Citat härifrån.

”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”, skriver neurologen Richard Saul i sin nya uppmärksammade bok. Han menar att vi har blivit så ”hjärntvättade” av den enorma propagandan bakom ADHD att folk kommer in självmant till läkarna och anmäler sig för diagnos.

Vi har träffat ett flertal neurologer som bara ruskar på huvudet åt neuropsykiatrin. ”Psykiatrin är en lekstuga. Det är ingen vetenskap”, sade en känd svensk neurolog till KMR i höstas. Det finns inga vetenskapliga bevis för ADHD och de som presenteras är till största delen påhittade.

Detta är ytterligare exepel på den propaganda man måste bekämpa var dag.

Fast det är klart när man läser vilk som står bakom.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vårde

Jag blir uppriktigt rädd när man ser att detta finns och att detta sprids till allmänheten.

Har läst artikeln i TIME och Dr. Saul tillhör väl inte scientologin, att KMR sprider info från olika håll betyder ju inte att informationen är mindre korrekt eller relevant. Det finns rätt många som i nuläget är kritiska mot diagnosen ADHD, det har skrivits en serie artiklar i New York Times om hur "Big Pharma", läkemedelsindustrin säljer in diagnosen och ägnar sig åt aggressiv marknadsföring av centralstimulerande läkemedel, här är artikeln från TIME:

TIME.com - Doctor: ADHD Does Not Exist
Dr. Richard Saul March 14, 2014

Over the course of my career, I have found more than 20 conditions that can lead to symptoms of ADHD, each of which requires its own approach to treatment. Raising a generation of children — and now adults — who can't live without stimulants is no solution

Dr. Saul förnekar inte symtomen men han hävdar att symtomen i många fall bättre kan förklaras på andra sätt och har sin orsak i exempelvis syn- och hörselproblem, järnbrist, allergier som exempelvis glutenallergi, depression, bipolär sjukdom med flera som nämns nedan:

Over the course of my career, I have found more than 20 conditions that can lead to symptoms of ADHD, each of which requires its own approach to treatment. Among these are sleep disorders, undiagnosed vision and hearing problems, substance abuse (marijuana and alcohol in particular), iron deficiency, allergies (especially airborne and gluten intolerance), bipolar and major depressive disorder, obsessive-compulsive disorder and even learning disabilities like dyslexia, to name a few. Anyone with these issues will fit the ADHD criteria outlined by the DSM, but stimulants are not the way to treat them.

Dr, Saul nämner i artikeln risker med att medicinera med centralstimulantia som sömnbrist, beroende, ökad ångest, irritation och/eller nedstämdhet, kraftig viktminskning på grund av aptitdämpning, hallucinationer samt potential för självmord.

Finns det mediciner som minskar aptiten? Vad heter dem? Jag behöver det, är en knubbis!

cc33314 skrev:Finns det mediciner som minskar aptiten? Vad heter dem? Jag behöver det, är en knubbis!

Centralstimulerande kan ha minskad aptit som en biverkning.

slackern skrev:

cc33314 skrev:Finns det mediciner som minskar aptiten? Vad heter dem? Jag behöver det, är en knubbis!

Centralstimulerande kan ha minskad aptit som en biverkning.

Det har väl använts som bantningsmedel en gång i tiden? (det där tror jag du kan mer om än mig)

Wine skrev:

slackern skrev:

cc33314 skrev:Finns det mediciner som minskar aptiten? Vad heter dem? Jag behöver det, är en knubbis!

Centralstimulerande kan ha minskad aptit som en biverkning.

Det har väl använts som bantningsmedel en gång i tiden? (det där tror jag du kan mer om än mig)

Det stämmer bra att det har. Svenskarna åkte ner till Spanien under 50 och 60-talet och köpte det.

Enligt KMR så beror allt ont på de som hindrar scientologibaserad hjärntvätt. Läkemedelsbolagen vet att alla problem beror på att man knaprar för lite piller. Politikerna vet att folk mår bäst om det kostar lite och inte stör någon väljargrupp osv..

Wine skrev:Har läst artikeln i TIME och Dr. Saul tillhör väl inte scientologin, att KMR sprider info från olika håll betyder ju inte att informationen är mindre korrekt eller relevant. Det finns rätt många som i nuläget är kritiska mot diagnosen ADHD, det har skrivits en serie artiklar i New York Times om hur "Big Pharma", läkemedelsindustrin säljer in diagnosen och ägnar sig åt aggressiv marknadsföring av centralstimulerande läkemedel, här är artikeln från TIME:

TIME.com - Doctor: ADHD Does Not Exist
Dr. Richard Saul March 14, 2014

Over the course of my career, I have found more than 20 conditions that can lead to symptoms of ADHD, each of which requires its own approach to treatment. Raising a generation of children — and now adults — who can't live without stimulants is no solution

Dr. Saul förnekar inte symtomen men han hävdar att symtomen i många fall bättre kan förklaras på andra sätt och har sin orsak i exempelvis syn- och hörselproblem, järnbrist, allergier som exempelvis glutenallergi, depression, bipolär sjukdom med flera som nämns nedan:

Over the course of my career, I have found more than 20 conditions that can lead to symptoms of ADHD, each of which requires its own approach to treatment. Among these are sleep disorders, undiagnosed vision and hearing problems, substance abuse (marijuana and alcohol in particular), iron deficiency, allergies (especially airborne and gluten intolerance), bipolar and major depressive disorder, obsessive-compulsive disorder and even learning disabilities like dyslexia, to name a few. Anyone with these issues will fit the ADHD criteria outlined by the DSM, but stimulants are not the way to treat them.

