Det har kommit två nya biografier som kan vara intressanta. En om Hitler av Bengt Liljegren & en om Bergman av Mikael Timm.
Har ni några tips om biografier man borde läsa?

Skärseld av Linda Lovelace. Fruktansvärd självbiografi som gör en väldigt tagen.

Axel Odelbergs Äventyr på riktigt om Sven Hedin tycker jag verkar intressant.

Vill också rekommendera Rasputin - Rysslands svarte eminens av Edvard Radzinskij.

Tipsar om att man numera kan läsa två bra "biografier". Det handlar om William Shirers Hitlerbiografi, den klassiska, och Norman Mailer roman om Hitler. Mailer dog nyss och hans bok om Shicklgruber kom att bli hans sista.

Båda är extremt läsvärda.

Aningen OT med avseende på trådtiteln, men eftersom Hitlerbiografier nämndes så måste filmen "Der Untergang" (Undergången) rekommenderas för dem som inte har sett den. Den bygger på den bok som en av Hitlers sekreterare, Trudl Junge, skrev om de sista veckorna i bunkern, och kan nog antas vara en ganska korrekt beskrivning av verkligheten. Att sedan Bruno Ganz lyckas spela Hitler så man kan tro att det är Hitler själv gör ju inte saken sämre.

Gissningsvis är Junges bok mycket läsvärd, fast den kanske inte tillför så mycket om man redan har sett filmen.

"Kommendant i Auschwitz" av Rudolf Höss.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rudolf_Höss

Behållningen i Liljegrens verk är som jag förstått att han velat skildra människan Hitler. Tidigare har det mest handlat om diktatorn, monstret, eller i de nazistiska leden om övermänniskan. Liljegren har uttryckt en tanke om att man genom att skapa en monsterbild av Hitler distanserar sig från det onda. "Hitler var en människa precis som vi. Människan rymmer stora möjligheter, i både ond och god riktning." Så minns jag att han sagt. Det finns en intervju på sr.

Alien skrev:Axel Odelbergs Äventyr på riktigt om Sven Hedin tycker jag verkar intressant.

Tipset passar bra i den här tråden då Hedin var nazianstucken. Man måste också se till bakgrunden, varför så många i Sverige var tyskvänliga. De som sett filmatiseringen av Hamsun förstår nog hur jag menar.
Men visst är det intressant, man får säkert en god inblick i den tidens kunskapsnivå, hur lite man visste om främmande land. Själva titeln är också en pik mot dagens "äventyrare" Kropp, Skinnarmo & co. Finns nog mycket att hämta där om man intresserar sig för det förra sekelskiftet.

Apropå onda diktatorer så har det kommit en biografi om Robert Mugabe: Dinner with Mugabe av Heidi Holland.

Författaren intervjuas i DN:

Vad hände med den vänlige och idealistiske frihetskämpen från 70-talet? undrar Holland i sitt förord. Hur kommer det sig att mannen som kämpade så hårt för att befria zimbabwierna från Smiths förtryck nu själv lagt landet i ruiner? Hade omvärlden kunna göra något för att förhindra hans förvandling till en av världens mest avskydda tyranner?

Hon träffade honom både som den vänlige frihetskämpen och som den kuslige diktatorn:

Mugabe var väldigt artig, men han var väldigt stilla och han bara sitter där och bevakar dig utan något ansiktsuttryck alls, och det tror jag är noga överlagt. Det är ganska skrämmande, berättar Heidi Holland.

- Jag tror inte han är galen, då hade han inte kunnat vara så strategisk som han är. Han är inte knäpp, men han har valt att leva i världen på ett galet sätt, avskärmad och i självbedrägeri, tillägger hon.

En bunt enkla foton från intervjun visar en prydligt klädd Mugabe i mörk kostym och slips, nedsjunken i en senapsgul snurrfåtölj bakom ett nästan tomt skrivbord. På väggen bakom honom hänger ett stort porträtt av honom själv.

- Jag tror aldrig att Mugabe kommer att ge upp. Han är en av de farligaste män Världen skådat på lång tid, säger Heidi Holland.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=803588

Hoppas den översätts till svenska, är inte säker på att jag orkar läsa den på engelska.

