Jag vet inte vad som menas med känslominnen men ofta så minns jag bara känslan jag hade vid ett visst tillfälle och inte så mycket om detaljerna och vad som sades eller gjordes. Detta gäller väl exempelvis om man har haft ett gräl. Man minns känslan av att känna sig arg eller förorättad men knappt vad som utlöste grälet eller vad det handlade om. (Är NT)

nano skrev:Satt i en diskussion där den andre ansåg att sexet var det viktigaste i en relation och sedan löser man vardagen, jag höjde verkligen på ögonbrynen för jag skulle inte kunna tänka mig o göra så själv.
För min egen del vill jag först o främst trivas i vardagen med henne och just för att jag trivs med henne och tycker om henne så mycket så vill jag också ha sex med henne när vi båda vill
Tyvärr är inte hon med stort H och jag bekanta med varandra ännu.

Jodå man kan göra så som din kompis säger men när sexet inte funkar så bra längre vilket brukar kunna inträffa efter en längre tid så har man tagit en stor risk. Förhoppningsvis har man hunnit utveckla andra gemensamma intressen på den tiden...

Men samtidigt hjälps det inte hur mycket man trivs i vardagen om man inte alls trivs med varandra sexuellt. Och konflikter om sex kan bli bli väldigt känsliga och uppslitande konflikter. D.v.s även om man tycker mycket om varandra så kan det sexuella bli jobbigt om ett par står på väldigt olika våglängd läggningmässigt.

Bjäbbmonstret skrev:Jag vet inte vad som menas med känslominnen men ofta så minns jag bara känslan jag hade vid ett visst tillfälle och inte så mycket om detaljerna och vad som sades eller gjordes. Detta gäller väl exempelvis om man har haft ett gräl. Man minns känslan av att känna sig arg eller förorättad men knappt vad som utlöste grälet eller vad det handlade om. (Är NT)

Det har nog även aspergare, dvs. man minns de tillfällen där man blev arg. Men det är inte det som är känslominnen, känslominnen är när man kan bli lika arg igen som man var den gången man minns, dvs man inte bara kommer ihåg utan upplever samma känsla igen. Det kan inte jag.

EDIT: jo jag kan i vissa fall men inte lika blixtsnabbt som en NT, pga nedsättningen i framloberna att plocka fram känslominnena.

Med på skillnaden?

EDIT2: sedan har jag problemet att jag kan vara arg men utan att kunna låta arg. Men det är nog inget AS-relaterat.

På samma sätt fast tvärtom, många, både NT o AS, kan spela arga utan att vara det, de är bra skådisar helt enkelt. Heller inget AS-relaterat.

Bjäbbmonstret skrev:Jag vet inte vad som menas med känslominnen men ofta så minns jag bara känslan jag hade vid ett visst tillfälle och inte så mycket om detaljerna och vad som sades eller gjordes. Detta gäller väl exempelvis om man har haft ett gräl. Man minns känslan av att känna sig arg eller förorättad men knappt vad som utlöste grälet eller vad det handlade om. (Är NT)

Waaaaoow, jag har svårt o föreställa mig att det ens ska gå o ha det så, antagligen för att jag trott att alla har det ungefär som mig i sinnet (AS-insikten gav mig iofs vetskap, detta verkar bredda skalan mer).

Jag minns vad det handlade om, hur saker såg ut, inte särskilt mycket känsla men den finns där, tycker det är irrelevant vad man känner oftast men ibland så, som kärleksminnen
Minns inte så många tråkiga minnen även om de också finns, min hjärna verkar vara inriktad på positiva saker som jag vill minnas
Brukar minnas temperatur, hur luften rörde sig mot huden, luftfuktighet, spekulationer om hur saker är gjorda och hur man skulle kunna göra nya saker.

Minns resultatet av händelser grundligt bra jämfört med min uppfattning av vad och hur mycket folk brukar minnas.


