Diskussionen hamnade på annat ställe men borde nog lagts här.

En tänkvärd start: (en ADHD-tjej som dog under "vården" på ett behandlingshem):
http://www.feliciasliv.se/

Hur många procent representerar hon av de adhd-flickor som dör på ett behandlingshem i Sverige varje år?

rdos skrev:Diskussionen hamnade på annat ställe

- nämligen:
onyanserad- ... html#62892

rdos skrev:men borde nog lagts här.

Panika skrev:Hur många procent representerar hon av de adhd-flickor som dör på ett behandlingshem i Sverige varje år?

Ingen aning. Rimligen borde noll ADHD-flickor dö på behandlingshem i Sverige.

Hela situationen kring Felicia påminner starkt om hur det är för en av min dotters kompisar som jag väl nästan kan sägas är "inofficiell kontaktperson" till idag. Skolan vet om alla problem med mobbing som finns men gör inget.

Ingen ska behöva dö i behandling.
Men din rubrik säger mig en sak och din länkl en annan. Som jag förstod det, ville du prata om det som står i länken.
Jag bara undrar om du har en aning om hur många med ADHD som dör varje år under behandling i relation till de som dör under behandling och inte har ADHD.
Är de överrepresenterade, så är det ju helt klart något att studera närmre.

Men om de inte är det - så är det ju lika föra alla, ADHD eller inte - tragiskt men sant...

Någon borde fixa till hemsidan, man kan ju inte ta den på allvar.

Det finns inga undersökningar på vilka barn som blir tvångsomhändertagna i Sverige idag. Inte heller finns någon uppföljning kring vad som händer de som blir placerade. Enligt uppgifter på Stulen Barndoms hemsida (http://www.stulenbarndom.se) så tar 6000 livet av sig, 6000 blir kriminella, 6000 får psykiska problem hela livet och 2000 får inga men. (http://stulenbarndom.se/html/Kommunbrev ... mmuner.htm). Jag vet inte var dessa siffror kommer ifrån men de verkar inte helt osannolika. Man vet dessutom från forskningen kring styvföräldrar att mord, våldtäkt och andra allvarliga brott är många gånger vanligare när personer utan biologiska anknytning tar hand om barn.

Att detta problem är vanligare bland NPF-barn borde vara ganska självklart dels med tanke på vad domstolarna tolkar som omsorgsbrister (t.ex. bristande kläder & hygien som är vanliga NPF-drag) och dels med tanke på utredningsmetodik på många HVB-hem som använder metoder som utvecklades för att hitta barn med "autistisk psykopati". Just för autism/AS finns dessutom en prejudicerande dom i Regeringsrätten där segeltorps kommundelsnämd i Stockholm ges rätt att vårda en flicka som uppvisar massor av autistiska drag och vars far enligt socialen inte hade rätt sorts boende m.m. Detta fall behandlas oxå i en avhandling där man tydligen tyckte detta var helt i sin ordning: http://www.diva-portal.org/diva/getDocu ... lltext.pdf

vetej skrev:Någon borde fixa till hemsidan, man kan ju inte ta den på allvar.

Varför skulle man inte ta den på allvar för? För att den är skriven av en mamma med ADHD?

rdos skrev:Skolan vet om alla problem med mobbing som finns men gör inget.

Det är typiskt för Sveriges skolor; det man "gör" när ett barn blir mobbat är att ordna elevvårdskonferenser. I praktiken betyder det att lärare, rektor, kurator, föräldrar + eleven samlas i ett rum och pratar om problemen. Vi är för naiva i synen på mobbing. Det gäller att göra något åt saken. Flytta mobbarna, relegera dem, ge dem kännbara repressalier. Så länge det inte görs kommer skolorna fortsätta vara vilda västern. Och organisationen Friends, kamratstödjeri & tjusiga handlingsplaner är bara kvasiåtgärder. Man låtsas att man bekämpar mobbingen, och döljer sin oförmåga med tjusig retorik...

KrigarSjäl skrev:

rdos skrev:Skolan vet om alla problem med mobbing som finns men gör inget.

Det är typiskt för Sveriges skolor; det man "gör" när ett barn blir mobbat är att ordna elevvårdskonferenser. I praktiken betyder det att lärare, rektor, kurator, föräldrar + eleven samlas i ett rum och pratar om problemen.

