En stundande muntlig presentation gör att livet känns väldigt jobbigt. Det finns fullt med ångest och oro inför denna händelse. Så mycket att det för tillfället inte alls går att koncentrera sig på texten som den muntliga presentationen skall handla om, eller för den delen något annat heller. Finns det någon möjlighet att komma undan? Kan man medelst en aspergerdiagnos jämka kursen, så att detta momentet stryks. Någon som vet eller har några andra tips? Jag är verkligen rädd att jag inte pallar med det, och således inte ens klarar att genomföra momentet. Det skulle vara riktigt prekärt.

Jag har också problem med kommande muntliga presentationer. Jag har ångest från den dag jag får vetskap om att en muntlig presentation ska komma. Ju längre tid i förväg desto fler sömnlösa nätter. Under själva presentationen får jag panikångest och måste sätta mig ner. Jag brukar dock lyckas att dölja detta genom att undvika ögonkontakt med publiken och prata ned i golvet. Tips till dig! Ta som vana att sätta dig ner på en stol vid presentationen. Ha allt du ska säga nedskrivet och läs innantill. Det finns ingenting som säger att en muntlig presentation ska ske utan stöd. Om du känner en hög nervositet under presentation så använd beta-blockare. Dessa kan du få utskrivna av din läkare och är inget ovanligt hjälpmedel vid situationer som dessa.

Jag tror att du med träning kan komma att klara hantera dessa situationer bättre och komma att inse att moment som dessa inte behöver strykas även om det skulle vara en lättnad. Med träning och hjälpmedel kan du även få en ökad självkänsla. Detso fler muntliga presentationer som känns lyckade kommer attt minska oron inför kommande presentationer. Detta är iallafall vad jag försöker att intala mig själv.

Att ha problem med muntliga presentationer är väldigt vanligt, även bland icke aspergare, vilket kan vara värt att ha i minnet. De allra flesta blir väldigt nervösa inför sådant, även om de flesta kommer över det med tiden när de blir mera vana.

Något som är bra att tänka på är att till skillnad på vanligt socialt prat i många situationer så är det inte du som tränger dig på och stör någon. Tvärtom är det så att någon har gett dig i uppdrag att stå där och prata och de andra är där för att lyssna på dig (och, antar jag, på andra).

Själv så har jag oftast inga större problem med att hålla en föreläsning eller stå på en konferens och prata inför hundratals, huvudsakligen okända, människor. Däremot kan jag ha väldiga problem att spontant börja prata med någon på fikarasten. Skillnaden är att föreläsningen/föredraget är annonserat och åhörarna har själva valt att gå dit för att lyssna på mig. Det är deras val. Om jag däremot går fram till någon i pausen och börjar prata, så är det jag som känner att jag tränger mig på, och den andra kanske inte alls vill prata med mig. I ditt fall kanske åhörarna inte är där frivilligt för att lyssna på just dig, men de har frivilligt valt att gå kursen/utbildningen och därmed indirekt valt att lyssna på både dig och andra.

Försök ha detta i åtanke, och se till att du kan det du ska prata om så du inte låter alltför osäker, så ska du se att det går bra. Det kan också vara bra om du har någon att testköra föredraget för, så du får prova att ha åhörare innan.

Jag har tom hoppat av utbildningar för att jag varit så skräckslagen för föredraget.

lettan skrev:Jag har tom hoppat av utbildningar för att jag varit så skräckslagen för föredraget.

Har hoppat av en kurs på Högskolan och "gick in i väggen" (ba gick) pga av föredrag. Hela kursen skulle bestå av en massa föredrag. Så kan det gå.

Jag har gett upp "föredrag". Om jag får SVÄRA och vara burdus som FAN går det nog. Men stå mjäkig och sladdra framför en grupp apor e inte min grej egentligen nog.

Sånt e livet...