I dagens UNT står en artikel om att det nu är vetenskapligt bevisat.

Att ha möjlighet att motionera i en fridfull natur, gärna lövskog, är mycket viktigt för dagens stressade människor. Det har Matilda Annerstedt konstaterat i sin avhandling vid SLU. Återhämtning från stress blev mer effektiv i en virtuell skogsmiljö med fågelkvitter m.m. än i en lugn inomhusmiljö utan naturljud.

Hon undersökte betydelsen av närhet till och vistelse i olika skogar för personers stressnivå i ett par befolkningsstudier. Det verkar som att tillgång till lövskog är viktig för stressade individer, möjligen ännu mer än barrskog.

I en större studie följde hon även upp individernas hälsotillstånd fem år senare. Då fann hon att kombinationen av fysisk aktivitet och lugn och fridfull natur utgjorde en skyddande faktor mot mental ohälsa.

– Det betyder att de individer som hade tillgång till denna typ av natur och dessutom var fysiskt aktiva löpte en signifikant mindre risk att drabbas av psykisk ohälsa, säger Matilda Annerstedt.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/ ... ker-708241

Det har ju länge sagts att det är positivt att vistas i naturen och ännu mer att det är hälsosamt med fysisk aktivitet. Men det är alltså inte bara erfarenhet utan även vetenskapligt undersökt. Avhandlingen, som lades fram i december 2011, heter Nature and public health - aspects of promotion, prevention and intervention.

Matilda Annerstedt har två förklaringar.

För det första har människor vistats i naturen från början. Vi är biologiskt anpassade till savannen, och först de senaste 300 åren har vi börjat leva i städer i större omfattning.

För det andra får hjärnan för många intryck i stadsmiljön, vilket stressar oss. Hjärnan måste koncentrera sig för att sortera allt. Men i naturen finns det lagom mängd intryck för hjärnan.

För många intryck är inte bra för oss. Men inga alls är inte heller bra. Att t ex sitta ensam i ett helt vitt rum ger för få intryck.

Således är betonggetton som miljonprogrammet feldesignade, liksom villaområden, enskilt hus med lite vildskog lär det enda som iaf kan passera godkännt. På många ställen så bebyggs parkområden med alltmer höga hus på de ställen där folk saknar engagemang och möjlighet att motsätta sig dumheterna.

Detta bekräftar vad jag alltid kännt på mig..

plåtmonster skrev:Således är betonggetton som miljonprogrammet feldesignade, liksom villaområden, enskilt hus med lite vildskog lär det enda som iaf kan passera godkännt. På många ställen så bebyggs parkområden med alltmer höga hus på de ställen där folk saknar engagemang och möjlighet att motsätta sig dumheterna.

Detta bekräftar vad jag alltid kännt på mig..

Jag har egen skog, åkrar m.m. Men jag känner mig i stället isolerad. Är uppvuxen i utkanten av en liten stad jämte Göteborg (nämligen Mölndal) med närhet till både skog och buss till sta'n.

Nu är det så dyrt att ta sig någonstans, och lokaltrafiken är katastrofal, så jag blir sittandes hemma ensam. Inte för att jag har en massa vänner, men jag upplever att det kan vara skönt att ta sig ut och se att det existerar annat än egna tankarna här i världen.

När jag bodde i (o)lägenhet, mådde jag dåligt av allt folk i stället, så jag kanske aldrig är nöjd.

När jag är som mest frustrerad, riktigt kryper det av obehag i kroppen när jag går i skogen och bara hör trädstammar gnissla mot varandra. Möter typ en svampplockare per år, annars inget. Skönt för hunden dock, även om han är otroligt dåligt miljötränad eller tränad på möten.

Jag slutade nästan hallucinera när jag flyttade ut på landet förra sommaren. Jag var nog ganska illa psykotisk, såg demoner överallt i mitt bostadsområde tex. Jag är fortfarande paranoid och knäpp. Men de turbulenta syn, ljud, hörselsymptomen är nästan väck.

Jag tycker det låter trovärdigt men så kan man ju också fråga sig vad som är en följd av vad. Exempelvis kanske man orkar motionera mer om man mår bättre från början?

Bjäbbmonstret skrev:Jag tycker det låter trovärdigt men så kan man ju också fråga sig vad som är en följd av vad. Exempelvis kanske man orkar motionera mer om man mår bättre från början?

Jag tror ofta man behöver tänka tvärtom. Just därför att jag mår dåligt så behöver jag ut i skogen.

