS mot ADHD regelmässigt blir föremål för?

Som läkare som utreder personer för ADHD och vid behov ordinerar CS åt dem: vad är det för desinformation jag riskerar att ägna mig åt?

Det finns omkring 60 års klinisk erfarenhet av att behandla ADHD (som gått under olika namn genom åren) med CS. Hundratals vetenskapliga studier har gjorts i ämnet. Dokumentationen och det vetenskapliga stödet är enormt för att behandling med CS är effektiv och säker - trodde jag. Att omkring 25% av de som behandlas med CS initialt inte får någon effekt förstod jag av mina litteraturstudier kring ADHD. Men att behandlingen skapar beroende, det visste jag inte:

Vad har du för belägg för påståendet att CS som behandling för ADHD, med de doser det här rör sig om, skapar beroende av - som du kallar det - "giftet"?

Min egen erfarenhet som patient med ADHD är att medicineringen hjälpt mig oerhört med mina problem av ouppmärksamhet, glömska, koncentrationssvårigheter, rastlöshet, impulsivitet och instabilitet i stämningsläget. Hos åtskilliga vänner, patienter och medarbetare har jag upplevt liknande. Vilken är din erfarenhet?

Jag tror att dina svar kan ha relevans för fler än mig på forum eftersom det är så pass vanligt med kombinationen AS-ADHD.


Moderator Titti
Korrigerade citatet och lade till en länk till ursprungsinlägget.

Tillägg till inlägget ovan: självklart är det intressant med svar även från andra än Parvlon. Glömde bort att det här är ett aspergerforum, där det är risk att frågor till en viss person kan uppfattas som enbart riktade till denne ...

Min polarinna blev jättemycket stabilare efter att ha fått rätt medusin. Plötsligt blev hon

organiserad
ordningsam
bättre på att koncentrera sej på en sak i taget
uppmärksam

Hon lyckades gå ner flera kilo också. Med alla de här positiva sakerna i bagaget så funkade träningen bättre, blev mer kontinuerlig, så den plötsligt fick effekt.

Det här gäller ju bara en person. Men det funkade för henne!

Jag träffade en person på ca 40 år en gång, som jag satt och störde mig nått groteskt på (jag sa ingenting givetvis) för hela han satt och ryckte och skakade. Var benet lugnt skakade armen, eller huvudet eller... dagen efter var han hellugn. Förtjust berättade han att han börjat med Concerta och att han kände sig mycket mindre rastlös då...

Själv tar jag Strattera, eftersom jag inte får ta CS då jag inte har diagnos. Är mycket klarare i huvudet och kan läsa igen, vilket är helt underbart, men jag känner mig både labilare, tröttare, hopplösare och mindre tänd på såväl livet som helhet som sex.

Tror inte det mest handlar om att jag SER hur jävla eländigt jag har det nu när den åttafiliga motorvägen i huvet lugnat sig lite (som man brukar säga om depressionssymtom som följer på ADHD-medicins insättande). Tror jag inte riktigt funkar med medicinen eller möjligtvis att den dämpar även den livslust och go jag förknippar med ADHDn, alltså de positiva sidorna av frontallobsannorlundaheten.

Ska tala med läkaren och se om jag kanske sätter ut den och väntar på diagnos. Hoppas CS funkar utan de här biverkningarna. Vill INTE behöva ta SSRI och så nåt för libidon på det... En jag talade med sa att Metamina var det bästa han testat, så jag hoppas lite på att få prova det. Så här vill jag inte må!

Jättevälkommen tråd, Docfrasse!
_______________________________________________________________

Citerar mig själv från ADHDForum:

Zombie skrev:Jag undrar [om och i vad mån CS kan föstärka aspergerdrag]. Har diagnos AS och ADD.
Har nu äntligen fått börja preparatutprovningsvandringen, med Concerta.
Verkar som om mitt ensamhets- och återhämtningsbehov har blivit större än någonsin. [Och det var en kardinalförstörare av mitt liv redan innan, och en sak jag hoppades att CS skulle lindra eller åtminstone ge mig litet krafter och verktyg mot.] Undrar också om jag inte tänker och reagerar en aning rigidare än innan.
Svårt att utesluta vad som kan bero på att jag knappt kan sova eller får i mig något heller. Men tycker mig kunna spåra en viss kvalitativ skillnad i det jag nämnde ändå.

