Jag har en annan händele som inträffade dan innan röd dag *skärtorsdagen....

Jag och min kollega hade jobbat på bra hela dagen gjort alla uppgifter som skulle göras varken mer heller mindre.
Alla skulle gå hem tidigare dan före röd dag, jag å min kollega hade börjat plocka i hop alla våra verktyg och stod å diskuterade lång helgens planer...och då från ingenstans dök han upp arbetsledaren *nya* och tänkte väll att han skulle vissa framfötterna pga av att stor-chefen var bortrest.

Som sakt jag å kollegan stod å pratade i lungnan ro, å som en blixt från klar himmel började arbetsledaren att skälla ut oss efter noter...Ni är odugliga allt det ni gör är fel ni jobbar för sakta jag kommer dra av lön pga att ni står här och pratar (notera detta var 10min innan vi skulle sluta)....FÖRST trodde både jag å kollegan att han *SKÄMTA* (har svårt att läsa av människor ibland.)

Men han var grovt allvarlig och när JAG förstod att han mena allvar då exploderade jag tillbaka skällde ut honom att han skulle inte komma med påhopp som *obefogad kritik* för övrigt är det det värsta jag vet OK fine om den är befogad,men annars Grrrrr då blir jag förbannad...
Sluta med att jag gick därifrån försökte lugna ner mig vilket funkade i 5 min sen tog jag min bygg-hjälm slängde ner från en trappa den gick sönder i tusen bitar....sen var jag lugnt i 5min tills jag skulle byta om då exploderade jag igen slog hål i en vägg (2LAGET GIPS) och slog igen dörren efter mig att en stor väggklocka ramla ner, sen svor jag långa ramsor hela vägen hem!

Ni alla som läser detta tro inte att jag är nåt psykopatiskt vålds monster. I 99 av 100 fall så är jag lugn som en filbunke...men när nån triggar mig med *obefogad skit kritik* då blir jag HULKEN

Jag vet att jag alltid har rätt. Eller aldrig, beroende på hur man ser på saken. Man kan inte säga sanning med ord, man kan inte beskriva sanning med ord, endast beskriva verklighetens sakförhållande vilket man aldrig kan göra rätt. Man kan till exempel inte säga ett skeende utan endast beskriva ett sakförhållande som liknar skeendet. Man kan aldrig ha rätt, man kan aldrig säga sanning, man kan aldrig säga verklighet.

Jag kämpar mot att vara så neutral som möjligt, men det är väldigt svårt när det är knepig balans mellan rationellt tänkande och irrationellt tänkande. Dels är det viktigt att låta stoltheten stå åt sidan så man inte börjar bli alltför defensiv, ta sin integritet på allvar utan att göra det till ett argument.

Jag vet inte när jag har rätt, men jag brukar oftast veta när jag har fel och beter mig då därefter som t ex ber om ursäkt och förklara min reaktion.

Igår var det en väns släkting som tyckte jag såg farlig ut på ett kort hon visade. Det faktum att hon även berättade att jag skriver väldigt vackert och storartat fick släktingen att be min vän att akta sig för att folk som manipulerar andra för egen vinning uttrycker sig ofta väldigt bra.

Jag tänkte: "nej, de trycker på vissa knappar och ger tomma löften". Tänkte även: "språkbegåvade uttrycker sig bra, många akademiker uttrycker sig bra, välslipade politiker är tränade till att uttrycka sig bra".

En skillnad på att uttrycka sig bra och att manipulera är att den som manipulerar använder sig av att använda "rätt" ord vid rätt tillfälle. Jag blev extremt sårad av att höra släktingens fördomar baserad på hur jag såg ut och att jag skriver vackert. Skälet till att släktingen sa så baserade det på en enskild incident som i sig var grundad i att någon blivit misshandlad av en manipulerande man.


Så först och främst beskrev jag att jag förstod oron och respekterar att det hänger kvar som rädsla i släkten. Efter det beskrev jag personlighetsstörningar i detalj och vad som kan ligga bakom en manipulerande våldsman. Efter det beskrev jag mina känslor och att jag kände mig extremt sårad och jättearg, men även rädd för att det skulle påverka min vän negativt och därmed vår relation negativt. Min ilska kom aldrig fram, men istället beskrev jag att jag skrivit dikter och musiktexter sedan jag var 9 år gammal. Det finns alltså en 20 år gammal erfarenhet av att skriva dikter och musiktexter. 2/3 av mitt liv.

Jag kunde gått loss på att jag kände mig kränkt, men istället valde jag att använda kunskap och erfarenhet i mina argument. Det fungerade bra och trots att jag var vaken hela natten och skrev långa meddelanden så var det en väldigt fin respons från min vän.

Där kände jag att jag gjorde rätt. Istället för att skydda mig själv, bli aggressiv och försvara min stolthet och integritet så valde jag att förstå den bakomliggande faktorn till släktingens oro och delade med mig av mycket kunskap samt varför jag uttrycker mig på ett speciellt sätt.

Ett massivt steg från när jag var 20 år gammal och ljusår från när jag var 10 och flippade ut så fort någon sa något som jag misstolkade.