******** Överflödig info följer ********
Det du skrev förklarar nog förhållandevis mycket av vad jag hört en del säga i relationssamanhang, oftast tjejer som sagt saker som "om det är ett litet snedsteg som inte betyder något så vill jag inte veta om han gjort det".
Personligen bryr jag mig inte särskilt mycket om ifall min ev livskamrat känt något, det absolut viktigaste för mig är ifall man utsätter den andre för risken att få någon dödllig smitta utan att man får ta ställning själv.
Vill altså inte att den jag är ihop med får en smitta som sedan sprids till mig, gillar ändå inte själva tilltaget och skulle överväga att göra slut fast det är inte helt säkert att jag gör det ändå eftersom jag antagligen samtidigt tycker om henne om än inte för det tilltaget.

EriX skrev:

barracuber skrev:..teorin om känslominnen...

Aha… Nu börjar vi komma nånstans! Tack så mycket för att du tog dig tid att förklara ”mekanismerna” bakom AS. Det var nog den typen av förklaring jag hade förväntat mig – om jag bara visste vad jag egentligen letade efter. Min fråga – VARFÖR – betrakatar jag nu som besvarad, tills en bättre förklaring dyker upp.

Vill dubbelmarkera att endast själva den kemiskamekanismen i min beskrivning (framlober, tankar, känslominnen) antagligen är fakta (undrar om inte Johan Cullberg skrivit om detta) Däremot är det bara en teori bland flera att AS skulle bero på detta.

barracuber skrev:EDIT2: sedan har jag problemet att jag kan vara arg men utan att kunna låta arg. Men det är nog inget AS-relaterat.

Inte? Jag har läst (och märkt på vissa) att stor diskrepans mellan vad man känner och vad man förmår visa är typiskt för just autismspektrum. Kanske för introverta också, iofs.

Inger skrev:

barracuber skrev:EDIT2: sedan har jag problemet att jag kan vara arg men utan att kunna låta arg. Men det är nog inget AS-relaterat.

Inte? Jag har läst (och märkt på vissa) att stor diskrepans mellan vad man känner och vad man förmår visa är typiskt för just autismspektrum. Kanske för introverta också, iofs.

Hm..intressant.

Introverta NT är ett speciellt kapitel.

Det finns ju AST-personer som brusar upp för "småsaker", hetsigt humör, kort stubin osv? Är det typiskt ADHD men inte AS?

Säkert finns det fler med hett temperament bland ADHD:are men jag tror inte man kan dra någon sådan generell linje mellan diagnoserna. Särskilt inte som många har båda samtidigt.

På sid 63 i MK Downeys förtjusande gratis-e-bok finns ett diagram som illustrerar hur känslor kan uttrycka sig hos autismspektrumpersoner. Betyder dock inte att det är så för alla, bara att det kan förekomma (detta påpekas om och om igen i boken). Nån som känner igen sig?

barracuber skrev:
Det finns ju AST-personer som brusar upp för "småsaker", hetsigt humör, kort stubin osv? Är det typiskt ADHD men inte AS?

Det viktiga att hålla i minnet här, tänker jag, är att det som ser ut som samma reaktion, kan komma sig av helt olika saker. Ett utbrott à la autistic rage kan komma av att man inte begriper vad som händer, av överbelastning av sinnena, av blodsockerfall och för lite sömn, av uppbyggd känslomässig frustration som briserar eller nåt annat eller en blandning av alltihop, mer än att det är mer aspigt eller mer adhd-igt. Som jag ser det iaf.

Titti skrev:Admin:

Nu har jag ägnat en ganska lång stund åt att rätta alla märkliga citeringar i den här tråden och jag vill dels tipsa om Gula rutorna? Om citering. och dels påminna om vikten av att tydligt ange VEM man citerar.

Så blir det tydligare och mer lättläst för oss alla och jag kan ägna min söndagsförmiddag åt annat...

Tjaa… då får du väl logga in mitt i veckan i stället!
Beklagar din förlorade söndag förmiddag! Mea multima, multima culpa!

alfapetsmamma skrev:EriX, VARFÖR folk med AS och andra har svårt att beskriva sina känslor eller tala om känslor är inget som man kan fråga glada amatörer om utan att få en massa tyckande som svar. Vill du verkligen veta och inte bara få höra vad folk TROR, så är det bättre du läser på om t ex alexithymi tycker jag.

