(Man blir aldrig fri från Andra världskriget el från Förintelsen.)

Först försökte nazisterna bli av med judarna genom att tvinga dem att emigrera.

Diskrimineringen började redan år 1933:

1 april 1933 Bojkott av judiska affärer och affärsrörelser.

Spoiler: visa

7 april 1933 Enligt Lagen om "nyetablering av statsförvaltningen" uteslöts alla icke- arier från statsförvaltningen (en icke-arier definierades

11 april 1933 som den som har en judisk förälder eller far- eller morförälder). I början beviljades dispens för dem som hade arbetat sedan augusti 1914, för tyska veteraner från första världskriget och för dem som under första världskriget hade förlorat en far eller en son i kriget för Tyskland eller dess allierade.

7 april 1933 Enligt Lagen om inträde till juristyrket förbjöds inträde av advokater med icke-ariskt ursprung till Advokatsamfundet. Icke-ariska medlemmar av Advokatsamfundet fråntogs rätten att utöva sitt yrke (Dispenser beviljades i de fall som ovan noterats enligt Lagen om "nyetablering av statsförvaltningen"). Lagar med liknande innehåll stiftades för judiska taxeringsmän, jurymedlemmar och domare i tvistemål.

22 april 1933 Enligt Förordningen om läkartjänster inom den allmänna sjukförsäkringen stoppades ersättning av kostnader till patienter som anlitat icke- ariska läkare. Dispens gavs för judiska läkare som var krigsveteraner eller som lidit av kriget.

25 april 1933 Enligt Lagen mot överbefolkning av tyska skolor begränsades antalet judiska elever till 1,5% av elevkåren i tyska gymnasieskolor. I de samhällen där judar utgjorde mer än 5% av befolkningen tilläts andelen judiska elever uppgå till 5% av elevkåren. I början ansågs inte barn till judiska krigsveteraner ingå i kvoten. En judisk elev definierades som ett barn med två icke-ariska föräldrar.

http://motlc.wiesenthal.com/site/pp.asp ... b=394685#2

1935 kom Nürnberglagarna:

Nürnberglagarna kallas den anti-judiska lagstiftning som antogs på partidagarna i Nürnberg den 15 september 1935. Två lagar infördes som juridiskt och socialt skiljde judar från icke-judar i Tyskland.

Enligt den första av Nürnberglagarna förlorade judarna sitt tyska medborgarskap. Den andra lagen förbjöd äktenskap och sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar. Judar fick heller inte använda den tyska flaggan eller de tyska färgerna. Brott mot lagen bestraffades med fängelse.

http://www.levandehistoria.se/fakta-om- ... erglagarna

Natten mellan 9 och 10 november inträffade Kristallnatten (novemberpogromen). Som förevändning utnyttjades att en polsk jude skjutit en tjänsteman vid tyska ambassaden i Paris.

Spoiler: visa

Den 7 november 1938 blev tredjesekreteraren vid den tyska beskickningen i Paris, Ernst vom Rath, skjuten. Skotten avlossades av en 17-årig polsk jude, Herschel Grynszpan. Hans föräldrar och syster hade, tillsammans med omkring 17 000 andra polskfödda judar, utvisats från Tyskland till Polen den 28 oktober. Deportationen gick under namnet Zbaszyn-deportationen. De polska myndigheterna hade vägrat att ta emot dem och de befann sig nu under svåra förhållanden i ett ingenmansland vid den tysk-polska gränsen. Grynzpans motiv var förtvivlan över familjens situation och den behandling de hade fått av de tyska nazisterna. Ernst vom Rath dog av skadorna den 9 november.

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Även judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, mördades och många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen. Där utsattes de för en brutal behandling av SS. De judar som lovade att lämna Tyskland för att aldrig återvända blev senare frisläppta.

Spoiler: visa

När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 fanns ingen plan för Förintelsen. Segregationen syftade först och främst till att tvinga judarna att emigrera – att uppnå ett Tyskland fritt från judar.

Emigrationen begränsades emellertid starkt av omvärldens ovilja att ta emot judiska invandrare. Under andra hälften av 1930-talet införde de flesta europeiska länder och USA en mycket restriktiv immigrationspolitik, för att stoppa den ökande judiska flyktingströmmen från det så kallade Tyska riket.

http://www.levandehistoria.se/fakta-om- ... orintelsen.

Men varför emigrerade inte judarna redan efter Hitlers maktövertagande 1933? Eller efter Nürnberglagarna 1935? Efter kristallnatten 1938 borde de åtminstone förstått vad som skulle hända.

