Kvinnor rekommenderas ofta att skaffa barn innan de fyller 40 år. Redan efter 30 ökar risken för fosterskador m.m. För män finns inte samma bortre gräns rent biologiskt. Själv är jag över 40 år och barnlös. Ibland finns en stark längtan inom mig efter eget barn. Men nu har jag med sorg i hjärtat börjat ge upp tanken på att någonsin bli pappa och det beror på många saker, mest pga min svårighet med relationer - hur man gör i kärlek och sex, svårt att tänka mig att bo ihop med någon m.m. Därför har jag aldrig haft ett kärleksförhållande.

Om jag (mot förmodan) skulle få ett eget barn vill jag inte vara för gammal när det växer upp. Om jag exempelvis skulle vara 48 år när jag får mitt första barn. Då är jag 68 år när det tar studenten. Det känns för gammalt. Jag har en lillasyster som är gift med en 20 år äldre man. De har två döttrar, 4 och 10 år. Han fyller 60 nästa år. Min syster har sagt att de föräldrar hon känner genom skolan och dagis ibland har reagerat på att pappan till min systers barn är så gammal. Visst ska man inte bry sig om vad andra tycker. Men jag tänker på barnet/barnens uppväxt. När tycker ni att det är försent för en man att skaffa barn?

Moderator Gripandekylig - flyttade tråden från avd. Att leva som Aspergare

Svårt att säga exakt, men man bör låta sunda förnuftet råda.

Det beror också på hur väl man skött sin kropp. Är man äldre än 30 så är det nog bra att kolla att alla generna kopierades rätt så att säga.

plåtmonster skrev:Det beror också på hur väl man skött sin kropp. Är man äldre än 30 så är det nog bra att kolla att alla generna kopierades rätt så att säga.

Haha, vad menar du? LOL.

Härlig inställning. Haha.

Befolkningsstatistiken visar helt klart att medellivslängden ökar rätt kraftigt och anledningen till att den ökar är bättre hälsa. Det innebär att personer både ser och fungerar bättre än motsvarande person i samma ålder tidigare. Vissa personer kommer dessutom att ligga bra över medel såpass att de kan behålla sin färskhet längre än andra.

Konceptet med kronologisk ålder är helt missvisande. Som konsekvens kan folk fortplanta sig senare (antar jag). Träning och bra kost gör att telomerlängden ökar och oxidationsskador minskar vilket gör att veken brinner långsammare.

Sen gravidetet bör dock innebära diverse tester för genetiska problem vars risk ökar markant efter cirka 30 år.

plåtmonster skrev:Sen gravidetet bör dock innebära diverse tester för genetiska problem vars risk ökar markant efter cirka 30 år.

Det där gäller i betydligt mycket högre grad för kvinnan än för mannen.

Jag håller med trådstartaren om att det knappast är en höjdare att bli pappa när man är gammal (själv var jag 37 när mitt senaste barn föddes men det är knappast lastgammalt i sammanhanget) men det finns ju en del som fått barn i betydligt mycket högre ålder.

Riskerna blir större även för äldre män.
Äldre kan tydligen vara 25...

It is thought that accumulation of chromosomal aberrations and mutations during the maturation of male germ cells are responsible for increasing risks of certain conditions with advancing paternal age. The amount of DNA damage in sperm of men aged 36–57 is three times that of men <35 years.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/article ... 6050/#ref8

Det här kan ju också vara en orsak till skillnader i sjukdomar mellan väst och fattiga.
Det har tydligen forskats på autism ganska mycket i detta samband,kan ju någon titta närmare på om ni orkar.

Sedan kan man ju bromsa (som plåtmonster var inne på) eller accelerera åldrandet i det här sammanhanget med rökning och dylikt.

Our previous studies have shown that men with low ascorbate intake have markedly increased oxo8dG in the DNA of their sperm. Because cigarette smoke is high in oxidants and depletes plasma and tissue antioxidants, oxidative DNA damage in sperm and tocopherol and ascorbate levels in seminal plasma were determined in smokers and non-smokers. The level in sperm DNA of oxo8dG, an oxidative lesion of guanine, was 50% higher in smokers compared to non-smokers (p = 0.005). The concentration of α-tocopherol in seminal plasma was decreased in smokers by 32% (p = 0.03). Smoking and low antioxidant levels increase oxidative damage to sperm DNA. We discuss the possibility that paternal smoking causes mutations in sperm that lead to cancer, birth defects, and genetic diseases in offspring.

http://www.sciencedirect.com/science/ar ... 0795002510

Googla:
smoking dna damage parents

Här står det om att män som får barn sent riskerar att både barn och barnbarn får autism:

SvD skrev:– För första gången visar vi att far- och morföräldrarnas livsstil påverkar risken att drabbas av autism. Det betyder inte att man ska låta bli att skaffa barn om man har en äldre pappa. Även om risken för autism ökar är den fortfarande mycket liten, säger Christina Hultman, professor vid Karolinska institutet och en forskarna bakom studien som publiceras i Jama Psychiatry.