I stort sett är det nog dessvärre så. Dock är vår dotter då ett lysande undantag. Hennes fröken tog direkt itu med problemet, frågade oss om vad som hade försigått och pratade sedan med de inblandade. Hon har t.o.m. ökat sin tid så att hon numera följer med i de situationer som trakasserierna varit på. Av rekton kunde man dock ha önskat sig att hon direkt gått med på vårt förslag att placera dottern i en annan klass där hennes bästa kompis går, men det blir kanske inte förrän till hösten.

Louise i Vetlanda.
Efter att ha tittat på fallet Felicia är det lätt att säga att för många omhändertas. Efter att ha följt fallet Louise så är det lätt att säga att för få omhändertas. Vilken bild är sann? Kanske båda.

Vad som däremot verkar vara ovedersägligt är att åtskilliga behandlingshem och liknande drivs av charlataner som inte har en susning. Och där det enda begripliga skälet till att verksamheten är att tjäna pengar. Det är också sant att många behandlingshem är bra.

Att säga attdet alltid är fel att placera barn i fosterhem, på behandlingshem är orimligt. Ibland är det enda möjligheten. OK, det kanske sker för ofta. OK, det finns usla behandlingshem som förvärrar situationen för barnet (-n). Men ibland finns ingen annan utväg.

Andelen barn med NPF som mobbas är med all sannolikhet större än andelen bland entisarna. Det betyder att andelen barn med NPF som är självmordsbenägna är större än bland entisar. Och därmed också att andelen barn med NPF som lyckas ta sitt liv är större. Sannolikt går det att minska siffran (Vad det nu är för siffra), men noll är nog svårt. För övrigt borde samma resonemang gälla vuxna också.

Alla Kan Bättre. Skolan, socialtjänsten, socialstyrelsen, socialministern. Anders Miltons psykiatriutredning är en liten men dock början.

rdos har rätt i att läget är förfärligt. Massor av brister på massor av ställen. Men jag delar inte riktigt din beskrivning. Som jag tror framgått.

rdos skrev:Att detta problem är vanligare bland NPF-barn borde vara ganska självklart dels med tanke på vad domstolarna tolkar som omsorgsbrister (t.ex. bristande kläder & hygien som är vanliga NPF-drag)

Är detta verkligen ett NPF-drag?

Kan det inte vara så att NPF-draget egentligen är att man inte är så intresserad av hur kläderna ser ut samt bara ser till att vara hel och ren men skiter i sminket och dyl.?
De flesta NPF jag har mött har varit tvättade och vårdade men alla kanske inte sminkar sig eller bryr sig om hur kläderna ser ut. Mao intresset stannar vid hel och ren. Och det tycker jag är helt ok.

Är det egentligen förnuftigt att gå med trasiga kläder och vara otvättad? Jag är inte så säker på att jag tycker det. Om detta nu skulle vara typiskt NPF så anser i alla fall jag att det i så fall faktiskt är ett problem. (Visst det finns större problem här i världen).

Kristofer skrev:

rdos skrev:Att detta problem är vanligare bland NPF-barn borde vara ganska självklart dels med tanke på vad domstolarna tolkar som omsorgsbrister (t.ex. bristande kläder & hygien som är vanliga NPF-drag)

Är detta verkligen ett NPF-drag?

Kan det inte vara så att NPF-draget egentligen är att man inte är så intresserad av hur kläderna ser ut samt bara ser till att vara hel och ren men skiter i sminket och dyl.?
De flesta NPF jag har mött har varit tvättade och vårdade men alla kanske inte sminkar sig eller bryr sig om hur kläderna ser ut. Mao intresset stannar vid hel och ren. Och det tycker jag är helt ok.

Ja, det är definitivt ett NPF-drag, precis som bristande förmåga att hålla städat i hemmet som oxå är vanligt förekommande i sådana här sammanhang. Det är ofta bristande organisatorisk förmåga som ligger bakom detta.

Frågan är väl framförallt var kopplingen mellan en förälders omsorgsförmåga och organisatoriska förmåga finns? Det torde väl egentligen var gamla fördomar man sysslar med som inte har något som helst stöd i modern forskning.

Intresse för att vara hel och ren tror jag inte alls är ett NPF-drag, utan det är ett tvångsmässigt drag som utvecklas utifrån omgivningens krav inom detta område.

rdos skrev:Ja, det är definitivt ett NPF-drag, precis som bristande förmåga att hålla städat i hemmet som oxå är vanligt förekommande i sådana här sammanhang. Det är ofta bristande organisatorisk förmåga som ligger bakom detta.

