Maciej Zaremba i DN skrev:Sex månader före mordet på hans dotter ringer Thomas till socialtjänsten. Han är mycket orolig. Anita hotar att om han inte avstår från kravet på umgänge dödar hon dottern och sig själv. Det är vad hon sagt till honom.

Vad gör socialsekreterarna med detta larm? Inget. De rådgör inte med kolleger på kontoret som haft Matildas föräldrar i ”samarbetssamtal” och råkar känna till Anitas inställning till män. De åker inte ut till huset för att se hur flickan mår. De ringer inte till Matildas daghem (vars personal redan börjat föra dagbok över mammans lynnigheter). Samma dag som de får orosanmälan lägger de ned ärendet. Men de skriver i vart fall ett brev. Och det är till Anita. Se här, vad Thomas påstår att du skulle ha sagt. Är det något vi kan hjälpa till med?

Thomas försöker därefter få domstolen att tvinga socialtjänsten att ingripa. Det kan bli ”helt förödande att inte utreda Matildas situation”, vädjar han till tingsrätten. När Matilda har två månader kvar att leva kommer svaret. ”Behov att inhämta utredning anses saknas.” Detta beslut är inte motiverat. Av allt att döma gör domaren ingen egen bedömning av behovet. Han litar på socialnämnden.

Under denna vår får socialtjänsten ytterligare två varningar om att mamman hotat döda flickan. En från Thomas som vädjar igen. En annan från en socialsekreterare som känner till hotet och undrar varför kollegerna inte gör någonting. Dessa två larm blir inte ens noterade i journalen.

I fallet Matilda föreligger också en omfattande Lex Sarah-rapport samt en IVO-inspektion som utmynnar i en skarp kritik av socialtjänsten. IVO konstaterar att inte bara i Matildas fall utan i 62 ­andra ärenden fanns ”bristande barnperspektiv”. Vilket annat perspektiv som tog över framgår inte av rapporten.

Alien skrev:...
Detta är en hemsk historia. Socialtjänstens (och domstolens) inkompetens kostade den lilla flickan livet.

Nu har förstås Zaremba en mer specifik vinkel än socialtjänstens inkompetens. Varför är de så inkompetenta? Pga fördomar. Fördomar om kvinnor och män, att socialsekreterarna slentrianmässigt utgår från att endast män kan vara förövare och att kvinnor bara kan vara offer.

DN - Fördomsfull rättsröta
Uppdaterad 2015-04-23 17:57. Publicerad 2015-04-23 16:02

Det märkliga är att i fall som dessa tycks två motsatta politiska strömningar sammanfalla och bilda en obehagligt stark flod.

Dels finns den urgamla, konservativa synen att det egentligen alltid är kvinnan som är den naturliga föräldern till ett barn. Hos henne är söner och döttrar tryggast.

Dels har en ny, radikalfeministisk ideologi tillkommit som säger att det alltid finns något potentiellt farligt, våldsamt, hotfullt och opålitligt hos män. Trots att bara en svensk man av tvåhundra döms för sexbrott anses de så kollektivt farliga att alla män riskerar att hamna i underläge vid en vårdnadstvist.

Eller som det uttrycktes på vänstersajten Politism, då ”Uppdrag granskning” tog upp fallet Erik K på hösten 2013: ”När myndighetsärenden handlar om barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans.”

Med andra ord: Är du pappa får du finna dig i att du kan bli oskyldigt dömd. Att det skulle kunna vara mamman som står för övergreppet, till exempel genom att ljuga om pappan, utesluts på förhand.

Jag hade väntat mig en bitter man. Många av hans olycksbröder skriver hätskheter om ”social­kärringar” på Flashback. Men Erik verkar mest häpen. Hur kan man ha enkönade myndigheter? Det säger sig självt att det måste urarta.

När hans elände började för tre år sedan bestod makthavarna på ”Individ & familjeomsorgen” av nitton kvinnor och en man. Några av dessa tyckte själva att könsfördelningen inte var bra för jämställdheten. Det är lätt hänt att man utan vidare tar ställning för kvinnan, förklarade en av cheferna i lokaltidningen. Men hon menade att problemet gällde inte bara i hennes kommun. Det var nationellt.