Min husläkare skickade en remis till en mottagning som behandlar långvariga stress- och smärtsymtom. Detta för att jag redan varit till en mängd olika sjukgymnaster och ingenting har hjälpt. Nu har mottagningen skickat tillbaka remissen med följande kommentar: "vi bedömer att pat. främst behöver förstå hur aspergerdiagnosen påverkar hennes liv och symtom ... och rekommenderar därför kontakt med ... tex autismforum.se eller aspergercenter.se"
(Det som är borttaget i citatet är utfyllnadsord som inte har större betydelse för meningen, jag försökte spara tecken)

Jag tolkar detta som att denna mottagning nekar mig att ens ställa mig i kö för en bedömning av mina långvariga stressrelaterade somatiska symtom på grund av att jag har en aspergerdiagnos.

Får de göra på det här sättet?

"Får" får dom väl men det känns ju rätt fult att göra så. Fråga husläkaren att skriva ytterligare en remiss eller ringa dit och prata med dom (om du inte vill göra det själv)?

har du någon kontakt med habiliteringen eller liknande?

det kan mycket väl ligga något i att de inte anser vara rätt instans att hjälpa dig.

om de anser att dina bekymmer grundar sig i din AS så är det mycket troligt att de inte kan hjälpa dig så mycket medan t.ex. habiliteringen eller annan instans som är van att hjälpa folk med autismspektrumdiagnoser.

du får själv välja om du vill se det som att de vägrar ge dig vård eller om de försöker hjälpa dig att få hjälp av rätt instans.

Jag har gått till habiliteringen i flera år och jag känner att jag har koll på hur min diagnos påverkar mina symtom. Det jag sagt till min läkare och som jag trodde att h*n förstått är att jag blir sämre av att vara fast i denna vårdkarusell där jag varit så länge. Jag är högfungerande och har jobb och kan jobba heltid. Min aspergerdiagnos ska väl inte stå i vägen för att få behandling mot de somatiska symtom som jag har. Habiliteringen sysslar så vitt jag vet inte med somatiska stressymtom.

Och ja, jag ser det som att de nekar mig för min asperger dels på grund av vad de skrev i svaret och dels på grund av att de inte ens tar in mig för bedömning och uttryckligen skrivit att jag borde lära mig förstå hur min aspergerdiagnos fungerar.

Jag vet hur min diagnos fungerar och påverkar mitt liv och jag måste ur denna vårdkarusell asap. Tyvärr trodde jag (än en gång) att denna gång lyssnar de på mig. Jag kan nästan slå vad om att det står SVBK skrivet med feta bokstäver i min journal trots att det är en beteckning som de säger inte längre används.

Tack för svaren i alla fall!
Ni har hjälpt mig att ta ett beslut.
Tack och lov bor jag i en storstad och jag tänker leta rätt på en privatläkare.

Jag blev nekad KBT hos min husläkare på grund av min ASD, blev istället hänvisad till hab och asp center, men dom har inte den KBT som jag önskar. Det är lite märkligt att bli hänvisad till ställen som inte har någon kompetens överlag. Jag bad om att få komma till kris och trauma center, men det gick inte eftersom jag har ASD. Livet är lite surt för tillfället.

är det inte så att man skall gå till privatläkare om man vill hader man tror art man behöver?"

tänkte göra det och se om de skriver ut precis de preparat jag ber om.

det låter inte riktigt som att ditt liv är helt anpassat till din diagnos.

jag kan förstå varför den vanliga sjukvården inte vill handskas med oss när det kommer till ångest och liknande. de skulle bara göra fel ändå.

"Min husläkare skickade en remis till en mottagning som behandlar långvariga stress- och smärtsymtom."
Nu vet jag inte vad smärtsymptomen kommer sig av, det känns inte aspergerrelaterat rent spontant. Men stress är definitivt något som kan komma sig utav uppkommna situationer i kombination med asperger. Mottagningen kanske inte kan göra något med asperger men de kanske kan göra något för att hantera stressen och dess symptom. Det verkar fel att neka utifrån detta resonemang.