Dr, Saul nämner i artikeln risker med att medicinera med centralstimulantia som sömnbrist, beroende, ökad ångest, irritation och/eller nedstämdhet, kraftig viktminskning på grund av aptitdämpning, hallucinationer samt potential för självmord.

Det du påstår är alltså att ADHD inte finns och därmed skulle dessa personer inte finnas eller rättare så skulle deras besvär komma sig av andra orsaker.
Det är det samma som att påstå att diabets inte finns utan beror på fetma och för lite motion och för mycket socker.

Richard Saul skriver ju: ”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag” detta betyder ju att hela forskningen runt dessa problem är fel. Jag undra då hur du resonerar då du i ett enda svep förkastar forskare som familjen Gillberg? Att påstå att ADHD inte skulle beror på annat än sömnproblem, dålig hörsel, järnbrist eller synproblem är ett väldigt konstig åsikt för det finns många som kan vittna hur deras barndom och skolgång var totalt misslyckad beroende på ADHD. Om man ser till mig så skulle dina påståenden betyda att mina besvär som att efter 30 min gå fram och slö fröken bara så där bero på att jag hade lågt järn (vilket inte var fallet) eller hörde dåligt (har alltid haft bättre än normalt) eller synfel (har ögonläkares utlåtande att mina synfel uppväger varandra och att jag kommer se lika bra med som utan glasögon d. v. s. 1.0 senast jag testade). Jag undrar hur läkare, skola, dagis och socialtjänsten skulle ha gjort och vad som då var rätt sak jag led av - kanske att jag fick för lite att äta? Det ifrågadesattes då jag var väldigt mager som barn. Eller kanske att jag fick stryk av föräldrarna? Även detta utredes. Men det var bara när Gillberg själv fastslog MBD som alla bitar föll på plats men så klart han hade fel, eller hur? Min hjärna är som allar andras och inte mindre (jag har 54 i hattstorlek och sådels mindre huvud än de flesta).

För en tid sedan startades en tråd där Trollhare skrev i sin blog om samma resomang fast om AS och Autism. Men detta måste ju också vara fel och diagnosen Autism finns inte inte heller AS utan det hela beror på att barnen är blyga och inte vågar se andra i ögonen och föräldrarna inte tvingar dem till det. Eller att barnen hade för få lekkamrater så de har inte tränat socialt samspel tidigare och inte på att hjärnan är annorlunda (Gud förbjude).

Det man måste vet om Sientologerna är att deras tro går upp på en framgångsteori där något handikapp av vilket slag som helse beror på att föräldrarna har syndat. Och alla sjukdommar beror på att du själv syndat och därmed dragit på dig dessa som straff från Gud.

Nu har jag försökt motbevisa dina argument med en vänlig ton men jag ser hela artikeln som en fara och ett problem då jag vet att detta leder till att barn inte får den hjälp de behöver och därmed blir lidande. Och att det sedan finns studier att internerna i Svenska fängelser till upp mot 50% består av sådana som har ADHD skulle då vara fel utan dessa är bara såderna som inte fått veta hut och därmed får skylla sig själva.

slackern skrev:Det stämmer bra att det har. Svenskarna åkte ner till Spanien under 50 och 60-talet och köpte det.

Preludin, gick att få på recept som bantningsmedel, vilket det var bra, till tog bort hunger, men det var några bieffekter, bla man kan inte sova, är starkt uppiggande. Men knarkarna lät bara en ngt överviktig gå till en läkare så gick det att få tag i, sen vart det party, har liknande effekt som amfetamin dvs uppåttjack, påminner väl ngt om Conserta och liknande som ges vid ADHD...

Koboshi skrev:Det du påstår är alltså att ADHD inte finns och därmed skulle dessa personer inte finnas eller rättare så skulle deras besvär komma sig av andra orsaker.
Det är det samma som att påstå att diabets inte finns utan beror på fetma och för lite motion och för mycket socker.

Nu är det ju Dr. Richard Saul som skrivit artikeln jag citerade och länkade till ovan och även han som skrivit boken som nämns i citatet du själv postat i ditt första inlägg. Symtomen finns nog men det är väl orsaken till dem som kan diskuteras vad jag förstått. Det finns väl egentligen inga objektiva test i dagsläget där man med säkerhet kan slå fast att en person verkligen lider av tillståndet som kallas ADHD? En neuropsykiatrisk utredning baseras på att testpersonen/patienten fyller i ett antal frågeformulär samt oftast men inte alltid genomgår WAIS testning, inte heller alla utredningar går till så att patienten undersöks av läkare och får lämna blodprover och urinprov och det är inte heller alltid så att någon anhörig eller annan person som kan bekräfta att symtomen och svårigheterna funnits sedan barndomen medverkar i utredningen och får fylla i frågeformulär och låter sig intervjuas.

