Om det tillräckligt många gånger sägs till dig att du är gnällig kan du till slut börja tro att du faktiskt är gnällig.
Hur lätt tror ni det är att man börjar tro på de folk säger när det i själva verket kanske inte stämmer ett dugg?

Zirre skrev:Om det tillräckligt många gånger sägs till dig att du är gnällig kan du till slut börja tro att du faktiskt är gnällig.
Hur lätt tror ni det är att man börjar tro på de folk säger när det i själva verket kanske inte stämmer ett dugg?

Beror på situationen. Jag fick direkta lögner indoktrinerat in i mig, jag visste att de inte stämde, dock vid varje konfrontation av detta blev det värre. Till slut "går en med" för självbevarelse. Vissa kanske inte gör det - jag har lovat mig själv att aldrig hamna där igen - även om det innebär upphörande av existens.

En psykoterapeut försökte övertala mig att jag var sexuellt utnyttjad som barn...

MsTibbs skrev:En psykoterapeut försökte övertala mig att jag var sexuellt utnyttjad som barn...

Gissar att det inte stämde.

MsTibbs skrev:En psykoterapeut försökte övertala mig att jag var sexuellt utnyttjad som barn...

Tydligen rätt vanligt i psykoterapin att inbilla människor saker de råkat ut för som barn. Snacka om skadliga metoder...

Det har hänt att jag funderat på om det folk påstår om mig som jag vet inte stämmer kanske ändå stämmer på nåt sätt men jag kom aldrig fram till hur det skulle kunna vara sant.

Men att ändå börja fundera över om lögnen trots allt är sann, är det vanligt tror ni?

Låter som dom flesta av våra politiker, som ljuger så mycket om o om igen så folket och dom själva till slut tror på det

Charlie72 skrev:Låter som dom flesta av våra politiker, som ljuger så mycket om o om igen så folket och dom själva till slut tror på det

Kanske inte är så underligt att människor med psykopatiska drag lockar sig till sådana positioner.

dasunbedingte skrev:

Charlie72 skrev:Låter som dom flesta av våra politiker, som ljuger så mycket om o om igen så folket och dom själva till slut tror på det

Kanske inte är så underligt att människor med psykopatiska drag lockar sig till sådana positioner.

Nä, ungefär som en del chefer på olika företag

Kan man styra in denna diskussion på ett annat spår kanske? Om man har sagt till sig själv, ljugit till sig själv att man är värdelös, inget värd, kan inget, inte kommer att uppleva kärleken och kommer att få leva ensam hur får man bort de lögnerna? Kan man minska deras påverkan på något sätt? Jag tycker att jag är på väg att skingra dem lite men det tar på tok för lång tid.

Om det är ett flertal människor och alltså inte bara en enda individ som kritiserar något i ens beteende kanske man bör ta till sig lite av kritiken och fundera över om det inte ligger något i vad de säger.

Wine skrev:Om det är ett flertal människor och alltså inte bara en enda individ som kritiserar något i ens beteende kanske man bör ta till sig lite av kritiken och fundera över om det inte ligger något i vad de säger.

Det beror ju delvis på vilken koppling dessa personer har till varandra, de kan vara styrda av en "ledare" och då handlar det om mobbing men om de är oberoende av varandra så låter det troligt att det stämmer.

Miche skrev:

Wine skrev:Om det är ett flertal människor och alltså inte bara en enda individ som kritiserar något i ens beteende kanske man bör ta till sig lite av kritiken och fundera över om det inte ligger något i vad de säger.

Det beror ju delvis på vilken koppling dessa personer har till varandra, de kan vara styrda av en "ledare" och då handlar det om mobbing men om de är oberoende av varandra så låter det troligt att det stämmer.

Ja, så är det, att det beror på vilket förhållande individerna har till varandra, bäst är det ju om personerna är oberoende av varandra, tänkte först skriva detta för att förtydliga i inlägget men tyckte det kändes onödigt eftersom det är något man får ta hänsyn till eller det förstår man ju förhoppningsvis.

Jag tror aldrig på det folk säger om det de säger inte är sant.

KourosGould skrev:Jag tror aldrig på det folk säger om det de säger inte är sant.

Och hur vet du om det är sant?

Det är viktigt att få en rimlig förklaring till varför någon säger något som inte är sant och att lära sig hur flockmentaliteten fungerar - inte bara hur "de gaddar ihop sig" utan också hur man själv reagerar på det om man inte övat på något annat.

Zirre skrev:

MsTibbs skrev:En psykoterapeut försökte övertala mig att jag var sexuellt utnyttjad som barn...

Gissar att det inte stämde.

Precis, det stämde inte lyckligtvis.

Miche skrev:

MsTibbs skrev:En psykoterapeut försökte övertala mig att jag var sexuellt utnyttjad som barn...

Tydligen rätt vanligt i psykoterapin att inbilla människor saker de råkat ut för som barn. Snacka om skadliga metoder...

Inom psykoanalys och psykodynamisk terapi i synnerhet.

- Har du sett dina föräldrar ha sex?
- Har du sett din pappa naken?
- Har du duschats av din pappa?
- Har ni duschat tillsammans nakna?
- Har du rört vid din pappas könsdelar?