Klipper in ett utsnitt ur en uppsats där det skrivs om det här. (Har skapat lite luft mellan styckena, för större läsvänlighet.)

http://www.psy.umu.se/grundutbildning/p ... 2/P469.pdf

Tack för texten och för länken! Som jag sa i ett tidigare inlägg – jag försöker ”gena över kunskapsfältet” då jag antar att det är folk med AS som är de riktiga experterna. Och jag tror fortfarande att så är fallet - i vissa avseenden. Andra delar av den kunskap jag söker går helt riktigt inte att finna här, men samtidigt så är de vetenskapliga beskrivningarna man hittar på nätet så omfattande, avpersonifierade och invecklade att man riskerar somna innan man har kommit halvvägs till slutsatsen.

Jag slängde mig på den PDF-fil du hänvisade till och hann läsa sisådär 15-20 sidor innan frågan kom krypande – ”Men vad har allt det HÄR med Asperger att göra…?” Den sökning jag då gjorde gav för handen att avhandlingen innehåller inte ETT ENDA ORD om Asperger syndrom! Jaha – ut på nätet och försök hitta kopplingen till AS… Den fanns där förstås, och den var solklar, men det visste ju inte jag innan! Här hamnade jag, bland annat;

http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=2092499#id786099
THE OVERLAP BETWEEN ALEXITHYMIA AND ASPERGER'S SYNDROME

http://aspalex.blogspot.com/2007/03/aspergers-and-alexithymia_04.html
ASPERGER’S AND ALEXITHYMIA

Det är inte lätt för en utomstående att bli klok på hur ni fungerar när mycket av det jag hör och läser strider mot det vi, NT, betraktar som ”naturligt beteende”. Jag trevar mig fram genom att lyssna på människorna här, samtidigt som jag försöker förkovra mig läsandes på nätet. Vi får se hur långt det räcker.

Men jag uppskattar verkligen dina kommentar.

Berätta gärna mer om vad ni vanliga betraktar som "naturligt beteende" när det gäller känslor. Så blir det lite mer ömsesidigt - vilket ni ju lär vara bra på?

Bjäbbmonstret skrev:

EriX skrev:

nano skrev:Känna rejäl lycka av att tillsammans med den man älskar lista ut saker ihop, bygga en 24 meters styrd parabolantenn för rymdforkning, bygga polarbil för en miljö där det blir 100 grader kallt.

Lycka Till kompis, säger jag… 99% av NT tjejerna skulle försvinna som en väloljad blixt om du presenterade ditt recept på lycka med sådana argument…

Jag håller inte med alls. Gemensamma intressen kan vara ett oerhört starkt band i en relation och jag tror att många tjejer längtar efter det, faktiskt. Inte kanske just det intresse som Nano nämner men andra intressen som kanske är vanligare.

Precis. Det var det jag menade.

Inger skrev:Berätta gärna mer om vad ni vanliga betraktar som "naturligt beteende" när det gäller känslor. Så blir det lite mer ömsesidigt - vilket ni ju lär vara bra på?

Skona mig, Inger... Det där kan man skriva böcker om ju! Men OK, några "smakprov" (skyll dig själv om du tycker att det låter ytligt );

-Jag älskar dig! (Är alltid populärt...)
-Vill du ha fotmassage?
-Du klär i den här klänningen!
-Skit i disken, jag tar hand om den efter att vi har älskat.

Eller, om du har ingen partner än;

-Jag kan inte sluta tänka på dig!
-Du har så vackert hår!
-Jag har svårt att visa känslor, men de finns där!
-Har du hört talas om Aspergers syndrom? Ta en kopp fika med mig så berättar jag gärna!
-Jag är så glad att du bor på min gata!

Det är ju bara att säga vad man tycker och känner. Der är inte svårare än så. Ingen garanti att den andre faller pladask för din charm, men det är en bra början.

