Jag tycker jag har ganska bra förståelse för NT, och klarar mig numera hyfsat i många sociala sammanhang med NT, men ibland undrar jag om NT går att begripa alls. Följande är en konversation mellan två kvinnor i kassan på en klädbutik. Eftersom den var så märklig och obegriplig kommer jag förmodligen inte ihåg den exakt, men jag tror inte att jag väsentligt förändrar något innehåll, när jag återger den såhär:

-- Vickan.
-- Vickan?
-- Ja, Vickan.
-- Vickan?
-- Victoria.
-- Jaha, Vickan.
-- Ja Vickan.
-- Vickan.

Och där tog konversationen slut, och kassörska 2 föreföll på minspelet ha förstått något och verkade nöjd, eller var hon det egentligen? Jag blev inte klok på vad konversationen gick ut på, mera än att den handlade om Vickan, vem hon nu är. Eftersom konversationen tog slut med till synes nöjda parter så måste ju någon information rimligen ha förmedlats, men vad? Vad var det med denna Vickan? Det framgick ju inte. Framgick det kanske ur minspelet, och jag missade det? Var det kanske så att det underförstått bara kunde vara en enda sak med Vickan om hon nämns, så att konversationen helt enkelt förmedlade att det var den saken med henne? Eller förmedlades kanske ingen information egentligen? Kanske kassörska 1 glömde berätta vad som rörde sig i hennes huvud och kassörska 2 inte ville verka dum och fråga när hon inte förstod? Eller kanske kassörska 2 utgick från vad hon hade i huvudet och gjorde sin helt egen tolkning om vad det var med denna Vickan, och därmed förmodligen tog till sig en helt annan information än den avsedda. Eller var det kanske så att ingen information avsågs att utbytas, utan bara att båda skulle tänka på Vickan och därmed finna någon slags samhörighet eller vad vet jag?

Konversationer av detta slag får mig ofta att undra om NT egentligen förstår varandra så lätt och så ofta som påstås. Kanske de bara tror att de förstår varandra?

Behöver det nödvändigtvis ha med någon NT-problematik att göra? Det kanske bara var någon intern grej som de tidigare diskuterat och då behöver man ju inte dra hela historien igen utan kan nöja sig med att ta det viktigaste: effektiv kommunikation!

Tillägg:
Jag kan dock hålla med om att dialogen framstår som lätt surrealistisk, men ibland när folk känner varandra väl och/eller umgåtts länge kan det räcka med några få ord för att motparten ska förstå.

Det påminner mig om en dialog i min gamla tyskabok från högstadiet:
-Was ist los?
-Der hörer ist kaputt!
-Ist der hörer kaputt?
-Ja, der hörer ist kaputt!

Vickan är NTspråk för kronprinsessan Victoria. Nix, jag skojar inte.

Visst skulle det kunna vara något internt, och var det säkert också till viss del (t.ex. vem Vickan är och viss kännedom om henne), men tonfall och mimik gav ingen antydan om att det var något självklart och uppenbart internt. Det påminde inte på något vis om liknande konversationer jag har varit inblandad i där det handlar om interna skämt. Å andra sidan har jag förstås aldrig betraktat dem utifrån. Märkligt att lyssna på var det i alla fall.

Jag tror att den som var frågande inte visste vilken Vickan som menades, men förstod vilken Vickan det handlade om, när man sade Victoria.

Jag har råkat ut för något liknande:
- Det var Robban.
- Robban?? Vilken av dem?
- Ja, Robban, du vet.
- Nej, jag vet inte vilken Robban.
- Lille-Robban.
- Jasså, den Robban.
- Ja, Lille-Robban.

Jo, uppenbarligen var "Victoria" ett förtydligande, men det gör knappast det hela mycket mera informativt. Något internt måste det naturligtvis också ha varit, men det föreföll ändå märkligt. Det påminde inte alls om konversationer med interna skämt som jag själv är van vid, för det kändes inte som motparten här egentligen förstod riktigt men ändå accepterade avslutet. Det var inte frågan om något leende eller någon min som antydde förståelse eller liknande. Ja ja, lätt surrealistiskt föreföll det som sagt i alla fall.

Den där hade nog kunnat effektiviserats om personen som undrade vem Vickan antingen lagt på fler ord i sitt fråga, eller använt ett kroppspråk som visar att hon inte förstår istället för att vara förvånad (som jag förstår att den andre personen tolkade frågan som). Sedan, om det var otydligt första gången så bör man ju utöka sin förfrågan med mer då kroppspråket uppenbarligen inte fungerade. Inte upprepa "Vickan?" en gång till.

Det interna kanske var att båda visste vem Victoria är, men den ena visste inte vem man talade om om man bara sade Vickan.