Zombie skrev:[Hur ofta anser sakkunskapen (till skillnad från politiker och byråkrater) att man ska träffa läkare och kolla av mer än bara blodtryck, puls och vikt under utprovningsfasen med CS?]
Jag började medicinera (med Concerta) i oktober (eller september?) och ska träffa läkaren för andra gången nästa vecka; en gång i mellantiden fick jag dosen höjd genom att den som kollar mitt blodtryck osv. en gång i veckan sprang bud emellan.
Jag har ingen vettig anledning att leva utan verksam hjälp mot ADD:n*, nuvarande dos + preparat passar mig nästan sämre än inget , och det är inget jag har hållit tyst om.
[...]

Jasså du var Läkare på riktigt, DocFrasse. Har lärt mig att man inte ska lita på att sådana som använder Doc i användarnamnet är proffesionella på riktigt. Kan iofs ha att göra med mitt pokerspelande. Jag har säkerligen inte läst lika mycket som dig i ämnet men du måste väl då ha missat något ifall du inte visste om att CS är beroendeframkallande. Jo desinformation menade jag, av ekonomiska skäl.

Flera av CS prep, däribland Concerta är relativt attraktivt i missbrukarkretsar, även hårdknackade amfetaminister får effekt. Ifall man löser upp tabletterna så ger de en 'skjuts' tvärtemot vad de påstås kunna göra. Sådan information sprids på forum osv.
Använder man dem riktigt så är det väl en helt annan sak men när man väl fått känna av en positiv effekt som CS ger så får man mersmak. En del människor tycker inte om amfetamin heller, men siffran lär vara högre än 25% ifall man är så dum att testar. Är inte hundra men jag tror det var en amerikansk studie någonstans där de fastslog att CS gav beroende. Har även hört folk som nästan börjar lipa för att deras Läkare tyckt att det vore bra med en nertrappning av deras CS.

Har oxå läst att flera som börjat med CS eller SSRI o som jag ser det blivit deras inkörsport till psykvården. Det kan givetvis ha med flera andra saker att göra men det var iallafall inga Scientologer eller annat pack som spred rykten utan vanliga människors historier. På forum osv. har oxå fått känna av bi-effekten som kommer när hjärnan bygger upp funktionen för serotoninutsöndring efter ett måttligt intag av MDMA så gott som dagligen ~2v, symptomen är äckligt lika de som man kan läsa personliga historier om SSRI bi-effekter på nätet- en del gånger fastän de enligt de själva följt Läkarens rekommendationer. Jag slutade inte tvärt heller. det var helvetet ungefär en månads tid o sen följde en depression jag inte rekommenderar någon levande person att ta hur små risk procenter det än är.

Om Concerta står det på FDA.

Adverse
reactions were assessed by collecting adverse events, results of physical
examinations, vital signs, weights, laboratory analyses, and ECGs.
[...]
Long-Term Use
The effectiveness of CONCERTA® for long-term use, ie, for more than 4 weeks, has
not been systematically evaluated in controlled trials. Therefore, the physician who
elects to use CONCERTA® for extended periods should periodically re-evaluate the
long-term usefulness of the drug for the individual patient

länk

Själva "Impulsiveness" har jag faktiskt lyckats arbeta "bort" ganska så väl måste jag säga. Jag har personligen jobbat stenhårt på mycket av de problem jag haft. Mycket av det surrar i det undermedvetna.

Jag har inte fått mediciner än.
Jag undrar hur sjukt superorganiserad jag kommer att bli när jag väl får det.

Jag är fortfarande hyperaktiv och har oerhört mycket energi.
Vilken medicin är bäst?

Vad spelar det egentligen för roll om en medicin är beroendeframkallande eller inte om livskvalitén höjs av den?

Att folk har börjat lipa när läkaren har föreslagit nertrappning behöver inte bero på att dom så gärna vill gå och stoppa i sig piller, det kan lika gärna bero på att dom kommer ihåg hur dom mådde innan och om dom mådde mycket sämre innan medicinen så förstår jag att dom blir ledsna.

Självklart att det är som Pontus skriver.
Enkelt uttryckt så är en av indikationerna för CS att rädda livet på folk - bokstavligen eller i bemärkelsen att ge sådana möjligheter att leva det, att det blir värt vad det kostar.

