Hur många här röker eller snusar?

När började du? Hur? Varför?

Aldrig rökt en enda nikotinpinne. Aldrig snusat. Luktar så vidrigt att jag aldrig upplevt nån som helst lockelse...

Jag varken röker eller snusar, tycker bara det skulle kännas ofräscht och meningslöst.

Jag rökte till och från när jag var 13-15. Slutade. Började igen efter gymnasiet någon gång och rökte tills jag var cirka 23. Slutade och höll upp tills nu nyligen när jag fick medicinen Xanor. Den gjorde mig så djävulskt röksugen så jag köpte mig ett pack. Har slutat med Xanor, men röker fortfarande ett halvt pack om dagen eller mer, en trevlig vana, mysigt. Endera dan slutar jag väl igen cold turkey.

Men nikotinist är jag nog inte, jag blir inte beroende av grejer. Det är vanan. Känner ofta att cigaretten är överflödig, ungefär som att käka en macka fast man inte är hungrig.

Hur mycket är mycket? Pendlar mellan alternativ 1 och 2 men vet inte riktigt hur mycket som anses mycket.

Jag vet inte exakt vad som anses lite resp mycket. Fråga en rökare. Eller gissa själv. Du kommer inte få böter om det råkar bli fel. Är mer intresserad av om och framför allt varför man röker än på taggen hur mycket.

Jag röker bara vattenpipa ibland.

Jag har rökt tidigare, ibland lite (nån om dagen eller varannan dag), ibland mer. för att jag inte gillade att vara förslavad av nåt, plus att vi har kassa luftvägar i släkten, flera är döda i cancer och jag fick luftrörskatarr jämt. Har inte rökt alls på två år nu. Slutade en annan gång tidigare och höll upp i fyra år. Håller det inte för omöjligt att jag röker nån gång mer i mitt liv, det är bra gott med en Dunhill till kaffet...

Snusar & feströker. Ibland kan det bli cigarr eller pipa också.
Började snusa i 14-15-årsåldern.

OK, lova att inte bötfälla mig för att jag röstade på att jag röker men inte mycket. ca 1/3-paket cigg om dagen. Jag röker för att jag blir lite lugn och skärpt av det. Röker jag för mycket blir jag trött och seg istället. Röker jag för lite blir jag hispig.

Jag tar även en del koffein, ca 1 gram om dagen. Ju mer koffein jag tar desto mer måste jag röka för att ta udden av all stress som koffeinet frambringar.

Jag ser det som att jag självmedicinerar min ADHD.

Varken röker eller snusar! och skulle inte kunna få det för mig. Förstår inte hur man kan välja att förstöra sin kropp och riskera att dö i förtid. Sedan är ju inte all mat hälsosam men troligen inte lika farlig som rökning och snusning. Endast två gånger (i tonåren) slog tanken mig att prova men vågade inte och tur var det! Många framförallt tonåringar verkar tro att det är coolt men det är enbart dumt.

Men det är coolt att röka. Det fungerar ypperligt som ett säkerhetsbeteende i sociala situationer. Fungerar som ett socialt smörjmedel i form av en ursäkt att stå och snacka skit med folk. Dessutom ser det förbannat tufft ut.

antikropp= anar jag en stänk ironi?

(Det var iaf vad jag kände för att falla in i efter föregående moralpredikan)

Jag röker, har rökt i... 17 år nu.
Nu för tiden röker jag mycket lite dock. Ligger runt 2-3 cigg/dag.

Varför röker jag? För att jag tycker om det. Ja, jag vet det låter oerhört korkat, men de där minuterna när jag får ta min cigg, är min oas i dagen. Då får jag nämligen vara ifred i lugn och ro (röker utomhus eftersom det finns barn och djur i huset. Skulle röka ute i vilket fall för det luktar vidrigt när man röker inne). Är jag dessutom irriterad/arg/frustrerad så är den stunden guld värd (och nikotinet lugnar ju också naturligtvis).

Jag erkänner dock gladeligen att jag önskar att jag aldrig börjat röka. Det var det dummaste beslut jag någonsin fattat. Jag skulle vilja sluta, men vill inte tillräckligt. Klarar inte av att ge upp mina få minuter i oas och lugn, som jag har varje dag.

antikropp skrev:Men det är coolt att röka. Det fungerar ypperligt som ett säkerhetsbeteende i sociala situationer. Fungerar som ett socialt smörjmedel i form av en ursäkt att stå och snacka skit med folk. Dessutom ser det förbannat tufft ut.

Jag tycker det kan vara snyggt & sexigt med folk som röker på film (särskilt äldre filmer) och ibland kan det göra sig bra på foton, men det beror helt på vilken utstrålning och personlighet man har i övrigt. Vanliga tråkiga svenssonmänniskor som röker är ganska intetsägande, och jag själv är nog till exempel lite för "duktig" och ordentlig för att det ska vara något som passar mig. Blåsa rökringar är förresten också något jag tycker är lite coolt.

Vad hindrar dig från att gå ut en stund utan att röka?

antikropp skrev:OK, lova att inte bötfälla mig för att jag röstade på att jag röker men inte mycket. ca 1/3-paket cigg om dagen. Jag röker för att jag blir lite lugn och skärpt av det. Röker jag för mycket blir jag trött och seg istället. Röker jag för lite blir jag hispig.

Jag tar även en del koffein, ca 1 gram om dagen. Ju mer koffein jag tar desto mer måste jag röka för att ta udden av all stress som koffeinet frambringar.

