Parvlon skrev:

Miche skrev:Den enda skillnaden, anser jag, att tjejer (dock inte alla) kan amma, annars kan papporna göra exakt samma saker för barnen.

Inte så liten sak heller. Jag anser att det räcker för att hon ska ha rätt och mjölkersättning räcker knappast. Sen är det ju tanterna som föder ungarna oxå.

Jag skrev att alla mammor inte kan amma, det missade du...

Frimodig skrev:Jag är rätt oenig med Miche här. Vi pappor kunde, och kan, inte göra exakt samma saker, eftersom vi inte har exakt samma relation. Att föda en unge är en mkt speciell grej.

Självklart är det väldigt speciellt att föda barn (jag önskar jag kunde få bära och föda ett barn, men...)

Jag var aktivt med vid båda mina barns förlossningar och har genom deras uppväxt haft en väldigt nära kontakt med båda två, jag har inte varit den frånvarande pappan, jag har aktivt deltagit i deras liv.

Dahlström skrev:1. Sämre känsel i fingertopparna:
– Känsligheten har stor betydelse när du hanterar ett nyfött, ömtåligt barn. Du avväger dina rörelser beroende på vilken input du får från dina känselnerver.

Bullshit, spädbarn är inte så känsliga som många tror och jag var klart bättre på att trösta min dotter än hennes mor, det enda jag inte kunde göra var att amma, men jag var ofta med vid amningen.

Dahlström skrev:2. Män har tunnelseende:
– Kvinnan har däremot ett bredare, nästan 180 graders synfält och kan nästan se ”bakom ryggen”. Det är oerhört viktigt för att ha en bra överblick när barnet börjar krypa omkring.

Skitsnack, jag har kollat detta och jag har 180⁰ synfält!

Dahlström skrev:3. Mindre känslig hörsel:
– En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.

Jag har tinnitus så det kan jag inte avgöra, men jag tror inte ett ögonblick på att generellt har mindre känslig hörsel. I jakt är känslig hörsel avgörande så det finns ingen som helst evolutionär fördel med mindre känslig hörsel.

Jag hade inga som helst problem med att lära mig barnets olika ljud och dess behov.

Dahlström skrev:4. Doften och rösten:
– Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.

Än en gång vet hon inte vad hon pratar om, min dotter föredrog min lukt och min röst framför mammas.

Dahlström skrev:5. Modersinstinkten:
– Hos mamman utsöndras hormonet oxytocin i hennes blod efter förlossningen och det svämmar ut när hon hör barnet skrika. Detta hormon ger i normala fall den starka modersinstinkten, liksom hos alla däggdjursmödrar. Människan är inget undantag.

Jag tvivlar på att hon har några vetenskapliga belägg för att män inte reagerar över barns skrik. Män har ingen mjölk som rinner till när de hör ett hungrigt barn men jag anser inte att ens denna punkt är avgörande för mäns förmåga att ta hand om barn.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-inte-mer-skadade-nar-man-ar-hemma_6799681.svd

Experter som har varnat för skaderisker när papporna får större roll i de mindre barnens liv har väckt debatt. Forskare har anklagats för att inte våga ta tag i ämnet. Vi har därför granskat sjukdomsfall för barn när de vårdats av mammor respektive pappor och redovisar här våra siffror, skriver Lucie Laflamme, Michael Lundberg, Cecilia Magnusson och Anna Månsdotter, samtliga vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.

Lite statistikgranskning skadar aldrig

Parvlon skrev:

Miche skrev:Den enda skillnaden, anser jag, att tjejer (dock inte alla) kan amma, annars kan papporna göra exakt samma saker för barnen.

Inte så liten sak heller. Jag anser att det räcker för att hon ska ha rätt och mjölkersättning räcker knappast.

Det problemet löser man med en bröstpump. Så gjorde vi när jag var föräldraledig med mina barn. Fungerade jättebra.

Sammelsurium skrev:Det problemet löser man med en bröstpump. Så gjorde vi när jag var föräldraledig med mina barn. Fungerade jättebra.

Stackars unge. Det är en mänsklig rättighet att ha fri tillgång till riktiga bröst med riktig färsk bröstmjölk.

