Tyko skrev: Men att placera någon i ett fack kan ju vara en början till hjälp också. Som jag förstår det så finns det ju ingen mirakulös behandling som "botar" asperger.

Så alla de lite konstiga som trillar in där under behöver ju fortfarande bestämma sig för vad de vill ha hjälp med. En diagnos är bara en början, inte kan väl en psykiatriker tycka att jobbet är klart när diagnosen är ställd? Det vore ju som att en läkare nöjer sig med att konstatera att patienten har brutet ben och sedan inte göra något åt det.

Så vitt jag förstår så är det just så det är. Iom diagnosen så är det klart från psykiatrins sida. Såvida man inte behöver medicin t ex mot depression el ångest. Eller intyg för aktivitets/sjukersättning.

Man får gå vidare själv och ta reda på vad man behöver och kan få hjälp med. Skriva in sig på Vuxenhabiliteringen, kontakta kommunens LSS-handläggare för ev LSS-åtgärder, arbetsförmedlingen för anpassat jobb etc. Eller läsa här på AF.

Alien skrev:

Tyko skrev: Men att placera någon i ett fack kan ju vara en början till hjälp också. Som jag förstår det så finns det ju ingen mirakulös behandling som "botar" asperger.

Så alla de lite konstiga som trillar in där under behöver ju fortfarande bestämma sig för vad de vill ha hjälp med. En diagnos är bara en början, inte kan väl en psykiatriker tycka att jobbet är klart när diagnosen är ställd? Det vore ju som att en läkare nöjer sig med att konstatera att patienten har brutet ben och sedan inte göra något åt det.

Så vitt jag förstår så är det just så det är. Iom diagnosen så är det klart från psykiatrins sida. Såvida man inte behöver medicin t ex mot depression el ångest. Eller intyg för aktivitets/sjukersättning.

Man får gå vidare själv och ta reda på vad man behöver och kan få hjälp med. Skriva in sig på Vuxenhabiliteringen, kontakta kommunens LSS-handläggare för ev LSS-åtgärder, arbetsförmedlingen för anpassat jobb etc. Eller läsa här på AF.

nog för det beror väl lite på vart man bor, vem det är och om man har tur, psyk hjälpte mig tex att söka LSS och kodning på AF

Jodå, visst kan man vänja sig vid nya kläder. När jag jobbar brukar jag i alla fall glömma vad jag har på mig, det känns helt oviktigt.

Tyko skrev:

nisse skrev:Hej och välkommen!
Det är nämligen så att jag har en väldigt enhetlig klädstil. Allt är i princip svart och alla plagg är gjorda i rustika material och det mesta är av samma modell och fabrikat. Detta kallas enligt min psykiatriker för kompensatoriskt tvångsbeteende.

Wow det hade jag aldrig kunnat gissa att man skulle kalla ett tvångsbeteende. I så fall har jag nog det också Min garderob inehäller iofs viss variation, har både skjortor och kostymer och tröjor. Men jag känner mig alltid lite obehaglig till mods när jag tar på en kostym. Det känns som jag klär på mig en roll som jag inte behärskar, jag vet liksom inte riktigt hur man förväntas vara i en kostym.

Men ibland krävs det på jobbet eller på fester eller så. Oftast i sammanhang jag inte trivs i.

Inte heller jag hade kunnat tro att detta skulle kunna gå under rubriken tvångsbeteende! Det beror väl på omfattningen av beteendet, vad det får för konsekvenser, men min första spontana tanke när jag läser det är att det är ju väldigt många människor, med eller utan diagnos, som kör en väldigt enhetlig klädstil. Särskilt karlar.

Jag har för övrigt hört många kvinnor säga att de känner sig obekväma i dräkt, och många män säga att de känner sig obekväma i kostym. Alltså "helt vanliga människor", utan NPF.

Alltså jag fick förklaringen att min enhetliga klädstil kallas för ett kompensatoriskt tvångsbeteende. Det är inget riktigt tvångsbeteende. Som jag förstår det är ett kompensatoriskt tvågngsbeteende en form av omedvetet strategi för att underlätta livet . Men jag vet inte riktigt om detta är ett speciellt beteende för AS?

