Hejsan

Ni som har fått kontaktperson via LSS. Hur känner ni er? Jag hade det ett tag men jag tyckte bara det kändes larvigt och fördummande att en person ska agera låtsaskompis åt en följa med en hem varje gång man har gått på en promenad som om man inte hittar hem själv och följer som ett slags protokoll. Men hur känner ni som har det? Mår ni bra eller dåligt av det?

Jag var som dig förrut men efter flera kontaktpersoner så har man äntligen hittat nån som matchar och vi trivs bra ihop, men ibland kan det bli för mycket och då brukar jag sätta stop.

Vi har mest fikat ute, testat på massa olika ställen och nu ska vi gå på konsert snart och det känns bra.
Det första är att försöka ge personen en chans att lära känna våra behov så de kan komma närmre vart går gränsen. De vill inget illa, de vill bara väl såklart. Om det inte funkar så byt tills du hittar.

Man borde få flera kontaktpersoner och inte behöva träffas så ofta. Jag har haft en och det har varit jättebra, har tränat mig i många sociala sammanhang, det har varit en spark i baken att komma ut och vi har haft kul. Men det känns inte helt naturligt, så ska nog inte ha det mer. Ibland känns det som om man är i vägen på nåt vis.

Det viktigaste är att :

personen är seriös
man blir bemött på ett professionellt sätt
man är respekterad för den man är.
personkemi måste stämma

Men tiden blir man kanske som en vän med sin kontaktperson ju längre tid man känt varandra.

Det är värt att byta om man behandlas som en person utan egna tankar och känslor.

Har själv inte kontaktperson men blev lite intresserad av av att fråga. Kan man få en person av motsatt kön? Någon som har det och hur funkar det?

Det är lite blandade känslor. Hon förstår mig på ett ganska ytligt plan och är extrovert - det är där det skär sig lite. Men överlag har vi kul och vi ses på mina villkor - toppen!

Man får helt enkelt ta det för vad det är och inte ha överdrivet höga förväntningar. När jag verkligen har grottat ner mig i mina tankar/rädslor känns det skönt att träffa i princip vem som helst hyfsat normalfungerande människa för att ventilera och få perspektiv.

Jag tror det är sällsynt att bli bästa kompis med sin kontaktperson. Ibland har det hänt att jag berättat för mycket om mig själv vilket jag ångrat sen, eftersom vi trots allt inte står varandra så nära och barriären mellan det personliga och privata är väldigt sund att hålla upp. Att filtrera det man säger är ibland något av det svåraste jag vet. Men det är verkligen värt ansträngningen när det kommer till kritan - för väldigt få bryr sig om ens privata bekymmer. De flesta är på sin höjd endast nyfikna.

Jag har haft en kontaktperson sen november 2015 och vi brukar ses ungefär en gång i veckan. Ibland blir det längre uppehåll av olika anledningar som att jag inte har tid eller ork att träffa honom.

Jag trivs ganska bra med min. Han är en härlig person med mycket bra humör. Vi brukar träna på gym tillsammans det var hans idé som ja gick med på.

Jag brukar dock inte prata om så jobbiga saker med han, just för att jag känner att jag inte känner han så bra än och vi är ganska olika. Jag är mer inbunden och han är extrovert.

Men det funkar ändå rätt bra och jag är glad att jag sa att jag ville ha en kontaktperson för det har gett mig mycket.

Jag har blivit erbjuden det och nästan blivit tjatad på att jag ska ha det, men jag vill inte. Tycker det skulle kännas jättekonstigt och krystat.

Peace skrev:Tycker det skulle kännas jättekonstigt och krystat

Japp, så kan jag känna ibland också. Men vi har diskuterat den grejen och hon vet att i mitt fall så beror det på dåligt självförtroende/lathet och inte oförmåga att skaffa vänner. Så vi har avdramatiserat det och försöker göra kontakten så naturlig som möjligt. Det har hjälpt.

Jag tycker vännerna brukar komma av sig själv jag har inte behövt anstränga mig nämnvärt för att skaffa mina, de har känts mera naturligt. Dock är ju inte det sociala nätverket så stort och jag hade nog velat ha några fler bekanta man kan småprata med.

Men det kommer nog när man blir tryggare i sig själv och gladare.

Träffade min kontaktperson idag och det kändes bra.