Tidigare studier har visat att män som är äldre när de blir pappor oftare får barn som diagnostiseras med autism, än män som blir pappor när de blir yngre.

I den aktuella studien analyserade forskarna registerdata från nära 6 000 personer med autism och drygt 30 000 kontrollpersoner födda i Sverige sedan 1932.

Resultatet visar att ju äldre männen var när de fick barn, desto större risk för att barnbarnet sedan fick diagnosen autism. De som hade en farfar som var 50 år eller äldre när han blev pappa, löpte 67 procents högre risk jämfört med dem som blev pappor vid 20-24 års ålder. Högst var risken, 79 procent, med en äldre morfar.

Orsaken till sambandet är oklart. En förklaring, spekulerar forskarna, kan vara att det uppstår fler mutationer i mannens könsceller med åren.

– Våra fynd talar för att dessa tysta mutationer förs över till ett annars friskt barn och kan påverka avkomman i nästkommande generation, alltså barnbarnen, säger Emma Frans, doktorand och artikelns försteförfattare.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gamla ... 016942.svd

Jag tror inte man behöver nojja alltför mycket.

Om man är kille bör man nog sikta på att börja med att skaffa barn före 50 års ålder. Sen kan man hålla på i ungefär 10 år.

Det är så att ha barn gör en till en annan människa, oftast bättre. Sen är de krävande om man vill vara en bra pappa. Fysiskt och psykiskt krävande.

Mina är 39 och 41 nu, och det är en mkt märkligt upplevelse när dottern talar om för mig hur jag bör leva. Och hon har rätt.

Men, för pepparn, satsa på att skaffa barn, det är ett av livets största och mest svårbegripliga äventyr.

Frimodig

Nej, alla blir inte en bättre människa av att skaffa barn

Zirre skrev:Nej, alla blir inte en bättre människa av att skaffa barn

Nej, det finns alltid undantag.

Du kan ha rätt i att man kanske bör ställa sig frågan innan, kan jag bli en bra förälder? Om jag är kroniskt kriminell, vanligvis psykotisk, ofta depressiv, då kanske det är en dålig idé? Eller nåt liknande.

Frimodig

När man inte längre producerar spermier, för då är det omöjligt, egna iaf

Alien skrev:Här står det om att män som får barn sent riskerar att både barn och barnbarn får autism:

SvD skrev:– För första gången visar vi att far- och morföräldrarnas livsstil påverkar risken att drabbas av autism. Det betyder inte att man ska låta bli att skaffa barn om man har en äldre pappa. Även om risken för autism ökar är den fortfarande mycket liten, säger Christina Hultman, professor vid Karolinska institutet och en forskarna bakom studien som publiceras i Jama Psychiatry.

Tidigare studier har visat att män som är äldre när de blir pappor oftare får barn som diagnostiseras med autism, än män som blir pappor när de blir yngre.

I den aktuella studien analyserade forskarna registerdata från nära 6 000 personer med autism och drygt 30 000 kontrollpersoner födda i Sverige sedan 1932.

Resultatet visar att ju äldre männen var när de fick barn, desto större risk för att barnbarnet sedan fick diagnosen autism. De som hade en farfar som var 50 år eller äldre när han blev pappa, löpte 67 procents högre risk jämfört med dem som blev pappor vid 20-24 års ålder. Högst var risken, 79 procent, med en äldre morfar.

Orsaken till sambandet är oklart. En förklaring, spekulerar forskarna, kan vara att det uppstår fler mutationer i mannens könsceller med åren.

– Våra fynd talar för att dessa tysta mutationer förs över till ett annars friskt barn och kan påverka avkomman i nästkommande generation, alltså barnbarnen, säger Emma Frans, doktorand och artikelns försteförfattare.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gamla ... 016942.svd

Det skulle ju då kunna gälla allt som påverkar arvsanlagen kanske är det förklaringen till att att ADHD och asperger ökar.
Stressorer som påverkar genetiken via mutationer och epigenetsika faktorer är kumulativ över flera generationer...

