Det är alltså en slag dokumentärserie som går på SVT. Hur får man moderna barn att röra på sig?

Kalle Zackari Wahlström vill få skolungdomar att röra på sig mer. I nya serien Gympaläraren återvänder han till sin gamla högstadieskola för att peppa eleverna både på och utanför gympalektionerna. En utmaning som visar sig bli det svåraste han någonsin gjort.

http://www.svt.se/gympalararen/

Jag har bara sett litegrann. Jag blev så chockad av det självklara skolket att jag inte orkade följa med. Eleverna skolkar självklart från gympan och skolan tycks inte reagera. Tar de inte kontakt med föräldrarna? Eller bryr sig inte föräldrarna heller? Kommer de så har de inte med sig lämpliga kläder, de har "glömt" dem hemma.

Nu är jag ju en relikt av ett tidigare samhälle. Man skolkade inte och absolut inte om man hade ambitioner att få bra betyg.

Men så här är det i verkligheten idag.

UNT skrev:Mobiler och andra lockande skärmar pekas ut som en av anledningarna till att barn och unga i dag rör sig betydligt mindre än för några årtionden sedan. Bland svenska femtonåringar är det bara 15 procent av killarna och 10 procent av tjejerna som rör sig minst 60 minuter om dagen, som är WHO:s mimimirekommendation. Den fysiska aktiviteten bland pojkar i åldern 11-13 år har minskat med en fjärdedel på tretton år. Vart femte barn i yngre skolåldern är överviktig.

http://unt.se/uppland/uppsala/ror-pa-er ... 66716.aspx

Nu gillade jag inte gympa när jag gick i skolan. Hur kul är det att göra något som man är sämst i och ständigt tvingas jämföra sig med andra. Och dessa ständiga spel (brännboll, volleyboll) där man fick känna att man var en belastning för det lag man var i.

Men idag är det väl bättre på gympan? Rädslan för att inte vara tillräckligt bra, att göra bort sig, den finns kvar.

Robin Ritsgard på Valsätraskolan känner igen mycket från serien. Skolkande elever. Elever som inte har rätt utrustning för att kunna delta fullt ut. Elever som är så måna om att ge rätt bild av sig själva att de tycker det är jobbigt att vara med på idrotten för att de inte är tillräckligt duktiga.

– På skolidrotten ska ingen behöva känna sig utsatt. Ta brännboll, till exempel. Det är ju den sämsta skolsporten. Inte bara för att 29 av 30 står inaktiva, utan också för att de där 29 står och tittar på om den 30:e klarar att träffa bollen.

Daniel Berglind på KI har forskat på hur mycket små barn rör sig idag.

Bara 3 av 10 fyraåringar rör sig tillräckligt mycket. Hälften av sin vakna tid var barnen stillasittande.

– Det var ännu färre fyraåringar som rörde sig tillräckligt på helgen, alltså när de är hemma. Och vems ansvar är det? Jo, föräldrarnas. Ditt och mitt. Man kan aldrig lägga skulden på barnet.

Föräldrar som låter barnen sitta stilla hela dagen och låter barnen äta vad de vill, de utsätter dem för barnmisshandel, tycker han. Väl hårt, men vanvård skulle jag säga. Men föräldrarna måste förstås röra på sig själva och vara ute med barnen, det räcker inte att tjata på dem "ut och lek".

För det finns nästan inget som är så skadligt för barns hälsa som att röra sig lite. Förutom att bli tjock ökar risken dramatiskt för att redan i tonåren få diabetes typ 2 och benskörhet. Sjukdomar som fram tills nu betraktats som ålderssjukdomar.

Så här säger en idrottslärare:

– Sen är det så här: dagens barn växer upp med att få belöningar snabbt. Du får poäng i dataspelet, du får likes på instagram. Allt ska ske här och nu. Men inom sporter blir du inte bra på någon vecka, du får ingen omedelbar belöning. Så det här med att träna tålmodigt, det grejar inte barn i samma utsträckning längre.

I många länder har man fler än två idrottslektioner i veckan. Här fokuserar man enbart på betygen. Men mer idrott skulle höja betygen, även i andra ämnen än idrott.

Fysisk aktivitet förbättrar nämligen hjärnans inlärningsförmåga samtidigt som eleverna får lättare att koncentrera sig och sitta stilla.

Föräldrarna skjutsar sina barn för mycket påpekas det. Men de är väl rädda att barnen ska skadas i trafiken.

Alien skrev:Nu är jag ju en relikt av ett tidigare samhälle. Man skolkade inte och absolut inte om man hade ambitioner att få bra betyg.

Åtminstone tidigare skilde sig idrottsbetyget från betygen i de andra ämnena såtillvida att det togs med vid framräkningen av medelbetyget endast om detta därigenom blev högre. Hade man treor, fyror och femmor i de andra ämnena var det likgiltigt om man fick etta eller trea i idrott. Medelbetyget blev ändå detsamma.

Alien skrev:Men mer idrott skulle höja betygen, även i andra ämnen än idrott.

En märklig idé, tycker jag. Det du skrev tidigare i inlägget talar väl inte precis för den teorin:

Alien skrev:Hur kul är det att göra något som man är sämst i och ständigt tvingas jämföra sig med andra. Och dessa ständiga spel (brännboll, volleyboll) där man fick känna att man var en belastning för det lag man var i.

