Noaord och eufemismer
39 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Noaord och eufemismer
När man tror att det är olycksbringande att använda det rätta ordet, då använder man ett noaord.
Ulven var ju farlig, alltså använde man noaordet "varg" (dråpare, våldsverkare). Sedan blev även ordet varg för farligt att använda, så då började man kalla djuret för "gråben".
På vikingatiden använde man uttrycket "varg i veum" för en fredlös person. Varg i veum betyder bokstavligen "dråpare i helgedomen". I överförd betydelse en utstött, oönskad person.
Men i norskan och danskan använder man väl fortfarande ordet "ulv". Betyder "varg" fortfarande dråpare där el använder man inte det ordet alls?
Edit: Rättade stavfel i rubriken
Ulven var ju farlig, alltså använde man noaordet "varg" (dråpare, våldsverkare). Sedan blev även ordet varg för farligt att använda, så då började man kalla djuret för "gråben".
På vikingatiden använde man uttrycket "varg i veum" för en fredlös person. Varg i veum betyder bokstavligen "dråpare i helgedomen". I överförd betydelse en utstött, oönskad person.
Men i norskan och danskan använder man väl fortfarande ordet "ulv". Betyder "varg" fortfarande dråpare där el använder man inte det ordet alls?
Edit: Rättade stavfel i rubriken
Noaord (eufismer)
Noaord och eufemismer anses inte vara samma sak.
Noaord kommer från folktron, dvs används av de omoderna och vidskepliga. Eufemismer används av moderna människor som vill undvika obehagliga ord.
Men jag anser att det i praktiken är samma sak.
Det finns ju många ord för att dö. Avlida, somna in, gå bort. Finns de för att man var så rädd för döden att man inte ens ville uttala ordet "dö"? Man kanske dör tidigare om man säger ordet? Eller finns de för att man tycker det är så obehagligt att tänka på att man inte vill använda ordet? Skillnaden är hårfin i mitt tycke.
Noaord kommer från folktron, dvs används av de omoderna och vidskepliga. Eufemismer används av moderna människor som vill undvika obehagliga ord.
Men jag anser att det i praktiken är samma sak.
Det finns ju många ord för att dö. Avlida, somna in, gå bort. Finns de för att man var så rädd för döden att man inte ens ville uttala ordet "dö"? Man kanske dör tidigare om man säger ordet? Eller finns de för att man tycker det är så obehagligt att tänka på att man inte vill använda ordet? Skillnaden är hårfin i mitt tycke.
Noaord och eufemismer
"Trilla av pinn" betyder väl också att man dör?
Eller så säger man bara som det är, med en utförlig beskrivning av händelseförloppet.
Gällande "varg" så förekommer det i vissa gamla visor, exempelvis "Häxjakt". Man använder väl knappast "varg" på samma sätt idag. Om man gör det har jag missat det.
Eller så säger man bara som det är, med en utförlig beskrivning av händelseförloppet.
Gällande "varg" så förekommer det i vissa gamla visor, exempelvis "Häxjakt". Man använder väl knappast "varg" på samma sätt idag. Om man gör det har jag missat det.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Men i norskan och danskan använder man väl fortfarande ordet "ulv". Betyder "varg" fortfarande dråpare där el använder man inte det ordet alls?
Kikade på norska Wikipedia.
https://no.wikipedia.org/wiki/Ulv
I Norge kalles også ulven for varg, gråbein og skrubb, litt etter hvor man bor, hvilken dialekt man snakker, og hvor gammel man er.
Skrubb för varg var ett lustigt ord. Jag gissar att alla de här orden funnits kvar i svenska dialekter också men dialekter har ju inte alls samma status som i Norge, så det är inget man hör talas om.
Noaord och eufemismer
Så i vissa delar av Norge använde man "ulv" för rovdjuret och "varg" för människodråpare. I andra delar av Norge användes "varg" för bägge. Men jag tror inte man använder "varg" för dråpare i dag.
Varg som förnamn är något vanligare i Norge än i Sverig.
