Du är tillräckligt suicidal. Du bör vara under observation. Du kan säga till dem att folk säger att de inte vet vad de ska göra med dig, att folk är rädda för att du ska göra någonting dumt. Skit i deras krav, de har inga uttalade regler, bara flum. Dina känslor är reglerna - de reglerna skriker vårdobjekt prioritet 1, psykiatri.

Det spelar ingen roll om man kommer in förgiftad med slö blick och spya på kragen eller som sig själv - säger man att man mår dåligt så är det så och då skall de hjälpa. Så gå dit som du är utan att förstöra dig själv mer. Om inte annat, så för att ha någonting att göra annat än sitta och bli galen.

Tror att Sugis har rätt och att du i varje fall ska hitta på något som inte innebär att du sitter ensam och glor på burken.

Nog för att jag är ganska blåst när det gäller sånthär men ensam bör man helst inte vara när man har sådana tankar.

Parvlon skrev:Det verkar ju gå finfint med antidepp? Ursäkta men jag kunde inte låta bli.

Jepps. Självmordstankar hade jag visserligen innan, men nu har de väckts till liv igen. Självdestruktiv har jag också varit, men inte med just knivar.

Parvlon skrev:Du lär inte dö av att äta upp en burk med Concerta.
Chansen är större att du slutar på intensiven med massa slangar i dig och blir magpumpad eller dyl. ifos är du tjej men ändå, been there.. ingenting jag gör om hur mycket smärta ja än söker.

Det tror jag inte. Om jag inte själv promenerar dit. Jag bor ensam och jag har inga möten inplanerade på ett tag...

Parvlon skrev:Kan du inte sova naturligt borde du väl mer tänka på vad du ska göra som vaken för att bli trött, istället för att förlita dig på sömnmedecin. Eller du kanske behöver uppmärksamheten som de på akuten ger? Verkar tokigt. hur som helst gör du nog bra i att vara ute där det är frisk luft om du vart inne större delen av dagen. Man kan ju alltid vända tillbax..

Jag har aldrig haft sådan medicin och nämnde det mest som brainstorm för flykt. Jag har varit ute större delen av dagen redan.

Parvlon skrev:-jag vet inte vem jag skulle ringa och vad jag i såfall skulle säga-
Ring psyk!

*tveka och rädd för ytterligare en avvisning därifrån*

Jepps. Självmordstankar hade jag visserligen innan, men nu har de väckts till liv igen. Självdestruktiv har jag också varit, men inte med just knivar.
Det tror jag inte. Om jag inte själv promenerar dit. Jag bor ensam och jag har inga möten inplanerade på ett tag...

Eller så blir du kockolocko.. Ej värt att överdosera läkemedel/droger, lovar att du kommer ångra dig. Förstår inte varför du ska skära dig heller, dessutom i ansiktet? eller det e inte är du på avataren va?
Tårna eller någonstans där det inte syns måste väl vara bättre.. Inte för att jag förstår det heller men om man nu e ute efter en onödig smärta..

Jag har aldrig haft sådan medicin och nämnde det mest som brainstorm för flykt. Jag har varit ute större delen av dagen redan.

*tveka och rädd för ytterligare en avvisning därifrån*

De är stressade på sånna ställen, se till att få träffa någon som lyssnar på dig. Det funkar inte första gången alltid. Är ditt mående dessutom förvärrning utav en behandling som du blivit ordinerad utav dem så måste dem se efter dig. Har dem sagt en gång att du kan ringa när du vill, så gäller det ju för alltid.
Du kan ju alltid hänvisa till den personen som sa det till dig ifall du möter på korkad personal.

Parvlon skrev:Eller så blir du kockolocko.. Ej värt att överdosera läkemedel/droger, lovar att du kommer ångra dig. Förstår inte varför du ska skära dig heller, dessutom i ansiktet? eller det e inte är du på avataren va?
Tårna eller någonstans där det inte syns måste väl vara bättre.. Inte för att jag förstår det heller men om man nu e ute efter en onödig smärta..

