Mats:
Det här är en utbruten diskussion härifrån, som bland annat tar upp frågan hur mycker man kan generalisera utifrån sig själv när man ska repressentera gruppen aspergare/aspies/personer med Aspergers syndrom. Det diskuteras också en del om socialtjänsten. Och om OA...

Jag ska se om jag kan splittra tråden ytterligare.

EDIT: Diskussion om OA är nu flyttad hit.

rdos skrev:Antingen är AS en defekt som behöver diagnosticeras, och då är det en självklarhet att många i gruppen inte kan jobba (eller ens klara sig själva), eller så ser vi effekterna av diskriminering och patologisering av mänsklig variation.

Och återigen diskriminerar och hånar du därmed alla de aspergare som faktiskt har allvarliga problem, genom att förneka deras existens. Och för att förekomma ditt standardsvar, nej det handlar inte bara om diskriminering från samhällets sida, utan många har även problem av sådan art att de skulla ha allvarliga problem i stort sett oavsett hur samhället ser ut. Du vet det mycket väl. Det har hur många som helst vittnat om på forumet. Du vägrar bara att acceptera det för att det inte passar in i din världsbild och dina syften.

Däremot instämmer jag också i att samhället har förändrats på ett sätt som gör det allt svårare för aspergare (och många andra) att klara att arbeta och ens vistas i samhället, men det är en ytterligare komplikation, inte hela förklaringen.

Kvasir skrev:Och återigen diskriminerar och hånar du därmed alla de aspergare som faktiskt har allvarliga problem, genom att förneka deras existens. Och för att förekomma ditt standardsvar, nej det handlar inte bara om diskriminering från samhällets sida, utan många har även problem av sådan art att de skulla ha allvarliga problem i stort sett oavsett hur samhället ser ut. Du vet det mycket väl. Det har hur många som helst vittnat om på forumet. Du vägrar bara att acceptera det för att det inte passar in i din världsbild och dina syften.

Nej då, jag förnekar inte alls att det finns några individer som behöver en diagnos. Vad jag säger är att det finns en mycket större grupp som inte behöver en psykiatrisk diagnos utan ett samhälle som fungerar för dem.

Kvasir skrev:Däremot instämmer jag också i att samhället har förändrats på ett sätt som gör det allt svårare för aspergare (och många andra) att klara att arbeta och ens vistas i samhället, men det är en ytterligare komplikation, inte hela förklaringen.

Till skillnad ifrån dig och företaget i fråga så anser jag inte detta som en "komplikation", utan som diskriminering, och att det i första hand är diskrimineringen som man måste komma åt för att få ut folk i meningsfulla arbeten. De som är oförmögna att arbeta och/eller klara sig själva anser jag att man även i fortsättningen kan diagnosticera och hjälpa med LSS.

rdos skrev:Nej då, jag förnekar inte alls att det finns några individer som behöver en diagnos. Vad jag säger är att det finns en mycket större grupp som inte behöver en psykiatrisk diagnos utan ett samhälle som fungerar för dem.

OK, då har du ändrat uppfattning mot tidigare då och uttryckte dig så att det inte framgick.

rdos skrev:Till skillnad ifrån dig och företaget i fråga så anser jag inte detta som en "komplikation", utan som diskriminering, och att det i första hand är diskrimineringen som man måste komma åt för att få ut folk i meningsfulla arbeten. De som är oförmögna att arbeta och/eller klara sig själva anser jag att man även i fortsättningen kan diagnosticera och hjälpa med LSS.

Komplikation eller diskriminering. Låt oss kalla det problem istället. Det drabbar som bekant inte bara aspergare, utan många andra också, men det är förmodligen procentuellt många fler aspergare som drabbas. Jag vet inte om man kan kalla det diskrimering då. En diagnosticerad aspergare som drabbas kan möjligen hänvisa till diskriminering. En person vilken som helst som drabbas har inte den möjligheten. Diagnos är alltså nödvändigt för att ens kunna tala om diskriminering i detta fall.

Diagnoserna skulle förmodligen inte vara nödvändiga lika ofta om samhället såg väsentligt annorlunda ut på vissa punkter, det håller jag också med om. Men nu är det ju en gång för alla så att samhället just nu ser ut som det gör, och det kommer inte förändras inom överskådlig tid för att vi aspergare vill det, och då blir diagnoserna tyvärr nödvändiga. (Och så är ju diagnosen för väldigt många av oss det som har gjort att vi överhuvudtaget fått upp ögonen för varför vi är annorlunda och på vilket sätt).

