Varje gång jag kallades till förhör bedyrade jag min oskuld. Min plågade röst var full av för- tvivlan; den fyllde varje hörn av kung Yamas palats och mina skrik ekade gång på gång genom salarna. Trots tortyren vägrade jag att böja mig och fick snart rykte om mig att vara en riktig man. Jag vet att många av demonsoldaterna i hemlighet beundrade mig och att kung Yama hade svårt att tåla mig. För att tvinga mig att bekänna tog de till helvetets värsta grepp och slängde mig i en gryta med kokande olja där de lät mig rulla runt i en halvtimme, som om de friterade kyckling. Smärtan var obeskrivlig. Sedan fiskade de upp mig med en gaffel och bar mig dinglande högt i luften upp-för trappan till den stora salen.
---
»Store konung, vi har friterat honom.«

Björn Wiman i DN skrev:Med Mo Yan har Svenska Akademien belönat en bred berättare men en smal författare. Hans böcker beskrivs som folkliga fresker i Ivar Lo-Johanssons och Dickens efterföljd, men som person är han tillbakadragen och närmast okänd i stora delar av den litterära världen, om än inte i hemlandet Kina.

Men den utan tvekan viktigaste jämförelsen måste ändå göras med år 2010, då Mo Yans författarkollega Liu Xiaobo belönades med Nobels fredspris. Valet skapade en intensiv feststämning bland dissidenter och motståndare till den kinesiska kommunistregimen.

Gårdagens val skapade ingen feststämning hos kinesiska oppositionella. Tvärtom. Snarare var det regimen själv som jublade – samma regim som dömt Liu Xiaobo till elva års fängelse och för två år sedan hindrade honom från att komma till Oslo och hämta sitt pris, samma regim som hindrat och trakasserat konstnären Ai Weiwei och många andra av Mo Yans författar- och konstnärskolleger.

Mo Yan är en del av denna regim. Han är medlem i Kinas kommunistiska parti och vice ordförande i det statskontrollerade kinesiska författarförbundet. I och med gårdagens val förvandlades han – vare sig han vill eller inte – till en betydelsefull bricka i den kinesiska diktaturens spel med omvärlden. I takt med att landets ekonomiska makt ökar har Kina flyttat sina anspråk på medhåll och lydnad utanför nationsgränserna, inte minst på det kulturella fältet. 2009 lyckades Kina pressa världens största bokmässa, Frankfurtmässan, att dra tillbaka inbjudningarna till de regimkritiska författarna Dai Qing och Bei Ling. Det skedde med Mo Yans samtycke. Inte heller kommenterade han fredspriset till Liu Xiaobo 2010.

14 RÄTT AV 16 MÖJLIGA.
Av de 4302 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 3974 (92%)

Mo Yan är en pristagare som kommer att bli läst och uppskattad. Liksom Vilhelm Moberg väver han en magisk 1900-talsvärld av byar och bönder som skildrar Kinas förvandling.

”Gaomi” i Shandong är en trakt, som han själv i romanen ”Det röda fältet” betecknar som ”den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskade platsen i världen”.

Han växte upp i denna by, gick fem år i skolan innan han var tvungen att börja arbeta på gården. Som ung tog han värvning i Folket befrielsearmé och från militärtiden tog han sig vidare till universitet och till arbete som lärare. År 1987 fick han sitt internationella genombrott med romanen ”Det röda fältet”, som också blev film.

Upproriskheten är hyllad i Mo Yans böcker, det kommer man inte ifrån. I den roman som i år kom på svenska, ”Ximen Nao och hans sju liv”, finns just en sturig och envis bonde som vägrar inordna sig i något som helst kollektivt sammanhang.

Det är en stor och ymnig krönika som utspelas på den vanliga platsen i provinsen Shandong och sträcker sig från 1949 och framåt. I denna stora socialrealistiska saga som han berättar – om bönder och partifunktionärer – har han rotat sin berättelse i folksjälen.

Mo Yan är inte svår eller krävande att läsa, varken experimentell eller sofistikerad. Han är en bred och generöst berättande författare från 1900-talet. På ett enastående sätt får han oss att tro att det han skriver är sant, även de scener och episoder som övergår i magisk realism.

KrigarSjäl skrev:Bra jobbat!

- Det är helt lysande, säger Svante Weyler, Liu Xiaobos svenske förläggare, som jämför fredagens uttalande med Mo Yans agerande på bokmässan i Frankfurt för tre år sedan.

Hedersgästerna, det kinesiska författarförbundet med Mo Yan som vice ordförande, krävde att de kinesiska dissidenterna skulle portas. Mässan, som först sade ja, släppte sedan in dissidenterna i alla fall, varpå författarförbundets ledning gick därifrån i protest.

Även den kinesiske konstnären och regimkritikern Ai Weiwei, blev glad över Mo Yans uttalande. Den kanadensiska journalisten Mark MacKinnon, som talat med Ai, twittrade ut hans reaktion: ”Han säger att han är väldigt överraskad över att Mo Yan uttalade sitt stöd till Liu Xiaobo. 'Om han verkligen gjorde det är jag väldigt tacksam'”.

Om de hade gjort det skulle de förstå att de är skrivna under stort tryck och har inneburit stora risker, sade Mo Yan till AFP.

KrigarSjäl skrev:Fast vad Maria Skottenius säger är ointressant. Fullkomligt.

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Fast vad Maria Skottenius säger är ointressant. Fullkomligt.

Verkar var en rent känslomässig reaktion från din sida som inte säger mycket om Schottenius.

Pga hennes utbildning (disputerat inom litteraturvetenskap) och erfarenhet som kulturjournalist utgår jag från att hon vet vad hon skriver om. Dessutom har hon faktiskt läst böckerna.

Göran Malmqvist har både deltagit i diskussionerna kring vem som skulle få årets pris samt översatt flera kommande verk av den kinesiske författaren. Av regelverket framgår att ledamöter inte ska kunna få ekonomisk vinning av en utnämning. Styrbjörn Gustafsson, förläggare på Tranan, säger till Kulturnyheterna att man inte förhandlat om priset men att Malmqvist i princip kan få det pris han begär. Minimiarvodet för en översättning är 90 kronor per 1 000 översatta svenska tecken.

Men Svenska Akademien slår ifrån sig anklagelserna om att Göran Malmqvist skulle ha varit jävig.

- Han har deltagit i diskussionerna. Fattas bara annat! Han är kinesisktalande och vår främste expert på kinesisk litteratur, skriver Peter Englund i ett mejl till SVT.

I går nådde DN Göran Malmqvist på telefon.

– Jag talar inte med journalister. Vad jag än säger så blir det förvridet av journalister som inte vet hut. Och jag tycker förbanne mig att de ska läsa översättningarna först innan de börjar kritisera Mo Yan. Det finns tre stora romaner översatta av Anna Gustafsson Chen, det finns nio romaner översatta till franska, till engelska, till amerikanska, till tyska, det går att hitta. Men det är ingen jävel som... detta är en intellektuell lättja som är skrämmande, säger Göran Malmqvist.