Koboshi skrev:Richard Saul skriver ju: ”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag” detta betyder ju att hela forskningen runt dessa problem är fel.

En neurobiolog vid namn François Gonon har gått igenom en databas med vetenskapliga artiklar om ADHD. Artiklar som följer upp forskning och tidigare publicerade vetenskapliga artiklar om ADHD och ofta vederlägger eller visar att det saknas bevisning för tidigare påståenden blir sällan uppmärksammade och publicerade i medier:

ADHD and the practice of science journalism as a deficit disorder

About two weeks ago, the journal PLoS ONE published an article titled "Why Most Biomedical Findings Echoed by Newspapers Turn Out to be False: The Case of Attention Deficit Hyperactivity Disorder."

After selecting the condition Attention Deficit Hyperactivity Disorder as a focus, the researchers searched databases that archived both medical research and newspaper publications during the 1990s. They found 47 papers in high-profile journals on ADHD and 347 resulting English language newspaper stories. They then selected the 10 papers that had received the most coverage. Of those papers, seven were based on new hypotheses about ADHD. Gonon's analysis of later papers found that six of those seven hypotheses were either refuted by other scientists or found to be flawed. The seventh received poor reviews. The remaining three were designed to confirm existing theories. Two held up well, one, as the literature showed, did not.

Adrian Raine, professor i kriminologi och psykiatri som i många år arbetat med avancerad teknik där man avbildar hjärnor och är en av forskningsfältets mest aktade har framhållit att hjärnavbildningstekniker i nuläget saknar diagnostisk och prediktiv validitet.

Här har jag postat ett inlägg om honom: "Vem är psykopat?"

Koboshi skrev:Jag undra då hur du resonerar då du i ett enda svep förkastar forskare som familjen Gillberg?

Gillberg ville först inte lämna ut forskningsmaterial och senare förstördes det.

SvD - Gillberg förlorade i Europadomstolen

Koboshi skrev:Att påstå att ADHD inte skulle beror på annat än sömnproblem, dålig hörsel, järnbrist eller synproblem är ett väldigt konstig åsikt för det finns många som kan vittna hur deras barndom och skolgång var totalt misslyckad beroende på ADHD.

Men då ADHD inte på något sätt kan bevisas med ett objektivt test och många utredningar baseras på patientens egen beskrivning, skriftlig och muntlig information om symtom och besvär/svårigheter samt andras observationer, hur kan man då vara säker på att dessa symtom, svårigheter och problem inte har sin orsak i något annat? Hur ingående och noga kontrolleras patienter av sjukvården, är det exempelvis obligatoriskt med syn och hörseltest vid en ADHD-utredning och hur ofta gör man en noggrann provtagning där blodprover analyseras för att se att symtomen inte hänger ihop med exempelvis glutenallergi, magnesiumbrist, annan brist eller hypothyreos, underfunktion i sköldkörteln/låg ämnesomsättning? Finns ju exempel på personer som blivit diagnostiserade med utmattningsdepression/utbrändhet som hade sin orsak i försämrad hörsel. Att feldiagnostisering förekommer borde inte vara så svårt att inse.

Koboshi skrev:Om man ser till mig så skulle dina påståenden betyda att mina besvär ...

Det är inte mina påståenden utan Dr. Richard Sauls men jag tycker att hans åsikter och synpunkter är intressanta.

Koboshi skrev:Det man måste vet om Sientologerna är att deras tro går upp på en framgångsteori där något handikapp av vilket slag som helse beror på att föräldrarna har syndat. Och alla sjukdommar beror på att du själv syndat och därmed dragit på dig dessa som straff från Gud.

Nu är det ju så att många som är kritiska till diagnosen ADHD, neuropsykiatrin, läkemedelsindustrin samt hur man diagnostiserar inte är scientologer eller har någonting med scientologin att göra överhuvudtaget. Det finns ett antal personer som tidigare gick i bräschen för att "lansera" och göra diagnosen ADHD trovärdig som numera har backat och ångrar sig. Att förespråkare för ADHD ofta tar upp scientologi och insinuerar kopplingar till scientologin är väl ett sätt att försöka tysta debatten, misstänkliggöra och göra kritiker mindre trovärdiga, det är ju mycket pengar det handlar om för "Big Pharma" läkemedelsindustrin så det är nog angeläget att försöka göra ADHD diagnosen så trovärdig som möjligt så man kan fortsätta med sin aggressiva marknadsföring och att sälja in diagnosen så att även fler med mildare symtom kan börja medicinera med centralstimulantia.

I princip kan vem som helst få diagnosen ADHD om man bara trycker på rätt saker, det har ju visat sig att det också är relativt enkelt att fuska sig till en diagnos, på ca 5 minuter kan man genom att googla ta reda på allt man behöver veta om ADHD symtom för att kunna simulera att man har problemen hos en läkare och därefter erhålla recept på centralstimulantia. Här är en artikel som tar upp en studie som visade att de tester som används vid screening och diagnostisering av ADHD är klart opålitliga när det gäller att skilja personer som överdriver eller fejkar ADHD symtom från de som verkligen har ADHD problematik:

Psychology Today - How easy is it to fake ADHD?