Vad det är som inte förstås av aspergerdiagnosen är också oklart. Men det är alltför ofta som det kanske är professionen och inte patienten som behöver lära sig.

Ett tips är annars att undanhålla aspergerdiagnosen från andra instanser. Ibland får man köra lite knep för att nå resultat.

Känns som om jag behöver förtydliga en sak: jag är INTE ute efter läkemedel när jag säger att jag ska byta läkare.
Jag har självmant börjat ta bort läkemedel som läkare har tryckt i mig i många år och jag behöver en läkare som hjälper mig att få bort de sista så att jag enbart har kvar de som är nödvändiga för liv och hälsa, dvs astmamedicinen.

.

plåtmonster skrev:Ett tips är annars att undanhålla aspergerdiagnosen från andra instanser. Ibland får man köra lite knep för att nå resultat.

Absolut, jag vet det. Den här gången var det husläkaren som skickade remissen och därmed uppenbarligen informerade mottagningen.

Det verkar som en del menar att allt psykiskt beror på ens AS och därför ska man skickas (skyfflas undan) till Habiliteringen. Som inte har kompetensen och så faller man mellan stolarna.

Påminner mig om när jag blev utbränd och kom till företagshälsan. De hade en särskild grupp för utbrända, men jag fick inte gå med i den. För att jag hade AS, förstod jag sen. Har man AS finns tydligen inget annat att göra än att sluta så arbetsgivaren blir av med en. Jag kunde ju inte anpassa mig ansåg de, och att arbetsgivaren skulle anpassa arbetet efter mina förutsättningar var det inte tal om.

Jag har gjort en del på egen hand pga värk och ångest och har blivit så mycket bättre på de 8 år som jag har hållit på.

Jag började med att helt sluta med socker och det har gjort att jag har blivit av med smärtan, svullnaderna och hjärtklappningen som var ångestskapande.
Sen har jag jobbat med mental träning som att sätta gränser.
Sen konditionen har jag promenader till hjälp och det är väldigt bra.
Sen har jag tagit magnesiumtillskott som gör att musklerna slappnar av och det var ett bra sätt att kunna slippa stress i kroppen. Likaså stelhet i lederna.
Sen har jag blivit evig medlem i viktväktarna på nätet. Jag har nått min målvikt och har en jättebra app i telefonen som hjälper mig att kunna hålla vikten. Jag kom på att mitt problem med vikten var att jag har så svårt att kunna begränsa mig. Men nu är det snart ett år som jag var klar och har kunnat hålla min målvikt och mår så bra utav det. Det hjälper kroppen och själen att må bra, verkligen.
Sen har jag medicin som producerar mer noradrenalin, jag vet inte om påverkar aspergern så mycket eller om det är för ADHDn men det har varit det som har gett mest effekt i mitt mående. Det gjorde att allt satte fart att fungera i kroppen igen för innan gick alla organ och hela hjärnan på halvfart. Det var som en riktig poff att ta det. Jag kände stor skillnad från dag ett.
Kanske det kan vara något som du kan använda dig utav, hoppas det.

Jag tror att de i vården inte riktigt tror att det kan bli så stor förändring för oss vad vi som har AS än gör. Men jag har den erfarenheten att rätt insats kan göra väldigt stor skillnad.
Men det tar tid givetvis. Jag har jobbat mig till att älska livet som aldrig förr men det tog 8 år.
Följ ditt hjärta för det är ändå dina förändringar som du får njuta av sen.

Tack Supernova!
Jag ska prova de tipsen som du gav. Kan jag PM:a dig om jag behöver fråga mer?

Vad kan det vara för noradrenalin stimulant som hjälper dig? Jag hoppas du inte stimulerar dig till utmattade binjurar och kortisolbrist.

supernova, fantastisk jobbat av dig!

Jo visst du kan Pm a mig om du vill.
Det är en ganska vanlig medicin som heter Strattera som jag använder. Men man måste själv känna in vilken dos man behöver och det blev lite problem nu när jag har gått ner nästan 20 kg i vikt. Jag hade inte en tanke på att det hörde i hop med vikten utan var inställd på vad hjärnan behöver men jag fick sänka rejält.
Sen i framtiden kanske man kan ta ett blodprov för att kolla av hur mycket brist man har, hoppas jag. Då kan det ju bli perfekt.
Jag fick sluta helt i några veckor då jag väntade på läkarbesök för att få en lägre dos och jag fick återuppleva hur det var innan jag började med det. Det var hemskt att känna den känslan...