Frågan är väl framförallt var kopplingen mellan en förälders omsorgsförmåga och organisatoriska förmåga finns? Det torde väl egentligen var gamla fördomar man sysslar med som inte har något som helst stöd i modern forskning.

Om det är ett NPF-drag så är det också faktiskt ett problem. Om nu NPF:are kanske har svårare att knyta kontakter med folk så lär det npg bara bli ytterligare problem med det om man är skitig. Sen behöver det ju inte gå till överdrift åt andra hållet heller...

Sen så beror väl lämpligheten som vårdnadshavare och den organisatoriska förmågan på hur pass dålig den organisatoriska förmågan är?

Kristofer skrev:Om det är ett NPF-drag så är det också faktiskt ett problem.

Varför då? För hundra år sedan hade detta noll betydelse. Varför skulle det då år 2008 ha så central betydelse så att det skulle kunna användas för att tvångsvårda barn?

Kristofer skrev:Sen så beror väl lämpligheten som vårdnadshavare och den organisatoriska förmågan på hur pass dålig den organisatoriska förmågan är?

Kanske det, men annars brukar argumentationen kring ordning & reda se likadan ut som den du presenterade kring "skitighet". Man resonerar som så att om man har ett ostädat hem, så kan barnen inte få vänner, bla, bla, bla. Även social oförmåga kan användas som "annat förhållande" för att kunna tvångsvårda ett barn. Om föräldrarna har dålig social förmåga så får barnen inga vänner, bla, bla och bla.. Allting kan i princip täckas av "annat förhållande".

Som jag tidigare försökt belysa, jag tycker det är en fråga om gradskillnad. För lite är inte bra och för mycket är inte heller bra.

Mjae. En viss hygien är nog alltid bra. Detta påminner mig lite om Semmelweis som blev utmobbad för att han bad sina läkarkollegor tvätta händerna innan förlossning.

Då jag tänkte på den organisatoriska förmågan menar jag; är den för dålig kan det faktiskt gå ut över barnen. Men vad som är för dåligt är en annan sak.

Jaja... Nu sätter i alla fall jag punkt.

Sågningen av socialen

http://norrkoping.expressen.se/nyheter/1.1023580/sagningen-av-socialen

rdos skrev:

ford skrev:Se det inte som en kränkning eller bestraffning, utan som att man försöker ge dem bästa möjliga hjälp och stöd. Eller hade du föredragit att ha dom mobbade och hatade av de andra eleverna p.g.a. sin hyperaktivitet och låga utvecklingsnivå?

Jag ger dig rätt när det gäller sonen men inte dottern. Dottern var när hon skrevs in på särskolan knappast berättigad till särskola baserat på utvecklingstester, utan hela resonemanget utgick från att hon inte ville kommunicera med andra barn på förskolan. Sedan anser iaf jag att hennes nuvarande försening mycket kan härledas till dyslexi i kombination med understimulering i matte-relaterade ämnen genom sin särskoleplacering.

Mycket möjligt, men i så fall borde ju din dotter kunnat få extrahjälp för sin dyslexi, istället för att bli placerad i särskola.
Verkar helt klart som att det ev. skulle kunna vara ett övergrepp ifrån skolans sida (då jag inte varit där har jag ingen uppfattning).

Det jag reagerar mest på är att du skyller allting på socialismen: enskilda tjänstemäns inkompetens beror knappast av landets system, och jag har hört ganska räliga historier om hur barn far illa p.g.a. klåfingriga myndigheter även i andra länder, såväl "vänsterländer", såsom Norge t.ex., som i länder som USA och storbrittanien.

Vad gäller den där biten om övergrepp från myndigheter verkar det vara skitsamma om landet är höger- eller vänsterstyrt.
Däremot har npf-barn som växer upp i ett "vänsterland" betydligt större chanser att få ett bra liv som vuxna, då det innebär större möjligheter till lönebidrag/samhall o dyl. högre ersättningsnivåer, för de som hamnat utanför arbetsmarknaden, subventionerade (eller kostnadsfria) stödinsatser o.s.v.