Undrar om Varg i "Varghôss" syftade på djuret el dråparen. Det senare tycker jag inte låter som något bra namn ens på vikingatiden.
https://no.wikipedia.org/wiki/Varg_(navn)Varg er dannet av det norrøne tilnavnet Vargr, dannet av vargr, «ulv, røver, fredløs». Navnet har videre opprinnelse i germanske warg-s, «tyv, røver, fredløs; ulv».
---
Varg er ikke kjent brukt i noen runeinnskrifter fra vikingtiden, så navnet var neppe vanlig. Det sammensatte navnet Varghôss er kjent i to innskrifter.[1] Varg er i nyere tid kjent brukt i Norge fra 1912.
Varg er i dag et sjeldent navn.
Varg som förnamn är något vanligare i Norge än i Sverig.
Undrar om Varg i "Varghôss" syftade på djuret el dråparen. Det senare tycker jag inte låter som något bra namn ens på vikingatiden.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Så i vissa delar av Norge använde man "ulv" för rovdjuret och "varg" för människodråpare. I andra delar av Norge användes "varg" för bägge. Men jag tror inte man använder "varg" för dråpare i dag.https://no.wikipedia.org/wiki/Varg_(navn)Varg er dannet av det norrøne tilnavnet Vargr, dannet av vargr, «ulv, røver, fredløs». Navnet har videre opprinnelse i germanske warg-s, «tyv, røver, fredløs; ulv».
---
Varg er ikke kjent brukt i noen runeinnskrifter fra vikingtiden, så navnet var neppe vanlig. Det sammensatte navnet Varghôss er kjent i to innskrifter.[1] Varg er i nyere tid kjent brukt i Norge fra 1912.
Varg er i dag et sjeldent navn.
Varg som förnamn är något vanligare i Norge än i Sverig.
Undrar om Varg i "Varghôss" syftade på djuret el dråparen. Det senare tycker jag inte låter som något bra namn ens på vikingatiden.
Det fanns ju många namn med ordledet "-ulv" i sig.
Några blev ju kvar ända in i modern tid, som Rudolf och Adolf.
Noaord och eufemismer
Furienna skrev:Det fanns ju många namn med ordledet "-ulv" i sig.
Några blev ju kvar ända in i modern tid, som Rudolf och Adolf.
Spännande, det visste jag inte! Däremot Ulf, som väl är Ulv rakt av.
Noaord och eufemismer
Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Björnen är ju lika farlig som vargen. Finns det inga noaord för den?
Björnen är ju lika farlig som vargen. Finns det inga noaord för den?
Noaord och eufemismer
Marjatta skrev:Furienna skrev:Det fanns ju många namn med ordledet "-ulv" i sig.
Några blev ju kvar ända in i modern tid, som Rudolf och Adolf.
Spännande, det visste jag inte! Däremot Ulf, som väl är Ulv rakt av.
Ja, naturligtvis.
Och vi har ju också ovanligare former som Ingolf, Fridolf och Torulf.
Noaord och eufemismer
Adolf betyder "ädel varg". Fint namn i sig men knappast något man vill ge sin son nuförtiden. Hitler gillade förresten vargar. Hans kodnamn var Wolf. Hans högkvarter kallades Vargnästet (Wolfsschanze). Dvs samma egenskaper (livsfarligt och blodtörstigt rovdjur) som skrämde folk så de inte ens vågade säga ulv och varg, de egenskaperna identifierade Hitler sig med.
Jag antar att Torulf och Torbjörn betyder "(guden) Tors varg/björn".
Jag antar att Torulf och Torbjörn betyder "(guden) Tors varg/björn".
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Björnen är ju lika farlig som vargen. Finns det inga noaord för den?
Det gör det.
"Nalle", "Bamse" och "Honungstass" hör till de eufeminismerna.
Och så kom jag på nu att min morfar kunde en mycket gammal fäbodsvisa.
Där sjöngs det om "tolv karlar i skogen".
Man kunde väl tro att det handlade om ett rövarband.
Men min mamma hörde sedan att det kunde handla om en eufemism för en björn.
Tydligen trodde man att en björn var lika stark som tolv karlar.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Adolf betyder "ädel varg". Fint namn i sig men knappast något man vill ge sin son nuförtiden. Hitler gillade förresten vargar. Hans kodnamn var Wolf. Hans högkvarter kallades Vargnästet (Wolfsschanze). Dvs samma egenskaper (livsfarligt och blodtörstigt rovdjur) som skrämde folk så de inte ens vågade säga ulv och varg, de egenskaperna identifierade Hitler sig med.