De smartaste och mest pessimistiska flydde redan 1933. Men människan är ofta en obotlig optimist som hoppas att det onda ska gå över. Att Hitler och nazistregimen skulle försvinna så småningom. Tyskarna var ju ett civiliserat folk. Att regimen planerade att utrota alla judar kunde man inte föreställa sig. Beslutet om "Den slutliga lösningen" i Wannsee 1942 blev inte heller offentliggjort. Men framför allt så ville inte andra länder ta emot judiska flyktingar.

När tyskarna erövrade områden med stor judisk befolkning uppstod frågan om hur de på mest effektiva sätt skulle kunna eliminera denna oönskade befolkning. Den 31 juli 1941 utfärdade Hermann Göring en skriftlig order till SS, att förbereda en ”slutgiltig lösning av judefrågan”.

Den 20 januari 1942 hölls en konferens i Wannsee där ledande tyska nazister diskuterade hur den slutgiltiga lösningen av judefrågan skulle genomföras rent praktiskt. Intentionen var att utrota judarna men nazisterna insåg också att de hade ett behov för dem. Det var stor brist på arbetskraft i Tyskland under krigsåren, eftersom de flesta män i arbetsför ålder var inkallade som soldater. Många judar utnyttjades därför som slavarbetare innan de mördades.

I alla ockuperade länder skulle judarna identifieras, segregeras i ghetton och deporteras till koncentrationsläger. Och vi vet hur det gick:


Sverige utmärkte sig inte på något hedrande sätt. Man ville inte ta emot några judiska flyktingar. De var ju inte "riktiga" flyktingar, dvs inga politiska flyktingar.

I början av hösten 1938 framförde Sverige och Schweiz, oberoende av varandra, önskemål om att de tyska judarna skulle få särskilda pass. Detta ledde till att den tyska regeringen införde de så kallade ”J-passen”.

Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polisen inom två veckor. Judarna fick därefter ansöka om nya pass. Passen stämplades med ett rött ”J” på första sidan.

http://www.levandehistoria.se/fakta-om- ... udars-pass

Nazisterna ville ju att judarna skulle emigrera och bosätta sig i Palestina men det gick ju inte britterna med på som styrde över Palestina.

Varför var det så svårt för judarna att emigrera till andra länder? Ett försök till hjälp var Eviankonferensen 1938:

LevandeHistoria skrev:På initiativ av den amerikanska presidenten, Franklin D. Roosevelt, samlades representanter från 32 länder till en internationell konferens i Evian i Frankrike den 6–15 juli 1938. Avsikten var att diskutera en lösning på flyktingproblemet i Europa, framför allt de många judiska flyktingarna från Tyskland och Österrike. Målet var att definiera de olika ländernas hjälpåtgärder för judiska flyktingar och fastställa antalet flyktingar som varje land kunde ta emot. 33 länder var inbjudna, men Italien tackade nej av hänsyn till sin allians med Tyskland.

http://www.levandehistoria.se/fakta-om- ... onferensen

Det var alltså före Kristallnatten men tror inte resultatet blivit annorlunda om konferensen hållits efter den. Man kände redan till förföljelsen av judarna. Men ingen brydde sig.

Konferensen blev ett totalt misslyckande vad det gällde att hjälpa de europeiska judarna i deras svåra situation.

Spoiler: visa

Alla de deltagande länderna uttryckte stor sympati med de förföljda judarna, men förklarade samtidigt att de inte kunde ta emot fler flyktingar. Skälen var främst ekonomiska och sociala hänsyn samt risk för ökad arbetslöshet. Det fanns också en rädsla för att en judisk flyktingström skulle skapa ökad antisemitism och ”ett judeproblem” i det egna landet.---

De flesta länder skärpte istället sin flyktingpolitik gentemot judar under 1938–1939. Problemet för de förföljda judarna i slutet av 1930-talet var inte att få lämna Tyskland, utan att få komma in i något annat land.

Hur många judar lyckades fly?

Mellan åren 1933 - 1939, lämnade 355.278 tyska och österrikiska judar sina hem. (Somliga immigrerade till länder som senare invaderades av Nazityskland). Under samma period, invandrade 80.860 polska judar till Palestina och 51.747 europeiska judar anlände till Argentina, Brasilien och Uruguay. Under åren 1938-1939, utvandrade ca 35.000 judar från Böhmen och Mähren (Tjeckoslovakien). Shanghai, den enda plats på jorden där man inte krävde inresevisum, mottog ca 20.000 europeiska judar av tyskt ursprung på flykt.

