Hejsan!
Jag är ny i här på forumet som jag hittade genom googlande.
Nu när jag är här så vill jag gärna passa på att säga att jag fick mitt diagnos som 25 åring nu är jag 26 år. jag vet att ni kanske tänker att jag inte haft det så länge, kan säga nu att mina föräldrar som har ett utländsk ursprung hade inte uppmärksammats om mina hinder i livet som bland annat : ha ett jobb, hålla kvar ett jobb och ha för missbruk liknande intressen som spela dator/TV-spel. Det uppmärksammades tack vare min storesyster som tyckte att det var lite skumt att man inte fick jobbet oavsett man varit där på arbetsintervju. Jag har haft jobb förr men det varade inte mer än en eller två månader genom kontakter.

Nu när jag haft min diagnos i ett halvår så har jag verkligen vägrat att acceptera det problem jag just har. Nu mer eller mindre har jag och folk i min omgivning börjat inse att jag har det hindret och jag själv är mer intresserad av att se det "symptomer" genom youtube eller wikipedia.

Min fråga är nu, finns det folk som jag haft oturen fått diagnosen för sent och inte fått det hjälp man kanske skulle behövt istället för att bli kallad för lat?
Tack för ett svar.

Jag väntar på utredning och är 28 år. Skulle behövt hjälp för minst tio år sedan men bättre sent än aldrig!

Arkimedes skrev:Jag väntar på utredning och är 28 år. Skulle behövt hjälp för minst tio år sedan men bättre sent än aldrig!

Sulle också behövt för tio år sedan men redan då på lågstadiet när man besökt skolpsykologen var man redan stämplad som "lat" istället för att peka på just att man misstänker att man har AS.

Hej och välkommen!

Själv fick jag min diagnos när jag var mycket äldre. Jag har haft svårt att få jobb och när jag senare fick jobb har jag ansetts för långsam, för oflexibel och för rak.

Fick diagnos i år och har hunnit fylla 46. Diagnosen fanns ju inte ens när jag var liten. Men visst märktes det.

En tråd där det diskuteras om att få diagnosen sent:

http://www.aspergerforum.se/diagnos-sent-i-livet-bra-eller-daligt-t5743.html

Jag fick diagnos i januari detta år, 35 år gammal.

Jag hade stora problem redan i skolan med mobbning, men ingen hjälp fick jag. Mobbades senare på KomVux av två lärare!

Jag hade alltså ingen diagnos men jag ansågs som "avvikande". Har haft ett jobb som jag förlorade snabbt. Har försökt jobba hemifrån men jag klarade inte av stressen. Jag är övertygad om att om jag fått diagnos tidigare hade jag sluppit mycket lidande.

Det är ganska många här som fått diagnosen i vuxen ålder. Själv fick jag den 2009, då var jag 27.

Jag hade inga större problem med skolämnen när jag växte upp, men det hade varit bra för mitt självförtroende att få veta att det inte var mitt fel att det inte funkade socialt. Då kansk jag hade sluppit gå omkring med en inre röst som sa att jag var värdelös.

Hamstern skrev:Min fråga är nu, finns det folk som jag haft oturen fått diagnosen för sent och inte fått det hjälp man kanske skulle behövt istället för att bli kallad för lat?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Hamstern skrev:Tack för ett svar.

Varsågod