Fake ADHD in just 5 minutes with Google

Published on July 2, 2010 by Phil Newton in From Mouse to Man

Disturbingly easy. All you need is 5 minutes with Google according to a new study.

Many of you will be thinking "why would anyone want to fake ADHD!?" Well a common reason is to gain access to stimulant medications with the hope that they will boost academic performance, or for more simple abuse purposes.

Sollman and co tested both categories of test using multiple approaches.

Two self-report tests were administered, the ADHA Rating Scale ("ARS") developed by Barkley and Murphy and another known as the "Conners Adult ADHD Rating Scale (CAARS)

Neither of these tests could distinguish between students with ADHD and those faking it.

The more complex neuropsychological tests did not fare much better, some were successfully faked, while others showed a tendency for fakers to overdo it resulting in more severe symptoms than might be seen in ADHD. Perhaps more troubling, these neuropsychological tests were not able to differentiate between true ADHD and control individuals (who had no symptoms and were not faking).

Another interesting wrinkle is the problem this poses for ADHD research. Take the study in question; how are the researchers to know that the participants with "true" ADHD group haven't themselves faked their way to an ADHD diagnosis, willfully or otherwise? This could even potentially explain why some of the neuropsychological tests used did not pick up "true" ADHD.
Oh dear, what a mess! What is to be done?

Artikeln tar också upp problemet med överdiagnostisering av ADHD samt att resultatet även innebär problem för trovärdigheten när det gäller forskning om ADHD. Hur kan forskarna veta att de som deltar i studier verkligen har ADHD eller om de har överdrivit symtom medvetet eller omedvetet eller fuskat sig till en diagnos?

Kanske förklarar det också varför de neuropsykologiska testerna inte heller fångade upp två av studenterna med "äkta" ADHD.

Jag har tidigare postat ett inlägg om detta här: Över- eller underdiagnostisering av NPF?

Även SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har granskat och utvärderat de metoder som används i Sverige för att diagnostisera ADHD (men även AST), här är rapporten:

SBU - Om psykiatrisk diagnos och behandling

En sammanställning av systematiska litteraturöversikter

Sidan 15:

Sammanfattning

SBU har utvärderat de metoder som används i Sverige för diagnos och behandling av ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och AST (autismspektrumtillstånd; autism, Aspergers syndrom och atypisk autism).

Prevalensstudier för barn med ADHD varierar beroende på bl a vilka barngrupper som har studerats och vilka diagnoskriterier som har använts. Enligt en metaanalys från 2007 som inkluderade fler än 100 studier från alla delar av världen uppfyller ca 5 procent av alla barn i skolåldern kriterierna för diagnosen. I den vuxna befolkningen beräknas ca 3-4 procent ha ADHD. För AST anges prevalensen i Europa och Nordamerika till 0,6-1,0 procent.

Sidan 15:

Vad är träffsäkerheten för de instrument som används vid utredningen av ADHD och AST hos barn och vuxna i Sverige?

Det går inte att bedöma träffsäkerheten hos de 15 instrument som vi har utvärderat för att diagnostisera ADHD. Av de 13 instrument som används för att diagnostisera AST är det enbart tre av dessa instrument (SCQ, ADI-R och ADOS) som är utvärderade i flera studier. Men dessa instrument har dålig förmåga att identidfiera AST eller diagnostisera autism.

Det behövs många fler studier på de diagnostiska instrument som används. Praxis för utredning av vuxna med ADHD varierar påtagligt i landet, vid vissa kliniker är det långa vänte- och utredningstider.

Sidan 21:

Vad är träffsäkerheten för de instrument som används vid utredning av ADHD?

Femton diagnostiska instrument har identifierats som används vid diagnostik av ADHD inom barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatrin i Sverige. För åtta instrument återfanns endast en studie per instrument av minst medelhög kvalitet (sammanlagt sex studier). För sju av instrumenten fanns inga studier som uppfyllde inklusions- och/eller kvalitetskriterierna. Det går alltså inte att bedöma träffsäkerheten för något av de femton instrumenten. Vi har inte hittat någon studie från Norden.

Disgnostiken av ADHD är i första hand en klinisk diagnos som bygger på information från patient och anhöriga. Det finns inga biologiska eller andra metoder för att säkerställa diagnosen. De diagnostiska instrumenten som används ska därför ses som stöd vid den kliniska diagnostiken. Med tanke på den stora variationen i den diagnostiska processen som förekommer vid olika kliniker i landet finns det anledning att se över omfattningen av denna. Det finns också stort behov av studier av ett begränsat antal instrument för att säkerställa användbarheten av dessa i diagnostiken.

Koboshi skrev:Nu har jag försökt motbevisa dina argument med en vänlig ton men jag ser hela artikeln som en fara och ett problem då jag vet att detta leder till att barn inte får den hjälp de behöver och därmed blir lidande. Och att det sedan finns studier att internerna i Svenska fängelser till upp mot 50% består av sådana som har ADHD skulle då vara fel utan dessa är bara såderna som inte fått veta hut och därmed får skylla sig själva.

