Verkar vara flera på forumet som skriver på böcker. Romaner, noveller, självbiografier med mera. Inte så konstigt, många här är bra på att uttrycka sig skriftligt.

Handlar det om autism eller nåt helt annat?

Så småningom får man kanske läsa en bok skriven av någon/några på forumet!

Men kan det vara så att man på grund av autism och/eller adhd har svårt få ihop en hel bok och göra manuset bättre och sånt? Eller vad är det för svårigheter man kan ha?

Kan man få hjälp på något sätt med svårigheterna?

Jag syr mycket, ibland blir det inte helt klart. Jag sydde en blus till en kompis, sen blev aldrig klar, tröttnade på slutet. Men till slut gjorde vi så att hon själv fixade de sista detaljerna, sydde i knappar och sånt. Men vad händer med ett bokmanus som inte blir klart? Som aldrig blir ”färdigsytt”? Jag skulle nog ha uppläsning för kompisar, har man tur så kanske de fixar de sista detaljerna!

Varför blir kreativa projekt ofärdiga?

Jag skriver ibland på en självbiografi. Tar givetvis upp min asperger i den. Men får se i framtiden om den blir offentlig...

Jag har en släkting skrivit flera böcker som, iallafall vid ett tillfälle, blivit film och tv-serier. Det sistnämnda såg jag nu i somras.

Jag har ofta små historier i skallen och ibland idéer till böcker och filmer. Kanske skulle det duga att läsas. Åka runt och marknadsföra och ge intervjuer vore en plåga.

BellaBelle skrev:Verkar vara flera på forumet som skriver på böcker. Romaner, noveller, självbiografier med mera. Inte så konstigt, många här är bra på att uttrycka sig skriftligt.

Handlar det om autism eller nåt helt annat?

Så småningom får man kanske läsa en bok skriven av någon/några på forumet!

Men kan det vara så att man på grund av autism och/eller adhd har svårt få ihop en hel bok och göra manuset bättre och sånt? Eller vad är det för svårigheter man kan ha?

Kan man få hjälp på något sätt med svårigheterna?

Jag syr mycket, ibland blir det inte helt klart. Jag sydde en blus till en kompis, sen blev aldrig klar, tröttnade på slutet. Men till slut gjorde vi så att hon själv fixade de sista detaljerna, sydde i knappar och sånt. Men vad händer med ett bokmanus som inte blir klart? Som aldrig blir ”färdigsytt”? Jag skulle nog ha uppläsning för kompisar, har man tur så kanske de fixar de sista detaljerna!

Nä, jag kan ju inte påstå att jag skriver om autism direkt.
Fast kanske är vissa av mina figurer autister, men de lever innan sådana diagnoser fanns.

Jag skrev rätt mycket på en bok en gång, kom hyfsat långt tyckte jag. En fiktiv krigsskildring, Sen flera försök till att börja skriva en självbiografi men jag har börjat om varje gång så inte kommit så långt, kanske borde jag bara fokusera på en tidsperiod.

Egentligen funderade jag nog - om än att jag formulerade mig lite rörigt i min trådstart - om hur ens talanger tyvärr också kan påverkas av ens funktionsnedsättning. Jag syr ju bara, men är frustrerad över att det kan variera så i hur bra det blir - och om det ens blitt klart.

En enda gång fick jag - som jag skrev ovan - att en kompis gjorde klart det sista, MEN det är ett undantag. Jag syr allra mest utan att ha nån speciell person i åtanke förutom att det ju såklart blir ett plagg i en viss storlek.

Och då tänkte jag på att det är rätt många på forumet som tycks ha ofärdiga eller halvfärdiga bokmanus. (Färre tycks klaga över ej färdigsydda klädkollektioner).

Vad beror det på att saker inte blir klara - klänningar eller romaner? Kan man liksom försöka kartlägga sina svårigheter för att hitta lösningar eller kompenserande åtgärder?

Sedan finns det så klart en massa ”normalisar” som stickar på tröjor som aldrig blir klara eller har oredigerade romanmanus liggandes i en låda, men verkar ju ändå som att vi som har problem med t ex organisation generellt sedan även får problem att organisera kreativa projekt. Folk verkar också ha lite olika problem, en del fastnar i detaljer, andra får så mycket idéer och får svårt avgränsa sig.