Sedan handlar det inte bara om arbete. Det finns många andra vanliga problem bland aspergare, som du aldrig verkar förstå och acceptera, och som gör det svårt att överhuvudtaget vistas i vissa samhällssituationer. Ljudkänslighet är ett vanligt sådant problem. Bara för att du som själv påstår att du är aspergare inte har ett visst problem så betyder det inte att problemet kan finnas hos många av oss som faktistk har diagnos.

rdos skrev:Nej då, jag förnekar inte alls att det finns några individer som behöver en diagnos. Vad jag säger är att det finns en mycket större grupp som inte behöver en psykiatrisk diagnos utan ett samhälle som fungerar för dem.

Det är synd att ni blivit så osams att du inte fick boken. Jag tycker ni verkar tycka väldigt lika på den här punkten, faktiskt.

rdos skrev:Nej då, jag förnekar inte alls att det finns några individer som behöver en diagnos. Vad jag säger är att det finns en mycket större grupp som inte behöver en psykiatrisk diagnos utan ett samhälle som fungerar för dem.

Hur uppnår vi det då?
Genom att hitta på förvirrade teorier om neanderthalare,afrikaner slå oss samman med scientologer och tjaffsa in absurdum och gudvetvad?

Flawed skrev:Hur uppnår vi det då?
Genom att hitta på förvirrade teorier om neanderthalare,afrikaner slå oss samman med scientologer och tjaffsa in absurdum och gudvetvad?

Eller genom att gnälla på vad andra gör/ deras teorier?

Jag är inte överallt över hela internet hela tiden med mina åsikter.

Kvasir skrev:Komplikation eller diskriminering. Låt oss kalla det problem istället. Det drabbar som bekant inte bara aspergare, utan många andra också, men det är förmodligen procentuellt många fler aspergare som drabbas. Jag vet inte om man kan kalla det diskrimering då. En diagnosticerad aspergare som drabbas kan möjligen hänvisa till diskriminering. En person vilken som helst som drabbas har inte den möjligheten. Diagnos är alltså nödvändigt för att ens kunna tala om diskriminering i detta fall.

Inte alls. Att man tillhör neurodiversitetsgruppen skulle fungera lika bra. Men företaget ifråga (och många andra) är inte intresserade av att definiera neurodiversitetsgruppen. De hänger upp sig på just den AS-diagnosticerade gruppen.

Kvasir skrev:Ljudkänslighet är ett vanligt sådant problem. Bara för att du som själv påstår att du är aspergare inte har ett visst problem så betyder det inte att problemet kan finnas hos många av oss som faktistk har diagnos.

Ljudkänslighet är ett typexempel på diskriminering. Inte många ifrågasätter ifall det är nödvändigt att anpassa samhället för rullstolsbundna. De flesta skulle vara överens om att de aktiviteter som inte är tillgängliga för rullstolsbundna anses diskriminera gruppen. Samma sak borde gälla för ljudkänsliga.

rdos skrev:Inte alls. Att man tillhör neurodiversitetsgruppen skulle fungera lika bra. Men företaget ifråga (och många andra) är inte intresserade av att definiera neurodiversitetsgruppen. De hänger upp sig på just den AS-diagnosticerade gruppen.

Dels måste den gruppen definieras och erkännas, och om så sker vad gör vi då med alla andra som slås ut och inte har tillräckligt många annorlunda drag för att kvala in i en sådan grupp?

Ljudkänslighet är ett typexempel på diskriminering. Inte många ifrågasätter ifall det är nödvändigt att anpassa samhället för rullstolsbundna. De flesta skulle vara överens om att de aktiviteter som inte är tillgängliga för rullstolsbundna anses diskriminera gruppen. Samma sak borde gälla för ljudkänsliga.

Fast vad kan man göra? Det går inte att ha ett tillräckligt tyst samhälle. Dels skulle det omöjligöra många nödvändiga samhällsfunktioner och dels skulle det innebära så mycket restriktioner för andra att det aldrig skulle accepteras. Dessutom är ju vi ljudkänsliga ganska olika när det gäller vilka ljud vi har svårt för. Och så går det inte att komma ifrån att även vi som är ljudkänsliga för oväsen i andras öron ibland.

