Leibniz skrev:Min bestämda uppfattning är att det inte finns någon som helst vilja att hjälpa personer med diagnoser utöver förskrivning av mediciner.

"Det finns hjälp att få om du mår dåligt", men den som faktiskt söker hjälp blir snart besviken.
Det räcker att kika på antalet självmord och antalet hemlösa i Sverige så ser man att Sverige skiter fullständigt i sin befolkning - och i synnerhet folk med funktionsnedsättningar. Samma människosyn som nazityskland.

Jag spärrade mina journaler efter ett läkarbesök som gällde en idrottsskada. Det var ett besynnerligt bemötande av läkaren med en rad ovidkommande frågor. Det tog ett tag innan det gick upp för mig vad det var frågan om.

det är bara början vänta till extremhögern tar över och får elda igång ugnarna, de kommer att provelda med dem de vill bli av med, och löser problemet med energi på samma gång, lol

Hmm… Vilken kompetens har de om aspergers (?) är min spontana fundering. Och har de kunnat ge någon förklaring till hur de kommit fram till sin slutsats? (de är väl skyldiga att ge information anpassad efter patienterna enligt någon lag, vad jag vet. Så de måste kunna förklara hur de kom fram till detta). Om det är svårt att få en rimlig förklaring finns det kanske en annan möjlighet: Borde inte habiliteringen kunna intyga att det inte är asperger-relaterat och remittera dig tillbaka? Det är ju ändå de som är experter på aspergers.

Smärtmottagningen kanske är dåliga på att hantera personer med aspergers (eller har dåligt självförtroende på området). Men då ska de väl ta ansvar för att lära sig det, annars kan de göra sig skyldiga till indirekt diskriminering, vad jag vet.
Jag hade, om inget annat funkar, övervägt att kontakta en antidiskrimineringsbyrå men förstår om du inte orkar. Är inte säker på om de kan göra något, men sådana woke-typer som jobbar mot diskriminering är kanske investerade i att försöka göra något (om inte annat för att känna sig duktiga).

Leibniz skrev:Min bestämda uppfattning är att det inte finns någon som helst vilja att hjälpa personer med diagnoser utöver förskrivning av mediciner.

Det är kanske lite begränsat vad man kan göra också. När jag var klar med undersökningen och hade fått diagnosen AS frågade jag om det fanns någon medicin eller något jag kunde ta eller göra. Och läkaren och psykologen sa nej, tyvärr, det finns inget du kan göra. Det fanns helt enkelt inget som hjälpte. Och så är det kanske ofta, det är begränsat vad samhället kan göra för folk eller hjälpa folk med.

det finns nog resurser men de är förbrukade, vi får nog räkna med att kroniker, och folk som förstört sin hälsa med att röka, supa och ätit olämplig kost kommer att få en sämre vård, eller får bekosta den själv, och i praktiken är det så redan för vissa, festen är nog tyvärr över