Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
55 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Ikväll börjar norska serien Lyckolandet, som utspelar sig i Stavanger:
Ja, jag tycker också det är rätt att använda den autentiska dialekten. Norska är ju ändå textat i Sverige. Vad är det för skriftspråk i Stavanger, nynorsk el bokmål?
https://www.unt.se/kultur-noje/lyckolan ... 79163.aspx”Lyckolandet” var textad även när den visades i Norge, för Stavangerdialekten är mycket svår att förstå.
Jag ville ha autenticitet. Om det inte finns, förlorar det man ser i trovärdighet. Så vi var väldigt bestämda, detta var Stavanger och därför använde vi bara skådespelare därifrån.
Ja, jag tycker också det är rätt att använda den autentiska dialekten. Norska är ju ändå textat i Sverige. Vad är det för skriftspråk i Stavanger, nynorsk el bokmål?
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Stavanger har bokmål men det gör ju inte någon större skillnad på dialekten. Den är nog relativt svårförståelig för svenskar med sina "blöta konsonanter" men som vanligt är det värre att förstå de som bor utanför staden. Skådespelare försöker nog tala så tydligt de kan.
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Fanns det öht någon norskspråkig litteratur i Norge mellan sagatiden/medeltiden och 1814? Då var ju Norge en del av Danmark. Alla som ville studera for till Köpenhamn. Först efter unionen med Sverige fick den norska litteraturen ett uppsving. (Och ändå ville de bara slippa vara i union med Sverige.)
Folket i Norge talade norska hela tiden, men ämbetsmännen och överklassen talade en slags danska. Men de hade svårt att uttala 7 som danskarna utan uttalade det bokstavsenligt som "syv".
Dialekterna/nynorsk har behållit diftongerna (ein istf en, röjk istf rök). (Klarar inte av att skriva norska ö.) Svenskan har förlorat sina diftonger (förutom i vissa dialekter).
Ser man kva, kvar, kven i texten, då vet man att det är nynorsk. Bokmålet skriver hva, hvor, hvem.
Grammatiken skiljer sig också åt. Men det är inget jag intresserar mig för. Förutom att bokmålet har de (subjekt) och dem (objekt) precis som svenskans de och dem, medan nynorskan har dei för både subjekt och objekt (precis som många svenskar har "dom" för bägge). Jag heter "jeg" på bokmål och "eg" på nynorsk.
Sedan undviker (undvek?) man i nynorskan de tysk-danska förstavelserna an-, be- och er- liksom ändelserna -bar, -else, -he(i)t och -messig. Man ville hålla nynorskan rent norsk.
De flesta författare skriver på bokmål. Läser man en svensk översättning vet man ju inte vad det skrevs på i original. Jag brukar inte läsa på originalspråket (förutom korta dikter). Jag antar att det inte är svårt för norrmän att läsa nynorsk, även om de brukar läsa och skriva bokmål.
Folket i Norge talade norska hela tiden, men ämbetsmännen och överklassen talade en slags danska. Men de hade svårt att uttala 7 som danskarna utan uttalade det bokstavsenligt som "syv".
Dialekterna/nynorsk har behållit diftongerna (ein istf en, röjk istf rök). (Klarar inte av att skriva norska ö.) Svenskan har förlorat sina diftonger (förutom i vissa dialekter).
Ser man kva, kvar, kven i texten, då vet man att det är nynorsk. Bokmålet skriver hva, hvor, hvem.
Grammatiken skiljer sig också åt. Men det är inget jag intresserar mig för. Förutom att bokmålet har de (subjekt) och dem (objekt) precis som svenskans de och dem, medan nynorskan har dei för både subjekt och objekt (precis som många svenskar har "dom" för bägge). Jag heter "jeg" på bokmål och "eg" på nynorsk.
Sedan undviker (undvek?) man i nynorskan de tysk-danska förstavelserna an-, be- och er- liksom ändelserna -bar, -else, -he(i)t och -messig. Man ville hålla nynorskan rent norsk.
De flesta författare skriver på bokmål. Läser man en svensk översättning vet man ju inte vad det skrevs på i original. Jag brukar inte läsa på originalspråket (förutom korta dikter). Jag antar att det inte är svårt för norrmän att läsa nynorsk, även om de brukar läsa och skriva bokmål.