Och vad hjälper det om man kan påtala diskriminering? Om man inte klarar sina egna barn, vem ska man anmäla för diskriminering och vad ska göras åt det? Tyvärr rdos, problemet är mycket svårare än så, men jag kan lova att jag önskar det vore lätt att lösa.

Kvasir skrev:Dels måste den gruppen definieras och erkännas, och om så sker vad gör vi då med alla andra som slås ut och inte har tillräckligt många annorlunda drag för att kvala in i en sådan grupp?

Man behöver inte definiera det som en grupp. Man kan lika gärna säga att dessa drag är del av neurodiversitet. Även om en person bara har ett enda drag, så är h*n neurodivers i just detta drag.

rdos skrev:Man behöver inte definiera det som en grupp. Man kan lika gärna säga att dessa drag är del av neurodiversitet. Även om en person bara har ett enda drag, så är h*n neurodivers i just detta drag.

Men många av de som slås ut och blir utbrända idag kanske inte ens går att identifiera några tydliga drag hos? Dessutom måste det finnas någon metod att identifiera dem, eftersom man inte bara kan gå på folks subjektiva upplevelser.

Kvasir skrev:

rdos skrev:Man behöver inte definiera det som en grupp. Man kan lika gärna säga att dessa drag är del av neurodiversitet. Även om en person bara har ett enda drag, så är h*n neurodivers i just detta drag.

Men många av de som slås ut och blir utbrända idag kanske inte ens går att identifiera några tydliga drag hos? Dessutom måste det finnas någon metod att identifiera dem, eftersom man inte bara kan gå på folks subjektiva upplevelser.

Tja, vad föreslår du själv? Det finns naturligtvis inga enkla recept som kan hjälpa alla.

rdos skrev:

Kvasir skrev:

rdos skrev:Man behöver inte definiera det som en grupp. Man kan lika gärna säga att dessa drag är del av neurodiversitet. Även om en person bara har ett enda drag, så är h*n neurodivers i just detta drag.

Men många av de som slås ut och blir utbrända idag kanske inte ens går att identifiera några tydliga drag hos? Dessutom måste det finnas någon metod att identifiera dem, eftersom man inte bara kan gå på folks subjektiva upplevelser.

Tja, vad föreslår du själv? Det finns naturligtvis inga enkla recept som kan hjälpa alla.

Jag konstaterar bara att dina idéer möjligen är välmenande men enligt min åsikt väldigt naiva, ungefär på samma sätt som många långt ut åt det röda eller gröna hållet i politiken kan ha goda intentioner men naiva idéer.

Jag väntar också på svar hur man ska anpassa samhället och tillämpa diskrimneringstänkandet på aspergare och andra ljudkänsliga som t.ex. inte tål sina egna barn. Det var egentligen den intressantaste frågan, men den hoppade du över.

Kvasir skrev:Jag väntar också på svar hur man ska anpassa samhället och tillämpa diskrimneringstänkandet på aspergare och andra ljudkänsliga som t.ex. inte tål sina egna barn. Det var egentligen den intressantaste frågan, men den hoppade du över.

Ingen aning. Jag har ingen erfarenhet ifrån detta. Har två barn som är något ljudkänsliga, men att skapa en miljö för dem är inte så svårt. Det skulle räcka med att förbjuda mopeder och motorcyklar, eller se till så att de hade ordentliga ljuddämpare.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Jag väntar också på svar hur man ska anpassa samhället och tillämpa diskrimneringstänkandet på aspergare och andra ljudkänsliga som t.ex. inte tål sina egna barn. Det var egentligen den intressantaste frågan, men den hoppade du över.

Ingen aning. Jag har ingen erfarenhet ifrån detta. Har två barn som är något ljudkänsliga, men att skapa en miljö för dem är inte så svårt. Det skulle räcka med att förbjuda mopeder och motorcyklar, eller se till så att de hade ordentliga ljuddämpare.

Jag pratar om att föräldrarna inte orkar med att barnen orsakar en massa ljud. En ljudkänslig förälder (eller två) som har ett eller flera barn med ADHD är ingen bra kombination.

Men det låter som du bekräftar det jag brukar hävda, att det du inte har personlig erfarenhet av täcks inte av dina teorier och lämnas åt sitt öde vad dig anbelangar.

Kvasir skrev:Jag pratar om att föräldrarna inte orkar med att barnen orsakar en massa ljud. En ljudkänslig förälder (eller två) som har ett eller flera barn med ADHD är ingen bra kombination.