En fördel med skogen är att jag tror det bidrar till att man känner sin "litenhet" vilket nog är ganska nyttigt, det sätter ett nyttigt perspektiv på dåligt mående. "Visserligen mår jag djävligt dåligt men samtidigt så är jag en del av denna enorma natur som ingen kan förklara."

Till skillnad från ifall man klampar omkring i en stad, särskilt storstad, där det är ganska lätt att tappa "naturperspektivet", det större "kosmologiska" nivån. I stan möter man bara tuffa buttra människor som sällan har lust att öppna munnen, vilket inte är direkt inbjudande för en människa som känner sig socialt fobisk eller extremt ensam, och därmed oftast bara försämrar måendet. Där är skogen coh naturen som en enda stor inbjudande famn, fascinerande och omskakande utan att vara uppenbart hotfull.

Om man inte har tillgång till skog så är ett alternativ bra umgänge dvs snälla människor som förstår en och inte dömer. Men alla har inte detta.

Själva rapporten.. SLU: Nature and public health och en bild på författaren.

(ISBN 978-91-576-7642-9 [Doctoral thesis 2011])

Bor lite utanför skogen så jag har både betong och natur att botanisera i, och just blandningen tror jag är bra.

Bjäbbmonstret skrev:Exempelvis kanske man orkar motionera mer om man mår bättre från början?

Absolut så måste man komma över en viss tröskel för att orka motionera, men när man kommit över den så ökar motionen måendet ännu mer.

Jag brukar försöka gå ut och gå i naturen just för att det ska vara välgörande. Men allt som oftast känns det lite småtråkigt. Jag får ingen "naturupplevelse". Bäst är att ha själva promenaden som mål, nolla medvetandet lite lagom, tänk zen, och bara promenera så långsamt man orkar.
Kanske är det för att jag har en tanke på hur jag borde känna som jag blir besviken om jag försöker "uppleva" naturen.

Att lägga löppassen i naturskyddsområdet som ligger runt knuten är mer i min stil. Två i ett liksom.
Likaså gillar jag att cykla längre sträckor på slingrande landsvägar med vacker natur runt omkring.

barracuber skrev:En fördel med skogen är att jag tror det bidrar till att man känner sin "litenhet" vilket nog är ganska nyttigt, det sätter ett nyttigt perspektiv på dåligt mående. "Visserligen mår jag djävligt dåligt men samtidigt så är jag en del av denna enorma natur som ingen kan förklara."

"Litenhet" javisst "liten" ... men inte nedtryckt

barracuber skrev:Där är skogen coh naturen som en enda stor inbjudande famn, fascinerande och omskakande utan att vara uppenbart hotfull.

Stor, inbjudande ... och beskyddande med sin goda läkeförmåga. I en av mänsklig hand orörd natur och ... mina livsandar väcks på nytt, en sann vederkvickelse för kropp och själ och det utan att uppleva mig förtryckt schå äre minsann ... blir nästan religiös av skogens "livlighet" men bara nästan då jag hellre snyltar från våra lyriska mästare och vågar höja min stämma till att i sång utbrista i en visa ... jag som inte annars vågar ta ton kan inte låta bli ... resonansen i bröstet kopplar vidare och mitt sällskap "hunden" ger mig "ystra" blickar ...
(vet numera vad mobilen skall laddas med och det innan promenaderna "visor" och inga ord utan visor visor!!!visor som antidepp ... och det utan de sedvanliga biverkningningningningnarna)

Som omväxling till alla de andra också så fina inspelningar och tolkningar av Dan Andersson så hitta' jag det här "skogsrået" på "tuben":

Linda Styf sjunger "Till Min Syster"

Hallå Bjäbbmonstret, hallå barracuber!

Jätteklokt skrivet av er båda, tycker jag faktiskt!

Själv brukar jag åka till "Kungliga huvudkommunen" en eller ett par gånger om året, kika på högvaktsavlösningen, handla lite i en och annan "teknisk" butik/hobbybutik, hälsa på släkt och vänner. Men det höga tempot jag upplever som att den nästan "sitter i själva luften" där gör att jag bara klarar av två dagar, sedan får jag akut behov av att åka tillbaka hem till lugna rogivande Dalarna igen...

barracuber skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jag tycker det låter trovärdigt men så kan man ju också fråga sig vad som är en följd av vad. Exempelvis kanske man orkar motionera mer om man mår bättre från början?