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Alien skrev:Dialekterna/nynorsk har behållit diftongerna (ein istf en, röjk istf rök). (Klarar inte av att skriva norska ö.)
Men den senare diftongen skrivs inte med j utan med y.
Alien skrev:Ser man kva, kvar, kven i texten, då vet man att det är nynorsk. Bokmålet skriver hva, hvor, hvem.
Dock förekommer kv (av norrönt hv) i viss utsträckning även i bokmål. Nynorsk tillåter endast kvass, bokmål däremot både hvass och kvass. För det ord som i nynorsk bara kan skrivas kvitkval erbjuder bokmål hela fyra möjligheter:
https://ordbok.uib.no/perl/ordbok.cgi?OPP=kvitkval&ant_bokmaal=5&ant_nynorsk=5&begge=+&ordbok=begge
Bokmålsordboka
Oppslagsord Ordbokartikkel
hvithval
hvitkval
kvithval
kvitkval
hvit|hval m1; el. hvit|kval m1; el. kvit|hval m1; el. kvit|kval m1 tannhvalen Delphinapterus leucas av narhvalfamilien
Nynorskordboka
Oppslagsord Ordbokartikkel
kvitkval
kvit|kval m1 tannkval i narkvalfamilien; Delphinapterus leucas
Alien skrev:Grammatiken skiljer sig också åt. Men det är inget jag intresserar mig för. Förutom att bokmålet har de (subjekt) och dem (objekt) precis som svenskans de och dem, medan nynorskan har dei för både subjekt och objekt (precis som många svenskar har "dom" för bägge). Jag heter "jeg" på bokmål och "eg" på nynorsk.
Norskan har gått längre än svenskan i upplösning av kasussystemet. Nynorsk tycks rent av ha gått något längre än bokmål, trots att nynorsk generellt står närmare isländskan än vad bokmål gör. I bokmål är det obligatoriskt att använda henne som objektsform av hun, medan man i nynorsk kan välja mellan henne och ho, som även är subjektsform. Åtminstone i äldre nynorsk förekom deim som objektsform av dei:
https://nn.wiktionary.org/wiki/dei
dei, deim3
3Ikkje lenger med i den offisielle rettskrivinga. No i houvdsak nytta i høgnorsktekstar.
https://www2.hf.uio.no/eventyr_og_sagn/index.php?id=%2052471
Likevel skulde han daa faa sitja paa vogna med deim naar dei køyrde avstad.
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Alien skrev:Fanns det öht någon norskspråkig litteratur i Norge mellan sagatiden/medeltiden och 1814? Då var ju Norge en del av Danmark.
Norrmännan skrev norska tills reformationen i 1536. därför att ärkebiskopen för Danmark/Norge va i Nidaros. Å katolska kyrkan inte danska.. utan skrev latin å norska. Å senn danska 1536-1932. efter kriget mellan kungen å ärkebiskopen Engelbrektson. Från 1917 kallas danskan riksmål.. fast va danska. Nynorskan från 1885. Bokmålet från 1932.
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Heidi79 skrev:Alien skrev:Fanns det öht någon norskspråkig litteratur i Norge mellan sagatiden/medeltiden och 1814? Då var ju Norge en del av Danmark.
Norrmännan skrev norska tills reformationen i 1536. därför att ärkebiskopen för Danmark/Norge va i Nidaros. Å katolska kyrkan inte danska.. utan skrev latin å norska. Å senn danska 1536-1932. efter kriget mellan kungen å ärkebiskopen Engelbrektson. Från 1917 kallas danskan riksmål.. fast va danska. Nynorskan från 1885. Bokmålet från 1932.
Å kungen till Danmark/Norge va oldenburgiska.. inte en dansk.. utan hertugen av Holstein. Å dessutan va Hansa förbundet i Bergen. å i Nidaros va köpmännen från Flensburg. Å därför militäret å köpmännen hade plattyska.. Norska militäret hade plattyska tills 1905. även till talspråk.
Norska: bokmål och nynorsk [Avdelad tråd]
Alien skrev:Sedan undviker (undvek?) man i nynorskan de tysk-danska förstavelserna an-, be- och er- liksom ändelserna -bar, -else, -he(i)t och -messig. Man ville hålla nynorskan rent norsk.
Å orden an-/be- å -het/-else/-messig inte fick i nynorskan va plattyska.. inte danska. Men nu många dom i nynorskan ändå.