Spoiler: visa

Invandringsiffror till länder där alla dessa flyktingar fick fristad, är ej tillgängliga. Många länder förde inte någon flyktingstatistik som var uppdelad på etniska grupper. Det är därför omöjligt att beräkna det exakta antalet judiska flyktingar.

Huvudanledningen till att ett relativt litet antal flyktingar lämnade Europa före andra världskrigets utbrott var en restriktiv immigrationspolitik i tilltänkta värdländer. I t ex USA var antalet invandrare begränsat till 153.744 per år, dividerat med antalet ursprungsländer. Invandringsreglerna var så rigorösa, att tillgängliga kvoter sällan kunde fyllas. Planer på att underlätta invandringen utanför kvoterna kunde ej verkställas då den amerikanska allmänheten ständigt opponerade sig mot att släppa in ännu flera flyktingar.

Spoiler: visa

Andra länder, speciellt i Latinamerika, tillämpade likartade eller t o m än mer restriktiva immigrationsregler och därigenom stängdes dörrarna för de potentiella invandrarna från Tredje Riket.
Storbritannien var något mer liberalt än USA i invandringsfrågor. Där vidtogs emellertid åtgärder för att allvarligt begränsa judisk immigration till Palestina. I maj 1939, utfärdade britterna en "Vitbok", som stipulerade att endast 75.000 invandrare skulle släppas in i Palestina under de följande fem åren (10.000 per år plus ytterligare 25.000). Detta beslut hindrade hundratusentals judar från att fly från Europa.

De länder som hade de största möjligheterna att ta emot stora skaror flyktingar, vägrade konsekvent att öppna sina gränser.

http://motlc.wiesenthal.com/site/pp.asp ... b=394685#2

Varför var allmänheten i USA och annorstädes så emot att ta emot flyktingar? Tja, egoism och antisemitism. Myndigheterna kunde väl ha kört över "allmänheten". Var det Roosevelt som var rädd att inte bli omvald för en tredje mandatperiod? (Han blev i själva verket omvald tre gånger.)

Vi kan ta Anne Frank och hennes familj som exempel.

Otto Frank föddes i Frankfurt, studerade ekonomi i Heidelberg och for till New York för att praktisera 1909-1911. Han deltog i första världskriget och blev löjtnant. Efter kriget tog han över familjens bank. År 1925 gifte han sig med Edith Holländer, 1926 föddes dottern Margot och 1929 andra dottern Annelies (Anne). År 1933 flyttade Otto Frank till Amsterdam och startade ett företag som sålde pektin, Opekta. Dock var detta något som husmödrarna bara köpte under sommaren, så tillsammans med en annan judisk immigrant från Tyskland, Hermann van Pels, startade han ännu ett företag Pektakon som sålde "meat seasonings" (köttkryddor?).

År 1933 är det lätt att flytta från Tyskland till Holland. Har man bara pengar och pappren i ordning är alla välkomna. Men 1934 hade det kommit så många judiska flyktingar att lagen ändrades. Utlänning får bara arbeta om de har tillstånd. På grund av detta så blir det omöjligt för flyktingar att försörja sig. Regeringen fruktar att alltför stor judisk invandring skulle leda till antisemitism mot alla judar, även holländska judar. En del holländska judar tänker likadant.

Otto Frank var framsynt nog att emigrera redan år 1933 och familjen känner sig trygg i Holland. Anne går i en Montessoriskola. Familjen van Pels är holländska medborgare tack vare att farfadern var det, och kan därför invandra till Holland utan problem.

År 1938 inför den konservativa regeringen en ny lag som i princip ska hindra flyktingar från att invandra.

I maj 1940 invaderar tyskarna. Nu är det slut med tryggheten. Judiska barn får inte gå i vanliga skolor och judiska lärare får inte undervisa i vanliga skolor. Så Margot och Anne får börja i en ny skola, Judiska skolan. Otto Frank får inte längre äga något företag så han överlåter det åt sina anställda.

En opinionsundersökning i USA år 1939 frågar om ett förslag att 10.000 tyska flyktingbarn, de flesta judiska, skulle få komma in. 30% svarar Ja, 61% svarar Nej.

År 1939, några månader före krigsutbrottet, kom ett skepp med judiska flyktingar, M/S St. Louis först till Kuba, sedan Florida i USA och slutligen till Kanada. Ingenstans fick flyktingarna gå iland. Kaptenen Gustav Schröder, som inte själv var jude men icke-nazist, kämpade för att passagerarna skulle få en fristad. Fartyget tvingades återvända till Europa och flyktingarna fick till slut gå i land i Storbritannien, Belgien, Holland och Frankrike.