Jag tror ofta man behöver tänka tvärtom. Just därför att jag mår dåligt så behöver jag ut i skogen.

En fördel med skogen är att jag tror det bidrar till att man känner sin "litenhet" vilket nog är ganska nyttigt, det sätter ett nyttigt perspektiv på dåligt mående. "Visserligen mår jag djävligt dåligt men samtidigt så är jag en del av denna enorma natur som ingen kan förklara."

Till skillnad från ifall man klampar omkring i en stad, särskilt storstad, där det är ganska lätt att tappa "naturperspektivet", det större "kosmologiska" nivån. I stan möter man bara tuffa buttra människor som sällan har lust att öppna munnen, vilket inte är direkt inbjudande för en människa som känner sig socialt fobisk eller extremt ensam, och därmed oftast bara försämrar måendet. Där är skogen coh naturen som en enda stor inbjudande famn, fascinerande och omskakande utan att vara uppenbart hotfull.

Om man inte har tillgång till skog så är ett alternativ bra umgänge dvs snälla människor som förstår en och inte dömer. Men alla har inte detta.

plåtmonster skrev:Således är betonggetton som miljonprogrammet feldesignade, liksom villaområden, enskilt hus med lite vildskog lär det enda som iaf kan passera godkännt. På många ställen så bebyggs parkområden med alltmer höga hus på de ställen där folk saknar engagemang och möjlighet att motsätta sig dumheterna.

Detta bekräftar vad jag alltid kännt på mig..

Det är ju inte så att alla människor måste ha en egen skog för att trivas. Betonghus kan vara helt ok om man har naturen nära inpå. Det är därför det är så viktigt med grönområden när nya bostadsområden byggs. Men när det ska förtätas, då ryker dessa grönområden.

UNT skrev:– Om vi inte ska bygga i grönområden, var ska vi då bygga? I stort sett all obebyggd mark är gröna områden. Bygger man inte där kan man inte bygga alls och en kommun som inte bygger är oattraktiv. Det finns forskning som visar att arealen av grönområde inte har betydelse utan att kvalitén är det viktigaste. Vi har också målet att varje Uppsalabo ska ha max 300 meter till ett grönt område, säger kommunalrådet Cecilia Forss (M).

http://www.unt.se/uppland/uppsala/vill- ... 22477.aspx

Det som söker bostad vill ha bostad till varje pris, och centralt ska det vara. De som redan har bostad vill bevara sina parker. Samtidigt finns det hur mycket skog som helst i glesbygden. Men där vill ingen bo, de som redan bor där längtar till storstadens puls.

Vi människor vet inte vårt eget bästa? Men den som är ung och frisk prioriterar annat än den som är sjuk och utbränd.

Naturinriktad rehabilitering är bäst för utbrända visar en forskare:

Vårdfokus skrev:Hon har gjort sitt forskningsprojekt i samarbete med Institutet för stressmedicin i Västra Götaland och undersökt hur stor betydelse det har för människor som blivit sjuka av stress om grön rehabilitering ingår i behandlingen.

Spoiler: visa

Ger resultat

Med hjälp av djupintervjuer och frågeformulär har hon följt en grupp patienter som fått varva traditionella metoder som sjukgymnastik, arbetsterapi och terapeutiska samtal med aktiviteter i naturen.

Resultatet visar att den naturunderstödda rehabiliteringen lett till minskade symptom på utbrändhet, depression och ångest samt minskad sjukskrivning och vårdkonsumtion. Men det är viktigt att patienterna får tid att vila hemma innan rehabiliteringen påbörjas, konstaterar Eva Sahlin.

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/20 ... -i-varden/

Alien skrev:

plåtmonster skrev:Således är betonggetton som miljonprogrammet feldesignade, liksom villaområden, enskilt hus med lite vildskog lär det enda som iaf kan passera godkännt. På många ställen så bebyggs parkområden med alltmer höga hus på de ställen där folk saknar engagemang och möjlighet att motsätta sig dumheterna.

Detta bekräftar vad jag alltid kännt på mig..

Det är ju inte så att alla människor måste ha en egen skog för att trivas. Betonghus kan vara helt ok om man har naturen nära inpå. Det är därför det är så viktigt med grönområden när nya bostadsområden byggs. Men när det ska förtätas, då ryker dessa grönområden.

Dessutom kryllar ju Sverige utav grönområden, kör du 10 mil från t,ex STHLM så är du ju ute i spenaten och ser betande kor på komarker. Betesmarker heter det nog istället för komarker,