Det fanns i och för sig en dyrkan av vargens råa styrka även hos romarna.
Det var ju därför som man trodde att Romulus och Remus hade diat en varghona.
Jag antar att Torulf och Torbjörn betyder "(guden) Tors varg/björn".
Helt rätt.
Senast redigerad av Furienna 2021-07-14 13:58:01, redigerad totalt 2 gånger.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Faktiskt är ordet "björn" ett noaord från början som betyde "den brune".
Ja, just det.
De hade ju helt andra ord för björnar på latin ("ursus") och grekiska ("arktos").
Noaord och eufemismer
Men det borde ju finnas ett ursprungligt inhemskt ord för björn men det har väl fallit i glömska och nu känner vi bara till björn, bamse och nalle. Förr kallades björnen också fulingen, styggnacke och gullfot.
Gullfot kallades också vargen. Det låter nästan insmickande, "guldfot"?
I finskan finns också många ord för björn.
Otso används som manligt förnamn också, men jag tror inte det är lika vanligt som Björn i Sverige.
Gullfot kallades också vargen. Det låter nästan insmickande, "guldfot"?
https://www.sprakinstitutet.fi/sv/publi ... ?19149_o=5Bamse är ett månghundraårigt nordiskt ord, som bland annat förekommer i norska folksagor från 1840-talet. Enligt den svenska journalisten och språkvårdaren Bo Bergman betyder det i grunden troligtvis ’något stort, klumpigt och tjockt’, och kan på ett eventuellt ljudhärmande sätt vara besläktat med de nordiska verben bamsa (’äta glupskt’) och bangse (’röra sig tungt’).
I finskan finns också många ord för björn.
Enligt Juha Pentikäinen, professor i religionsvetenskap och författare till boken Karhun kannoilla, finns det runt 200 ord för björn i finskan. Fyra av dem är karhu, kontio, mesikämmen och otso, men en av mina personliga favoriter är metsän omena (’skogens äpple’).
Otso används som manligt förnamn också, men jag tror inte det är lika vanligt som Björn i Sverige.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Undrar när namnen Björn och Ulf dök upp, alltså utan sammansättning. Vilka som började kalla barnen så, och varför.
Jag har äldre släktingar som tycker illa om båda namnen, just eftersom de är farliga rovdjur - hur kan man uppkalla barnen efter ett sånt? tycker de.
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Men det borde ju finnas ett ursprungligt inhemskt ord för björn men det har väl fallit i glömska och nu känner vi bara till björn, bamse och nalle.
Det verkar som att det urindoeuropeiska ordet är det, som t ex blev "arktos" på grekiska.
Det har ännu kvar ättlingar även i romanska, armeniska, keltiska och balto-slaviska språk.
Från början tycks det ha betytt "förstörare".
Gullfot kallades också vargen. Det låter nästan insmickande, "guldfot"?
Man tänkte nog att om man talade smickrande om djuret, så höll det sig borta från folk.
Noaord och eufemismer
Marjatta skrev:Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Undrar när namnen Björn och Ulf dök upp, alltså utan sammansättning. Vilka som började kalla barnen så, och varför.
Jag har äldre släktingar som tycker illa om båda namnen, just eftersom de är farliga rovdjur - hur kan man uppkalla barnen efter ett sånt? tycker de.
Björn som namn finns ju med i nordisk mytologi som T.ex Björn Järnsida han har ju till och med en gravhög namngiven efter sig på Munsö Ekerö kommun i Stockholms län från vendeltid om det är han som ligger begravd där hävdar jag inte.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6r ... s_h%C3%B6g
Noaord och eufemismer
Marjatta skrev:Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Undrar när namnen Björn och Ulf dök upp, alltså utan sammansättning. Vilka som började kalla barnen så, och varför.
Jag har äldre släktingar som tycker illa om båda namnen, just eftersom de är farliga rovdjur - hur kan man uppkalla barnen efter ett sånt? tycker de.
Man ser lätt framför sig vikingar, som gav sina barn namn som syftade på hårdhet och styrka.