Menar du att de inte sade något annat alls?
Inget som kan ha sagts innan du kom?
I så fall låter det ju märkligare.

Fast jag orkar inte tänka just nu, hjärnan känns som förvandlad till gröt. Har varit och storhandlat XS

Bror Duktig skrev:
Menar du att de inte sade något annat alls?
Inget som kan ha sagts innan du kom?
I så fall låter det ju märkligare.

Det föreföll inte så nej. Denna konversation verkade tas upp och avslutas medan de väntade på att min korttransaktion skulle gå igenom. Men jag kan förstås inte veta om det var fortsättning på något de hade diskuterat en stund tidigare. Det är naturligtvis fullt möjligt. Å andra sidan tycker jag man hör liknande surrealistiska konversationer då och då, och där det inte verkar riktigt som att det eventuella budskapet går fram, men ändå accepteras.

Kvasir skrev:...
-- Vickan.
-- Vickan?
-- Ja, Vickan.
-- Vickan?
-- Victoria.
-- Jaha, Vickan.
-- Ja Vickan.
-- Vickan.
...

OT:

Kvasir bara en tanke. Du verkar ha öra för dialoger. (eller går du omkring med diktafon? det kanske är så vissa författare gör?) Du kanske skulle börja skriva skönlitteratur, noveller till exempel eller rent av romaner?

Kanske Den Stora Aspergerromanen?

(ungefär som The Great American Novel, typ....)

Ok det är ju en sak att kunna skriva ned andras dialoger. Och en annan sak att själv kunna skapa trovärdiga dialoger....

/Barracuber

NT:s kan exempelvis också tala på det viset, när de menar såhär, med en massa saker underförstått, inbyggt i tonfall, ansiktsspråk osv.:

-- Vickan. [Vickan hon har gjort/råkat ut för sak/händelse/beteende X (man ska veta vad X är för något, från föregående samtal dessa två personer emellan om tredjeperson Vickan).]
-- Vickan? [Har Vickan gjort X?]
-- Ja, Vickan. [Det borde varit nån annan, men otroligt nog hände X just Vickan].
-- Vickan? [Är det den "Vickan" jag tror du menar??]
-- Victoria. [Det är Victoria-Vickan, altså inte Vickan-Vickan eller Wicky-Vickan...]
-- Jaha, Vickan. [Oh, tjenare, det ÄR hon Vickan jag tänkte på altså, inte en av alla de andra Vickan jag känner...]
-- Ja Vickan. [bekräftar att misstanken är rätt]
-- Vickan. (Repeterar tanken högt för sig själv, för att prova den oförväntade tanken, att Vickan faktiskt gjort X, något som kanske inte var väntat].

Låter som en rimlig analys, Tibbs.

Låter som Tibbs har läst D-kursen i entiska. Det var nog ungefär något sådant jag tänkte mig bakom dialogen, om den nu verkligen var begriplig för de inblandade parterna. Fast ibland tror jag som sagt att folk inte förstår varandra och bara låtsas. Jag tycker mig observera ett tydligt sådant beteende ibland mellan en del människor jag känner.

Om det var idag konversationen ägde rum, kan de tidigare ha samtalat om varför flaggor är hissade. Nu är det inte någon kronprinsessas födelsedag idag, utan FN-dagen. I så fall hade de alltså fel.

Min tolkning:
-- Vickan. [Det är för henne de flaggar.]
-- Vickan? [Vad menar du? Jag förstår inte sammanhanget/vad betyder Vickan?]
-- Ja, Vickan. [Vet du inte vad Vickan betyder?/Förstår du inte sammanhanget med tidigare konversation?]
-- Vickan? [Nej.]
-- Victoria.
-- Jaha, [den] Vickan [/det sammanhanget. Nu förstår jag].
-- Ja Vickan. [Ja, nu förstår du.]
-- Vickan. [Jag har ingenting mer att säga om det.]

Hahaha! Både Tibbs och apkonstapeln gjorde väldigt roliga tolkningar av det inträffade. Hade varit skoj att behöra (!?) situationen IRL! :-D

Jag tror att såväl Tibbsan som Apkonst-apeln (roligaste uttydandet av nicket) kan ha rätt, liksom många andra ännu outskrivna uttydningar. Fast jag tyckte inte exemplet var så obegripligt, bara obegripligt för en utomstående. Vet inte om det är särskilt entigt att tala så?

Jag får iaf ofta höra att man inte vet vad jag talar om, för jag kan börja prata om nåt ämne vi släppt för flera timmar men som jag processat för mig själv. Att då tala om att Nu börjar jag prata om X eller Y igen glömmer jag bort. Dessutom har jag har helt halsbrytande associationskedjor tydligen. Mina ungar är likadana.

