Nazister har vallfärdat till och besökt fel grav på Lovö kyrkogård i tron att Carin Görings (född Flock) kvarlevor låg begravda där:

SVT - Ingen Göring i graven
PUBLICERAD 20 DECEMBER 2012 - 06:00 – UPPDATERAD 20 DECEMBER 2012 - 15:22

80 år efter sin död Kvarlevorna efter den svenska nazistikonen Carin Göring har nu identifierats av DNA-forskare vid Uppsala universitet. Det visar sig att fel kropp har legat begravd ute på Lovö kyrkogård under alla år.

Uppsala universitet - Carin Görings kvarlevor identifierade av Uppsalaforskare

Ämnet togs även upp i kvällens avsnitt av Vetenskapens värld på SVT.

Snopet värre för nazisterna.

Fast hemskt och sorgligt för hennes son... det kan inte vara så jätteroligt att vara son till det paret öht, och sen dessutom behöva få sin mammas skelett uppgrävt och testat och få veta att det inte var hon som legat i hennes grav

Gafsan skrev:Fast hemskt och sorgligt för hennes son... det kan inte vara så jätteroligt att vara son till det paret öht, och sen dessutom behöva få sin mammas skelett uppgrävt och testat och få veta att det inte var hon som legat i hennes grav

Jag syftade mer på nynazisterna som vallfärdade till hennes grav. Men jag håller med dej djupt tragiskt för hennes efterlevande.

Min pappa har gått i samma klass som Martin Borman och han hette tydligen Borman i efternamn. När deras lärare frågade honom om han var släkt med Martin Borman. Var hans svar ja det var min far.

Har det tagit åren 1991-2012 för att identifiera mha mitokondrie-DNA och cell-DNA? det är rätt gott om tid..

Gafsan skrev:Fast hemskt och sorgligt för hennes son... det kan inte vara så jätteroligt att vara son till det paret öht, och sen dessutom behöva få sin mammas skelett uppgrävt och testat och få veta att det inte var hon som legat i hennes grav

Carins son redan var död vid testningen. De jämförde Carin Görings kvarlevor med biologiska prover från sonen för att få fram ett säkert resultat. De använde cellprover från Carin Görings son som hade sparats på ett svenskt sjukhus efter att sonen dött i cancer.

plåtmonster skrev:Har det tagit åren 1991-2012 för att identifiera mha mitokondrie-DNA och cell-DNA? det är rätt gott om tid..

Tekniken var inte så utvecklad i början och de hade exempelvis inga tänder att använda vid testning av Carin Görings kvarlevor som hittades av skattletare vid det mausoleum som låg på Görings residens Carinhall:

I början av 90-talet var tekniken för att identifiera personer med hjälp av deras DNA inte särskilt utvecklad. Det krävdes stora mängder av material för att få några resultat och ur skelett gick det överhuvudtaget inte att få fram något DNA. Under de senaste åren har dock tekniken för att få ut DNA ur ben samt titta närmare på delar av det förbättrats.

Tsunamikatastrofen gjorde att många forskare riktade in sig på att förfina metoderna som används för identifiering av mycket förstörda kroppar. Dessutom har stora framsteg gjorts när det gäller att analysera mycket gammalt skelettmaterial efter Svante Pääbos arbete med neanderthalDNA. Sammantaget har det här lett fram till att DNA-tekniken nu räcker för att säga vem skelettet som hittades egentligen tillhör.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fel-goring-i-graven

De berättar mer om hur identifieringen gick till i Vetenskapens värld på SVT, ca 42 minuter och 30 sekunder in i klippet:

Vetenskapens värld - Del 6, sändes 18 februari 2013
http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld

Wine skrev:

Gafsan skrev:Fast hemskt och sorgligt för hennes son... det kan inte vara så jätteroligt att vara son till det paret öht, och sen dessutom behöva få sin mammas skelett uppgrävt och testat och få veta att det inte var hon som legat i hennes grav

Carins son redan var död vid testningen. De jämförde Carin Görings kvarlevor med biologiska prover från sonen för att få fram ett säkert resultat. De använde cellprover från Carin Görings son som hade sparats på ett svenskt sjukhus efter att sonen dött i cancer.

Aha, det förstod jag inte av det som stod i de länkade artiklarna. Jaha, ja då behövde ju inte sonen vara med om det hela i alla fall.

Det måste vara fruktansvärt att vara efterlevande till ledande nazister och andra som begick fruktansvärda brott under krigen. Jag såg en dokumentär för inte så länge sedan där en sonson och en dotter till två lägerkommendanter (tror att de var lägerkommendanter båda två), berättade om sin gradvisa insikt om vad deras far/farfar gjort.

Det är inte så ofta man ser NT-människor se så totalt neutrala och liksom oförstående ut som de här två gjorde när de berättade. Jag tror att det är omöjligt att relatera känslomässigt till att en nära anhörig har något sådant på sitt samvete, det är liksom bortom vad som är mänskligt greppbart. (jag letar efter länken till det här programmet, tror att det gick på SVT men jag hittar det inte och minns inte vad människorna hette heller). Om jag hittar någon länk så ska jag posta den här.

Gafsan skrev:Jag tror att det är omöjligt att relatera känslomässigt till att en nära anhörig har något sådant på sitt samvete, det är liksom bortom vad som är mänskligt greppbart.

Ja det måste vara svårt att greppa.

Man tänker ibland på de som är anhöriga till grova våldsbrottslingar eller iskalla psykopater.

Wine skrev:Man tänker ibland på de som är anhöriga till grova våldsbrottslingar eller iskalla psykopater.

Ja, det måste nästan vara ännu värre. När det gäller de fasansfulla saker som hände under andra världskriget så kan man ändå se sig själv och sin familj som en av många, och det borde ju hjälpa tänker jag. Det handlade ju om någon form av social hjärntvätt som fick människor att göra fruktansvärda saker, och man kan inse att de flesta förövarna aldrig skulle ha begått sina brott om de inte hade uppmuntrats till det av samhället.

När det gäller grova våldsbrottslingar så kan det säkert vara lite olika. Att ha en släkting som t.ex. någon enstaka gång blivit tillräckligt frustrerad för att ta till våld kan man kanske hantera, eller någon som begått sina brott under inverkan av droger eller alkohol. Det går liksom att förstå, även om det måste vara hemskt som anhörig.

Men däremot psykopater och andra som skadar andra för att de gillar det eller helt enkelt inte har någon empatisk förmåga, det måste vara fruktansvärt att vara anhörig till en sådan. De ser ut som människor men saknar något av det allra mest grundläggande mänskliga. Det är sånt som man verkligen kan drömma mardrömmar om.

Gafsan skrev: (jag letar efter länken till det här programmet, tror att det gick på SVT men jag hittar det inte och minns inte vad människorna hette heller). Om jag hittar någon länk så ska jag posta den här.

"Att heta Göring" hette programmet! Släkt till Hans Frank och Göring m.fl. medverkade..