Vad kan man göra? Måste man acceptera att så här är det, det blir inte klart, der mesta, det blir rörigt och stökigt. Sporadiska försök till mer ordning upplöses i kaos. Jag fick för mig sortera gula tyger, men tröttnade när jag inte fattade var jag skulle lägga de oranga.

Jag har skrivit flera böcker, akademiska fackböcker inom mitt nördiga lilla ämne. Böckerna har allt mer börjat handla om vetenskapshistoria och mitt ämnes tillkomst. Det är fruktansvärt detaljerade skrifter utan allmänintresse. Jag har slutat skriva för eventuella läsare. Om jag nu någonsin gjort det. En kollega sa om senaste boken att jag ”passerat gränsen”. Det är det snällaste någon någonsin sagt till mig.

Innan jag fick diagnos i mogen ålder (50+) trodde jag att jag var normal och att det var normalt att sitta i arkiv månader, tillbringa tjugo timmar per dygn framför datorn och bara umgås med döda människor. Forskningsstiftelser har stöttat mig ekonomiskt.

När jag fick diagnos fick jag veta att det jag håller på med är knäppt. Psykvården, Arbetsförmedlingen och alla andra vill att jag ska starta en ny karriär. Sopa trappor på Samhall. Då insåg jag att det är alla andra som är knäppa.

Nu när jag vet vad man ska leta efter inser jag att många av dem som format mitt ämne och som jag forskat om hade Aspergers syndrom. De var inkrökta, asociala, nördiga och socialt misslyckade individer som kläckte briljanta idéer.

Jag tror att jag i framtiden kommer att skriva om Asperger och vetenskap. Att man måste vara knäpp för att kunna tänka. Jag är också arg på alla ”normala” som satt sig till doms över mig sedan jag fick diagnos. Den ”vetenskap” normala idioter sysslar med är inte vetenskap utan sociala konventioner där man upprepar lögner utan att tänka för att någon sagt att det är så det förhåller sig.

För mig är skrivande en social verksamhet utan att behöva umgås. Det är att relatera till världen. En bok tar fem till tio år att skriva så det är långa vindlande projekt.

Alltså, Min morbror har hållit på i över 20 år med en bok som ska handla om självupplevda händelser då han anser sig vara en flykting och att det är så många som vart i hans situation under 60-70 talet i Sverige.
Det finns även ett par böcker som är semifiktiva som handlar om personer i min släkt. Oerhört intressanta.

Själv så har jag vart sugen på att skriva en biografi om mig själv men det blir så himla ointressant, men jag fick ett annat uppslag för något år sedan och började skriva om mina tankar om hur mitt liv påverkades av att jag insåg att jag hade en funktionsnedsättning. Jag har dock insett att någon bok kommer det inte att bli men jag har börjat beta av lite i mitt manuskript och börjat publicera delar av det i bloggform. Grejen är den att man får inspiration och skriver plötsligt något annat när man försöker redigera scriptet till bloggform. Så det har vart många stunder då jag tagit fram en grej från mitt manuskript och plötsligt skrivit något helt annat. Jag har just nu runt 20 artiklar som ligger opublicerade men dom kommer allt eftersom på min blogg.

Dampkanin skrev:Själv så har jag vart sugen på att skriva en biografi om mig själv men det blir så himla ointressant,

Det kunde bli något i klass med Prousts "På spaning efter den tid som flytt"...

BellaBelle skrev:Sedan finns det så klart en massa ”normalisar” som stickar på tröjor som aldrig blir klara eller har oredigerade romanmanus liggandes i en låda, men verkar ju ändå som att vi som har problem med t ex organisation generellt sedan även får problem att organisera kreativa projekt. Folk verkar också ha lite olika problem, en del fastnar i detaljer, andra får så mycket idéer och får svårt avgränsa sig.

Den avslutade färdigställningen av något kräver andra processer än huvudprocesserna i tillverkningen. En berättelse måste avslutas med en summering av hela innehållet i åtanke. Det är mentalt krävande. Inte heller berättelser som avsiktligt avslutas med en cliffhanger kan avslutas abrupt utan man behöver bygga upp en spänning för att slutet skall uppfattas som naturligt.

Fysiska produkters färdigställande kräver att man avbryter den tillverkande processen och växlar till en annan bearbetningsprocess. Vilket innebär att man byter verktyg eller använder verktyget på ett annat sätt.

Ett litet anteckningsblock - i stället får På boken. rimmar bättre här