Av de fall där ADHD kvarstår i ungdomen och upp i vuxen ålder är det ca 18-25% som utvecklar antisocial personlighetsstörning enligt Russel Barkley. En ADHD diagnos kan dölja vad som egentligen är psykopati, många av de människor som sitter i fängelse med ADHD diagnos är psykopater. Att en psykopat självmedicinerar med exempelvis amfetamin är nog inte heller så ovanligt.

Annars anser jag att det borde vara bättre om fler får upp ögonen för andra möjliga förklaringar till de symtom, besvär och svårigheter som i nuläget går under namnet ADHD så att de får en möjlighet att faktiskt eventuellt bli av med sitt lidande och sina svårigheter i vardagen. Har själv den erfarenheten att jag länge misstänkte och trodde jag hade en diagnos men som senare efter många år visade sig inte stämma. En del sjukdomar/tillstånd har väldigt likartade symtom och det kan ibland vara mycket svårt att fastställa vad det egentligen handlar om. Forskningen fortskrider alltjämt och det som är sanning idag behöver inte vara det imorgon.

Med andra ord ADHD finns inte enligt dig.

Då ställer jag frågan till forumet hur många är det som har ADHD/ADD här inne som alltså inte kan ha det för att det inte finns.

Dessutom som pratade jag precis med en förälder med ett barn med NPF som berättade att skolan uttryckligen sa till föräldern att barnets besvär berodde på att föräldern överförde sin oro på barnet samt att barnet inte vill gå i skolan. Nu vet jag vem denne förälder är så jag vet att det skolan säger är fel men detta är vad händer om man låter personer stå oemotsagda angående att ADHD inte skulle finnas. Nu är detta barns gymnasietid förstört.

Koboshi skrev:Med andra ord ADHD finns inte enligt dig.
....

När jag läser ditt svar så blir jag osäker på om du verkligen läste hela mitt inlägg, inklusive artiklar m.m. som jag citerade.

Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder. Det är nog högst troligt att många diagnoser inte korrelerar helt bra mot faktiska underliggande orsaker, men i dagsläget är det oundvikligt. Förhoppningsvis kan det bli bättre i framtiden. Som jag tidigare nämnt i en annan tråd så håller USAs största finansiär för psykiatrisk forskning på att svänga om helt i denna fråga och tänker inte längre ge pengar till forskning av den typ som DSM är baserad på.

http://www.aspergerforum.se/post1002086.html?hilit=National%20Institute%20Health#p1002086

Wine skrev:

Koboshi skrev:Med andra ord ADHD finns inte enligt dig.
....

När jag läser ditt svar så blir jag osäker på om du verkligen läste hela mitt inlägg, inklusive artiklar m.m. som jag citerade.

Från din länk:

What I do deny is the generally accepted definition of ADHD, which is long overdue for an update. In short, I’ve come to believe based on decades of treating patients that ADHD — as currently defined by the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) and as understood in the public imagination — does not exist.

In my view, there are two types of people who are diagnosed with ADHD: those who exhibit a normal level of distraction and impulsiveness, and those who have another condition or disorder that requires individual treatment.

Usually, once the original condition is found and treated, the ADHD symptoms go away.

Han skriver klart och tydligt ADHD finns inte. Alltså mitt och med mig mångas problem finns inte och beror definitivt inte på att våra hjärnor saknar signalsubstans. Detta är ren bull shit. Eller finns det någon här inne med ADHD/ADD som på fullt alvar tror att deras problem inte beror på våra hjärnor utan beror på att vi vill ha knark eller att vi hör dåligt eller att vi har järnbrist eller att vi ser dåligt?

Kvasir skrev:Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder. Det är nog högst troligt att många diagnoser inte korrelerar helt bra mot faktiska underliggande orsaker, men i dagsläget är det oundvikligt. Förhoppningsvis kan det bli bättre i framtiden. Som jag tidigare nämnt i en annan tråd så håller USAs största finansiär för psykiatrisk forskning på att svänga om helt i denna fråga och tänker inte längre ge pengar till forskning av den typ som DSM är baserad på.

http://www.aspergerforum.se/post1002086.html?hilit=National%20Institute%20Health#p1002086

Ja men därifrån är steget stort till att säga att diagnoserna inte finns. Att finna orsaken bakom är alldeles utmärkt men att redan nu säga att nähä ADHD finns inte det beror på dålig uppfostran eller dålig syn/hörsel eller liknande är ju det dummaste man kan göra det är ju som att säga att diabetes inte finns eller AS eller AIDS eller mässlingen eller polio eller likande. Bara för att man inte vet orsakerna kan man inte ta bort diagnosen.

Wine skrev:
Dr. Saul förnekar inte symtomen men han hävdar att symtomen i många fall bättre kan förklaras på andra sätt och har sin orsak i exempelvis syn- och hörselproblem, järnbrist, allergier som exempelvis glutenallergi, depression, bipolär sjukdom med flera som nämns nedan:

Over the course of my career, I have found more than 20 conditions that can lead to symptoms of ADHD, each of which requires its own approach to treatment. Among these are sleep disorders, undiagnosed vision and hearing problems, substance abuse (marijuana and alcohol in particular), iron deficiency, allergies (especially airborne and gluten intolerance), bipolar and major depressive disorder, obsessive-compulsive disorder and even learning disabilities like dyslexia, to name a few. Anyone with these issues will fit the ADHD criteria outlined by the DSM, but stimulants are not the way to treat them.