Kanske inte, men generellt sett så tror jag inte det är något problem med kombinationen barn med ADHD och föräldrar med AS. Jag brukar komma väldigt bra överens med barn med ADHD, och även om de är omöjliga emot andra så brukar jag klara av dem.

Kvasir skrev:Men det låter som du bekräftar det jag brukar hävda, att det du inte har personlig erfarenhet av täcks inte av dina teorier och lämnas åt sitt öde vad dig anbelangar.

Inte alls. Har andra lösningar som funkar så får de gärna implementera dessa. Det lägger jag mig inte i, om det inte är uppenbart att de inte är bra.

rdos skrev:Kanske inte, men generellt sett så tror jag inte det är något problem med kombinationen barn med ADHD och föräldrar med AS. Jag brukar komma väldigt bra överens med barn med ADHD, och även om de är omöjliga emot andra så brukar jag klara av dem.

Men nu är du just så där aspigt egocentrerad. Det spelar väl ingen roll vad just du klarar och inte? Det säger inget om andra. Och problemet är stort i vissa fall, och om barnen har både AS och ADHD så stör de dessutom varandra så de kan behöva bo i andra familjer på deltid. Det är på tiden att du börjar lära dig något om andra aspergare än du själv, för du är inte svensk standard för aspergare.

Inte alls. Har andra lösningar som funkar så får de gärna implementera dessa. Det lägger jag mig inte i, om det inte är uppenbart att de inte är bra.

Dina lösningar verkar alltid ignorera allt som du inte själv har erfarenhet av, och det du inte har erfarenhet av intresserar dig inte. Möjligen har du i alla fall äntligen slutat att kategoriskt förneka allt du inte själv har upplevt. Det vore ett framsteg i så fall.

Ingen kommer ta dig och dina idéer på allvar så länge du utgår helt och fullt från dig själv och struntar i alla andra aspergare och deras erfarenheter. Du blir bara en Don Quijote för oss andra. Vore det inte bättre att försöka samarbeta med andra aspergare och försöka göra något som är bra för flera än just dig?

rdos skrev:

Kvasir skrev:Jag väntar också på svar hur man ska anpassa samhället och tillämpa diskrimneringstänkandet på aspergare och andra ljudkänsliga som t.ex. inte tål sina egna barn. Det var egentligen den intressantaste frågan, men den hoppade du över.

Ingen aning. Jag har ingen erfarenhet ifrån detta. Har två barn som är något ljudkänsliga, men att skapa en miljö för dem är inte så svårt. Det skulle räcka med att förbjuda mopeder och motorcyklar, eller se till så att de hade ordentliga ljuddämpare.

Bara OT (men ändå inte).. jag blev ytterst upprörd och förvånad när jag hörde att motorcyklister systematiskt sätter på godkända ljuddämpare inför besiktning, för att sen ta av dem för att låta högre.... vad säger man

Kvasir, diskussionen verkar inte leda någonvart. Jag diskuterar redan med professionella kring de här sakerna, och jag går inte utöver vad jag själv har erfarenhet ifrån, eller vad jag läst på forum. De (förmodligen ganska unika) exempel du drar upp är inte speciellt intressanta utifrån ett helhetsperspektiv. Att andra kanske har andra erfarenheter kring barn med ADHD är mycket möjligt, men jag pratar utifrån min egen erfarenhet att jag inte alls sett några sådana problem, utan tvärtom att aspergare i normalfallet är bättre föräldrar till sådana barn än NTs. Mina erfarenheter handlar inte heller om ental, utan åtminstone 3 olika barn / ungdomar med ADHD. Har dessutom sett minst en annan förälder med AS-drag och ADHD barn där detta fungerat alldeles utmärkt. Dina idéer att dessa barn kanske behöver placeras i fosterhem är som du kanske förstår extremt provokativa för mig.

rdos skrev:Kvasir, diskussionen verkar inte leda någonvart. Jag diskuterar redan med professionella kring de här sakerna, och jag går inte utöver vad jag själv har erfarenhet ifrån, eller vad jag läst på forum. De (förmodligen ganska unika) exempel du drar upp är inte speciellt intressanta utifrån ett helhetsperspektiv. Att andra kanske har andra erfarenheter kring barn med ADHD är mycket möjligt, men jag pratar utifrån min egen erfarenhet att jag inte alls sett några sådana problem, utan tvärtom att aspergare i normalfallet är bättre föräldrar till sådana barn än NTs. Mina erfarenheter handlar inte heller om ental, utan åtminstone 3 olika barn / ungdomar med ADHD. Har dessutom sett minst en annan förälder med AS-drag och ADHD barn där detta fungerat alldeles utmärkt. Dina idéer att dessa barn kanske behöver placeras i fosterhem är som du kanske förstår extremt provokativa för mig.