Så obegriplighet associerar jag lika mycket med mig själv och mina AS-diagnosticerade barn som med andra människor. Bara en annan slags obegriplighet ibland.

Ja men sådär kan jag också göra!

Bara börja prata om något utan att komma ihåg att jag inte redovisat min tankebana, eller ens att jag har tänkt på det, innan!

Kvasir, i vilken stad var du? Det skulle kunna vara den här nattklubben vars smeknamn är "Vickan"!

http://www.stockholm.com/index.php?opti ... w&id=47944

Annars så håller jag med om att det är prinsessan, helt klart!

Möjligen, med stor osäkerhet, Silverstedt!

weasley skrev:Ja men sådär kan jag också göra!

Bara börja prata om något utan att komma ihåg att jag inte redovisat min tankebana, eller ens att jag har tänkt på det, innan!

Så tror jag nog att vi är ganska lika i ganska mycket också... Och inte alls bara allmänt aspigt lika alltså.

Kvasir, min första tanke var att endera före eller efter måste något mer sagts.
Och eftersom de tog upp den konversationen medans din korttransaktion gick igenom så tror iaf jag att det var första tillfället de haft på några minuter att fortsätta en tidigare konversation.

Har märkt det där med att jag berättar saker men inte har koll på om omgivningen är uppdaterad på min tankebana och vad jag talar om.
Fast jag har varit på jobb där majoriteten varit sådana
Då blir det lättare och kommunikation kan gå väldigt fort och effektivt än när allt ska handla om "känslorelationssallad".

Hejsan!
Det jag kom att tänka på ang konversationen Du hörde, var att kvinnorna kanske diskuterade om de skulle gå till ett dansställe eller liknande som heter Wictoria? NTmänniskor har ibland obegripliga konversationer. Kanske var detta ett sätt att bestämma med varandra var de skulle gå på kvällen?

Savanten Svante skrev:Vickan är NTspråk för kronprinsessan Victoria. Nix, jag skojar inte.

Jag tänkte också direkt att det borde vara henne, kronprinsessan, de pratade om. Men det kan ju som sagt vara ngt internt också. Det kan också vara så att de båda uppmärksammade ngn annan tjej i affären som de inte gillade, men att denna hette Victoria. Då brukar man på tjejers vis säga ngt i stil med namnet och titta menande på varandra. Eller de har ngt internt smeknamn på just den tjejen så att hon inte ska fatta att man pratar om henne. Hon behövde ju inte ha hetat Victoria bara för att de sa Vickan.

underjord skrev:Behöver det nödvändigtvis ha med någon NT-problematik att göra? Det kanske bara var någon intern grej som de tidigare diskuterat och då behöver man ju inte dra hela historien igen utan kan nöja sig med att ta det viktigaste: effektiv kommunikation!

Tillägg:
Jag kan dock hålla med om att dialogen framstår som lätt surrealistisk, men ibland när folk känner varandra väl och/eller umgåtts länge kan det räcka med några få ord för att motparten ska förstå.

Det påminner mig om en dialog i min gamla tyskabok från högstadiet:
-Was ist los?
-Der hörer ist kaputt!
-Ist der hörer kaputt?
-Ja, der hörer ist kaputt!

haha. Påminner om tråkiga tyskalektioner man hade på högstadiet. Vilken nonsens dialog egentligen. Lärde man sig verkligen ngt på detta? Kanske att ngt var trasigt?

Glimma skrev:

underjord skrev:Behöver det nödvändigtvis ha med någon NT-problematik att göra? Det kanske bara var någon intern grej som de tidigare diskuterat och då behöver man ju inte dra hela historien igen utan kan nöja sig med att ta det viktigaste: effektiv kommunikation!

Tillägg:
Jag kan dock hålla med om att dialogen framstår som lätt surrealistisk, men ibland när folk känner varandra väl och/eller umgåtts länge kan det räcka med några få ord för att motparten ska förstå.

Det påminner mig om en dialog i min gamla tyskabok från högstadiet:
-Was ist los?
-Der hörer ist kaputt!
-Ist der hörer kaputt?
-Ja, der hörer ist kaputt!

haha. Påminner om tråkiga tyskalektioner man hade på högstadiet. Vilken nonsens dialog egentligen. Lärde man sig verkligen ngt på detta? Kanske att ngt var trasigt?

Jag hade samma nonsenstyska i skolan. Eller präktiga dialoger som handlade om att "du tar inte bilen den korta sträckan" eller "lass den Quatsch, du weisst du sollst nicht rauchen!".
De som hade franska läste helt annorlunda historier och konversationer.