Nybörjarfrågor
Kanske ordens valör är lite olika i amerikansk engelska gentemot hur vi översätter dem.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10604
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
EriX skrev:Nej, jag är inte förbryllad. Jag har förstått att ni ofta har en "bokstavlig" tolkning av det som sägs/skrivs, men jag har också sett Aspies här som kan tolka "bildligt tal" ganska bra.
ja, bokstavstolknin är nog vanligt. Själv har jag jag aldrig förstått varför man inte ska tala och tolka bokstavligt. Varför krångla till tillvaron genom att säga nåt och mena nåt (delvis) annat. Helt vansinnigt dumt.
Men med stigande ålder så lär man sig en hel del av det märkliga spel som förekommer och det går bättre och bättre att klara sig bland NT med sitt "dimmiga/luddiga" språk. Inte så att jag förstår bättre nu, men jag fförstår åtminstone att jag inte alltid förstår allt.
Men å andra sidan använder jag gärna liknelser och metaforer IRL vilket i rätt sällskap blir som ett främmande språk för NT som då kan framstå som trögfattade i mina ögon. För mig som har svårt med NT-språket inkl kroppsspråk etc blir det viktigt att "suga ut" mesta möjliga ur det enda tillgängliga kommunikationssättet, nämligen det verbala språket.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
Här har vi nog något att lära EriX eller vem som helst, tror jag. Låt mig se om jag får rätsida på detta.
Hm, vad är väl liknelser om inte bildspråk?
Visst, "vanligt" bildspråk brukar helt enkelt vara ord nästan vilka som helst, som man kommit att associera med ett helt annat sammanhang än de de egentligen mest hör hemma i, så på så så vis är ju vanligt bildspråk luddigt, inlärt, automatiserat. Liknelser å sin sida får väldigt gärna istället bygga på ickeinlärda, närmast slutledningsaktiga associationer. Dock finns det många mellanting mellan inlärt bildspråk och slutledningsaktiga liknelser.
Det krävs ju ofta litet slutledning för att förstå bildspråk - folk använder det ju gärna litet fantasifullt och/eller inexakt. Samtidigt så utnyttjar ju den som sätter ihop en liknelse i stor utsträckning att lyssnarna lärt sig inte bara orden man använder för saker utan även ofta hela associationer till hela små sammanhang.
Duras, du har väl rätt i att tendensen är sådan som du skriver men givetvis överlappar diagnosticerade och ickediagnosticerade varandras beteende.
Jag tror det är lätt hänt att aspisar är så ivriga att förklara varför kommunikationen falerar att man överdriver skillnaderna. Om man vill förstå varandra tror jag faktiskt hur som helst att man ska leta efter det som i princip är identiskt men där det skiljer i grader/tendenser mellan ickediagnosticerade och (vissa grupper) diagnosticerade.
Duras skrev: Varför krångla till tillvaron genom att säga nåt och mena nåt (delvis) annat
...
Men å andra sidan använder jag gärna liknelser och metaforer IRL vilket i rätt sällskap blir som ett främmande språk för NT som då kan framstå som trögfattade i mina ögon. För mig som har svårt med NT-språket inkl kroppsspråk etc blir det viktigt att "suga ut" mesta möjliga ur det enda tillgängliga kommunikationssättet, nämligen det verbala språket.
Hm, vad är väl liknelser om inte bildspråk?
Visst, "vanligt" bildspråk brukar helt enkelt vara ord nästan vilka som helst, som man kommit att associera med ett helt annat sammanhang än de de egentligen mest hör hemma i, så på så så vis är ju vanligt bildspråk luddigt, inlärt, automatiserat. Liknelser å sin sida får väldigt gärna istället bygga på ickeinlärda, närmast slutledningsaktiga associationer. Dock finns det många mellanting mellan inlärt bildspråk och slutledningsaktiga liknelser.
Det krävs ju ofta litet slutledning för att förstå bildspråk - folk använder det ju gärna litet fantasifullt och/eller inexakt. Samtidigt så utnyttjar ju den som sätter ihop en liknelse i stor utsträckning att lyssnarna lärt sig inte bara orden man använder för saker utan även ofta hela associationer till hela små sammanhang.
Duras, du har väl rätt i att tendensen är sådan som du skriver men givetvis överlappar diagnosticerade och ickediagnosticerade varandras beteende.
Jag tror det är lätt hänt att aspisar är så ivriga att förklara varför kommunikationen falerar att man överdriver skillnaderna. Om man vill förstå varandra tror jag faktiskt hur som helst att man ska leta efter det som i princip är identiskt men där det skiljer i grader/tendenser mellan ickediagnosticerade och (vissa grupper) diagnosticerade.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
jonsch skrev:Kul att se någon som helt enkelt är vetgirig! Kruxet är att... ingen vet så mycket användbart. Många AS-diagnosticerade kan känna igen sig väldigt mycket i vissa andra, det kan kännas bra men ger inte mycket kunskap.
Många har analyserat sina egna triumfer och tillkortakommanden grundligt men inte blivit så mycket klokare av det. Ungefär som läget är för alla människor, således.
En rimlig och vitt spridd gissning är att AS-diagnos ges till alla möjliga slags neurologiska avvikare. Inga vetenskapliga resultat är dock kända som säger om gissnigen är riktig eller felaktig. Man ska uppfylla vissa kriterium (som skiftar litet med vem som ger diagnosen), punkt.
