När människor inte tycker om en
56 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
När människor inte tycker om en
Markatta
Jag vet flera autister som trivs väldigt bra, så det är värt att ge de en chans och pröva om man nu sympatiserar med Bibeln. Bara för att du kanske inte fungerar i kyrkliga sammanhang, så gäller ju inte det alla autister.
Jag vet flera autister som trivs väldigt bra, så det är värt att ge de en chans och pröva om man nu sympatiserar med Bibeln. Bara för att du kanske inte fungerar i kyrkliga sammanhang, så gäller ju inte det alla autister.
När människor inte tycker om en
Apex2020, du har gjort ett generellt påstående och jag har rätt att anmäla avvikande åsikt. Till skillnad från dig påstår jag inte ens att jag har den Stora Sanningen™.
Har jag förbjudit, eller ens avrått, andra från att uppsöka kyrkor? Nej. Har jag ens sagt att jag aldrig mer försöker med en kyrka? Nej.
Träna på att acceptera att folk tycker olika, är mitt förslag till dig.
Kyrkliga sammanhang är, enligt min mening svårast. Lite beroende på vilka krav man själv ställer, iofs
Har jag förbjudit, eller ens avrått, andra från att uppsöka kyrkor? Nej. Har jag ens sagt att jag aldrig mer försöker med en kyrka? Nej.
Träna på att acceptera att folk tycker olika, är mitt förslag till dig.
När människor inte tycker om en
XRgeneralen skrev:Följande exempel kan vara rätt i vissa fall, helt fel i andra....
Så, du kommer till en ny [insert sysselsättning ("X")]-plats som domineras av NT-folk.
Några är Alpha, majoriteten är Beta, det har varit likadant i flera år, en inarbetad "rutin".
In genom portarna staplar du, en skev pusselbit i maskineriet, ultravioletta med 4 andra färgkombinationer som invaderar i deras gråskala, en fri radikal som arbetar på en helt annan frekvens än alla andra.
De flesta beta-folket["BF"] är alldeles för frånvarande/trötta/sletna för att märka något alls och går vidare till sina avdelningar och jobbar, vissa har lämnat hjärnan hemma och låter bara NPC-programmet styra "jobb-avataren". Kan vara lite kluriga att lista ut vad som finns bakom deras "mask".
Alpha-folket ["AF"], officiella och inofficiella chefer ("småpåvar") and what-not, som befäst sin "ordning" [hierarki], på [x]-platsen. Beroende på hur många personer kan det vara antingen en väldigt fast och förankrad eller flytande ordning mellan dessa, som sagt, kan vara olika.
Åter till dig, du kommer in som en pusselbit som inte riktigt passar, du gör AF nervösa (ny utmanare på spelplan? ny BF att bestämma över?), kommer troligtvis göra olika saker för att testa dig och få en fingervisning om vad du är för en typ. Gillar inte om någon sätter sig över dem för det mesta.
BF skickar fram någon representant som försöker förmå dig att lugna ner dig lite, de vill inte att du ska "bråka" med AF då de just lyckats få lite lugn och ro på platsen efter en makt-kamp som nyligen utspelats. De vill bara göra sitt jobb och gå hem till sina riktiga liv.
Hur fan ska man göra då för att inte förstöra deras "ordning" (behöver inte alls vara någon logisk och tydlig ordning, kan vara totalt kaos i dina ögon men superklart för dem)...
Bra fråga, och svårt att ge ett tydligt och allmängiltigt svar på som går att applicera på alla [x]-platser..
Kommunicera: "I come in peace!" (kanske inte ordagrant...), till de som verkar mest nervösa över ditt "plötsliga intågande" i deras rike. "Jag är här för att försöka jobba, kommer göra mitt bästa för att göra det så smidigt för alla som möjligt, det som jag säger är i all välmening, även fast det ibland låter som något annat, fråga vid oklarheter, jag är inte här för att "utmana er hierarki".
Addera/subtrahera efter behov och situation.
Ibland finns det allierade att hitta, någon som också tycker att folk beter sig lite märkligt, men har varit på plats tillräckligt länge för att "kartlägga" de olika typerna. Nyfiket folk, kan med lite tur uppfatta att du är lite "vilsen" och försöker komma med tips.
Även fast det låter som rent skvaller och bullshit, så finns mycket viktig information att hämta här om hur det fungerar på stället.
(Finns även de som tror att de har koll och vill komma med tips, kan bli fel om du lyssnar på dessa...)
Ja... som du ser är det mycket som kan hända i olika konstellationer av människor. Ena situationen är mer unik än den andra.... ^^
Att lära sig identifiera alla olika typer kan vara ett övermäktigt projekt (beroende på antal inblandade etc.), men att hitta dennadär allierade typen kan ibland vara ett bra ställe att börja på.
Detta är bara baserat på mina egna erfarenheter från olika arbetsplatser (+en massa arbetsplatser observerat i massa filmer och serier, om man nu anser att det är ett vettigt ställe att hämta information från kan såklart diskuteras vidare).
Vad vill jag säga med allt detta svammel då?
Kommunikation, intention, nyfikenhet och flexibilitet.
(I come in peace, ska inte störa er ordning allt för mycket),(fråga allierad om något är oklart, var beredd på oväntade svar och jobba vidare utifrån detta.)
