Är det någon fler än jag här som dansar? Vad dansar ni?
Hur går det för er? Tycker ni att det är svårt på grund av er arsperger/autism? Vilka svårigheter stöter ni på som har med er asperger/autism att göra?

Jag har till exempel väldigt svårt att imrprovisera, då jag aldrig vet hur eller vad jag ska göra. Det blir som totalstopp för mig. Och om läraren går igenom aldeles för mycket så hänger jag inte alls med. Och det är också jobbigt att jag aldrig vet om jag gör rätt eller fel.

Sen är det nog mer också men får återkomma när jag kommer på det

Jag är musikalisk, så jag är nöjd med att ca tre gånger i livet lyckats lite grann dansa vals med någon.

Jag hade glädje av att i RSMH I Samma Båt få prova med ett halvstort gäng att dansa squaredans.

Men dans har annars aldrig tilltalat mig. Möjligtvis disco i 5:e klass och när jag var på stipendieresa i gymnasiet, åk. 2.

Jag ser ingen annan speciell glädje som trött, psykiskt sjuk akademiker med det hela än att folk ju gifter sig. Danshak är vita fläckar på kartan för mig.

Musiken däremot griper mig, jag blir lätt helt överväldigad av musik, t.o.m ibland nuförtiden.

Jag har känt få tjejer i mitt liv, och lite förälskelse blev det i klart liten mån.

Men jag betraktar det som Magnus Ugglas CD "Livets Teater" - vad är alla ute efter?! Nuförtiden också säger en 55+.

Förövrigt så slår denna CD'n David Bowie t.om!

Föredrar och finner glädje i totalimproviserad dans, typ "frigörande dans" och "dansmeditation", där man låter kroppens rörelser följa musiken. Jag har svårt för att lära mig dans med förutbestämda rörelsemönster, blir låst och kommer av mig när jag hela tiden måste tänka på när, var och hur jag ska sätta ner fötterna.

I högstadiet skulle vi lära oss dansa. Jag vägrade och drog med mig flera killar i klassen, vilket ledde till att alltihop avslutades.

Dans är skoj, kan faktiskt rekommendera det.

Det här var tydligen inget intressant ämne.

Min nästa danserfarenhet var när jag gick på högskolan. Han jag delade lägenhet med ville gå på en danskurs, men vågade inte gå själv, så jag följde med. Jag dansade lite och jag tyckte inte det var svårt. Det var väl någon enkel dans. Men det kändes helt meningslöst för mig, så det var den sista gången jag dansade.