Det har ju ibland påståtts att kristna präster avrådde folk från att ge barnen så hedniska namn.
Och de föll så ur modet i och med att en ny religion kom.
Det har i och för sig ifrågasatts av senare forskare, fast det är sant att namnskicket ändrades.
Men på 1800-talet väcktes ett nytt intresse för vikingatiden under göticismen.
Det gjorde att många gamla fornnordiska namn dammades av igen och kom tillbaka.
Senast redigerad av Furienna 2021-07-14 14:28:20, redigerad totalt 2 gånger.
Noaord och eufemismer
Furienna skrev:Alien skrev:Men det borde ju finnas ett ursprungligt inhemskt ord för björn men det har väl fallit i glömska och nu känner vi bara till björn, bamse och nalle.
Det verkar som att det urindoeuropeiska ordet är det, som t ex blev "arktos" på grekiska.
Det har ännu kvar ättlingar även i romanska, armeniska, keltiska och balto-slaviska språk.
Från början tycks det ha betytt "förstörare".Gullfot kallades också vargen. Det låter nästan insmickande, "guldfot"?
Man tänkte nog att om man talade smickrande om djuret, så höll det sig borta från folk.
Bero är ju björn på latin, fans tydligen någon biskop i Åbo som hette det under 1200-talet eller han blev biskop där efter det andra finska korståget eller något i den stilen.
Noaord och eufemismer
Furienna skrev:Marjatta skrev:Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden. Däremot sammansatt liksom Björn (Torbjörn). Men inte så vanligt med "varg" just för att varg betydde "dråpare" då.
Undrar när namnen Björn och Ulf dök upp, alltså utan sammansättning. Vilka som började kalla barnen så, och varför.
Jag har äldre släktingar som tycker illa om båda namnen, just eftersom de är farliga rovdjur - hur kan man uppkalla barnen efter ett sånt? tycker de.
Man ser lätt framför sig vikingar, som gav sina barn namn som syftade på hårdhet och styrka.
Det har ju ibland påståtts att kristna präster avrådde folk från att ge barnen så hedniska namn.
Och de föll så ur modet i och med att en ny religion kom.
Det har i och för sig ifrågasatts av senare forskare, men det är sant att namnskicket ändrades.
Men på 1800-talet väcktes ett nytt intresse för vikingatiden under göticismen.
Det gjorde att många gamla fornnordiska namn dammades av igen.
Fanns ju en biskop i Åbo som hette Bero vilket betyder björn på latin.
Noaord och eufemismer
slackern skrev:Furienna skrev:Alien skrev:Men det borde ju finnas ett ursprungligt inhemskt ord för björn men det har väl fallit i glömska och nu känner vi bara till björn, bamse och nalle.
Det verkar som att det urindoeuropeiska ordet är det, som t ex blev "arktos" på grekiska.
Det har ännu kvar ättlingar även i romanska, armeniska, keltiska och balto-slaviska språk.
Från början tycks det ha betytt "förstörare".Gullfot kallades också vargen. Det låter nästan insmickande, "guldfot"?
Man tänkte nog att om man talade smickrande om djuret, så höll det sig borta från folk.
Bero är ju björn på latin, fans tydligen någon biskop i Åbo som hette det under 1200-talet eller han blev biskop där efter det andra finska korståget eller något i den stilen.
Nja, det var nog en latinisering av det svenska namnet Björn.
För det riktiga ordet för en björn på latin är "ursus".
Noaord och eufemismer
Alien skrev:Jag tror inte någon hette bara Ulv/Ulf på vikingatiden.
Ulf Uggason är inte helt okänd, bland annat anses han ha varit en av Snorre Sturlassons inspirationer till att skriva Eddan. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ulf_Uggason
Noaord och eufemismer
I min släktforskning fanns bara ett gammalt vikinganamn, Erik. Annars var det bara namn från bibeln el gamla helgonnamn. Alltså fram till slutet av 1800-talet. Inga Björnar el Ulfar. Men de var ju fiskare och bönder. Namn som Ulf och Björn passar bättre vikingar och krigare. Det var förstås de bildade och historieintresserade som återupplivade de fornnordiska namnen som sedan långsamt sipprade ner till allmogen.