Parvlon skrev:

Sammelsurium skrev:Det problemet löser man med en bröstpump. Så gjorde vi när jag var föräldraledig med mina barn. Fungerade jättebra.

Stackars unge. Det är en mänsklig rättighet att ha fri tillgång till riktiga bröst med riktig färsk bröstmjölk.

Det fick de när mamman var hemma. En arbetsdag varar inte ett helt dygn, vet du.

Sammelsurium skrev:Det fick de när mamman var hemma. En arbetsdag varar inte ett helt dygn, vet du.

Bättre än ingen mamma alls såklart. Nej, men seriöst. Låter ju jättebra. Mjölkersättning tror jag är värre eftersom det saknar de relevanta hormonerna.

Parvlon skrev:Mjölkersättning tror jag är värre eftersom det saknar de relevanta hormonerna.

Den förstärkning av immunförsvaret som barnet får via bröstmjölken är inte att förakta, men fortfarande kan inte alla mammor amma, men numera kan de ändå ha möjligheten att få ett barn att växa upp!

Apropå Dahlström: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-inte-mer-skadade-nar-man-ar-hemma_6799681.svd

SVD skrev:Experter som har varnat för skaderisker när papporna får större roll i de mindre barnens liv har väckt debatt. Forskare har anklagats för att inte våga ta tag i ämnet. Vi har därför granskat sjukdomsfall för barn när de vårdats av mammor respektive pappor och redovisar här våra siffror, skriver Lucie Laflamme, Michael Lundberg, Cecilia Magnusson och Anna Månsdotter, samtliga vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.
...
Mellan 1987 och 2007 tredubblades de föräldralediga dagar som togs ut av pappor, till över 20 procent av det totala antalet. Under samma period skedde nästa en halvering av skador bland barn upp till två års ålder som var så pass allvarliga att barnen blev inlagda.
...
När vi granskade alla förstfödda svenska barn åren 1988–89 hade 817 råkat ut för olyckor som krävde inläggning på sjukhus medan mamma var hemma, mot 67 när pappa var hemma. I proportion till de uttagna dagarna löpte barnen 12 procent lägre risk att skadas när fadern hade ansvaret.

Då man justerar för olika sociodemografiska faktorer försvinner denna statistiska skillnad, eftersom familjer där pappor valde att vara hemma ofta var mer socialt gynnade. Slutsatsen kan inte bli någon annan än att män och kvinnor, som kön betraktade, är lika bra eller dåliga på att skydda små barn mot allvarliga skador.

Där fick hon så hon teg!

I dagens DN Vetenskap står det om generella könsskillnader i mäns och kvinnors hjärnor (gäller alltså inte alla kvinnor och män).

Kvinnors och mäns mentala förmågor skiljer sig på några områden. Olikheterna är genomsnittliga och små. Men de kan inte helt förklaras med kulturella faktorer.

En del debattörer använder könsskillnader i hjärnan – verkliga och inbillade – som argument för allehanda politiska åsikter, om allt från pappaledighet till kvinnors yrkesval. Andra vill inte att skillnader ska existera över huvud taget.

I motsats till några av de mer röststarka debattörerna har Agneta Herlitz i över femton år verkligen studerat skillnader mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor. Hon är professor i psykologi vid Karolinska institutet och forskar om minne och demenssjukdomar.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/kons ... ra-hjarnor

Generellt är män bättre på att sätta ihop Ikea-möbler:

Den största könsskillnaden finns inom det som psykologer kallar visuo-spatial förmåga. Det handlar främst om förmågan att orientera sig i det tredimensionella rummet. Män brukar i genomsnitt prestera bättre än kvinnor i ett test som går ut på att känna igen en figur som roteras i olika riktningar.

Mäns bättre visuo-spatiala förmåga gör också att de har lättare att orientera sig i en skog.

Kvinnor har lättare att komma ihåg ansikten:

Kvinnors övertag i konsten att känna igen ansikten gäller nästan bara när det handlar om kvinnliga ansikten.

– Det spelar ingen roll om man skalar av allt hår och kläder och smycken och bara visar ansiktena som ägg. Både vuxna kvinnor och små flickor är ändå mycket bättre på att känna igen flick- och kvinnoansikten.

