Eller ingen som är villig att bita ihop längre ..

cocos skrev:

plåtmonster skrev:

cocos skrev:bara för att få känna känslan av att älska något och att bli älskad tillbaka. Det är vad livet handlar om och att få den möjligheten borttagen ifrån sig pga en diagnos är fruktansvärt.

Varför gör diagnosen att det blir på det sättet?

Det är det jag inte vet. Jag vet inte hur man gör för att skapa en attraktion och gå steget längre. Nr 1 kriterium för asperger är just svårigheter med sociala samspel.

Äsch, nu krånglar du till det. När det gäller att lära känna en person - det är ju ändå mycket enklare än att klara sig i gruppsammanhang. Det är överhuvudtaget inte så lätt att hitta precis rätt person. Oavsett om man är Aspie eller inte. Det gäller att träffa människor, lära känna dem och så småningom hitta en som passar. Och visst, det är jobbigt för en Aspie att träffa en massa folk. Jag körde ju med internet-dating. Fördelen är att man kan sortera bort dem som uppenbarligen inte passar. Då slipper man träffa allt för många. Okej, det är lättare för mig som kvinna. Men ändå.

Och "skapa attraktion"? Jag vet inte om man kan göra det. Antigen finns det eller inte. Personligen tror jag att det kan räcka med att försöker vara någorlunda öppen för att det ska kunna uppstå något.

cocos skrev:

rdos skrev:Prat verkar stänga av möjligheten att bli kär i någon.

Prat är det enda sättet att få någon intresserad. Du måste ha utstrålning, humor, självsäkerhet för att få en tjej att falla för dig. Utseende underlättar det hela.

Nja... det funkar bättre om du satsar på dina starka sidor. Om du inte har den slags humor som även går hem hos NTs, då ska du inte satsa på just det. Det finns inget värre än folk som försöker vara roliga och alla andra undrar vad de sysslar med, för roligt är det inte. Och en ganska lugn Aspie som försöker underhålla omgivningen är inte alltid så lyckad heller.

Då kan det vara bättre att vara lugn, men avslappnad, att observera och därmed kanske också uppfatta signaler bättre och ha lite koll på situationen. Det är ju överhuvudtaget svårt för en person med Asperger att både agera med andra människor och att samtidigt vara lyhörd för signaler av en person som man är intresserad av. Tänk dig, om då en tjej kommer fram till dig, då kan du åtminstone le vänligt, säga hej och fråga något vanligt för att visa intresse. Är inte det mycket bättre än att vara helt vimsig för att det händer för mycket?

Tillägg, för att det är en viktig punkt: Jag brukar själv göra misstaget att prata mycket, försöka underhålla för att göra ett bra intryck på folk. När jag gick hos en psykolog, så kom vi fram till att det INTE är en bra idé. Jag har svårt att få det lagom, det blir lätt för mycket. Och även om jag är tjej och har lite lättare då - även för killar är det bättre att lyssna och ställa några intresserade frågor än att babbla på. Det går hem bättre hos folk generellt.

Sen tror jag attraktion är personligt också, preferenserna är högst olika beroende på individ oavsett om individen är NT eller neurodiversiv. Hel, ren, ta det lugnt och visa intresse till att börja med tror jag att man kommer långt med.

Har man nån chans om man har svårt att uttrycka sig och minnet är kajko så man inte kan komma ihåg detaljer nå bra ? Kan bara konversera "ytligt" om saker där jag inte behöver komma ihåg detaljer så det märkts inte så mycket i vardagsprat på jobbet osv. när man bara pratar om "nuet".
Är även helt kass på att vet vad man ska fråga eller prata om med personer i dom flesta fall.

Ganska kört med relation va ?
Folk brukar skoja lite med mig ibland och fråga hur gammal jag är för det kommer jag aldrig ihåg.

När jag var yngre hoppades jag på att man inte behövde konversera så mycket för att få kontakt utan att man bara bara kände att man hörde ihop på något sätt och sen bara funka det.. naiv man var

@enkille: inte alls, ytligt snicksnack är ju rätt poppis bland NT. Och att ha dåligt minne är också väääldigt vanligt...blir det för jobbigt kan man ju alltid skämta om det och säga att "...ja mitt minne är ju som en påse nötter" eller "ja är ju lite senil i förtid". Brukar gå hem fint hos NT.

"Skitsnacket" kan jag va utan men jag skulle vilja ha en relation för att uppleva närhet och känna mening i tillvaron. Synd att det ska var så svårt bara när man har diverse problem.
Det som även gör det svårare är att när man är i vuxen ålder så är relationer mer komplicerade än när man var i tonåren. Jag vill ha ett så okomplicerat förhållande som möjligt men det funkar väl inte så dessvärre.

Hade en (kvinnlig) kollega på mitt förra jobb som var lite av den "flörtiga" typen och ofta rörde vid en, det var rätt trevligt. En typ av närhet även om det bara var vänskaplig. Ingen sån på mitt nuvarande jobb dessvärre..

Just närhet är väl det jag saknar mest..

enkille skrev:Det som även gör det svårare är att när man är i vuxen ålder så är relationer mer komplicerade än när man var i tonåren.

Då får du väl skaffa en tonåring då ..

@Kostymhippie, Det där låter nästan som föreningen för normalt mentalt handikappande som har årsmöte

@plåtmonster: eller hur

-Jag minns inte alls vad jag gjorde i igår
Schysst!

-Igår gjorde jag X, och Y. Det var intressant och spännande.
Vem tror du att du är va!? Psyk hämtar dig omgående.

Defekt kognitiv förmåga = bra, särskilt om man åstadkom det själv med olika gifter
Fungerande kognition = klart psykfall och förolämpning i ett

Klart vårt samhälle fungerar bra ..

För mig personligen är det inte så bra att tänka allt för mycket i termer av olika diagnoser eller icke-diagnoser.
Men i alla fall...
Relationer är svårt för alla. Man har väl helt enkelt svårt för olika saker. I en relation upptäcker man mycket om sig själv vilket kan vara smärtsamt och obehagligt.
Är man det så kallad NT så kan ju relationer bli något personligt vilket självklart inte gör det enkelt.
Relationer är så mycket mer än bara social skills.

Det är knappast så att alla miljarder NT:s i världen tycker att det är lätt med relationer. Dessutom kan någonting vara svårt fast man klarar av att hantera det. Jag tycker många saker i livet är svåra även fast jag klarar av att hantera dem.

DefinitivtInteAnonym skrev:Jag tycker många saker i livet är svåra även fast jag klarar av att hantera dem.

Det finns en annan dold aspekt. Hur mycket ork som krävs för att hantera något.

Om din omgivning kräver att du köper en ny platt-tv för 20 000 kr per månad men du bara har 50 000 kr på banken och lönen är på 18 000 så går det inte ihop hur än man gör även om man kan ta en tillfällig belastning.