För utomstående kan det kanske verka märkligt och udda på vilket sätt jag väljer mina kläder. Frågan är dock om vissa beteenden alltför lätt förklaras som tvångsbeteende utan att det ses i ett samanhang och att det kan finnas en orsak och tanke bakom?

Utred psykiatern Svart är snyggt och koolt, kolla till exempel Lisbet Salander eller Andrew Eldritch då då han var 20 år yngre.

"Jag tycker att man kan tolka det som en livsstrategi för att rationalisera och förenkla livet."

Det håller jag verkligen med om, så är det för mig. Tvångsmässig resp. stereotyp är negativt värdeladdade ord i min hjärna. Rutiner och förutsägbarhet är det mer i mitt fall. Inflexibilitet och problemskapande beteende enligt andra kanske, upp till betraktaren.

MsTibbs skrev:Har inte Ja och Nej hamnat på fel plats, om man ska svara på frågan?

Jag får det också till det. Fick läsa frågan flera gånger för att förstå och kunna svara. Jag kunde inte lista ut hur det borde se ut men du hjälpte mig.

Nu har jag läst frågeformuläret

Bristande socialt samspel, behov av rutiner och bristande kommunikation trodde jag var AS-kriterier?

Måste väl ingå till viss del? Sen är ju det mesta relativt, utom möjligtvis brutna ben och ljushastigheten.

AAA skrev: Bristande socialt samspel, behov av rutiner och bristande kommunikation trodde jag var AS-kriterier?

Så vitt jag vet är det As-kriterier men har man "bara" dessa tre eller rentav bara någon av dem kanske det inte leder till diagnos. Omfattningen spelar nog också in. Det har också betydelse om man haft problem som barnsben eller inte. Har man haft problem sedan barnsben är det mer sannolikt att man får diagnos annars får man det nog inte.

Jag vill tillägga att jag inte har några problem med att mina personliga klädpreferenser kan kallas för kompensatoriskt tvångsbeteende. Det var faktiskt riktigt trevligt att diskutera detta med en bildad människa som var uppriktigt intresserad av mitt val av klädstil och mina tänkar kring sortering av tvätt etc.

Nej, det låter praktiskt, snyggt och intressant att diskutera - särskilt om allt går att köra allt i tex +40*C tillsammans

Han/hon hade säkert en poäng där. Det låter vettigt att försöka minimera hela livssituationen så den ska bli mindre ohanterbar. Tror det är det jag ägnar mig åt.

AAA skrev:Nej, det låter praktiskt, snyggt och intressant att diskutera - särskilt om allt går att köra allt i tex +40*C tillsammans

Han/hon hade säkert en poäng där. Det låter vettigt att försöka minimera hela livssituationen så den ska bli mindre ohanterbar. Tror det är det jag ägnar mig åt.

Det är precis det här jag har lite problem med. Som påpekats av t.ex. Alexandra så är det många normala som förenklar sin tillvaro med en enhetligare garderob, särskilt karlar. Och det gäller nog många andra saker med.

T.ex. tror jag att de flesta är väldigt beroende av sina rutiner för att få vardagen att gå ihop. Maten ska lagas, tvätten tvättas, ungarna ska till sina aktiviteter och hämtas igen och så ska man hinna med jobbet däremellan.

Har väldigt svårt att se att det skulle vara nått avvikande med att vara beroende av rutiner och att strukturera sin tillvaro. Jag skulle säkert behöva mer rutiner men jag fixar inte riktigt att få till sådana, allt är hela tiden nytt varje gång jag gör något känns det som. (ja ja inte helt nytt förstås, men ni fattar nog. Typ att man aldrig lär sig att packa med sig hushållspapper när man tar med sig kycklig på en pick-nick.)

Inger skrev:En del har ju också drag av AS utan att uppfylla alla kriterier, populärt kallat "AS light". Då kan man få såna halv-aspie-diagnoser som "atypisk autism" eller PDD-NOS (glömt det svenska namnet).

Visste jag inte.

Jag tror jag själv har "AS-light" då.