Jag skulle vilja ligga och krama någon nu. Ligga sådär nära och bara känna hans armar runt mig när jag sover. Jag behöver inte ha sex (just nu iallafall ) utan jag vill ha närhet. När ska jag få det? När ska jag få känna tryggheten av att veta att han finns där för mig? När ska jag hitta någon?

Jag har inte ens haft ett riktigt förhållande ännu och jag fyller 26 i sommar. Är inte det lite hemskt?

Jag är snart 32 och är i samma situation som du. Jag brukar krama en kudde då känns det lite bättre. Jag håller dock med om att en mänsklig kudde nog skulle vara trevligare, men en vanlig kudde kanske kan fungera som en skaplig ersättning för dig också?

Folk brukar säga att alla i sinom tid kommer att träffa någon, bara man under tiden försöker glädja sig åt livet så mycket som möjligt... Jag är dock inte säker på att jag tror på det själv längre. Jag har själv aldrig haft något kärleksförhållande och ställer mig ofta samma frågor som du just har ställt dig själv.

Den enda tröst jag kan ge dig är att du inte är äldst med att ha dessa frågor.

Jag brukar krama min stora Nasse jag köpte i New York men jag saknar mänsklig närhet så himla mycket.

Jag kanske är äldst här, som inte har haft någon att älska till vardags. På väg mot mitt 36 sommar .

Fanns en tjej i mina unga dar, men jag var alltför oredig. Det var supa o festa som gällde då. Att försöka blidka massan. Men, hon föll för en annan. Synd. Miffot besvarade hennes känslor förvisso, men han bidde pappa med en annan, av misstag. Men de träffades lite när det visade sig att det inte gick ihop med mamman, så de försökte igen... OCH SÅ GÅR FANSKAPET och blir pappa på nytt med samma fruntimmer och knäcker min kärlek för ANDRA gången

Mitt längsta förhållande, ca 1 timme.
Idag, lite axelryckningar och sådant, saknar inte det jag inte längre minns vad det var. Känns lite som att jag är lite rädd för känsloanstormningar om jag skulle stöta på en quinna idag.
Minns den dagen jag stötte på en tjej och jag skulle försöka prata med henne, sket nästan på mig, var så saaatans nervös. Ni skulle ha sett, måste ha varit en ohyggligt ömklig syn :-/.

Tro mig, med tiden så försvinner sådana känslor som ni bär på just nu. Det kanske inte borde ses som något bra. Men, väljer man den vägen, så är nog absolut avhållsamhet bättre, gör inte lika ont att vara omedveten om vad man saknar.

Jag vill inte glömma dom känslorna. Jag vill ha någon. Fast jag tror att när tiden är inne kommer jag hitta någon. Eller om han hittar mig. Jag måste tro att det kommer bli så iallafall för annars går jag under.

Men det känns jobbigt ibland.

Tro mig, med tiden så försvinner sådana känslor som ni bär på just nu. Det kanske inte borde ses som något bra. Men, väljer man den vägen, så är nog absolut avhållsamhet bättre, gör inte lika ont att vara omedveten om vad man saknar.

Jag är nog på väg åt det hållet jag också. Jag är inte säker på att jag vill det, men det känns som att det inte återstår så mycket annat. Celibat har jag inget problem med, men jag kan verkligen sakna mänsklig närhet ibland (jag har förresten skrivit en dikt om det, men den kanske inte passar just nu).

Jag kände också en tjej en gång (för fem år sedan) som jag tror kanske gillade mig litegrann och det hade kanske kunnat blivit något om jag hade förstått att tolka hennes signaler. Jag sjabblade bort det hela och sedan dess har jag inte försökt igen.

Anna skrev:Jag vill inte glömma dom känslorna. Jag vill ha någon. Fast jag tror att när tiden är inne kommer jag hitta någon. Eller om han hittar mig.

Jag vill också tro att det är möjligt: "Så länge det finns liv, finns det hopp!"

Det sägs att det händer mycket positivt i kroppen på människor när de kramas. Jag tror att det är endorfiner som frigörs?

Är det någon på detta forum som har fungerande strategier för hur man hittar någon att fungera tillsammans med?

underjord skrev:Är det någon på detta forum som har fungerande strategier för hur man hittar någon att fungera tillsammans med?

Bland annat känn dig själv. Sök mest folk med liknande värderingar. Dom du finner kommer troligen ändå vara mer annorlunda än du vill.

I andra hand söka per intresse. Att fungera med någon och må bra tror jag beror på bådas respektive egna självkännedom och stabilitet och förhållningssätt till varann och likhet i värderingar. Några gemensamma intressen eller åtminstone delvis överlappande.

underjord skrev:Det sägs att det händer mycket positivt i kroppen på människor när de kramas. Jag tror att det är endorfiner som frigörs?

Oxytocin. Läste en bok om det precis. Människor gillar att bli rörda. Det är lugnande, vilket behövs i dagens stressiga samhälle, för balansens skull.

Eddie The Man skrev:Människor gillar att bli rörda.

Usch, då föredrar jag mitt bolltäcke... det frisätter också oxytocin.

Alltså, mm det är aldrig lätt det där med respektive, jag har alltid haft lätt o träffa potentiella partners, problemen har varit jag och min AS, så min sorg ligger ju i att inte kunna fullfölja ändå ut, och hinna med i min partners tempo i relationen liksom, det gör mig stressad att förlora kontrollen, att hela tiden få kämpa sig med, att aldrig riktigt nå ända fram. Det är en frustration.

Jag har gjort bra försök, men jag har aldrig orkat ända fram som jag önskat.

Men skam den som ger sig!!Bara o lägga ribban på golvet igen, så jag lätt kan gå över den o försöka igen.