Alltså måste den som vill kritisera det göra klart för först sig själv, sedan dem den vänder sig till, om man syftar på

- det psykiska "beroendet" (och isåfall förklara varför man inte kritiserar antibiotika och allt möjligt annat på motsvarande somatiska grund, som Docfrasse redan har påpekat); eller på

- ett fysiologiskt beroende (som man isåfall först måste belägga existensen av med seriösa och vederhäftigt bedömda forskningsrön; därefter förklara
dels varför det, för en massa patienter man inte känner och för deras omvärld, skulle vara sämre att de är "tjackberoende" (av CS, bensodiazepiner eller vad det nu vara månde) och kan leva något som liknar ett liv än att de varken är det ena eller kan det andra;
dels, även där, varför man inte levererar samma kritik mot diabetikers, epileptikers, aidssjukas mediciner.)

Och möjligheten att punda på mediciner är för höge farao en diskussion som ska föras för sig och inte missbrukas till att associationsvis misstänkliggöra avsett bruk av dem.
Inte bara trots, utan desto viktigare just därför, att en sådan begreppssammanblandning och missbruk av argument i fel diskussion har förankring på högsta ort i Sverige.

Tack för den tråden, docfrasse! Det är alltid bra med info från läkare som också har egna erfarenheter från medicinen.

Har aldrig provat CS, har inte ADHD (kanske? - undrar om vanligt folk har så stora koncentrationssvårigheter som jag - anyway, det är en annan historia)... men jag litar på det vetenskapliga underlaget som finns.

När det gäller beroendeframkallande eller inte, vet jag inte riktigt, är inte läkare eller forskare, men jag aldrig hört något om det just när det gäller SSRI eller CS.
Jag tar SSRI sedan 7 månader tillbaka och efter mycket svackor och ångest har läkaren och jag hittat en dos som jag fungerar på och börjat få min vardag i ordning och mina intressen tillbaka... biverkningar har jag en del, men det får jag ta...

Just nu resonerar jag som Pontus... Man bör överväga vad som är viktigare.

Tror inte på det där med beroendet, MEN är min SSRI verkligen beroendeframkallande föredrar jag det (och ser hur jag tar tag i det i framtiden) än att ständigt må skit och fundera över vilken bro jag ska kasta mig från.

Pontus skrev:Att folk har börjat lipa när läkaren har föreslagit nertrappning behöver inte bero på att dom så gärna vill gå och stoppa i sig piller, det kan lika gärna bero på att dom kommer ihåg hur dom mådde innan och om dom mådde mycket sämre innan medicinen så förstår jag att dom blir ledsna.

Nu är jag långt ifrån nedtrappning MEN känner mig igen i det Pontus beskriver... kommer förmodligen också att börja lipa när den tiden kommer... Tänker redan på det då och då: tänk om jag börjar må lika dåligt som tidigare när jag slutar med medicinen...
Förstår verkligen varför folk blir ledsna...
Tänk hur lättare det känns när man äntligen efter år av depression börjat må bättre...man vill inte att mörkret ska komma tillbaka...

Tillägg: applåderar för Zombies underbara inlägg som jag precis läst.

Tack! ( )
*mitt självförtroende växer...*
Och detsamma!

Vilken medicin är bäst?

Zombie skrev:Tack! ( )
*mitt självförtroende växer...*
Och detsamma!

Tack nu blev jag glad!

earlydayminer skrev:Vilken medicin är bäst?

Du kommer nog tycka att svaret låter trist: den medicin som fungerar bäst för dig, med störst effekt till priset av minst problem av biverkningar.

Allmänt kan sägas att centralstimulantia (CS) fungerar bäst. CS för AD/HD kan i sin tur delas upp i metylfenidat (bl a Ritalin och Concerta) och dexamfetamin (Metamina). I studier jag läst om fick 1/3 bäst effekt av metylfenidat, 1/3 bäst effekt av dexamfetamin och för 1/3 var effekten den samma. Själv tror jag att dexamfetamin är mer verksamt, inte bara för att jag själv blir mer hjälpt av det. Missbruksrisken är större med dexamfetamin om det kommer i fel händer. Och alla blir som sagt inte hjälpta av CS.

Atomoxetin (Strattera) hjälper många och är inte CS.