Jag kallades till läkarbesök flera gånger om året fram till det att jag fick AS-diagnosen - då upphörde allt. För att inte tala om när jag kom på att jag är bipolär och berättade det - då hörde man inte ens av sig under fyra år. Nu har jag papper på bipolär 2 och får litium, sju år efter att en läkare skrev i journalen att jag var tvångsmässigt fixerad vid att få litium!

Det var ett jävla tryck på att jag skulle till psykolog för ett par år sedan. Nu när jag själv ber om det hänvisas jag till habiliteringen. När jag hade LSS förklarade de att de inte får behandla mig på något sätt. Får habiliteringen det?

Låter som att de har förbud att använda insidan eller åstadkomma resultat

Min erfarenhet är att det inte finns så många stödinsatser när man är vuxen och har Asperger. Sen finns det hur mycket hjälp för föräldrar med barn med Asperger och ADHD osv. Det är ju lite konstigt. Men det kanske blir förändringar på det.

Jag tror inte att de vet hur man kan hjälpa vuxna. En del jag har kommit i kontakt med bara famlar i intet och fattar inte själva grejen alls. De är ostrukturerade och osäkra bara. Kan inte förmedla information som går att förstå sig på. De kan inte tala öppet om saker med en utan försöker bara analysera ens beteende just nu och det förhållningssättet gör nog människor med autism helt låsta. Det blir som ett stort prov att gå igenom och allt man har tänkt att säga är helt borta.

Sen har jag pratat med några som har förstått hela grejen och det funkar hur bra som helst att förstå dem och bli förstådd. Ja även de som inte vet allt om autism också skulle jag vilja säga, de är bara såna med bomullshjärtan, goa snälla och man kan bara slappna av från det där maktspelet. Då blir det ju sällan missförstånd.
Vi är bara människor allihopa och det bara blir helt fel ibland... sorligt nog när det får väldigt stora konsekvenser för oss.

Jag tror att det skulle vara lättare om man utgick från vad man behöver förändra och få stöd och hjälp i det. En diagnos säger ju ingenting om vad man behöver för hjälp och hur man ska bli hjälpt egentligen, i sig självt. Vi är ju alla så olika och har kanske många olika diagnoser som påverkar varandra.
En individanalys utav alla som är i behov utav stöd i livet borde vara viktigare än själva diagnosen och genom den skulle man få en individanpassad hjälp.

Men jag har ingen erfarenhet utav habiliteringen för när jag fick AS blev jag bara förflyttad till kommunen, ingen aning varför för de hade ju ingen hjälp för mig.
Det är nog rörigt i de krokarna och så är det lättare att hjälpa en ledsen mamma som har barn som de inte vet vad de ska göra med.

Det dumma är att jag blev nekad vård hos psykolog och sökte därför till habiliteringen men det jag inte räknande med är att det nu hamnat i mina journaler att jag sökt hjälp hos hab.
Så alla läkare kan nu se via mina journaler att jag är diagnosticerad med Asperger.

NormBrytaren skrev:Det dumma är att jag blev nekad vård hos psykolog och sökte därför till habiliteringen men det jag inte räknande med är att det nu hamnat i mina journaler att jag sökt hjälp hos hab.
Så alla läkare kan nu se via mina journaler att jag är diagnosticerad med Asperger.

Du kan väl spärra dina journaler? Det har jag gjort.

Här har du länk om information hur du går tillväga hoppas att det hjälper dig på något sätt.

https://www.1177.se/Halland/sa-fungerar ... uppgifter/

NormBrytaren skrev:Det dumma är att jag blev nekad vård hos psykolog och sökte därför till habiliteringen men det jag inte räknande med är att det nu hamnat i mina journaler att jag sökt hjälp hos hab.
Så alla läkare kan nu se via mina journaler att jag är diagnosticerad med Asperger.