PS Har fått höra att jag är för snäll ibland och det liksom blir en turnoff, fast dom vill inte träffa min andra sida det vet jag. Så kanske en skitsövel med hjärtat på rätt ställe skulle funka? Äsch jag vet inte. Jag är glad om det finns ngn som har tillräckligt tålamod att prata med mig över en 10-minutersperiod =D

en relation? nej. jag är 16 år. men jag vill inte ha någon sådan relation.
Jag är nöjd med min livsstil och jag sätter min mentalitet framför mina känslor. en relation skulle dessutom med största sannolikhet sabba min nuvarande livsstil.

ingen har sagt att man måste fixa en pojk/flickvän

Nej, det viktigaste är väl att man är någorlunda nöjd med sitt liv och sysselsätter sig med något man tycker om.

Jag är skapligt nöjd med att få pyssla med mina intressen, men skulle vilja ha fler vänner att umgås med IRL, det behöver inte vara just en flickvän/pojkvän. Jag har dock fått höra att särskilt singelkillar är mindre värda Jag håller naturligtvis inte med (absolut inte) och försöker strunta i sådana korkade uttalanden, men det känns ändå tråkigt att få höra sådant.

Det är svårt att förstå hur man skall göra för att både behålla ett förhållande och skapa ett. Är själv över 30 år och har date:at lite, har aldrig lett till längre och ihållande vänskaps-relationer. En tjej jag träffade tyckte om mina rygg-muskler, jag är smalt byggd och tränade lite då så det var väl detta hon såg : ). En erfarenhet jag fått är att ta tid på sig och må så bra det går ensam innan du träffar din partner, kanske via en sådan här sida eller ute på stan.


Kramar
Christer

Först o främst vill jag säga att jag känner med er som aldrig haft något förhållande. När det väl hände mig första gången var det något av det mest utvecklande jag varit med om även om det kan kännas tve-eggat än i dag. Vad mer kan jag säga? När behoven är stora är det dags att ta fler risker. Det finns massor att lära sig där ute om man lyckas tagga sig till att uppleva det. Bara i den här tråden syns att det finns de från bägge könen som verkligen är intresserade av tvåsamhet. Det är sant att det många gånger inte behöver vara trevliga upplevelser som man stöter på men man ångrar sällan tid man spenderat med människor som man inte känner så väl om man verkligen försöker förstå dem och inte är allt för upptagen med att vara rädd.

Försök att göra nya saker. Säg ja, föreslå, undersök.

EDIT: Oj den här var riktigt gammal den här tråden.

Jag har haft två riktiga relationer i mitt liv.
Jag brukar känna starkt obehag inför tanken att komma för nära en annan person.
Kanske p g a dåliga tidigare erfarenheter med bl a vänner som vänt mig ryggen efter att jag trott att vi blivit känslomässigt nära vänner.

Det är ytterst få sorters människor jag känner mig bekväm tillsammans med, kanske en på tusen.
Är i princip alltid nervös när jag vistas bland folk.

Om jag ska ha en kille så är det en massa saker som ska klaffa (och en massa han kommer tycka är "konstigt" med mig, som han måste förstå osv.) och detta är i regel en dålig början på en relation, men jag vill vara ärlig innan jag kan tillåta mig att börja känna något för killen.
Förut hade jag lagt ned idén att ens påbörja något med tanke det. Jag har ju klarat mig bra själv så länge.
Men visst är närhet trevligt, när man kan slappna av tillsammans med den andre.

Usch. Närhet är det jag saknar mest i hela världen. Vill känna mig älskad och behövd.

Men jag har gett upp. Fast jag inte vill..

Det kan bli för mycket av det goda också.
Relationer är så krävande. Singellivet låter så lockande ibland.
Själv hade jag min första relativt långa relation kring 16, som varade över ett år.

Anna skrev:Jag har inte ens haft ett riktigt förhållande ännu och jag fyller 26 i sommar. Är inte det lite hemskt?

Nu är du väl inte längre kvar på forumet Anna men om du är det så får du gärna läsa

Känner på mig att detta är ett ställe man kan berätta att man inte har haft varken flickvän eller sex utan att folk försöker dra fram "ett säkert kort" att ha one night stand med.

Personligen tycker jag inte att det är hemskt att inte ha haft ett riktigt förhållande.
Däremot trist att vara ensam fast personligen skulle jag inte vilja bara ta "någon i högen" utan jag vill träffa den där speciella

Möjligen att jag skulle kunna bara ligga o mysa med någon men det skulle kännas fel mot den jag har sikte på så det lär inte hända för min egen del iaf.
Men vill så gärna känna närhet presis som Trådskaparen, något så alldels fantastiskt gärna.

Det är väl knappast till någon tröst men jag är 36 och har varken haft något man kan kalla relation och inte någe sex heller.

Kan förtälja att Anna lade ner kontot Anna och är numera med som Tess, och hon är numera sambo.

Jag är inte någon kramig person men om jag verkligen gillar någon så vill jag krama den personen. Idag var en sån dag då jag saknade den där specielle att krama och hålla om. Har inte riktigt gett upp tanken om att han finns därute någonstans även om jag ibland kan undra om jag klarar av att leva i ett förhållande... Kanske om rätt person dyker upp... Det kan endast tiden utvisa...

Klart att man har behov av närhet och ömhet, har alltid haft svårt att komma verkligt nära andra människor, i synnerhet gäller det relationer, har mina knepigheter som gör det svårt att dels få en relation till stånd och dels få den att fungera, det är så frusterande att känna sig ensam i tvåsamheten.
Sen har man ju behov av sex också, gillar inte one night stands, så då får man vara utan, fast det känns svårt ibland.