Själv vill jag slå ett slag för Bupropion (Zyban) som hittills i Sverige bara är godkänt som rökavvänjningsmedel, men som använts som antidepressivum sedan slutet av 80-talet i USA och även visats ha effekt mot symtom av AD/HD. Medicinen medför ingen risk för viktökning och har föga eller ingen negativ inverkan på sexualiteten. Kombinationen Zyban och Cipralex kan vara mycket effektiv mot depression och lyfte mig ur en mångårig låggradig depression där inga andra antidepressiva eller KBT kunde hjälpa mig (nej, jag är inte emot KBT - tvärtom). Mina symtom av AD/HD minskade även.

Zombie upplevde att han blev aspigare på Concerta. Så kan det nog vara för en del aspisar med CS över huvud taget. För min del ökade min sociala kompetens påtagligt, men det är faktiskt möjligt att även mitt behov av ensamhet ökat ... kanske.

Ingen medicin funkar på alla. Men innan en medicin förkastas som overksam eller otillräcklig bör man ha prövat den i adekvat dos.

Många i den äldre generationen barnneuropsykiatrer (pionjärer som Gillberg m fl) har ansett att CS ska tillgripas i sista hand mot AD/HD. Idag visar forskningen tydligt att CS är överlägset alla andra slags beteende- och andra terapier.

Idag säger man i de böcker jag läst att CS är FÖRSTAHANDSVAL, eftersom det är så väl dokumenterat, Strattera kan man testa om CS haft för mkt biverkningar eller slagit fel.

Tack för tipset om Zyban, ska läsa på om det och fråga doktorn om jag inte kunde testa det istället. Om jag nu ska sluta med atomoxetinet. Velar som vanligt. Det är ju så underbart att kunna läsa igen, men inte till det priset. (Tappade läsförmågan när jag blev vidbränd.)

alfapetsmamma skrev:Idag säger man i de böcker jag läst att CS är FÖRSTAHANDSVAL, eftersom det är så väl dokumenterat, Strattera kan man testa om CS haft för mkt biverkningar eller slagit fel.

Tack för tipset om Zyban, ska läsa på om det och fråga doktorn om jag inte kunde testa det istället. Om jag nu ska sluta med atomoxetinet. Velar som vanligt. Det är ju så underbart att kunna läsa igen, men inte till det priset. (Tappade läsförmågan när jag blev vidbränd.)

Håller absolut med om att CS är förstahandsval och även att Strattera är andrahandsval.

Zyban vid depression hos person med AD/HD är tyvärr rätt okänt i Sverige.

Lästips/argument:
Clayton, A. H. (2007). "Extended-release bupropion: an antidepressant with a broad spectrum of therapeutic activity?" Expert Opin Pharmacother 8(4): 457-66.
Bupropion, a noradrenaline and dopamine re-uptake inhibitor, has long been indicated for the treatment of depression. Recent studies have demonstrated additional benefits in depression, including: prevention of the recurrence of seasonal affective disorder in depressive subtypes with decreased energy, pleasure and interest; in major depression with concomitant anxiety; in elderly depressed patients; for non-response to initial serotonin re-uptake inhibitor therapy or augmentation of partial efficacy with serotonin re-uptake inhibitors; and in bipolar depression. Efficacy in other conditions has also been shown in studies of attention deficit hyperactivity disorder, nicotine dependence, obesity and hypoactive sexual desire disorder. Thus, bupropion has proven effective across a broad spectrum of depressive conditions, subtypes and comorbidities.

(Observera att artikeln ovan handlar om långverkande Bupropion som nyss släppts på svenska marknaden - men inte ingår i läkemedelsförmånen ännu . D v s att den är svindyrare än psykofarmaka normalt är.)

och

Kunwar, A., M. Dewan, et al. (2007). "Treating common psychiatric disorders associated with attention-deficit/hyperactivity disorder." Expert Opin Pharmacother 8(5): 555-62.
Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) often occurs along with other psychiatric disorders, with estimated comorbidity rates of 50--90%. Comorbidity greatly influences presentation, diagnosis and prognosis, complicates treatment and significantly increases the morbidity and disease burden of ADHD. Commonly co-occurring psychiatric disorders are disruptive behavior disorder, anxiety, depression, bipolar disorder and substance use disorders. This article provides a brief review of effective strategies for treating the most common psychiatric disorders associated with ADHD. This paper also discusses knowledge gaps in the understanding of treatment of comorbid disorders associated with ADHD, and directions for future research.