Det var i april 1941 som Otto Frank skrev till sin vän Nathan Straus. Frank hade också två svågrar i USA som var beredda att garantera försörjningen. Men det hjälpte inte.

Metro skrev:"Vi måste börja tänka på att emigrera, och som jag kan se det är USA det enda landet vi kan åka till. Det är för våra barns skull, våra egna öden är av mycket mindre vikt", skrev Otto Frank bland annat i brev till sin vän Nathan Straus Jr.

Dokumenten skildrar hur Otto Frank gjorde allt för att ta sig igenom den mängd begränsningar som satts på flyktingar som ville emigrera till USA. De var tvungna att samla personer som kunde gå i godo för dem, samla ihop stora mängder pengar och dessutom visa på hur de skulle "gynna USA" genom sitt inträde i landet.

Försöken var dock förgäves, särskilt efter att den amerikanska regeringen 1941 införde begränsningen att ingen flykting med nära släktingar i Europa skulle kunna få asyl i USA eftersom det påstods finnas en risk att de skulle vara nazistiska spioner.

http://www.metro.se/nyheter/ja-anne-fra ... rFA7GOtRs/

En lunta med 78 sidor papper om Otto Franks försök att få visa till USA offentliggjordes år 2007:
http://www.nytimes.com/2007/02/15/arts/ ... d=all&_r=0

Den 6 juli 1942 går familjen under jord och gömmer sig i gårdshuset till företaget Opekta. Totalt blir de åtta personer. Fyra anställda känner till hemligheten och förser dem med mat och nyheter. Den 4 augusti 1944 kommer SS och polisen. Någon har angivit dem. Alla utom Otto Frank dör i lägren.

I år är det 80 år sedan den misslyckade Eviankonferensen.

Fönstret 2018:2 skrev:Den svenska delegationen leddes av utrikesrådet Gösta Engzell som förklarade att: ”Judefrågan måste lösas genom bosättning utanför Europa.” Brasilien gjorde klart att varje judisk flyktingansökan skulle medföljas av ett certifikat att ”personen genomgått kristet dop”. Den brittiske delegaten lord Winterton uttalade att det ganska visst varit policy för landet att ge asyl åt behövande, men att Storbritannien inte var ”ett land av immigration”. Henri Bérenger sa att Frankrike hade medkänsla för flyktingarna men att ”vårt land nått en punkt av extrem mättnad vad gäller insläppet av flyktingar”. Den australiensiske chefsdelegaten Thomas W. White (som tydligen inte skänkte aboriginerna en tanke) sa: ”Vi har inget rasproblem i Australien och önskar inte importera ett.”

Den schweiziske delegaten dr Heinrich Rothmund förklarade att: ”Schweiz har lika lite användning för dessa judar som Tyskland har och kommer att vidta åtgärder för att förhindra Schweiz från att översvämmas av judar."

Det jag reagerar emot är först och främst denna iskalla hårdhet, vi har ingen användning för dessa judar, alltså får de gärna gå under. Det andra är att dessa judar antingen var anställda el företagare, de skulle visst varit till nytta för sina nya länder. Men antisemitismen fanns inte bara i Tyskland.

Mest välvilligt var Dominikanska republiken som förklarade sig villigt att ta emot hela 100 000 judar. Den dominikanske diktatorn general Trujillo var rasist och ansåg att vita judar från Europa skulle kunna balansera den svarta befolkningen något. Det kom dock inga 100 000. Blott 800 lyckades ta sig dit från Tyskland.

15 juli avslutades konferensen. Scotland Herald rapporterade: ”Det främsta resultatet av konferensen var att den inte gav något resultat.” I Tyskland uttalade Hitler hånfullt: ”Världen klagar på den ändlösa ondska med vilken Tyskland söker göra sig av med judiska element, Men länderna försäkrade oss med isande kyla att det uppenbart inte fanns någon plats för judar i deras territorier.”

Man skulle kunna säga att det inte fanns någon plats för medmänsklighet.

Ryssland skapade 1928 en judisk delrepublik, men det var inte helt enkelt att locka judar dit. Det var nybyggarland och kallt, ungefär som Minnesota som svenska utvandrare vallfärdade till. Trots kommunismen lät man till och med folk själv äga sin mark i denna delrepublik, för att locka dit judar. Men det drog mest dit andra folkgrupper och som mest var det runt 50.000 judar där.