En kunskapsbaserad socialtjänst? Hur ska det gå till att få ett gäng flummiga socionomer att börjar jobba systematiskt & kunskapsbaserat? Jag håller nog med några av insändarna att det skulle fungerat bra mycket bättre om drogrelaterade organisationer tagit över utredningen av barn med drogproblem. Sedan kunde polisen tagit hand om fall kring incest & misshandel. Resten av skiten i LVU-lagen kunde man sedan direkt skrota som orsak till omhändertagande.

ford skrev:Mycket möjligt, men i så fall borde ju din dotter kunnat få extrahjälp för sin dyslexi, istället för att bli placerad i särskola.

Problemet är bara att hon aldrig fått någon dyslexidiagnos utan hab. har hela tiden låst fast sig vid att hon skulle ha en utvecklingsstörning. När vi slutligen fick hab. att göra en dyslexiutredning kring 2005-2006 så slutade den ändå med att hennes svårigheter skulle bero på en utvecklingsstörning trots att dyslexiutredningen gav underlag för en möjlig dyslexidiagnos.

rdos skrev:En kunskapsbaserad socialtjänst? Hur ska det gå till att få ett gäng flummiga socionomer att börjar jobba systematiskt & kunskapsbaserat? Jag håller nog med några av insändarna att det skulle fungerat bra mycket bättre om drogrelaterade organisationer tagit över utredningen av barn med drogproblem. Sedan kunde polisen tagit hand om fall kring incest & misshandel. Resten av skiten i LVU-lagen kunde man sedan direkt skrota som orsak till omhändertagande.

Jaha...Skulle man dela dubbeldiagnoserna på mitten då, och ge ena halvan till drogrelaterade organisationer och andra halvan skulle inte få någon hjälp alls - alltså den delen med npf.problematik eller psykisk diagnos?

Det här blir för mig bara märkligare och märkligare...

rdos skrev:En kunskapsbaserad socialtjänst? Hur ska det gå till att få ett gäng flummiga socionomer att börjar jobba systematiskt & kunskapsbaserat?

Fakta är att det är sällsynt att socialförvaltningar inte vill använda sig av de mest effektiva metoderna. Det vanliga är snarare att de politiska nämnderna och förvaltningschefer uttryckligen vill jobba evidensbaserat. Det kan finnas massor av skäl till att det inte alltid blir så. Och det finns (som rdos påpekat) fasansfulla exempel på att det blivit fel, ibland med förödande resultat. Men om man skall säga nåt generellt så blir det nog ändå att inom socialtjänsten (från handläggare till politiker) så går utvecklingen i riktning mot beprövade kunskapsbaserade metoder.

många bra länkar därifrån, har letat efter sådana. Tråkiga historier dock.

En sida citerade det läkaren sa till mig när jag var och sökte för sömnproblem och såg fram emot minst en teori om varför jag alltid haft onormal sömn. Är det standard uttrycket månntro? Går folk generellt på det så är det tragiskt.

"DU HAR EN KEMISK OBALANS I HJÄRNAN, HÄR FÅR DU MEDECIN"

Fast på sidan handlar det om vuxna som får medecin att ge till sina barn främst

Panika skrev:Jaha...Skulle man dela dubbeldiagnoserna på mitten då, och ge ena halvan till drogrelaterade organisationer och andra halvan skulle inte få någon hjälp alls - alltså den delen med npf.problematik eller psykisk diagnos?

Vi pratar väl knappast om några diagnoser här utan att man måste kunna hitta barn & ungdomar som använder droger och få dem att sluta med detta. Just detta faller under "eget beteende" i LVU-lagen, och är något som man fortsättningsvis måste ta tag i. Det ju så att folk skriker på hårdare tag när drogande ungdomar tar livet av sig med droger utan att socialtjänsten märker något medans man istället tar barn på "annat förhållande i hemmet", ofta utan rimlig orsak. Vad jag menar är att drogande ungdomar även i fortsättningen ska kunna vårdas med tvång för att bli avgiftade, men att socialtjänsten i stort saknar kompetens för att identifiera denna grupp, vilket däremot drog-relaterade organisationer har, delvis för att många i dessa organisationer själva har gått på droger. Alltså låter man dessa hitta & utreda ungdomarna istället för socialtjänsten. Socialtjänsten kan sedan på deras rekommendation ge dessa ungdomar riktig vård.

Hur NPF-halkade in i diskussionen här har jag ingen aning om. NPF-diagnos ska ju <b>inte</b> utgöra något som helst skäl för tvångsvård, varken hos barn eller föräldrar.