Hur neuroner är kopplade och enligt vilka regler hur de sänder och mottar när de funkar som olika slags minnen, när man associerar, när känslocentrum reagerar etc., funderar just jag en del på men på detta forum finns det ingen livaktig diskussion om sådant. Eftersom jag personligen hankar mig fast vid tesen att jag är avvikande men inte i någon absolut mening handikappad, så förbiser jag gärna förklaringar som innehåller ord som "avsaknad". Trådens tidigare presenterade fakta om kopplingar mellan framlober och annat innehåller bestämt sådana ord så,
antingen går de ihop med min tes om mig eller så är min tes fel eller så är nämnda fakta irrelevanta för mig (och min tes fel eller korrekt). Liknande resonemang kan föras om vem som helst här, med poängen: Om fakta och stödda teorier gör en klokare är det bra, annars bör man kanske undvika prat om fel i huvet så mycket som möjligt.
Som kärlekspartner är min erfarenhet inte till stöd för någon tes alls men just mina egna avvikelser verkar hittills kunna förklaras med "låg tendens att automatisera". Som sagt vore det kul med en elegant modell för hur "automatisering" fungerar på neuronnivå och andra nivåer men under tiden kastar jag gärna omkring mig förklaringar på fenomen i mitt eget lilla liv, förklaringar som alltså handlar om "låg tendens att automatisera". Vill någon läsa så säg till!
Jag vill gärna läsa om den ”automatisering” du nämner. Kan du maila mig en kopia, eller är texten utlagd på nätet?
Senast redigerad av EriX 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
EriX, det finns ingen riktig uppsats i ämnet men jag ska skrapa ihop sånt jag skrivit på forumet och i egna dokument. Om det dröjer så pm:ar jag när jag är klar (annars kanske det hamnar här i tråden som länkar med komplettering).
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
jonsch skrev:Här har vi nog något att lära EriX eller vem som helst, tror jag. Låt mig se om jag får rätsida på detta.Duras skrev: Varför krångla till tillvaron genom att säga nåt och mena nåt (delvis) annat
...
Men å andra sidan använder jag gärna liknelser och metaforer IRL vilket i rätt sällskap blir som ett främmande språk för NT som då kan framstå som trögfattade i mina ögon. För mig som har svårt med NT-språket inkl kroppsspråk etc blir det viktigt att "suga ut" mesta möjliga ur det enda tillgängliga kommunikationssättet, nämligen det verbala språket.
Hm, vad är väl liknelser om inte bildspråk?
Visst, "vanligt" bildspråk brukar helt enkelt vara ord nästan vilka som helst, som man kommit att associera med ett helt annat sammanhang än de de egentligen mest hör hemma i, så på så så vis är ju vanligt bildspråk luddigt, inlärt, automatiserat. Liknelser å sin sida får väldigt gärna istället bygga på ickeinlärda, närmast slutledningsaktiga associationer. Dock finns det många mellanting mellan inlärt bildspråk och slutledningsaktiga liknelser.
Det krävs ju ofta litet slutledning för att förstå bildspråk - folk använder det ju gärna litet fantasifullt och/eller inexakt. Samtidigt så utnyttjar ju den som sätter ihop en liknelse i stor utsträckning att lyssnarna lärt sig inte bara orden man använder för saker utan även ofta hela associationer till hela små sammanhang.
Duras, du har väl rätt i att tendensen är sådan som du skriver men givetvis överlappar diagnosticerade och ickediagnosticerade varandras beteende.
Jag tror det är lätt hänt att aspisar är så ivriga att förklara varför kommunikationen falerar att man överdriver skillnaderna. Om man vill förstå varandra tror jag faktiskt hur som helst att man ska leta efter det som i princip är identiskt men där det skiljer i grader/tendenser mellan ickediagnosticerade och (vissa grupper) diagnosticerade.
Hmmm...nu fick mina två små grå problem. Dom förstår inte riktigt ditt budskap men det beror sannolikt inte på att du tänkte luddigt utan istället att jag har svårt att förstå. Måste först bena ut detaljerna för att sedan sätta ihop dom till en helhet. Men i andra sammahang kan jag lätt se helheten utan att förstå en enda av alla de ingånde delarna. Paradoxalt kanske men så uppfaattar jag AS. Alltså att det finns massor med paradoxala motsägelser i personligheten och mellan olika "sorters" AS.
"Du som är så bra på det svåra x måste väl kunna förstå även det enkla y?"
Men om jag nu tar en detalj:
Det krävs ju ofta litet slutledning för att förstå bildspråk - folk använder det ju gärna litet fantasifullt och/eller inexakt.
Det vanliga, allmänt accepterade bildspråket förstår jag utan problem men tycker att NT använnder det slentrianmässigt och utan att reflektera. Dom tänker inte på vad dom egentligen säger. Det blir grått och trist och faktiskt gråare än om dom sagt samma sak utan bildspråk. I såna lägen är det rätt kul att liva upp stämningen lite genom att medvetet bokstavstolka varpå NT ofta tappar tråden eftersom dom aldrig förr har bokstavstolkat sitt invanda uttryck.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 20:04:55, redigerad totalt 1 gång.
jonsch skrev: Jag tror det är lätt hänt att aspisar är så ivriga att förklara varför kommunikationen falerar att man överdriver skillnaderna. Om man vill förstå varandra tror jag faktiskt hur som helst att man ska leta efter det som i princip är identiskt men där det skiljer i grader/tendenser mellan ickediagnosticerade och (vissa grupper) diagnosticerade.
För mig handlar det inte om att överdriva utan att klargöra skillnaderna. Efter min upptäckt av min egen aspighet har jag betydligt lättare att umgås med NT utan att bli helt utmattad. Och det är lite paradoxalt att jag analyserat mig själv under ett par års tid men egentligen inte kommit så långt men lärt mig att förstå mig på andra människor. Det är därför jag vill ha en utredning. Vore ju kul att få veta lite mer om mig också
Återgå till Att leva som Aspergare