Verkligen svårförståeligt. Man skulle kunna tänka sig att förmågan att känna igen kvinnoansikten var medfödd, eftersom det kunde vara livsviktigt att känna igen sin mor. Men detsamma borde ju gälla pojkar då.

Kvnnor är bättre på läsförståelse och att skriva uppsatser:

I samtliga 40 länder som undersöks inom det internationella projektet Pisa får flickor bättre resultat än pojkar på läsning. Faktum är att ju mer jämställt land flickorna bor i, desto duktigare blir de på att läsa. Det visade en grupp forskare i en uppmärksammad studie i Science för fyra år sedan.

Så var det där med mäns överlägsna matematiska förmåga.

Det visade sig finnas ett mycket tydligt samband mellan graden av jämställdhet i landet och flickornas förmåga i matematik. Allra störst könsskillnad i matematikkunskaper fanns i Turkiet, som också rankade lågt i jämställdhet. I de mest jämställda skandinaviska länderna var könsskillnad i matematikkunskaper nästan obefintlig. Och på Island har flickorna till och med gått om pojkarna i matematik. De här resultaten stämmer bra med att könsglappet i matematikkunskaper har krympt dramatiskt i Sverige de senaste femtio åren, i takt med att landet har blivit mer jämställt.

Men Agneta Herlitz tror att det finns en liten skillnad i matematisk förmåga mellan könen. Det skulle framför allt handla om geometri och avancerad problemlösning, där männens större visuo-spatiala förmåga skulle vara till hjälp. Och skillnaden kanske bara märks hos de allra mest högpresterande personerna.

Intressant från artikeln i DN var också att se stapeldiagrammet över jämställdhetsindex (bild 2) som visar att av 10 länder - Turkiet, Korea, Italien, USA, Portugal, Frankrike, Polen, Norge Sverige och Island så ligger Sverige i topp vad gäller jämställdhet. Indexet baseras på faktorer som andel kvinnor i yrkesliv och politik, lönenivåer och hälsa:

DN - Könsskillnaderna små i våra hjärnor

"En annan aspekt av den visuo-spatiala förmågan är det som i dagligt tal kallas för lokalsinne. Män presterar i genomsnitt bättre om uppgiften går ut på orientera sig i en labyrint, eller i en skog med en massa tallar som ser ungefär likadana ut allihop.

Men om det finns riktmärken att lägga på minnet – som i ett mer varierat landskap eller en stad där det finns statyer, parker och olika slags hus – upphör könsskillnaden nästan helt. Kvinnor tenderar att orientera sig genom att lägga sådana riktmärken på minnet.

I test som mäter det så kallade episodiska minnet brukar kvinnor vara bättre.

– Det episodiska minnet är att resa i tid och rum. Till exempel att komma ihåg vad som hände på julafton för tre år sedan: vad som stod på bordet, vilka som var med och vad de fick för julklappar."


Det här var riktigt intressant. Min svärfar har, som min sambo upptäckt också hos andra män i hans farsas ålder, alltid satt det där med lokalsinne väldigt högt. Min sambo är själv duktig på det, men hans något störda pojkvän har noll lokalsinne och min förmåga att läsa kartor är nästan obefintlig.

Jag kan knappt orientera mig i tv-spel med krigstema, ex. Battle Field, för jag tappar bara bort mig på banan.

Däremot har han ett mycket mer "kvinnligt" minne när det gäller det episodiska minnet. Han kan minnas läskigt mycket detaljer som jag inte förstår hur han ens lyckades lägga märke till, än mindre komma ihåg så lång tid efteråt.

Ett minus med den typen av minne är att min sambo tenderar att vara mycket mer långsint än jag... Vilket jag iofs ofrivilligt kompenserar med ilskeutbrott à la ADHD och AS deluxe.

Rent biologiskt tycks det finnas en tid under barndomen då pojkar är helt olika flickor. Iaf enligt Jari Sinkkkonens bok Till små pojkars försvar.

Jari Sinkkonen menade att pojkar är olika flickor och man därför måste låta dem bråka. Han började tänka på detta på Barnsjukhuset där han jobbade som psykiater. De flesta barn som fick barnpsykiatrisk vård var pojkar. Och ju svårare störda barnen var, desto troligare var det att de var pojkar. Han funderade på varför.