Fretshi skrev:Jag tycker vännerna brukar komma av sig själv jag har inte behövt anstränga mig nämnvärt för att skaffa mina, de har känts mera naturligt

Jo, så är det för de flesta. Problemet (för mig iaf) är att upprätthålla kontakter kontinuerligt så de inte tröttnar på en. Det spelar nästan ingen roll hur mycket jag gillar en person - plötsligt är jag i min egen bubbla igen och tappar intresset. För att senare få ett infall och kontakta personen igen. Med blandade resultat

TheWonderer92 skrev:

Fretshi skrev:Jag tycker vännerna brukar komma av sig själv jag har inte behövt anstränga mig nämnvärt för att skaffa mina, de har känts mera naturligt

Jo, så är det för de flesta. Problemet (för mig iaf) är att upprätthålla kontakter kontinuerligt så de inte tröttnar på en. Det spelar nästan ingen roll hur mycket jag gillar en person - plötsligt är jag i min egen bubbla igen och tappar intresset. För att senare få ett infall och kontakta personen igen. Med blandade resultat

Jag kan känna igen mig i alla fall när jag är nere, då liksom vågar man inte eller orkar ta kontakt med en del vänner.

Umgicks jättemycket med en kompis 2011 och 2012 sen har vi successivt börjat umgås allt mindre med varandra, men har fortfarande mailkontakt och kanske ses en gång per år.

Är eran kontaktperson av samma kön som er själva? Och hur ser det ut åldersmässigt, är eran kontaktperson yngre eller äldre än er själva?

Min kontaktperson är en kille precis som jag.
Han är något äldre än mig då han är 46 och jag 28.

Han är dock väldigt erfaren och van att jobba med människor.

Det skulle kännas konstigt om kontaktpersonen var 18år och man själv skulle vara 40år

Liebe skrev:Är eran kontaktperson av samma kön som er själva? Och hur ser det ut åldersmässigt, är eran kontaktperson yngre eller äldre än er själva?

Jag är 25 och hon 27.

Fretshi skrev:Min kontaktperson är en kille precis som jag.
Han är något äldre än mig då han är 46 och jag 28.

Känns det inte som att vara ute med sin pappa snarare än med en kompis?

Jag har fått kontaktperson nu. Det känns konstigt och krystat lite som att träffa en person som har det som sitt yrke och få pengar för det. Det känns aldrig riktigt som en riktig kompis. Håller ni med?

Men det är ju inte en "riktig kompis". Tror man det är det klart att det blir konstigt och man blir besviken.

Vad vill du ha kontaktpersonen till, vad gör ni? Det är ju mer som (betalt) sällskap än en kompis.

Jag har ingen kontaktperson men däremot en handläggare för LSS (daglig verksamhet). Det ingår i vederbörandes uppdrag att prata med sina "klienter" regelbundet för att få veta hur det fungerar. Då berättar man t ex om vad som är roligt och ev mindre roligt med sysselsättningen. Precis som man skulle prata med en kompis, men man vet att det inte är en kompis. Det kan ändå vara skönt att ha någon att prata med om det, någon som är intresserad, även om intresset är professinellt och inte personligt.

Vad ska syftet med att ha kontaktperson vara? Kan det vara olika? Kan det vara någon som hjälper en att "driva sina rättigheter" och diskuterar hur man kan göra det?

Haft kontaktperson och jag kommer troligen aldrig mer ha det igen. Det kändes bara konstgjort och larvigt. Tror ni era kontaktpersoner ens gillar er? vad är det för mening med att träffa en vän som inte gillar en? Lite så går mina tankar, vad får man ut av det?

InfiniteDream skrev:Haft kontaktperson och jag kommer troligen aldrig mer ha det igen. Det kändes bara konstgjort och larvigt. Tror ni era kontaktpersoner ens gillar er? vad är det för mening med att träffa en vän som inte gillar en? Lite så går mina tankar, vad får man ut av det?

En del har tur med sina kontaktpersoner.

Jag träffar min kontaktperson ungefär en gång varannan vecka, och det har funkat fint.

InfiniteDream skrev:Tror ni era kontaktpersoner ens gillar er?

Det har ingen betydelse för mig.

Bara hen gör sitt jobb.

Det bästa är att försöka hålla lite distans.

Lite distans är alltid bra.

InfiniteDream skrev:vad är det för mening med att träffa en vän som inte gillar en?

Det finns kontaktpersoner som gillar en och det finns vänner som inte gillar en.