Hej. Har själv diagnosen atypisk autism och är orolig att min äldsta tös på 10 år har något liknande. Önskar att få reda på hur ni andra har gjort när det är ni som förälder väcker misstanken, vart ska jag/vi vända oss, vad jag kan tänkas förvänta mig och hur en sådan här barnutredning innebär brukligt och andra råd ni vil dela med er av till oss. Tack!

När jag fick min diagnos tog det mig inte lång stund att lista ut att min äldsta flicka med största säkerhet också har diagnosen Aspergers.

Hur jag bar mig åt? Jag vände mig till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) där jag förklarade läget och mina misstankar samt bad om en utredning. Nu ska nämnas att flickan redan hade tydliga svårigheter som påverkade skolgången och interaktionen med andra barn vilket bidrog till min möjlighet att få en snabb utredning på henne. Om det inte finns några synbara eller större akuta svårigheter så kan väntetiden vara upp mot ett år eller mer.

Själva utredningen gick till på så vis att vi föräldrar intervjuades och fick fylla i en hel drös papper där vi skulle uppskatta hennes sätt att fungera och interagera. Vidare fick dottern träffa en psykiater samt en psykolog i syfte att få en bild av hennes kommunikation, beteende samt motorik (bland annat). När utredningen var färdigställd fick vi träffa psykiatern i fråga, psykologen samt terapeuten (den senare skötte intervjuerna med oss föräldrar) där vi fick information om vad man sett under utredningen samt vilken slutsats man dragit (i det här fallet att dottern helt klart har AS). Vi blev även tillfrågade om vi ville att diagnosen skulle skrivas in i journalen, något vi då var tvungna att göra eftersom hon annars inte skulle kunna få adekvat hjälp från skolan.

Andra råd då... se till att ni får en terapeut som ni känner er bekväma med. Terapeutens uppgift i det här fallet är att arbeta med familjen och då främst de vuxna även i framtiden om problem uppstår med t.ex skola eller liknande. Det är därför viktigt att ni känner er bekväm med vederbörande. Vidare är det viktigt att tänka över huruvida ditt barn är i behov av diagnos, dvs om hon har tydliga uttalade svårigheter som kan leda till behov av insatser i skolan eller om de är framträdande nog för att orsaka problem för henne själv, t.ex socialt - att få vänner, att hamna i konflikter utan att förstå varför etc.
Anledningen till att jag nämner det sista är för att en diagnos inte alltid är av godo och därför bara bör sättas om individen upplever svårigheter i anknytning till eventuell diagnos.

Önskar er lycka till.