Dr, Saul nämner i artikeln risker med att medicinera med centralstimulantia som sömnbrist, beroende, ökad ångest, irritation och/eller nedstämdhet, kraftig viktminskning på grund av aptitdämpning, hallucinationer samt potential för självmord.

Allvarligt..... syn och hörsel är väl det första man kollar hos barn om de har problem, t.ex. i skolan? Dessutom kollar man det ju hos ALLA barn, det gör ju barnavårdcentralen, så vad pratar vi om? Även allergier brukar man ju kolla hos barn. Och även om barnet skulle ha en oupptäckt glutenallergi - det ger inte alls ADHD-liknande syptom.

Visst om barnet skulle vara bipolär - det kan ju vara en möjlighet, men det är ju värre än ADHD. Samma sak kan man kanske även påstå om depression, OCD, osv. Alla kan också vara kommorbiditeter till ADHD, även dyslexi och liknande.

Och om man får så extrema biverkningar av medicinen, så sätter man ju ut den. Och så kan man prova ett annat preparat om man vill. Alla de här argumenten är nonsens-argument.

Koboshi skrev:

Kvasir skrev:Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder. Det är nog högst troligt att många diagnoser inte korrelerar helt bra mot faktiska underliggande orsaker, men i dagsläget är det oundvikligt. Förhoppningsvis kan det bli bättre i framtiden. Som jag tidigare nämnt i en annan tråd så håller USAs största finansiär för psykiatrisk forskning på att svänga om helt i denna fråga och tänker inte längre ge pengar till forskning av den typ som DSM är baserad på.

http://www.aspergerforum.se/post1002086.html?hilit=National%20Institute%20Health#p1002086

Ja men därifrån är steget stort till att säga att diagnoserna inte finns. Att finna orsaken bakom är alldeles utmärkt men att redan nu säga att nähä ADHD finns inte det beror på dålig uppfostran eller dålig syn/hörsel eller liknande är ju det dummaste man kan göra det är ju som att säga att diabetes inte finns eller AS eller AIDS eller mässlingen eller polio eller likande. Bara för att man inte vet orsakerna kan man inte ta bort diagnosen.

Absolut. Idag har vi de diagnoser vi har, och de fungerar för det mesta betydligt bättre än inget alls. Jag märker ju själv att ADHD-medicinering hjälper mig, men det utesluter inte att de underliggande orsakerna kan vara något som skulle gå att åtgärda på ett bättre sätt. I dagsläget vet vi inte vad det i så fall är. Därför är det bra om forskningen börjar fokusera mera på att hitta underliggande orsaker. Det är t.o.m. ett stort framsteg om man kan ta ett blodprov på något som korrelerar bra med en viss diagnos, även om man inte ens vet varför. Kan man visa på en sådan korrelation mellan diagnos och något objektivt mätbart så ökar det diagnosens validitet.

Kvasir skrev:Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder.

Ja och därför förstår jag inte varför man ens ifrågasätter detta.

Kvasir skrev:Det är nog högst troligt att många diagnoser inte korrelerar helt bra mot faktiska underliggande orsaker, men i dagsläget är det oundvikligt. Förhoppningsvis kan det bli bättre i framtiden. Som jag tidigare nämnt i en annan tråd så håller USAs största finansiär för psykiatrisk forskning på att svänga om helt i denna fråga och tänker inte längre ge pengar till forskning av den typ som DSM är baserad på.

http://www.aspergerforum.se/post1002086.html?hilit=National%20Institute%20Health#p1002086

Det du tar upp här här är mycket intressant och bra, att man nu svänger, för jag kan bara se att det bästa vore att verkligen hitta faktiska underliggande orsaker och inte bara behandla symtom som beskrivs utifrån patientens perspektiv utan att man har funnit objektiva bevis för diagnosen ADHD.

Jag tror det finns en hel del självbedrägeri där det enklaste kanske är att ta emot diagnosen ADHD och strunta i att gräva djupare i eventuella orsaker till symtom, besvär och problem, det kan ju i vissa fall vara plågsamt och för vården är det kostsamt att noggrant utreda orsak/orsaker till symtomen.

Eftersom ADHD är betydligt vanligare bland barn i familjer som är beroende av socialbidrag samt hos barn till lågutbildade mammor kan det ju i en del fall handla om att föräldrarna själva inte har varken nödvändig kunskap eller ork och engagemang att faktiskt ifrågasätta och kanske tänka kritiskt angående diagnosen. Att förälderns/föräldrarnas egen roll i sammanhanget och deras engagemang för barnet inte heller behöver ifrågasättas och kritiseras när barnet får en ADHD diagnos kan ju också vara en lättnad, det blir ju så mycket enklare om man inte behöver fundera så mycket djupare på eventuella orsaker till barnets beteende. Att sätta in medicin för att komma tillrätta med barnets beteende blir ju därmed enklare och man behöver inte ägna sig åt någon självkritik.

Koboshi skrev:

Wine skrev:

Koboshi skrev:Med andra ord ADHD finns inte enligt dig.
....

