Jag har hela livet (och jag är gammal) plockat upp allt skräp jag går förbi, jag rättar till alla papper på anslagstavlor som hänger snett, jag städar offentliga toaletter som jag besöker, jag suddar inte bara svarta tavlan efter mej utan går in i tomma lärosalar och suddar tavlorna (helst när ingen ser). När jag ätit färdigt går jag genast och diskar tallrik, glas och bestick. Jag är inte stolt över beteendet men det ger tillfredsställelse och är dessutom allmännyttigt. Och jag har alltid trott att alla aspisar har detta beteende, så nu är jag skakad av era svar.

Och jag har alltid trott att alla aspisar har detta beteende, så nu är jag skakad av era svar.

samma här fast åt motsatta hållet. men vem vet, jag kanske inte har asperger trots allt, åtminstone inte av särskilt grav magnitud, det kan även förklara varför ingen ens misstänkt asperger före 21 års ålder. dessutom var diagnostikprocessen väldigt vag (vi diskuterade standard autismspektrumtestet och utifrån det så tyckte han att det var solklart). jaja får hoppas att mannen med titeln vet bäst. hur pass "högfunktionell" kan man egentligen vara som aspergare? (offtopic men jag har tagit min kvällsmedicin nu så spärrarna släpper lite, kanske märks).

nä, jag är nog bara en inbiten neurotiker och konstig för att jag är konstig och inte konstig för att jag har asperger, det är så jag ser ut i min självbild, kortfattat då alltså-

Jag har för vana att lämna ett ställe minst lika städat som när jag kom dit men inte går jag till överdrifter och städar efter andra, det låter som om du (HenrikE) är besatt.

Gillar det ordnat men inte för ordnat. Lite stök, så det ser ut som någon lever i hemmet. Städar minst en gång i veckan. Storstädning då alltså. Disken är värst om det blir för mycket utav, så den tar jag så snabbt jag kan och orkar.

TheWonderer92 skrev:Frågan är: Speglar kaoset i huset/lägenheten kaoset i huvudet? Har det något samband? Och ju klarare man tänker desto prydligare har man det hemma?

Mycket intressant tanke. I mitt fall så tror jag det är så.

Tiblan skrev:Hos mig har var sak sin plats. Detta underlättar när jag tar fram dammsugare och/eller dammtrasa, det är bara att sätta igång direkt utan att först behöva flytta massa prylar dit dom ska vara.

Kan tillägga att dammsugaren går nästan varje dag för jag har vovvar. Försöker dock slarva ibland och hoppa över någon dag men är då väldigt glad dagen efter när det är gjort

kullan skrev:Jag är kaotiker. Vantrivs om det är " för" städat och hopplockat. Japp jag har koll på vart jag har mina saker i " röran". skulle någon städa upp så hittade jag ingenting och jag skulle bara få ångest. Jag vill ha ett hem och ingen Ikea - katalog.

Att det sen inte får bli för mycket damm fattar jag. Och jag går ut med soporna när det behövs. Mig veterligen så har ingen sagt att det luktar soptipp hos mig.

Så är det för mig också. Mamma tjatar om att jag ska städa rummet och att jag har för mycket böcker och andra saker. Men jag vet åtminstone var jag har sakerna. Städar jag så hittar jag dem inte sen. Ganska dammigt är det nog på hyllorna. Men jag städar i alla fall ibland. Jag vill absolut inte att det ska vara så mycket rosk och skräp som i "How clean is your house?"

Miche skrev:Många små insekter uppskattar när det finns gott om föda i form av smuts, de frodas och blir en plåga.

På vilket sätt blir de en plåga? Bara de inte biter mig så stör de väl inte? Spindlarna behöver ju också ha något att äta.

nescio skrev:

Miche skrev:Många små insekter uppskattar när det finns gott om föda i form av smuts, de frodas och blir en plåga.

På vilket sätt blir de en plåga?