Ingen medicin löser alla problem för oss med AD/HD men jag har goda erfarenheter av Zyban.

earlydayminer skrev:Vilken medicin är bäst?

Beror well på vilken sak du vill botas från!!
Nä seriöst, jag funderar på samma sak...

earlydayminer skrev:Vilken medicin är bäst?

Svaret på frågan är nog så omständlig att det är individuellt, olika personer kan ju få väldigt olika biverkningar av samma medicin.
Så man siktar väl på att få bästa möjliga effekt för minsta möjliga biverkningar.

docfrasse skrev:

earlydayminer skrev:Vilken medicin är bäst?

Du kommer nog tycka att svaret låter trist: den medicin som fungerar bäst för dig, med störst effekt till priset av minst problem av biverkningar.

Hehe, om svaret är rätt spelar det ingen roll hur tråkigt det låter. Det är mest så att jag vill bolla lite med min läkare. Så tack för svaret!

Jag behandlas med Ritalin och den var ett rent helvete första veckan med huvudvärk och magsmärtor och trötthet.
Men nu är det borta och jag tar in omgivningen på ett annat sätt och vill hellre lösa problem istället för att sparka sönder väggar och kasta saker när jag känner att något går mig emot.

Jag har svårt att förstå att man diskuterar beroende av en medicin som om att man har något val att inte ta den om man vill leva ett drägligt liv?

Men man kanske skulle vara mer restriktiv och verkligen följa upp hur patienten fungerar med medicinen för det finns tydligen en massa missbrukare som sitter på sådana här forum och lär sig allt om neuropsykriatriska åkommor för att få ut droger.
Ett bevis på detta är ju bara att gå in på flashback forumet och titta på alla trådar där om hur man missbrukar diverse mediciner.
Det är ju inte speciellt objektivt att göra en diagnos på sig själv, eller?

Någon undrade om man blir mer aspig av CS. Jag blev i alla fall det när jag provade amfetamin och kokain i tidiga 20-årsåldern. Blev superhyperfokuserad på ett väldigt obehagligt sätt. Den aktivitet man inlett, t ex prata eller dansa, gick inte att sluta. Mådde mest bara dåligt och fattade aldrig varför någon skulle vilja ta sånt frivilligt. Men så har jag inte ADHD heller, jag är redan insnöad så det räcker och behöver ingen hjälp att bli ännu mer insnöad. Ingen åttafilig motorväg eller 100 TV-kanaler i mitt huvud! Tror man måste ha riktig ADHD för att må och fungera bra av CS (i svaga doser).

Om man får CS bara för att man är trött och överkänslig så finns också risken att man övertrasserar energikontot och tar ut energi i förskott som man egentligen inte har. För den som redan är aspig, underviktig och har sömnproblem torde det vara direkt olämpligt. Medan den som å andra sidan har för mycket energi verkar bli hjälpt att fokusera sin överksottsenergi på nåt vettigt.

Inger skrev:Om man får CS bara för att man är trött och överkänslig så finns också risken att man övertrasserar energikontot och tar ut energi i förskott som man egentligen inte har. För den som redan är aspig, underviktig och har sömnproblem torde det vara direkt olämpligt. Medan den som å andra sidan har för mycket energi verkar bli hjälpt att fokusera sin överksottsenergi på nåt vettigt.

Fast egentligen handlar det ju inte om överenergi utan att försöka hålla sig vaken, för att ens hjärna har lägre vakenhetsnivå. Alltså tar man egentligen också av energi som inte finns, låter det som.

Jag har hört att folk med dubbeldiagnos som får CS syns aspigare för att ADHD-symptomen försvinner och därmed stissigheten som dolde aspigheten. Det är iaf vad föräldrar på AFF (Allt för föräldrar) och folk i böcker om npf säger om det. Själv märkte jag att jag på ADHD-medicin är lika eljest som innan, bara på ett annat sätt.

1. Tror det där med för låg vakenhetsnivå är mer ADD (ADHD-i) snarare än ADHD?

2. Jag har också hört det, även från såna som själva har AD/ADHD. Låter ju rimligt.