När jag läser ditt svar så blir jag osäker på om du verkligen läste hela mitt inlägg, inklusive artiklar m.m. som jag citerade.

Från din länk:

What I do deny is the generally accepted definition of ADHD, which is long overdue for an update. In short, I’ve come to believe based on decades of treating patients that ADHD — as currently defined by the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) and as understood in the public imagination — does not exist.

...

Det är Dr. Richard Saul som du citerar ovan, det är inte jag som har författat artikeln i TIME.

Koboshi skrev:

Kvasir skrev:Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder. Det är nog högst troligt att många diagnoser inte korrelerar helt bra mot faktiska underliggande orsaker, men i dagsläget är det oundvikligt. Förhoppningsvis kan det bli bättre i framtiden. Som jag tidigare nämnt i en annan tråd så håller USAs största finansiär för psykiatrisk forskning på att svänga om helt i denna fråga och tänker inte längre ge pengar till forskning av den typ som DSM är baserad på.

http://www.aspergerforum.se/post1002086.html?hilit=National%20Institute%20Health#p1002086

Ja men därifrån är steget stort till att säga att diagnoserna inte finns. Att finna orsaken bakom är alldeles utmärkt men att redan nu säga att nähä ADHD finns inte det beror på dålig uppfostran eller dålig syn/hörsel eller liknande är ju det dummaste man kan göra det är ju som att säga att diabetes inte finns eller AS eller AIDS eller mässlingen eller polio eller likande. Bara för att man inte vet orsakerna kan man inte ta bort diagnosen.

Varför då inte vara lite mer öppen för andra förklaringsmodeller? Som jag skrev tidigare så har jag ju själv erfarenhet av att i många år gått och trott att jag hade en diagnos och har även diagnostiserats med denna diagnos fast det i efterhand visat sig att mina symtom och besvär beror på något helt annat än vad jag själv och andra trodde, symtomen existerar ju likväl men de beror inte på det jag först trodde att det var. Många med ADHD självdiagnostiserar ju sig själva och kan vara tvärsäkra på att de har ADHD trots att de inte har medicinsk utbildning, kanske argumenterar de även med vårdpersonal och tjatar om ADHD som de själva är tvärsäkra på att de har.

Wine skrev:

Kvasir skrev:Det är ju ett välbekant problem att de flesta psykiatriska diagnoser helt eller huvudsakligen utgår från observationer, anamneser och liknande, och saknar traditionella medicinska diagnosmetoder.

Ja och därför förstår jag inte varför man ens ifrågasätter detta.

Det handlar väl om att många som argumenterar emot t.ex. ADHD-diagnoser inte vill försöka hitta några andra förklaringar utan hävdar att det inte ens finns något problem. Ett sådant exempel är Nathan Shachars "korståg" mot ADHD i DN för en tid sedan.

Wine skrev:....
Eftersom ADHD är betydligt vanligare bland barn i familjer som är beroende av socialbidrag samt hos barn till lågutbildade mammor kan det ju i en del fall handla om att föräldrarna själva inte har varken nödvändig kunskap eller ork och engagemang att faktiskt ifrågasätta och kanske tänka kritiskt angående diagnosen. Att förälderns/föräldrarnas egen roll i sammanhanget och deras engagemang för barnet inte heller behöver ifrågasättas och kritiseras när barnet får en ADHD diagnos kan ju också vara en lättnad, det blir ju så mycket enklare om man inte behöver fundera så mycket djupare på eventuella orsaker till barnets beteende. Att sätta in medicin för att komma tillrätta med barnets beteende blir ju därmed enklare och man behöver inte ägna sig åt någon självkritik.
....

Jag styckar upp mitt svar så det inte blir för långa inlägg.

Orsaken till att så många fler barn med diagnoserna bland dem som har låg utbildning eller går på socialbidrag är att dessa föräldrar ofta själva har en egen diagnos eller uppfyller kriterierna för att få. Dessutom är tryggheten i dessa hem och de skolor som dessa barn går i sämre än för de som har högutbildade föräldrar.

Wine skrev:[.....
Det är Dr. Richard Saul som du citerar ovan, det är inte jag som har författat artikeln i TIME.

......
Varför då inte vara lite mer öppen för andra förklaringsmodeller? Som jag skrev tidigare så har jag ju själv erfarenhet av att i många år gått och trott att jag hade en diagnos och har även diagnostiserats med denna diagnos fast det i efterhand visat sig att mina symtom och besvär beror på något helt annat än vad jag själv och andra trodde, symtomen existerar ju likväl men de beror inte på det jag först trodde att det var. Många med ADHD självdiagnostiserar ju sig själva och kan vara tvärsäkra på att de har ADHD trots att de inte har medicinsk utbildning, kanske argumenterar de även med vårdpersonal och tjatar om ADHD som de själva är tvärsäkra på att de har.

Men du skriver under artiklarna d. v. s. du förkastar att ADHD ens finns = hån mot dem som har.

