Någon mer som blir nervös av oregelbundna arbetstider?

Jag jobbar just nu på ett äldreboende och har då väldigt varierande arbetstider. Exempelvis kan jag jobba 7-15.30 två dagar i rad för att den tredje dagen jobba mellan 12.45-21-15. Sedan kan jag vara ledig en dag mitt i veckan och jobba helgen. Vi har inga schemalagda raster heller, utan var och en tar paus när man finner det lämpligt. Problemet är att jag inte känner av sådant utan jag bekymrar mig ständigt för om jag tog rast olämpligt.

Jag som är i behov av struktur i tillvaron för att fungera blir helt knäpp av dessa oregelbundna arbetstider och den otydliga strukturen på arbetsplatsen.

Vi har arbetskort också, där vi läser vad som ska göras varje dag, men det enda som är schemalagt där är vilken tid de boende ska äta lunch. Allt annat är väl tänkt att vi ska förstå i vilken ordning det ska göras. Problemet är att jag gör ju inte det...
Som tur är så är detta bara ett sommarvikariat, sedan har jag ett fast jobb med regelbundna arbetstider, men hjälp, jag vet inte om jag klarar sommaren ut... Imorgon är det dags att gå dit igen efter en veckas ledighet och jag har kraftig ångest och magkatarr så att jag nästan mår illa...

Vi har arbetskort också, där vi läser vad som ska göras varje dag, men det enda som är schemalagt där är vilken tid de boende ska äta lunch. Allt annat är väl tänkt att vi ska förstå i vilken ordning det ska göras. Problemet är att jag gör ju inte det...

Du borde nog kunna säga att du helt enkelt är lite rörig i skallen och har problem med ordningen. Och be om att få det lite mer strukturerat.

Annars är såna arbetstider ett helvete, och ännu värre om man blir utringd med två timmars varsel.

En sån tillvaro hade inte jag heller orkat med.

carl skrev:
Du borde nog kunna säga att du helt enkelt är lite rörig i skallen och har problem med ordningen. Och be om att få det lite mer strukturerat.

Ja, jag får nog göra det. Det gäller bara att våga för man känner ju sig som en idiot. I synnerhet eftersom jag, både när jag skrev ansökan och när jag var på intervjun, hävdade att jag var "ordningssam". Det är jag väl på sätt och vis (jag ser till att hålla rent och snyggt etc) men inte i huvudet. I ärlighetens namn ljög jag väl ganska mycket på den där intervjun. Jag sa det jag trodde att de ville höra helt enkelt, annars hade jag väl aldrig fått jobbet och jag var tvungen att ha ett jobb över sommaren.

KrigarSjäl: Skönt att någon känner som jag för jag känner mig som ett ufo på jobbet på grund av det här.

En sådan där tillvaro skulle få mig att skita diarré och spy som en gravid mongoloid.

sugrövmanövern skrev:En sådan där tillvaro skulle få mig att skita diarré och spy som en gravid mongoloid.

Ja, jag kommer nog snart att både skita diarré och spy med tanke på att jag ska gå dit imorgon igen.

Ja, jag får nog göra det. Det gäller bara att våga för man känner ju sig som en idiot. I synnerhet eftersom jag, både när jag skrev ansökan och när jag var på intervjun, hävdade att jag var "ordningssam". Det är jag väl på sätt och vis (jag ser till att hålla rent och snyggt etc) men inte i huvudet. I ärlighetens namn ljög jag väl ganska mycket på den där intervjun. Jag sa det jag trodde att de ville höra helt enkelt, annars hade jag väl aldrig fått jobbet och jag var tvungen att ha ett jobb över sommaren.

Äh! man förväntas att ljuga på arbetsintervjuer.
När jag var på en intervju för telefonförsäljning en gång så sa jag vad jag tyckte om telefonförsäljning, vilket inte är positivt. Arbetsförmedlingen blev lite sura, men fick svårare att försvara sin position när jag ifrågasatte om man skulle ljuga.

Prekära arbetskontrakt och vikariepool/bemanningsföretag är något som drivs igenom i rasande fart i många industrier och drabbar alla knegare mer och mer. Men för oss som har väldigt specifika problem med dåligt strukturerade scheman och osäkerhet som gör att det inte går att planera sitt liv ens vecka framåt, för oss slår det särskilt hårt.

Det bästa är ju om man kan snacka ihop sig med andra som jobbar där men som vikarie etc. kommer man ju sällan in i arbetarkollektivet (om det finns något) på ett bra sätt. Man är ofta isolerad och det är svårt att veta vad man kan begära eller vad man ska säga till chefen. Du kan ju uppenbarligen inte ha det som du har nu... oavsett så önskar jag lycka till. Bara att ljuga och ta tjuren vid hornen för att man faktiskt behöver jobba är stort.

carl skrev:

Ja, jag får nog göra det. Det gäller bara att våga för man känner ju sig som en idiot. I synnerhet eftersom jag, både när jag skrev ansökan och när jag var på intervjun, hävdade att jag var "ordningssam". Det är jag väl på sätt och vis (jag ser till att hålla rent och snyggt etc) men inte i huvudet. I ärlighetens namn ljög jag väl ganska mycket på den där intervjun. Jag sa det jag trodde att de ville höra helt enkelt, annars hade jag väl aldrig fått jobbet och jag var tvungen att ha ett jobb över sommaren.

