Närvara
7 inlägg
• Sida 1 av 1
Re: Närvara
Så bör det bli ja. Men jag vet inte om man någonsin har brukat det i ursprunglig nutidsform (närär, näräro och så vidare). Dåtidsformer som närvar, närvoro och närvore finns belagda. Fast inget hindrar att den hugade börjar. Vad man kan invända är väl att formen närär blir både oskön och svåruttalad med sin dubbla ljudupprepning. Kanske därför presensformerna aldrig tycks ha varit populära?
De modernare varianterna (närvarar och så vidare) är anslutna till verbet vara varade varat (första svaga eller "regelbundna" konjugationen), och det går ju med skohorn även till betydelsen. Synd bara att det verbet har blivit litet ovanligt annars.
De modernare varianterna (närvarar och så vidare) är anslutna till verbet vara varade varat (första svaga eller "regelbundna" konjugationen), och det går ju med skohorn även till betydelsen. Synd bara att det verbet har blivit litet ovanligt annars.
Re: Närvara
Dagobert skrev:Att närvara säger man.
Jag närvarade borde väl heta Jag närvar.
Jag är närvarande borde väl kunna heta Jag närär.
Eller?
Så här säger Wellander år 1939:
Verben närvara och övervara sakna presens indikativ. Det heter sålunda i presens varken Konungen närvar vid avtäckningen eller närär, varken konungen övervarar akten eller i passiv form akten övervares av konungen utan t. ex. Konungen är närvarande, är tillstädes för att övervara akten l. d.
I imperfekt kan pluralis användas: De kungliga närvoro vid eller övervoro akten, men ej gärna singularis: Konungen närvar och under inga omständigheter närvor (skriv var närvarande). Förevara heter i presens är före: Målet är före i dag.
År 1973:
Verben närvara och övervara saknar presens indikativ. Det heter sålunda i presens varken konungen närvar vid avtäckningen eller närär, varken konungen övervarar akten eller i passiv form akten övervares av konungen utan t. ex. Konungen är närvarande. Imperfekt heter ej närvarade, övervarade utan närvar, övervar.
Förevara heter i presens är före: Målet är före i dag.
Re: Närvara
En smartare variant på "Jag närär" borde vara "Jag härär" vilket syftar på platsen och följdaktligen även varianten "Han därär".