Jag tror inte det är så unika fenomen, i alla fall inte så unika att man kan ignorera det om man vill göra något för aspergare i allmänhet och inte bara någon egen liten intresseklubb. Och vilka professionella är det du talar med? Jag trodde inte du var intresserad av professionella som tycker om asperger? Att de (förmodligen) kommer från andra ämnen än psykologi/psykiatri gör ju ingen skillnad om de inte har asperger själva. Det är i första hand alla vi aspergare själva som kan bidra med de olika pusslebitar som behövs för att förstå aspergarnas problem i samhället.

Ja, jag förstår mycket väl att du kan uppfatta det provokativt, men det är inte något jag säger i det syftet, utan för att visa just att dina egna erfarenheter inte är så universella som du tror. Jag talar om fall där barn bor deltid i andra familjer (kontaktfamiljer) på föräldrars, och ibland barnens egen, begäran och där barnen trivs med att komma hemifrån regelbundet för att slippa sina syskon ibland. Tvärtemot vad du tror så finns många deltidsvistelser som inte alls är påtvingade av soc utan tvärtom har föräldrarna pressat soc för barnens skull. (Fast just detta var inte i sig något huvudsyfte med diskussionen, utan blev bara en konsekens av diskussionen.) Just att du ser detta som provokativt visar med all önskvärd tydlighet att du själv är för känslomässigt involverad och subjektiv för att tala för andra aspergare alls, och det riskerar att göra oss andra stor skada.

Dina teorier och åsikter utgår från alltför begränsade erfarenheter och/eller teoretiska ideologier och det är svårt att se att du skulle göra något gott för aspergare i allmänhet snarare än tvärtom. Notera att vi har bara har berör enstaka exempel på problem med dina teorier.

Nu är det ju dock så att det är du, Andet och OA som under lång tid bara fokuserat på vuxna aspergares problem på arbetsmarknaden, och några andra smala relaterade problem. Det är faktiskt inte ni (utan snarare jag, och kanske några till) som fått upp ögonen för många andra aspekter som t.ex. socialtjänstens agerande, familjer, och barns situation. Detta verkar ni fullständigt ignorera.

När det gäller kontaktfamiljer så finns det inget man kan säga generellt om detta. En del barn mår bra av detta, andra dåligt. Den syn du vill sprida om att alla AS/ADHD-barn mår bra av att komma till en kontaktfamilj skulle vara extremt destruktiv om den applicerades t.ex. på våra barn, och säkert många andra barn oxå. Åsikten är dessutom den som soc och samhället redan står för, så den tillför absolut NOLL till de barn som mår dåligt av detta. Istället kommer de att bli anklagade för ännu mer saker av samhället om ni lyckas driva igenom detta. Nu är det alltså DU som vill sprida saker om kollektivet som gör att vissa barn kommer att råka illa ut. Rejält illa ut dessutom, även om du inte förstår varför de kommer att göra det.

Ursäkta om jag lägger mig i men nu var det du som inte läste innantill rdos.

Kvasir bara påminde om att det finns en hel del aspergare med barn som SJÄLVA ansöker om avlastningsfamilj för att de är för ljud- och stresskänsliga för att klara av sina extra krävande och livliga NPF-barn på heltid. Att den möjligheten finns är deras livlina för att de inte själva ska hamna på psyket.

Flera har skrivit om det här på forumet bl a, och jag vet andra som inte skriver om det men som är beroende av sådan hjälp för sin överlevnad. Och det görs självklart i samförstånd med barnen, om det är en familj som det inte funkar med så avbryter man förstås, eller försöker hitta en annan familj.

Detta har ingenting med tvångsomhändertagande att göra. Självklart är tvångsomhändertagande en viktig fråga att arbeta mot, det tror jag inte någon tycker att det inte är, tvärtom fick du medhåll av många när du skrev om det förut.

Försök nu att inte blanda ihop dessa saker är du snäll.

