Funderat på en sak. Jag har läst boken Paginikontraktet av Lars Kepler.

I den boken står det en hel del om fioler. Det skrivs att man under århundradena har upptäckt att det går att spela högre och högre toner på en fiol. I början på 1600-talet så gick det bara spela ett visst antal ganska få, toner på i fion. Sen upptäckte musiker sätt att spela som gjorde att man kom åt högre toner. Enligt författaren så hade det varit en enorm utveckling.

Stämmer det som står i boken? Hur det det i så fall vara så att sånt är nåt man upptäcker? För mig känns det som att ett sånt instrument borde vara ganska enkelt att avgöra vilka toner som går att alstra. Förutsatt att man inte ändrar egenskaperna på strängar, stråka...

Jag funderar på hur det kommer sig att "dur" heter "minor" på engelska, och "moll" "major" (eller om det är tvärtom). Någon som vet?

När man höll fiolen i vänstra handens tumveck (stödd mot bröstet) nådde man inte längre än till en oktav över lös sträng. När sen man började hålla fiolen under hakan kunde man använda tummens yttersta led i stället och då nå upp en och en halv oktav till.

Dur har stor ters (major third), moll liten ters (minor third).

Mycket intressant om musik och hjärnan!

http://brainworldmagazine.com/summer-2015/

När man gör olika gehörsövningar är det ungefär så här:
Något spelas (med rytm och/eller pitch/tonhöjd) som man hör och sedan skall komma ihåg. Man kanske har två eller tre takter som man skall komma ihåg. Det är en sak att höra vad som spelas men att faktiskt komma ihåg allt detta och skriva ner det är en annan sak. Man använder väl då det som kallas korttidsminnet.
Hur f-n fungerar detta? Nån som vet?

En annan sak som jag funderar på är hur vissa aspergare kan ta ut låtar på gehör. Det är en sak att kunna ta ut en melodi på gehör men en annan sak när det blir fler instrument inblandade. Jag menar, om en aspergare sitter på en restaurang eller flyg kan det vara svårt att "sålla ut" vissa ljud. Man hör allt på en gång. Men när man tar ut låtar på gehör måste man kunna"sålla ut" (ja, eller vad det heter) vissa ljud/instrument. Kanske tänker jag lite fel. Så ni får gärna förklara.

Sen hör man ju folk som har "absolute pitch" som sägs ha mycket svårare för att lyssna på dissonant musik/ljud. Men vem f-n bestämmer vad som är dissonant? Och utan "absolute pitch" får man alltså en bredare musiksmak där dissonant musik ingår, eller?