Nej, säg inte så. Nu måste jag ju träffa någon under 30 haha

Man kanske ska ta och strunta i barn

Asså det finns kvinnor som skaffar barn efter 40, ganska många faktiskt. Så det är klart en man kan det oxo. Om man tänker sig att man ska leva tills barnet är helt vuxet, vid 20 sådär och man dör när man är 75 så 55 alltså. Men det viktigaste tror jag är att man har energin att ha ett litet barn. Vissa människor har ju ungdomsenergi efter 40 medan vissa är äldre och tröttare redan. Men att skaffa barn som ung för att man tror man vill ha barn sedan i livet och det är bäst att passa på nu, så kan man ju inte tänka. Man måste ju verkligen önska barnet.

silent_wings skrev:När tycker ni att det är försent för en man att skaffa barn?

Jag vill i den här frågan helst inte uttala mig om andra människor då detta är väldigt individuellt. En av mina närmsta vänner har föräldrar som födde honom i 40-årsåldern och han har därför kunnat leva ett något mer ekonomiskt privilegierat liv än flera av våra jämnåriga, mycket tack vare att hans föräldrar gavs möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden och fullfölja sina karriärer i högre grad innan de fortplantade sig.

Personligen brukar jag säga, när folk frågar mig när jag ska reproducera mig, att ungefär kring 33 kommer jag att börja försöka att få mitt första barn. Mitt andra räknar jag därefter med att skaffa inom ett par-tre års tid så att de kan växa upp tillsammans. På så vis är jag tillräckligt ung och vital under barnets uppväxt. Jag kommer kunna leka, experimentera och upptäcka världen tillsammans med mina barn på ett närmare sätt eftersom jag fortfarande lär ha kvar de fysiologiska egenskaper som krävs för det.

Jag får å andra sidan betydligt kortare tid på mig då att hinna med att tjäna tillräckligt med pengar för att försörja mina barn och att ge dem trygghet, god utbildning, stimulerande fritidsaktiviteter m.m. som kan hjälpa dem i sin utveckling mot vuxendomen. Jag har dock inte funderat speciellt mycket på allt detta ännu eftersom jag fortfarande är så ung. Men om bara cirka fem år börjar jag behöva finna mig en fru.

silent_wings skrev:Då är jag 68 år när det tar studenten. Det känns för gammalt.

Angående din oro över att vara 68 år vid studenten så är det nog inget större problem. Vi lever längre och kan vara med friska i livet längre nuförtiden så det kanske du inte behöver oroa dig för.

enda jag kan inflika är att det är inte kul att ha för gamla föräldrar, det jag upplever är att dom inte orkar lika mycket som tex dom gjorde med min syster. Jag är min fars '40 års kris ' ( skämt inom familjen ), och visst jag ÄLSKAR min pappa men pga ledbrutenhet etc så kan vi inte göra mycket. Medans en yngre pappa skulle garanterat klarat av att göra fler saker

visst varierar det mellan vilket arbete mannen har osv hur slitna dom blir när dom är äldre, medan någon med ett mindre hårt arbete skulle klara av mer etc.

När två generationer över mig var 55-60 var de gamla och utslitna men det är inte så längre. Sedan så hade jag ingen farsa att leka med ALLS eftersom pappor på min tid inte direkt spenderade tid med barnen.

Jag skulle vilja påstå att det beror mest på hälsan.
En frisk pappa på 60 år kan vara långt mer aktiv än en 30 årig pappa med en handikappande sjukdom.
Att träffa den rätta är en konst, tyvärr lever vi i en tid där kvantitet är viktigare än kvalitet och det tror jag personligen gör att många förhållanden kraschar.
Att hinna med arbete, fritid, barn och sexliv är ingen självklarhet, även om ett förhållande med barn tar slut så finns ändå barnet/barnet och det kan ingen ta ifrån en.
Vänta inte för länge och agera efter det som känns rätt.

Min far var 50+ när jag föddes, och jag hade stor glädje av honom. Och jag tror han av mig. Jag var ett kärleksbarn. Fel, jag vet att han var mycket glad över mig. Han sa det varje dag.

Så det beror på många fler faktorer än den administrativa åldern.

Trollmor skrev:Min far var 50+ när jag föddes, och jag hade stor glädje av honom. Och jag tror han av mig. Jag var ett kärleksbarn. Fel, jag vet att han var mycket glad över mig. Han sa det varje dag.

Så det beror på många fler faktorer än den administrativa åldern.

Vilket innebar att han var folkpensionär när du var 15...

Jag tycker det kändes rätt skämmigt med mina föräldrar när jag gick i skolan (mamma var 39 när jag föddes och pappa ett par år äldre), jag hade de äldsta föräldrarna bland mina jämnåriga.

Alien skrev:Här står det om att män som får barn sent riskerar att både barn och barnbarn får autism:

Såå negativt behöver ju inte autism vara (nästan alla här har ju faktiskt en form av autism...)