Massa sådana frågor. Åtta terapisessioner, sen fixade jag inte mer. Vaf... klart man som fyra-femåring undrar varför killar har en ding-dong mellan benen? Hugger tag i den när man är i "passande höjd"? Resultatet blev iaf att vi aldrig duckade tillsammans längre. Och när han duschat mig så använde han en tvättlapp i tyg, mor också, så det var inget onormalt i det! Men letar man bevis så...
-

El_Justiciero skrev:Kan man styra in denna diskussion på ett annat spår kanske? Om man har sagt till sig själv, ljugit till sig själv att man är värdelös, inget värd, kan inget, inte kommer att uppleva kärleken och kommer att få leva ensam hur får man bort de lögnerna? Kan man minska deras påverkan på något sätt? Jag tycker att jag är på väg att skingra dem lite men det tar på tok för lång tid.

Genom att leta motbevis och börja intala sig själv det motsatta (dvs, varje gång dessa tankar kommer, intala dig själv att du visst har ett unikt värde, kan en massa saker och helt säkert kommer att uppleva kärleken och inte behöva leva ensam hela livet. Se samtidigt till att bekräfta dessa nya tankar genom att lyfta fram och påminna dig själv om allt som bekräftar dem. Du kan säkert hitta minnen från situationer när du lyckats med något eller känt dig omtyckt.) KBT terapi brukar vara ett rätt bra verktyg i den kampen. Men man kan göra det på egen hand också, det är bara att det brukar vara mycket svårare och ta längre tid. Och visst tar det lång tid oavsett, det är inte precis lätt. Tänk bara på hur lång tid det förmodligen tagit att bygga upp den dåliga självkänslan; man får nog räkna med att det tar åtminstone lika lång tid innan den blir helt bra igen. Men det blir i alla fall lättare och lättare enligt min erfarenhet. I början är det jättesvårt och känns som fåniga betydelselösa lögner, men ju mer man upprepar dem, desto lättare går det. Det blir en positiv spiral istället för en negativ.

Jag har under alla år blivit tillsagd att jag inte är speciellt sjuk, ingen anledning att känna mig sjuk och trött. Läkare har sagt det till mig. Jag har då slutat lyssna på mina inre signaler. Allt som gör ont, får mig att inte kunna andas ordentligt, är helt utmattande... det tror jag inte längre på. Jag tror det är lättja.

Jag kan inte sluta tro att det är lättja för det är en så enad front som sagt det. Sedan så säger alla i omgivningen att jag ser frisk ut så jag är frisk.

Läkarna hade det lite knivigt eftersom jag har helt abnorma provresultat som visar ganska svår sjukdom, men de har intalat sig att man inte ska stirra sig blind på provresultat och att jag säger att jag inte mår bra, det tar de nästan som ett skämt.

Jag vet i teorin att de alla missuppfattat mig men känslorna säger att så många måste ha rätt, bara att rycka upp mig och sluta slappa och vara meningslös.

Jag försöker må bra som ni alla nog vet så därför försöker jag tänka positiva tankar osv, det lyckas ibland och då mår jag jättebra, sedan så är det så att andras taskiga beteende kan påverka en, då handlar det om att släppa det och fokusera på allt positivt.

Mitt tips.

malplacee skrev:

El_Justiciero skrev:Kan man styra in denna diskussion på ett annat spår kanske? Om man har sagt till sig själv, ljugit till sig själv att man är värdelös, inget värd, kan inget, inte kommer att uppleva kärleken och kommer att få leva ensam hur får man bort de lögnerna? Kan man minska deras påverkan på något sätt? Jag tycker att jag är på väg att skingra dem lite men det tar på tok för lång tid.

Genom att leta motbevis och börja intala sig själv det motsatta (dvs, varje gång dessa tankar kommer, intala dig själv att du visst har ett unikt värde, kan en massa saker och helt säkert kommer att uppleva kärleken och inte behöva leva ensam hela livet. Se samtidigt till att bekräfta dessa nya tankar genom att lyfta fram och påminna dig själv om allt som bekräftar dem. Du kan säkert hitta minnen från situationer när du lyckats med något eller känt dig omtyckt.) KBT terapi brukar vara ett rätt bra verktyg i den kampen. Men man kan göra det på egen hand också, det är bara att det brukar vara mycket svårare och ta längre tid. Och visst tar det lång tid oavsett, det är inte precis lätt. Tänk bara på hur lång tid det förmodligen tagit att bygga upp den dåliga självkänslan; man får nog räkna med att det tar åtminstone lika lång tid innan den blir helt bra igen. Men det blir i alla fall lättare och lättare enligt min erfarenhet. I början är det jättesvårt och känns som fåniga betydelselösa lögner, men ju mer man upprepar dem, desto lättare går det. Det blir en positiv spiral istället för en negativ.

I'm on my way with this now! Har varit bättre i nästan en vecka nu, kunnat ha positiva tankar. Bara hoppas att det fortsätter på den vägen.

Miche skrev:

KourosGould skrev:Jag tror aldrig på det folk säger om det de säger inte är sant.

Och hur vet du om det är sant?

Jag frågar mig själv