Det skulle inte påverka mig, ungefär "jaha och?". Det gör inte mig korkad och jag kan ha jobb, familj och allt ordnat för det. Eventuella fördomar får dem stå för.

Dalaberger skrev:

NormBrytaren skrev:Det dumma är att jag blev nekad vård hos psykolog och sökte därför till habiliteringen men det jag inte räknande med är att det nu hamnat i mina journaler att jag sökt hjälp hos hab.
Så alla läkare kan nu se via mina journaler att jag är diagnosticerad med Asperger.

Det skulle inte påverka mig, ungefär "jaha och?". Det gör inte mig korkad och jag kan ha jobb, familj och allt ordnat för det. Eventuella fördomar får dem stå för.

Dessvärre var det dessa fördomar som gjorde att jag fick vänta i tre månader på att få en eventuellt elakartad hjärntumör bortopererad.
Har blivit nekad hjälp hos de flesta psykologer, kriscentrum och lärare har trott att jag fuskat på proven enbart för att de vetat att jag är diagnostiserad med asperger.

NormBrytaren skrev:

Dalaberger skrev:

NormBrytaren skrev:Det dumma är att jag blev nekad vård hos psykolog och sökte därför till habiliteringen men det jag inte räknande med är att det nu hamnat i mina journaler att jag sökt hjälp hos hab.
Så alla läkare kan nu se via mina journaler att jag är diagnosticerad med Asperger.

Det skulle inte påverka mig, ungefär "jaha och?". Det gör inte mig korkad och jag kan ha jobb, familj och allt ordnat för det. Eventuella fördomar får dem stå för.

Dessvärre var det dessa fördomar som gjorde att jag fick vänta i tre månader på att få en eventuellt elakartad hjärntumör bortopererad.
Har blivit nekad hjälp hos de flesta psykologer, kriscentrum och lärare har trott att jag fuskat på proven enbart för att de vetat att jag är diagnostiserad med asperger.

Låter hemskt, att vårdpersonal ska hålla på så. Jag brukar inte berätta om det men läkare och sånt hittar det i journalen själva, brukar bara vara "javisst" och sen inget mer om det. Jag är ledsen att du har haft sån otur med människor.

Dalaberger skrev:

NormBrytaren skrev:

Dalaberger skrev:Det skulle inte påverka mig, ungefär "jaha och?". Det gör inte mig korkad och jag kan ha jobb, familj och allt ordnat för det. Eventuella fördomar får dem stå för.

Dessvärre var det dessa fördomar som gjorde att jag fick vänta i tre månader på att få en eventuellt elakartad hjärntumör bortopererad.
Har blivit nekad hjälp hos de flesta psykologer, kriscentrum och lärare har trott att jag fuskat på proven enbart för att de vetat att jag är diagnostiserad med asperger.

Låter hemskt, att vårdpersonal ska hålla på så. Jag brukar inte berätta om det men läkare och sånt hittar det i journalen själva, brukar bara vara "javisst" och sen inget mer om det. Jag är ledsen att du har haft sån otur med människor.

Det handlar inte om otur det drabbar alla som inte lyckas dölja sin diagnos i sjournalerna.

Om man inte kan dölja den så skulle jag säga att 99% av alla psykologer kommer neka en hjälp. Och 1% av de övriga som säger sig ha kompetens att ge en person med asperger hjälp med tex dödsångest, deppression eller en förälder som slår dem är ofta fullbokade.

Min bestämda uppfattning är att det inte finns någon som helst vilja att hjälpa personer med diagnoser utöver förskrivning av mediciner.

"Det finns hjälp att få om du mår dåligt", men den som faktiskt söker hjälp blir snart besviken.
Det räcker att kika på antalet självmord och antalet hemlösa i Sverige så ser man att Sverige skiter fullständigt i sin befolkning - och i synnerhet folk med funktionsnedsättningar. Samma människosyn som nazityskland.

Jag spärrade mina journaler efter ett läkarbesök som gällde en idrottsskada. Det var ett besynnerligt bemötande av läkaren med en rad ovidkommande frågor. Det tog ett tag innan det gick upp för mig vad det var frågan om.