Meppe skrev:Sen kan man ju också fråga varför NT inte uttrycker känslor på samma sätt som AS

Tjaa… Visst kan man fråga det. Och sedan kan man också fråga sig varför inte alla människor tar sig fram gåendes på händerna.

Men jag förstår vad du menar. Önskar jag kunde ge dig ett bättre svar.

Alltså, det var ingen smörkurs jag efterfrågade. Jag brukar säga vad jag tycker och känner och har inga kommunikationsproblem.

Det jag var nyfiken på var vad av det vi beskrivit hittills som du tycker strider mot "normalt beteende" när det gäller att ha och uttrycka känslor?

Har du t ex känslor hela tiden, typ?

Menar du allt du säger eller överdriver du vissa saker om du tror att det kan göra någon annan glad eller mer positivt inställd till dig?

Är du känslig för vad andra tycker om dig?

Det som jag tycker verkar spännande med NT-världen är alla mysko omskrivningar för att visa sitt intresse...
I mellanstadiet uppfattade jag det som om killarna gjorde dumma grejer mot tjejerna som de gillade, helt tvärtemot vad som vore logiskt...

När jag har gett tjejer komplimanger för deras utseende eller liknande har jag fått kommentarer tillbaka om att de inte håller med... Beror det på NT eller något annat?

Hur gör NT-människor för att visa sitt intresse, hur besvaras detta intresse, för inte tror jag att de är lika rakt på sak som oss med Asperger, eller?

Fy, naturligt beteende, det är så man vill kräkas. Jag tycker inte jag är onaturlig....

Och exemplen, fy vad sliskigt... Perverst nästan.

Tror inte alla NT håller på så där.

Inger skrev:Alltså, det var ingen smörkurs jag efterfrågade. Jag brukar säga vad jag tycker och känner och har inga kommunikationsproblem.

Det jag var nyfiken på var vad av det vi beskrivit hittills som du tycker strider mot "normalt beteende" när det gäller att ha och uttrycka känslor?

Har du t ex känslor hela tiden, typ?

Menar du allt du säger eller överdriver du vissa saker om du tror att det kan göra någon annan glad eller mer positivt inställd till dig?

Är du känslig för vad andra tycker om dig?

Jag var tvungen att förenkla eftersom ämnet är så stort. Sedan så var "normalt beteende" omgivet av citattecken, vilket ju betyder att det bör inte tas bokstavligt. Ni Aspies tar ju det mesta så in i bomben bokstavligt! Det är nog en av de tydligaste skilljelinjerna mellan oss tycker jag.

Känslor hela tiden...? Ja, det tror jag nog, men de ligger inte på ytan, och definitivt inte i det aktiva medvetandet. Det är som en "dimma" som omger ens tankar och handlingar. Typ.

Jag BRYR mig om vad andra tycker om mig. Kollar in allt som sägs, som en radar, och spanar efter signaler, positiva eller negativa, och anpassar mitt beteende därefter. Är någon öppet fientlig då går jag i försvarsställning, är den andre en trevlig person då öppnar jag mig. Det här är kanske inte så "allmängiltigt" som det låter, för det kan ju variera både mellan olika individer, OCH hos en och samma individ, beroende på vilket humor man är på.

Men som sagt, det här ÄR en lång story och min tid är inte obegränsad.

EriX skrev:Men som sagt, det här ÄR en lång story och min tid är inte obegränsad.

Som tur är så finns det ju gott om andra mer neurotypiska personer här i världen, inklusive på diverse forum.

Så vi ska ju inte slänga oss på dig som om du vore något helt enastående unikt, som om vi aldrig kommit i kontakt med några andra än personer med allehanda bokstavskombinationer inom NPF-fältet (och då särskilt AS).

Miche skrev:Hur gör NT-människor för att visa sitt intresse, hur besvaras detta intresse, för inte tror jag att de är lika rakt på sak som oss med Asperger, eller?