Skulle även uppskatta om du kunde lägga av att tillskriva OA, Andet etc en massa åsikter som du inte vet något om. Du vinner ingenting på att snacka skit om alla som du rökt dina chanser till samarbete med, tvärtom.

rdos skrev:Nu är det ju dock så att det är du, Andet och OA som under lång tid bara fokuserat på vuxna aspergares problem på arbetsmarknaden, och några andra smala relaterade problem. Det är faktiskt inte ni (utan snarare jag, och kanske några till) som fått upp ögonen för många andra aspekter som t.ex. socialtjänstens agerande, familjer, och barns situation. Detta verkar ni fullständigt ignorera.

Nej, jag fokuserar inte alls bara på vuxnas problem på arbetsmarknaden. Tvärtom är det det ju du som fokuserade på det i den här tråden, och jag som försökte vidga det perspektivet. Andet har jag inget att göra med mera än att jag har träffat honom en gång. OA är jag visserligen medlem i, men har inte haft någon tid att engegera mig i eftersom jag numera lever i en barnfamilj och har fullt upp med bl.a. barnens problem pga. deras diagnoser.

När det gäller kontaktfamiljer så finns det inget man kan säga generellt om detta. En del barn mår bra av detta, andra dåligt. Den syn du vill sprida om att alla AS/ADHD-barn mår bra av att komma till en kontaktfamilj skulle vara extremt destruktiv om den applicerades t.ex. på våra barn, och säkert många andra barn oxå. Åsikten är dessutom den som soc och samhället redan står för, så den tillför absolut NOLL till de barn som mår dåligt av detta. Istället kommer de att bli anklagade för ännu mer saker av samhället om ni lyckas driva igenom detta. Nu är det alltså DU som vill sprida saker om kollektivet som gör att vissa barn kommer att råka illa ut. Rejält illa ut dessutom, även om du inte förstår varför de kommer att göra det.

Nej just det, det går inte att säga något generellt, men det är ju det du brukar göra. Vad du sedan menar med att soc står för en syn att barn ska var hos kontaktfamiljer förstår jag inte. Det brukar tvärtom vara föräldrarna som får pressa soc att gå med på det. Soc är nämnligen inte det minsta intresserade av att placera om några barn i onödan, varken på del- eller heltid, för det är dyrt. Däremot kan det naturligtvis och tyvärr göras missbedömningar (åt båda hållen) när det gäller barn som man anser behöver placeras om för sitt eget bästa, men då har de i alla fall gjort en bedömning (rätt eller fel) att det är nödvändigt trots kostnaden.

Kvasir skrev:Nej, jag fokuserar inte alls bara på vuxnas problem på arbetsmarknaden. Tvärtom är det det ju du som fokuserade på det i den här tråden, och jag som försökte vidga det perspektivet. Andet har jag inget att göra med mera än att jag har träffat honom en gång. OA är jag visserligen medlem i, men har inte haft någon tid att engegera mig i eftersom jag numera lever i en barnfamilj och har fullt upp med bl.a. barnens problem pga. deras diagnoser.

Fint. Då kan du ju bidra med dina erfarenheter istället för att racka ned på mina.

Kvasir skrev:Nej just det, det går inte att säga något generellt, men det är ju det du brukar göra.

Det tror jag inte. Jag brukar bidra med det synsättet som inte är det vanliga. För att balancera alla sk experters syn på hur kollektivet påstås vara.

Kvasir skrev:Vad du sedan menar med att soc står för en syn att barn ska var hos kontaktfamiljer förstår jag inte. Det brukar tvärtom vara föräldrarna som får pressa soc att gå med på det. Soc är nämnligen inte det minsta intresserade av att placera om några barn i onödan, varken på del- eller heltid, för det är dyrt. Däremot kan det naturligtvis och tyvärr göras missbedömningar (åt båda hållen) när det gäller barn som man anser behöver placeras om för sitt eget bästa, men då har de i alla fall gjort en bedömning (rätt eller fel) att det är nödvändigt trots kostnaden.

Det varierar säkert mellan olika kommuner, men att soc använder kontaktfamiljer och familjeassistenter som "spioner" inför LVU-omhändertagande är inte unikt för just vår kommun. Det är allmänt känt bland föräldrar som fått sina barn omhändertagna.

Det är därför som ditt resonemang är så farligt för de barn (med t.ex. Selektiv Mutism) som inte mår bra av sådant. Det är ju så att när dessa barn hamnar i kontaktfamilj så blir de knäpptysta. Det tolkar soc som att det finns allvarliga problem i hemmet, och sedan är cirkusen igång.