Jag ser det som att jag självmedicinerar min ADHD.

1/3 pak låter inte så mycket, nej. Din förklaring låter rimlig.

Anastasia skrev:Jag tycker det kan vara snyggt & sexigt med folk som röker på film (särskilt äldre filmer) och ibland kan det göra sig bra på foton, men det beror helt på vilken utstrålning och personlighet man har i övrigt.

Jag behöver bara föreställa mig röklukten för att inte finna det sexigt alls.

Anastasia skrev:Blåsa rökringar är förresten också något jag tycker är lite coolt.

Jag tyckte det var coolt när Godzilla försökte lära sin son göra (giftiga) rökringar.

tahlia skrev:Jag röker, har rökt i... 17 år nu.
Nu för tiden röker jag mycket lite dock. Ligger runt 2-3 cigg/dag.

Varför röker jag? För att jag tycker om det. Ja, jag vet det låter oerhört korkat, men de där minuterna när jag får ta min cigg, är min oas i dagen. Då får jag nämligen vara ifred i lugn och ro (röker utomhus eftersom det finns barn och djur i huset. Skulle röka ute i vilket fall för det luktar vidrigt när man röker inne). Är jag dessutom irriterad/arg/frustrerad så är den stunden guld värd (och nikotinet lugnar ju också naturligtvis).

Jag erkänner dock gladeligen att jag önskar att jag aldrig börjat röka. Det var det dummaste beslut jag någonsin fattat. Jag skulle vilja sluta, men vill inte tillräckligt. Klarar inte av att ge upp mina få minuter i oas och lugn, som jag har varje dag.

Fastän det finns få saker jag hatar mer än cigaretter (pga att jag växt upp i en 'gaskammare'; på 60-talet hade föräldrar inte vett att gå ut och röka) så kan jag ändå förstå såna där behov när rökare beskriver dem. Verkligen synd att det är så förbaskat giftigt när så många får ut så mycket av det.

Jag röker. Ganska mycket. En del av mig vill sluta, en del av mig tycker mycket om att röka. Det är svårt att sluta eftersom många delar av rökningen fungerar så väl som strategi och medicin mot hur AS yttrar sig hos mig. Dålig ursäkt naturligtvis, men eftersom ämnet handlar om det berättar jag ändå;

Jag brukar säga att jag kompenserar för bristande tidsuppfattning med ett kemiskt substansberoende. Det delar upp min dag, efter två timmar känner jag röksug. Det är trevligt att känna och att tillfredsställa, eftersom jag har mycket vag uppfattning av tid, värme/kyla, hunger/törst, kroppsliga behov som sömn och liknande. Jag kör en checklista med det där andra mot klockan när jag "väcks" av röksuget.

Rökningen dämpar smak och doft, trubbar sinnena. Jag uppfattar det som positivt eftersom jag var oerhört styrd och begränsad av detta innan jag rökte.

Rökningen dämpar tics, och ger de resterande visst utlopp eftersom de sysselsätter händerna.

Rökning har många mycket tydliga sociala schemata, som dessutom (åtminstone fram till för några år sedan) är relativt socialt accepterade. Rökning är både en väg in och en väg ut. Det är lättare att säga "Jag går ut och tar ett bloss" än att säga "Min hjärna är full och jag har social klåda, jag tar fem minuters paus och återkommer när jag fått vara ifred och samla om mig". Också lättare än att gå iväg och fejka toabesök en gång i timmen, särskilt om man faktiskt inte vill gå in på muggen, utan ut. Rökning gör det också lätt att närma sig någon i en paus. Det är lättare att gå ut med rökarna och säga "Har du eld?" eller "Här står vi utvisade i kylan." än att gå fram till slumpvis person och säga "Hej, vi är på samma ställe, vem är du och skall vi prata?"

Sådana saker gör rökningen användbar och omtyckt av mig, även om jag förstår att den är farlig och ganska motbjudande egentlligen. Jag försöker att succesivt identifiera och ersätta de rollerna rökning har för mig så att det skall bli lättare att sluta den dag jag lyckas uppbåda motivation att göra ett seriöst försök.

Har rökt en del förut men har slutat upp med det, men ibland feströker jag på min vattenpipa

Jag kan förstå varför man fortsätter att röka och varför det är svårt att sluta. Det jag inte fattar är varför man börjar. Grupptrycket? För att alla ens vänner gör det? Ja, jag hade ju inga vänner så jag behövde inte börja röka för att passa in.

Som en följd därav är jag känslig för rökdoft, känner det i andras kläder. Min man röker inte heller och inte vår dotter. (Ja, vi är familjen Präktig!)

Fast när jag höll på att knäckas av att inte orka med stressen på jobbet, så tänkte jag att kanske andra klarade av det för att de både rökte och drack kaffe.

Hur många här röker eller snusar? Hur? Varför? När började du?

Jag har snusat 3 år, slutade kring tiden jag fick Concertan.

Jag började strax efter jag tagit körkort, då min körskolelärare sa att jag borde börja snusa "för man blir lugnare då". Det var före jag visste om min ADHD, men han märkte tydligen... Har rökt tre dagar med, men skippade sen, dels för man stank och dels för det var tråkigt, fick ingen kick av cigaretter (bara illamående) och inte heller något lugn som med snus.

Grattis mig till mitt 4100:e inlägg!!!

Jag har rökt alldeles för länge, röker för mycket. Men det fungerar.