Kom just på att självbiografin "Röd åklagare", som diskuteras från inlägg 6 och framåt i den här tråden kan vara värd att nämna här.
http://www.aspergerforum.se/att-doda-ett-barn-t6086-14.html

Den handlar om en f.d. åklagare i Kina som till slut började tänka själv och inte längre kunde ställa upp på systemet med avrättningar och liknande.

KrigarSjäl skrev:Det har kommit två nya biografier som kan vara intressanta. En om Hitler av Bengt Liljegren & en om Bergman av Mikael Timm.
Har ni några tips om biografier man borde läsa?

Intressant! Du har prickat in två aspergergubbar.

Jag köpte bägge i våras: Liljegrens bok är avgjort läsvärd; köpet av Timms bok ångrar jag, för mycket tugg om olika scenuppsättningar och inte tillräckligt om människan Bergman för min smak.

Varför skulle Bergman och Hitler ha varit aspergare?
Den största motsägelsen ser jag i att de båda var ytterst bra på att dirigera människor, vilket kräver stora sociala färdigheter.

Jag vet inte om nån av dem var aspergare, men Hitler hade en del egenskaper som skulle kunna vara AS-drag. Sånt som jag spontant minns att jag läst om honom:

* fotografiskt minne
* relativt allmänbildad och påläst
* svårt för nära känslomässiga relationer
* lekte krigslekar som barn där han själv satte upp reglerna och bestämde över de andra barnen
* gillade djur mer än människor
* stark vilja
* bestämda åsikter

Att dirigera människor kräver en sorts social skicklighet, men lite annorlunda än den som behövs för att umgås "på vanligt sätt". Jag tror inte det är omöjligt för en aspergare att bli en kylig strateg som kan påverka och styra andra. Ledare är ofta lite avskärmade fån andra människor, det var nästan ingen som lyckades komma Hitler riktigt nära.

Bergman vet jag inte vad som var så aspigt med, men kanske att han var kreativ och gick sin egen väg ?

Dock kvalificerade nog Hitler för ytterligare och mera framträdande diagnoser som får en eventuell AS att hamna i skymundan.

KrigarSjäl skrev:Varför skulle Bergman och Hitler ha varit aspergare?
Den största motsägelsen ser jag i att de båda var ytterst bra på att dirigera människor, vilket kräver stora sociala färdigheter.

Det finns ingen motsägelse i detta: ensidig social interaktion - briljant eller rutten - ligger utanför alla slags diagnoskriterier. Det är i ömsesidigheten vi på något sätt brister.

Anastasia har nämnt några saker om Hitler, Fitzgerald citeras här: https://en.wikipedia.org/wiki/Psychopathography_of_Adolf_Hitler#Asperger_syndrome:_Michael_Fitzgerald_.282004.29; Liljegren ger i sin hitlerbiografi en uppsjö exempel på aspergerdrag inom ett flertal områden, samt vanliga drag utanför diagnoskriterierna.

Ber att få återkomma till Bergman vid senare tillfälle, har så vaga argument att anföra just nu: dunkla minnen från läsning av Laterna Magica och tidningsartiklar och TV-intervjuer; Timms bok har jag inte tagit mig igenom. Kan bara nämna det livslånga specialintresset för film (f ö inget ovanligt specialintresse för aspisar - tänk bara på Hitler ), enstörigheten, den höga intelligensen och de intellektuella intressena, tvångsmässigheten och den enastående språkliga förmågan. Minns även dunkelt hur han berättade i en sen intervju om hur bristfällig han själv tyckte den egna empatin var.

Det finns ett flertal kända regissörer med klart misstänkt AS: Hitchcock, Bergman, Kubrick, Tim Burton, Spielberg, Woody Allen, David Lynch (?) och Tarantino. Vilka har jag glömt?

KrigarSjäl skrev:Vill också rekommendera Rasputin - Rysslands svarte eminens av Edvard Radzinskij.

Tyckte du om boken? Själv kastade jag mig på boken med stora förhoppningar, men upplevde att den aldrig kom igång: hela tiden introducerades nya figurer som sen inte följdes upp. Jag gav upp på s 123. Kanske värt att ta upp läsningen igen?

Jag tyckte den var bra. Den gav en rätt så tydlig bild av skeendena, av den märkliga mannen & hans manipuleringsförmåga. Det finns ytterligare en biografi om Rasputin översatt till svenska, den är mindre omfångsrik och därför kanske tydligare. Minns dock inte författarens namn.