En orsak var att flickorna lättare vände sig inåt när de hade psykiska problem och blev deprimerade. De var tysta och väckte inte någon uppmärksamhet. Därför fick de vård senare. Pojkarna däremot de skrek, svor och slogs. Omgivningen var så illa tvungen att reagera direkt.

Sedan skrev han sin bok Pienistä pojista kunnon miehhiä (ung. "Från små pojkar till rejäla karlar", senare översatt till "Till små pojkars försvar") om att pojkarna uppfostrades fel. De fick motsägande budskap. Dels var idealet feminint (tydligen även i Finland) så allt skulle vara mjukt och trevligt. Dels signalerade omgivningen att det var ok med pojkaktiga flickor men inte med flickaktiga pojkar. Dels överöstes de med machoidealen i reklam, filmer etc. "Det bor en liten Batman i varje pojke, oberoende av om vi vuxna gillar det eller inte. I pojkarnas utveckling finns helt enkelt en period, ungefär mellan fem- och sjuårsåldern, då de är helt övertygade om att de är starkast i världen. Deras beteende ser ut därefter, och det går över efter några år." Därför måste pojkarna få leka vilda krigslekar. Något motsägande där tycker jag. Uppfostran och reklam är i hög grad kulturella influenser.

(Jag kan inte hjälpa att jag undrar hur det är för deras systrar, yngre syskon och svagare klasskamrater under den tiden. Är ju inte säkert att deras bråk bara går ut över andra jämstarka pojkar.)

Han poängterar fädernas oersättlighet. "För pojkar i sex- till åttaårsåldern är en skilsmässa en katastrof, eftersom de just då identifierar sig med pappan." Därför behöver de extra stöd då.

Det är också svårt med den kvinnodominerade miljön. På förskolan och i skolan möter de idel kvinnor. (Se till att läraryrket uppvärderas i prestige och lön, så kommer männen tillbaka.) På den gamla goda (ibland onda) tiden växte pojkarna upp på den egna gården och kunde följa med pappan i arbetet.

Men hur ska detta lösas på dagis där utrymmet inomhus är begränsat? Jo, flickorna får hålla sig i dockhörnan och pojkarna leker vilda leker någon annanstans. Men Sinkkonen bekymrar sig inte om de flickor som också vill leka vilda lekar och inte om de pojkar som föredrar stillsammare lekar (han kanske tror att de inte finns).

Det dröjde femton år mellan Sinkkonens böcker Till små pojkars försvar och Elämäni poikana. Under den tiden hände mycket, säger Jari Sinkkonen. Teorier byts ut och världen förändras, men Sinkkonen kommer att fortsätta lyfta fram pappans betydelse för barnets utveckling. Undersökningar i ämnet har gjorts och resultaten är både positiva och negativa beroende på undersökning. Sinkkonen anser dock att det inte krävs några vetenskapliga belägg för att visa på faderskapets betydelse.
---
För barnet betyder det mycket att känna att fadern aktivt engagerar sig i barnets skolgång och intressen, säger Sinkkonen.

http://finland.se/public/default.aspx?c ... ture=sv-FI

Nja, jag vill nog ändå se mer forskning om detta. Klart att en kärleksfull, intresserad och närvarande pappa är positivt. Men är det verkligen fördelaktigt att leva med en far som t ex missbrukar och slåss? El en ständigt frånvarande far som prioriterar annat än barnen? Går det sämre för pojkar som växer upp med två lesbiska föräldrar?

Man får hoppas att den bråkiga tiden är en fas. En mamma blev förskräckt när hon såg att pojkarna bakband dockorna som fångar. Tänker på alla "vuxna pojkar" som bombar sönder och samman och torterar krigsfångar (kvinnor kan iofs också). Så det är inte underligt om föräldrar kan ha svårt att bejaka den pojkaktiga aggressiviteten. Hur ofta används inte "Pojkar är pojkar" som försvar för oförsvarlig mobbning?

Sinkkonen har också skriven boken Till alla barns försvar, där han bl a tar upp nutidens narcissistiska barn i vår narcissistisk kultur. (Antar att vi fortfarande lever i en sådan kultur.)