Här är en till som tvivlar:

Huggorm skrev:Jag vet inte om jag skulle klarat av skolgången om de dubblerat idrottstimmarna. Ångesten över det hade antagligen spillt över på de andra ämnena och förstört alltihopa.

De menar förstås att den fysiska aktiviteten skulle höja betygen. Utmaningen är att få de elever som avskyr tävlingar och jämförelser att uppskatta att röra sig i gympan. Inte så lätt, Kalle försöker och misslyckas flera gånger.

Det är ju inte heller så att tonåringar tänker längre än här och nu. Då är det roligare att sitta stilla inomhus och spela spel på surfplattorna än gå ut och röra på sig.

Kalle får reda på resultatet från de rörelsemätningar man lät göra på några skolelever i avsnitt 1 av Gympaläraren. Det visar sig vara ett oroväckande besked.

http://www.svtplay.se/klipp/7443949/oro ... mpalararen

Eleverna sitter alltså stilla 80-90% av tiden i skolan. Kvinnor som är så överviktiga att de ska genom gå fetmaoperation rör sig ändå mer än eleverna.

Man tycker att de vuxna runt barnan (rektor, lärare och framför allt föräldrarna) borde oroa sig mer.

Rektorn var ju också värsta mesen. Han ville inte låsa surfplattorna (de var skolans) för spel. Nej, eleverna skulle få göra som de ville och "utveckla sin kreativitet".

På min tid fick man minsann inte stanna inne på rasterna heller, nej ut skulle man. Inte för att jag vet om det skulle hjälpt om barnen körts ut, de hade väl stått och spelat då. Men de hade iaf inte suttit.

Jag har sett alla programmen som hittills sänts i serien och jag anser att Kalle gör ett jättejobb med att motivera ungdomarna att börja röra på sig istället för att sitta med surfplattor så lång tid dagligen. Och jag håller med dig Alien om att den där rektorn verkligen gav ett mesigt intryck när han inte tyckte att elevernas surfplattor skulle låsas så att det inte går att installera sådana där spelappar på de. Bra skrivet av dig.

Alien skrev:De menar förstås att den fysiska aktiviteten skulle höja betygen. Utmaningen är att få de elever som avskyr tävlingar och jämförelser att uppskatta att röra sig i gympan. Inte så lätt, Kalle försöker och misslyckas flera gånger.

Visst är det svårt att uppskatta något som ingår i skolidrotten. "Bollen bits inte!", minns jag att man kunde få höra (apropå att vara en belastning för ett lag man inte själv valt att vara med i). När en idrottslektion någon gång blev inställd kände man sig upprymd. Tanken på de skoldagar som innehöll idrott tenderade å andra sidan att göra en mer eller mindre nedslagen. Vad kan sådana känslor tänkas ha för inverkan på resultaten i de andra ämnena? Idén att den extra kroppsrörelsen skulle ha så stor positiv effekt att allt det negativa som är förknippat med idrottslektioner i skolans regi vägs upp, den köper jag inte. Om det flera år in i skolgången hade dykt upp någon "Kalle" på min skola hade det knappast nämnvärt förändrat saken för min del. Vid det laget satt avsmaken djupt.

Om gympan ägt rum i en liten grupp bland vänner hade det känts bättre. Vem gillar att visa upp sina svagheter inför sina fiender?

Gympaläraren Kalle kämpar på (och jag kan inte låta blir att tycka att eleverna är slöa och otacksamma).

Ett problem var att t ex tjejerna gillade dans medan de flesta killarna gillade fotboll. Det visade sig att tjejerna uppskattade när klassen delades upp i tjejer och killar. De vill ha det så i framtiden också. De kände sig otrygga bland de tuffa fotbollsspelande killarna (de killar som inte gillade fotboll kände sig nog också otrygga). En tjej tog upp det i klassrådet. Men killarna blev sura och röstade ned förslaget (de var fler än tjejerna).

Kalle tyckte själv att en uppdelning i tjejer och killar var omodern. Men många kände sig obekväma med sin kropp i den åldern. Man är för tjock el för spinkig, för tidigt el för sent utvecklad. Därför duschade nästan ingen, eftersom ingen ville visa sig naken för andra. Och därför var det många som höll igen på gympan eftersom de inte ville bli för svettiga. Men det problemet var rektor beredd att fixa genom att bygga om duschrummen så alla duschar fick dörrar.

Mindre grupper kunde vara en idé för att tjejerna skulle känna sig tryggare utan den förhatliga könsuppdelningen. Så Kalle kom på att alla elever skulle få skriva upp fem saker de ville bli bättre på. Men hur gick det? Killarna sket som vanligt i att göra som begärdes, i stället höll de på och dribblade med fotbollar. En kille bara stack därifrån. Tjejerna var som vanligt snällare men som en tjej sa "man skriver det som är lättast att göra". Ingen tycktes komma ihåg det där med hälsan. Själv tycker jag att fem saker låter överambitiöst; jag skulle då inte kommit på fem saker.

En intressant detalj var när Kalle och Tommy (den ordinarie gympaläraren) nästan blev osams. Kalle var frustrerad och Tommy kände sig ifrågasatt. Men Kalle insåg att han gått för långt i sitt engagemang. För att Kalles reformer skulle leva vidare sedan så behövdes det ju att Tommy var med på det. När satsningen var över skulle Kalle försvinna men Tommy vara kvar.