Äh! man förväntas att ljuga på arbetsintervjuer.

Vilket är oerhört svårt för många aspergare - det ligger inte i vår natur att ljuga. Däremot har jag hört att det är vanligt att aspergare ofta försöker spela roller med mer eller mindre lyckat resultat. På en intervju spelar man så som man skulle vilja vara och så som man tror förväntningen är. Detta vet jag själv från många intervjuer. Det lär bottna i dålig självkänsla och självinsikt, man vet helt enkelt inte vem man är riktigt.

Jag skulle också bli stressad av det, ju mer olika ju värre. På ett ställe jag arbetade var det 08:30-15:00, 13:00-19:30 och 08:30/09:00-19:30, med knappt några lediga dagar emellan, jag blev totalt slut!

MsTibbs skrev:Jag skulle också bli stressad av det, ju mer olika ju värre. På ett ställe jag arbetade var det 08:30-15:00, 13:00-19:30 och 08:30/09:00-19:30, med knappt några lediga dagar emellan, jag blev totalt slut!

Det låter hemskt! Men du klarade det ändå...? Starkt! Vad var det för jobb?

Kan du inte jobba natt istället ?
För mig fungerade det bättre när jag jobbade extra.

De behöver inga fler sommarvikarier på natten, tyvärr... annars hade det nog varit ett hyfsat alternativ. Inte lika mycket att hålla reda på då.

Jag har jobbat så i flera år nu och jag har inga problem med det. Jag är timvikarie inom omsorgen och bäst är ju om man har ett schema (som du har nu) så man vet innan när man börjar tidigt, när man jobbar kväll och när man har sovande jour så man kan planera sin tid lite. Jag tycker det är skönt på något sätt att ha lite olika arbetstider och slippa gå upp tidigt varje morgon, och kunna ha lite lediga vardagar ibland så man kan göra lite kontorsärenden och så. Jag skulle nog känna mig bunden och låst med 8-16-jobb varje dag. Med oregelbundna arbetstider känner jag mig lite friare på något sätt.

Oftast har jag dock inget schema, utan blir inringd när de behöver mig, och på olika ställen dessutom. Och det är ju en nackdel såtillvida att man inte kan planera sitt liv. Allt man planerar och tänkt göra kan gå helt i stöpet för att man plötsligt måste in och jobba.

Jag har två ställen som jag alternerar mellan, och på ena stället har vi rast bestämda tider och på det andra tar man rast när det passar. Själv föredrar dock jag flexibla raster, så man lättare kan planera och lägga upp sitt arbete. Är man ny på stället så kan det ju förstås vara svårt att veta när det är okej att ta rast, men det bästa är ju att fråga dem man jobbar med, typ "Är det okej att jag tar rast nu, eller är det något som borde göras innan?". Ju mer van man blir på jobbet, ju lättare blir det att känna av när man kan ta rast, i och genom att man blir säkrare på rutinerna, vad som skall göras och när.

MsTibbs skrev:Jag skulle också bli stressad av det, ju mer olika ju värre. På ett ställe jag arbetade var det 08:30-15:00, 13:00-19:30 och 08:30/09:00-19:30, med knappt några lediga dagar emellan, jag blev totalt slut!

Jag har ännu mer skiftande arbetstider, mycket för att jag alternerar mellan två ställen. Och ibland är det riktiga mastodontpass också, typ 8.00-20.00, eller 13.00 ena dagen till 13.30 nästa dag med sovande jour emellan (man sover i ett särskilt jourrum på jobbet och om någon larmar så får man gå upp).

Vad bra att det funkar så bra för dig, Heliora!

Usch, nu börjar morgondagen närma sig.... *panik*

Det blir antagligen lättare efter första dan är klar. Jag brukar också få lite ångest när en längre ledighet bryts.

Det gick ganska bra idag. Det berodde nog på att vi hela tiden jobbade två och två eftersom det krävs för de flesta boenden som är på korttiden just nu. Tjejen jag jobbade ihop med var bra och schysst och vi hjälpte varandra mycket. Sedan var jag hemma hos en farbror som vi har som hemtjänst, och det funkade också bra tack vare att han är fullständigt klar i huvudet och vet precis hur han vill ha saker och ting. På så viss slipper jag problemet med att jag aldrig ser vad som behöver göras och hur jag ska göra saker eftersom han talar om hur han vill ha det. Jag hoppas att jag får samma arbetskort imorgon också för det var inte så mycket att komma ihåg utan jag kunde ta det lugnt och göra en sak i taget sådär som jag måste för att det ska fungera.