I går fick jag för mig att vi skulle ta cykeln till ICA. Bara att ta en korg i handen och hålla barnet i den andra handen så går vi in och handlar och är snabbt ute igen.

Sedan vaknade jag.

Barn på 1,5 år går inte fint och håller mamma i handen i en affär med driljoner saker man kan ta i och känna på eller kasta i golvet.

Efter tretton hjärtinfarkter och minst två invärtes sammanbrott lyckades jag betala våra varor. Innan jag packat ner allt var dottern redan ute genom dörrarna. Jag fick springa efter med bananerna i handen och är inte säker på hur många jag tappade på vägen.

Så vad har jag lärt mig av detta? Jag är en förstagångsmamma, det går inte att ta miste på. Aldrig mer ICA utan kundvagn där jag kan placera mitt barn på behörigt avstånd från alla varor. Där får hon sitta tills hon fyller 18.

Ja handla med barn är inget roligt. När sonen var lite gick det inte att ta med honom in i en affär där det fanns rulltrappor för då blev det inget handlat utan man fick bara stå och åka upp och ner hela tiden. Mina föräldrar hade problem när jag och brorsan var små. Vi rymmde i affären med flit sökte upp kundtjänst och bad dom efterlysa våra föräldrar. Kunde ske flera gånger på en och samma shoppingtur

narran skrev:Mina föräldrar hade problem när jag och brorsan var små. Vi rymmde i affären med flit sökte upp kundtjänst och bad dom efterlysa våra föräldrar. Kunde ske flera gånger på en och samma shoppingtur

Jag gjorde också så. Men det hade jag glömt. Tack för att du påminde mig. Nu vet jag vad jag har att vänta.

Min dotter är en underbar liten person men det kan bli lite väl mycket äventyr för min smak ibland.

Jag har nu planerat att jag ska veckohandla när min dotter är hos dagmamman. Månadsinköpen gjorde jag utan barn den här månaden och det var helt otroligt vad mycket jag hann med på halva tiden mot förut.

Får mig att tänka på vad mina föräldrar berättade om hur jag i 2-3 årsåldern kröp under grinden och sprang till lekplatsen en bit ner i kvarteret. Detta var under kriget så det fanns knappt några bilar. Och definitivt inte på vår lilla gata!
När min far förebrådde mig och sa att jag inte fick smita iväg utan skulle lyda, så sa jag: men far, var inte du olydig när du var liten?
Man lär sig snabbt .....
För yngre generationer: Far = pappa, så sa man förr i Skåne iaf och gör det fortf i Danmark.

A, hej det var längesedan!

Små barn kan vara väldigt intensiva. Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag längtar efter att lämna henne hos dagmamman där hon är några dagar i veckan men det gör jag faktiskt.

Det är gott med en paus och att få rå sig själv och kunna öppna en dörr och stänga den igen utan att flytta på vad som känns som minst fem-tio barn. Hon är överallt hela tiden och det blir väldigt tröttsamt i längden.

När jag nu får mina egna stunder och hon får leka av sig massor hos dagmamman blir det så mycket trevligare de dagar vi är tillsammans.

Nu fick jag inte sitta vid datorn längre tydligen. Hon står här och låtsasgråter för att jag ska komma. Jaja vad är väl en bal på slottet...

Jag vart tydligen sömning en gång i affären och kröp upp i en mattrulle som hängde på en ställning och somnade och de efterlyste mig i högtalarna.
Jag hörde inget och personalen hjälpte till o leta och till slut hittades jag med benen hängandes utanför mattrullen och nalle tätt intill mig.
Antar att det var tyst där inne i mattrullen o jag tyckte väl det var skönt o vilade lite, sen sov jag förmodligen gott

A skrev:För yngre generationer: Far = pappa, så sa man förr i Skåne iaf och gör det fortf i Danmark.

När jag kom till Skåne märkte jag att alla sade mor & far, jag tyckte det lät gammalmodigt, som om man hamnat i en gammal saga typ Hans och Greta...

nano skrev:Jag vart tydligen sömning en gång i affären och kröp upp i en mattrulle som hängde på en ställning och somnade och de efterlyste mig i högtalarna.
Jag hörde inget och personalen hjälpte till o leta och till slut hittades jag med benen hängandes utanför mattrullen och nalle tätt intill mig.
Antar att det var tyst där inne i mattrullen o jag tyckte väl det var skönt o vilade lite, sen sov jag förmodligen gott

Nä, vad gulligt!

Roligt skrivet men jag gissar att det var mest svettframdrivande och inte direkt skojsigt när det hela pågick.
Ett barn kan jag hålla reda på i en affär men när jag går in med både en 5 åring och en 4 åring så är det samma sak som att tigga om stressattack = varför går alltid två små barn åt olika håll och aldrig åt samma håll och aldrig åt det håll man själv vill gå liksom...

Kan man inte lära dem att hålla reda på mamma bättre istället för att du måste hålla reda på dem?
Riktigt hur vet jag inte men kanske ge dem pluspoäng varje gång de lyckas hålla sig nära sin snälla mamma
Typ 15 meter?
Kanske man får sätta en tidsgräns också, 10 minuter per pluspoäng och så ger X antal pluspoäng någonting de gillar, kan vara individuellt för barnen såklart, men du sätter vad det ska ge.
Utan att jag har några barn själv så undrar jag om det skulle vara en möjlig väg?