"Kom ihåg att du är unik, precis som alla andra!" (ja, vissa är mer unika än andra)
"Klockrent" beskrivet av dig, XRgeneralen! (Jag har för övrigt själv "gått igenom" alla de där processerna. I skolan, i lumpen, i arbetslivet, i föreningslivet...)
När människor inte tycker om en
Ett citat (av en för mig okänd människa) jag just hittade, på tal om temat för denna tråden:
"Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad."
"Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad."
När människor inte tycker om en
En sak man kan notera som aspie, är att de där väldigt populära NT personerna verkar som de aldrig får vara ifred, och ofta tycks vara lite irriterade och suckar när folk ringer t ex hela tiden, och det kan ju vara baksidan, och något som skulle vara jobbigt för en lite skygg AS, men de kanske bara spelar ungefär som alfa varghannar avisar alla lismanden från individer med lägre rang. Natural order...
När människor inte tycker om en
Ingen tycker om mig heller. Vet inte vad jag gör för fel. Känner mig så ensam.
När människor inte tycker om en
Jag brukar ta emot komplimanger utan att avfärda dem. Ser inte det som ett tecken på svaghet utan som ett tecken på god självkänsla.
När människor inte tycker om en
geocache skrev:XRgeneralen skrev:Spoiler: visa
"Klockrent" beskrivet av dig, XRgeneralen! (Jag har för övrigt själv "gått igenom" alla de där processerna. I skolan, i lumpen, i arbetslivet, i föreningslivet...)
Jag tackar och bockar!
Om du har något att tillägga från dina erfarenheter tas det mer än gärna emot :]
Något som jag anser är viktigt att komma ihåg/tänka på är att kommunikation är svårt, inte bara för oss här, utan även mellan NT - NT.
Kan minnas flera situationer där jag lyssnat på samtal mellan två (och fler) NT's som, vad jag uppfattade som att de talade om samma sak, men använde olika ord för att beskriva grejen de talade om. Samtliga inblandade har svenska som modersmål eller lärt sig i tidig ålder (missförstånd där olika modersmål varit inblandade utesluts ur mitt argument då de har andra premisser).
Vissa verkar naturligt tala någon sorts "känslospråk", andra ett språk som bygger mer [i vissa fall enbart] på logik, andra använder mer spirituellt sätt att tala på, kan även utvidgas med kroppsspråk av olika varianter. Som med allt annat finns det olika grader och mixar av dessa och fler "språk" som inte jag känner till.
Åren på högskola var intressant med tanke på att att de i klassen kom från lite varstans, från Haparanda till Trelleborg och allt däremellan. Olika ålder, olika dialekt, olika kön, med mera resulterade i att det fanns några som aldrig talade med varandra mer än i "nödfall" under ca 4 år tillsammans.
Då samtliga var smarta nog att komma in på utbildningen och alla hade ett tillräckligt stort intresse för ämnet för att söka dit från första början, kan man tycka att det borde finnas tillräckligt med underlag för en lyckad kommunikation, men icke...
Vissa är nog helt enkelt för lata för göra den ansträngning som krävs för att lära sig de andra "språken". Personen kanske aldrig träffat på någon riktig "motpol", kanske har "motpolen" varit "tvåspråkig" och kompenserat för den andres bristande kommunikation, även här är anledningarna lika många som sandkorn i Sahara!
Lillebrorsan är en såndär "flerspråkig" typ som verkar kunna tala med vem som helst.
När han talar med "känslospråkiga" människor står jag bara och kliar mig i huvudet, jag hör orden, förstår dem individuellt, men sättet/ordningen de är sammansatta gör det till total rappakalja i mina öron.
När han och jag talar med varandra står istället de andra och kliar sig i huvudet och undrar vad tusan vi säger.
När jag och en gammal klasskamrat [aspie] från grundskolan talar har jag fått höra från en annan att han bara fattade ca 10% max.
Återigen svammel... ^^
TL:DR - kommunikation är svårt, bara för att ni båda talar svenska så behöver ni inte tala samma "språk", ansträngningen att lära sig fler "språk" borde ligga på alla, men alla är inte medvetna om fenomenet, så lika bra att du börjar lite smått nu. Man kan inte förvänta sig att de andra kan/vill/orkar detsamma.
När ni väl börjat tala/förstå varandras språk kommer det bli betydligt lättare att grunda en givande relation till varandra.
"Typ bah, du hajar inte mitt tugg, fett drygt."
"Men... du talar bara smörja, hur kan någon förstå vad du säger?"
"En stor samling imbeciller är vad ni är, idka kommunikation likt civiliserade individer eller avlägsna eder!"
"... hmm...*sjupp*" (Happaranda ^^)
"[vevar frenetiskt med armarna] Mamma Mia!"
Missförstånd är ibland oundvikliga, var inte rädd för att fråga om förtydliganden om något är oklart, efter det kan vi båda skratta åt tokigheterna och gå vidare!
Meeen, det är bara lite teorier som jag funderat på ibland
- XRgeneralen
- Inlägg: 144
- Anslöt: 2020-01-19
- Ort: Någonstans i mitten ungefär.
Återgå till Att leva som Aspergare