Nej, det är vi inte. (Tänker länge...)
Här har vi kanske en av de skiljelinjer jag pratade om tidigare, där AS är raka och ärliga, medan NT "spelar" roller vi har lärt in av våra föräldrar, omgivningen, kompisarna ellr som vi kanske sett på TV. Det betyder dock INTE att man är oärlig på något sett, utan att detta är det sätt som "livets spel" spelas på och som är allmänt accepterat i vår värld. Man kan sätta moraliska aspekter på det, och det finns också många NT som gör, men det förändrar inte regeln.
Jo, kanske - man kan gå i kloster och bli nunna eller nåt.

EriX skrev:Jag var tvungen att förenkla eftersom ämnet är så stort. Sedan så var "normalt beteende" omgivet av citattecken, vilket ju betyder att det bör inte tas bokstavligt. Ni Aspies tar ju det mesta så in i bomben bokstavligt! Det är nog en av de tydligaste skilljelinjerna mellan oss tycker jag.

Jaha. *road*

Känslor hela tiden...? Ja, det tror jag nog, men de ligger inte på ytan, och definitivt inte i det aktiva medvetandet. Det är som en "dimma" som omger ens tankar och handlingar. Typ.

Låter jobbigt.

Jag BRYR mig om vad andra tycker om mig. Kollar in allt som sägs, som en radar, och spanar efter signaler, positiva eller negativa, och anpassar mitt beteende därefter. Är någon öppet fientlig då går jag i försvarsställning, är den andre en trevlig person då öppnar jag mig. Det här är kanske inte så "allmängiltigt" som det låter, för det kan ju variera både mellan olika individer, OCH hos en och samma individ, beroende på vilket humor man är på.

Har hört liknande från andra så det är nog inte helt ovanligt heller, och kan förstås förekomma även bland aspergare. Själv är jag oftast lyckligt omedveten och inte så jätteintresserad heller, särskilt inte om det bara är främlingar som jag aldrig kommer se mer.

Anpassa sitt beteende... hmm... klart man till viss del försöker anpassa språk och ämnesval till den man talar med, men anpassa sig för övrigt... jag är nog hyfsat trevlig och allmänt välvillig helt naturligt när jag är på gott humör... är jag inte det så har jag extremt svårt att låtsas vara det. Uppskattar när andra inte låtsas heller, eller anpassar sig för mycket.

Men som sagt, det här ÄR en lång story och min tid är inte obegränsad.

Så du har tid att ställa frågor till oss men inte att besvara mer än ett par om dig själv..?

deadpoet skrev:Fy, naturligt beteende, det är så man vill kräkas. Jag tycker inte jag är onaturlig....

Och exemplen, fy vad sliskigt... Perverst nästan.

Tror inte alla NT håller på så där.

Du tror fel. Fast jag har inte påstått att ALLA beter sig så.

Tycker du att det är sliskigt att TALA OM att du älskar någon?

EriX skrev:Här har vi kanske en av de skiljelinjer jag pratade om tidigare, där AS är raka och ärliga, medan NT "spelar" roller vi har lärt in av våra föräldrar, omgivningen, kompisarna ellr som vi kanske sett på TV. Det betyder dock INTE att man är oärlig på något sett, utan att detta är det sätt som "livets spel" spelas på och som är allmänt accepterat i vår värld.

Det är ju dessa roller som vi AS-människor inte förstår hur de funkar, åtminstone inte intuitivt, vi är antingen (för) rakt på sak och misstolkar rollspelet för något helt annat, eller så har vi lärt oss lite av rollspelet och försöker med stor ansträngning att spela det, alldeles för ofta på fel sätt för att lyckas.

Jag gissar att en stor del av det som sägs blir sagt genom kroppsspråket som åtminstone inte jag behärskar, varken att ge rätt signaler eller tolka andras signaler!

EriX skrev:Man kan sätta moraliska aspekter på det, och det finns också många NT som gör, men det förändrar inte regeln.
Jo, kanske - man kan gå i kloster och bli nunna eller nåt.

Tja, det är väl så ni fungerar och det har ju blivit norm, problemet är ju att vi AS-folk inte alltid förstår att det som sägs inte alltid är det som avses, vi däremot är lite för rakt på sak för att det ska vara accepterat hos NT, vi pratar helt enkelt inte samma språk, eller snarare, vi använder samma språk, men på olika sätt.