Att man inte fullt ut vet vad ADHD beror på är en sak men att säga att den inte finns överhuvud är ett steg i fel riktning. Att man inte kan säga vad som är huvud orsaken, om det ens finns en, till ADHD är ett område man behöver forska på men man kan fortfarande inte komma och påstå att ADHD inte finns. Att undersöka noggrant vad som orsakar problem är självklart vad läkare och psykologer skall göra men om man inte hittar något annat som orsakar problemen måste vi acceptera att det finns ett problem i hjärnan som orsakar alla problem och därmed att ADHD finns. Alltså vad jag vänder mig emot hos artiklarna och som jag uppfattar vad du skriver är att ADHD inte finns överhuvud och att problemen beror på andra saker vilket är vetenskapligt fel och genererar mycket lidande hos de barn som inte får rätt hjälp och hos deras föräldrar samt ökar risken att dessa barn skall självmedicinera med droger och bli kriminella.

Koboshi skrev:

Wine skrev:....
Eftersom ADHD är betydligt vanligare bland barn i familjer som är beroende av socialbidrag samt hos barn till lågutbildade mammor kan det ju i en del fall handla om att föräldrarna själva inte har varken nödvändig kunskap eller ork och engagemang att faktiskt ifrågasätta och kanske tänka kritiskt angående diagnosen. Att förälderns/föräldrarnas egen roll i sammanhanget och deras engagemang för barnet inte heller behöver ifrågasättas och kritiseras när barnet får en ADHD diagnos kan ju också vara en lättnad, det blir ju så mycket enklare om man inte behöver fundera så mycket djupare på eventuella orsaker till barnets beteende. Att sätta in medicin för att komma tillrätta med barnets beteende blir ju därmed enklare och man behöver inte ägna sig åt någon självkritik.
....

Jag styckar upp mitt svar så det inte blir för långa inlägg.

Orsaken till att så många fler barn med diagnoserna bland dem som har låg utbildning eller går på socialbidrag är att dessa föräldrar ofta själva har en egen diagnos eller uppfyller kriterierna för att få. Dessutom är tryggheten i dessa hem och de skolor som dessa barn går i sämre än för de som har högutbildade föräldrar.

Ja och det är kanske en förklaring till varför det då blir som beskrivet i mitt svar ovan.

Koboshi skrev:

Wine skrev:[.....
Det är Dr. Richard Saul som du citerar ovan, det är inte jag som har författat artikeln i TIME.

......
Varför då inte vara lite mer öppen för andra förklaringsmodeller? Som jag skrev tidigare så har jag ju själv erfarenhet av att i många år gått och trott att jag hade en diagnos och har även diagnostiserats med denna diagnos fast det i efterhand visat sig att mina symtom och besvär beror på något helt annat än vad jag själv och andra trodde, symtomen existerar ju likväl men de beror inte på det jag först trodde att det var. Många med ADHD självdiagnostiserar ju sig själva och kan vara tvärsäkra på att de har ADHD trots att de inte har medicinsk utbildning, kanske argumenterar de även med vårdpersonal och tjatar om ADHD som de själva är tvärsäkra på att de har.

Men du skriver under artiklarna d. v. s. du förkastar att ADHD ens finns = hån mot dem som har.

Vad du läser in i det jag skriver kan jag ju inte ta ansvar för, symtomen existerar, det tror jag ingen förnekar men det är väl orsaken till dem samt vad de ska gå under för namn/diagnos som kan diskuteras. Som jag redan tidigare skrivit ovan i ett annat inlägg så tycker jag att Dr. Richard Sauls synpunkter och åsikter är intressanta.

Koboshi skrev:Att man inte fullt ut vet vad ADHD beror på är en sak men att säga att den inte finns överhuvud är ett steg i fel riktning. Att man inte kan säga vad som är huvud orsaken, om det ens finns en, till ADHD är ett område man behöver forska på men man kan fortfarande inte komma och påstå att ADHD inte finns. Att undersöka noggrant vad som orsakar problem är självklart vad läkare och psykologer skall göra men om man inte hittar något annat som orsakar problemen måste vi acceptera att det finns ett problem i hjärnan som orsakar alla problem och därmed att ADHD finns. Alltså vad jag vänder mig emot hos artiklarna och som jag uppfattar vad du skriver är att ADHD inte finns överhuvud och att problemen beror på andra saker vilket är vetenskapligt fel och genererar mycket lidande hos de barn som inte får rätt hjälp och hos deras föräldrar samt ökar risken att dessa barn skall självmedicinera med droger och bli kriminella.

Det kan ju inte vara vetenskapligt fel när man upptäcker att problemen/symtomen orsakas av annat som faktiskt även Dr. Saul tar upp i sin artikel och bok. Jag har skrivit tidigare i tråden om mig själv som exempel vad gäller symtom som kan feldiagnostiseras och det är nog betydligt vanligare med feldiagnostiseringar än vad du kanske själv tror. Jag kan ju också tillägga att behandling av barn med ADHD läkemedel inte minskar risken för missbruk.

Dr. Saul förnekar ADHD helt med att det inte finns. Om du finner det intressant betyder att du köper snacket att ADHD beror på dålig uppväxt, dålig hörsel, dålig syn eller järnbrist. Att läkare inte gör nograna utredningar och därmed sätter felaktiga diagnoser har att göra med personerna och deras utbildning inte med diagnosen i sig själv.