Det märker du den dagen som de förstör din mat (du kanske "bara" blir sjuk av maten), kryper i dina kläder och orsakar kliande, rodnader och bett mm...

Miche skrev:Det märker du den dagen som de förstör din mat (du kanske "bara" blir sjuk av maten), kryper i dina kläder och orsakar kliande, rodnader och bett mm...

Har det inte hänt hittills, så händer det nog aldrig.

Jag har det väldigt rent men inte nödvändigtvis väldigt välordnat. Håller på med mycket projekt och har saker som behöver ligga framme, eller ligga på ställen som enligt andra ser slarvigt ut. Det handlar mest om att saker ligger där det är mest praktiskt att de ligger, snarare än där det ser bäst ut. Jag har stickningen jag håller på med för tillfället på stereon om min unge är hemma och vaken, för där når han den inte, och om han inte är hemma så ligger den under en del av mitt soffbord, där jag enkelt når den om jag har tid över att sticka en rad. Samma för det mesta.

Sedan har jag en jävla massa saker som ska stuvas undan, problemet är bara att tiden är begränsad med ett litet barn och utan bil, så det tar ett tag. All in all så är det relativt välordnat och, huvudsakligen, rent oavsett om det ser stökigt ut.

Har märkt att det påverkar välbefinnandet, hur man har det omkring sig.

Inom feng shui säger man att föremål är energi.
I någon naturvetenskaplig mening stämmer det säkert också; om du eldar upp ett bord frigörs energi som kan användas i värmesyften.

För mycket prylar och i synnerhet prylar man inte gillar TAR energi.

Man bör alltså ha saker omkring sig som man gillar, som man trivs med, och inte samla på sig bråte hur som helst för att det 'kan vara bra att ha'.
Den dagen dyker i regel inte upp; vi är inte längre fattiga torpare som måste jobba ihop för att klara vintern.

Jag eftersträvar ordning och minimalism.

Inte vit-minimalism med stora panoramafönster och grejer, men jag låter vissa ytor vara tomma.
I min sovalkov är väggarna kala.
Enda som finns där är sängbord med sänglampa och klockradio.
Känns väldigt vilsamt och påverkar med all säkerhet insomningen på gynnsamt vis.

När jag sätter upp tavlor ska det också göras mycket noggrant.
Omsorgsfullt utvalda grejer som jag gillar framför att hänga upp saker av plikt, Bodens fästning från Faster Hulda, typ.

Pryttlar och smågrejer förvaras i lådor och ligger inte framme.
Inga lappar & magneter på kylskåpsdörrn.

Eftersom mitt skrivbord är svart är alla föremål på skrivbordet svarta; pennställ, brevställ, underlägg, högtalare, pipställ, telefon, musmatta.
På det viset finns sakerna men de SYNS inte utan bildar en enhet.

Jag har bokhyllor. Jag har en del böcker.
Det kan i viss mån se plottrigt ut så därför har jag inte så mycket prylar runtomkring; det skulle inte funka.
Sen kan man ställa böckerna i prydliga rader och i färg- eller storleksordning.


Såna små åtgärder gör stor skillnad.
Och inte behöver det kosta nåt att färgmatcha heller.

Sen gillar jag inte affischer uppsatta med häftmassa eller dammig hötorgskonst köpt för en tia på lokala loppisen.
Porslinskatter & hemslöjd från 40-talet.

-Man måste ha stil. Omge sig med kvalitet.

Det är ingen allmän livsregel - men jag måste ha det så.
Det är väl nån slags estetisk känslighet som jag dras med.
Eller god smak, helt enkelt.

Jag gillar modern konst.
Det fotorealistiska och rätlinjiga är för stelt, för trist, för tydligt.
Banal amatörkonst är också tröttsamt. Liksom väggord och ren dekorationskonst.

Jag gillar Salvador Dali. Van Gogh. Mark Rothko.
Grejer det vibrerar om.