Så har vi historien om skeppet utan hamn, M/S S:t Louis. Den 13 maj avseglade ångaren S:t Louis från Hamburg med 900 passagerare, de flesta av dem tyska judar. I franska Cherbourg steg ytterligare 37 flyktingar ombord. Målet var Kuba, det enda landet som var villigt att ta emot dem.

Flyktingarna hade inte bara betalat tur- och returbiljetter till Havanna. (De tvingades av tyska staten att köpa returbiljetter trots att de inte hade för avsikt att återvända.) De hade också betalat 150 dollar för inresetillstånd till immigrationsdepartementets direktör Manuel Benitez. Dessa pengar stoppade han i egen ficka.

Flyktingarna måste ha varit så lättade över att få lämna Tyskland och Europa. Många hade för avsikt att från Kuba ta sig vidare till USA, där de hade släktingar och vänner.

Men presidenten Federico Laredo Brú godkände inte deras tillstånd. De måste betala 500 dollar till. Men de hade bara fått ta med sig 10 riksmark/person när de lämnade Tyskland. En del flyktingar hade släktingar väntande i Havanna, men de tilläts inte gå ombord på båten. Flyktingarna fick inte gå iland. Endast 2 kubaner, 4 spanjorer och 22 flyktingar fick gå iland. Det var flyktingar med tillstånd som daterats före Benitez.

Judiska organisationer och amerikanska ambassaden försökte förgäves förhandla med presidenten. Men denne meddelade att senast kl 11 den 2 juni måste fartyget lämna Kuba. Kaptenen Gustav Schröder satte då kurs mot Miami men nekades tillstånd, sedan mot Halifax i Kanada men nekades tillstånd även där.

MS S:t Louis måste återvända till Europa. Flyktingarna var förstås desperata och hotade att hellre kasta sig i havet än återvända till Tyskland. Kaptenen skickade telegram för att förmå något land att ta emot flyktingarna.

Fartyget återvände till Europa och dockade i Antwerpen. Storbritannien gick med på att ta emot 288 passagerare, som gick i land och sedan färdades med andra ångfartyg till Storbritannien. Efter ihärdigt förhandlande av Gustav Schröder fick de återstående 619 passagerarna tillåtelse att gå i land i Antwerpen; 224 togs emot av Frankrike, 214 av Belgien och 181 av Nederländerna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/M/S_St._Louis

Först därefter återvände skeppet till Hamburg.

Huggorm skrev:Ryssland skapade 1928 en judisk delrepublik, men det var inte helt enkelt att locka judar dit. Det var nybyggarland och kallt, ungefär som Minnesota som svenska utvandrare vallfärdade till. Trots kommunismen lät man till och med folk själv äga sin mark i denna delrepublik, för att locka dit judar. Men det drog mest dit andra folkgrupper och som mest var det runt 50.000 judar där.

Jag undrar om några judar flydde dit från Tyskland. Tror att det var väl långt bort (geografiskt, språkligt, kulturellt) och Stalins Sovjet lät väl inte så lockande om man inte var kommunist. Hade några flytt dit hade det varit stor risk för att de dött i kriget sedan. Eller dött under Stalins utrensningar.

Birobidjzan heter tydligen området.

SvD 22 jun, 2006 skrev:Birobidzjan, en autonom judisk region i ett avlägset hörn av den Ryska Fjärran Östern.
Det är så långt från Kanaans land man kan komma, men här ligger det, inklämt mellan den kinesiska gränsen och Chabarovskprovinsens vilda berg. På den stora stationsbyggnaden står namnet på staden med jättelika, neonupplysta kyrilliska bokstäver - och jiddisch med hebreisk skrift.
En gata i staden är uppkallad efter den rysk-judiske författaren Sholom Aleichem. Tanken på ett hemland för Rysslands och Ukrainas judar föddes på tjugotalet, delvis därför att den nya, kommunistiska regimen ville finna en motvikt till de sionistiska tankegångar som då började sprida sig även till den unga Sovjetstaten. 1928 öppnades därför sankmarkerna, där floderna Bira och Bidzjan flyter samman, för judisk bosättning.
---
Det uppenbarades senare att Birobidzjan bara var ännu en potemkinkuliss. Judarna utgjorde aldrig mer än 23 procent av befolkningen och regionens berömda judiska teater, som reste runt världen för att uppmuntra invandring, var inte alls från Birobidzjan. Sångarna och dansarna kom från Moskva och de flesta var inte ens judar.

https://www.svd.se/judarnas-egna-region-i-sibirien