Det är ingen onödig smärta. Hade inte summan av handlingen varit positiv, så skulle ingen skära sig. Jag förstod det inte heller, före jag själv satt där och det faktiskt hjälpte. Det är distraktion. Jag blir hög av det, det känns som jag flyger, stegen blir lätta. Det gör inte ont, fast det borde det, för att den fysiska smärtan känns så befriande jämfört med den i huvudet.

Parvlon skrev:Förstår inte varför du ska skära dig heller, dessutom i ansiktet?

Jag har aldrig skärt mig i ansiktet. Det är jag på bilden.

MsTibbs skrev:Det är ingen onödig smärta. Hade inte summan av handlingen varit positiv, så skulle ingen skära sig. Jag förstod det inte heller, före jag själv satt där och det faktiskt hjälpte. Det är distraktion. Jag blir hög av det, det känns som jag flyger, stegen blir lätta. Det gör inte ont, fast det borde det, för att den fysiska smärtan känns så befriande jämfört med den i huvudet.

säger du att det inte är onödigt så är det inte det.
Känslan att flyga är inte fel, men att vara tyngre än normalt är inte lika kul klart, flyger man ett tag så blir man tyngre när man väl landat. För landar det gör man förr eller senare(o gärna flera gånger) ifall man använder medecin/droger.
Den regeln fungerar tvärtom oxå. Säkert därför många blir 'frälsta' när de klarat sig ur ett alkoholmissbruk.

MsTibbs skrev:Jag har aldrig skärt mig i ansiktet. Det är jag på bilden.

Ok sorry, det ser ut som att du har skurit dig på kinden.

Orkar inte läsa allt, men det låter som en fas..

Känner du till Korallhavet ? Kanske det kan vara till någon hjälp att läsa och skriva där?

Parvlon skrev:

MsTibbs skrev:Jag har aldrig skärt mig i ansiktet. Det är jag på bilden.

Ok sorry, det ser ut som att du har skurit dig på kinden.

Det är en hårslinga. Jag var själv så illa tvungen att kolla på originalbilden för det ser ju faktiskt ut som jag skärt mig där...

Livet kan vara surt. Titta på mig. Jag blev mobbad från första klass till nian. När jag var 18 tog jag och min pappa över en affär av min morfar, som lurade oss på en 145000 kr samt att vi betalade fullpris för saker som inte gick och sälja. Två år senare konkurs och skyldig mer än 80000 kr. Min morfar köper upp konkursboet för 120000 kr, det som vi tog över för 700000 kr. Jag blir ihop med en tjej en halv dag innan hon gör slut. Min morfar tar ut över 20 % ränta på skulderna. Varför fattar jag inte. Det visar sig nu när morfar är död att det var min pappa som hjälpte morfar till det. Samtidigt får mormor cancer i magen. Det känns inte läge att prata pengar. Jag börjar en utbildning som inte ger något. Heldeppigt. Massa skuldbrev hela tiden. Slutar efter ett år, får ett jobb. Får ingen bra lägenhet pågrund av skulderna. Så jag hamnar mitt i ingenstans utan körkort och dåliga bussförbindelser. Jag får inte jobba med det jag blev lovad, utan får göra så mycket annat. Blir uppsagd efter fem månader på grund av arbetsbrist. Jag behövde sex månader för att få full akassa. Jag får sluta den 24 dec. Precis när jag fått en lägenhet i stan.

Saknar pengar i februari Jag har 400 kr för en hel månad. Så jag går till sosialen. Men jag får inga pengar för att jag hade handlat en säng månaden innan. Jag söker jobb utan mat i magen. Blir lovad ett jobb, men läser i tidningen att företaget gått i konkurs. Vid det här laget sover jag två timmar i veckan. Börjar en kurs till undersköterska. Men inser att jag har problem vid en heldag om psykisk ohälsa. Söker hjälp. Har ganska konkreta självmordtankar. Inte konstigt när knappast något varit possetivt i mitt liv. Blir i alla fall inlagt över sommaren på psyk. Jag fick reda på nu med min diagnos att de inte ansåg mig vara deprimerad. Får medicin. Byter medicin. Sedan vill de släppa ut mig, trots att jag fortfarande tänker på att ta mitt liv. Så jag vägrade om jag inte fick hjälp.

Fortfarande massa skulder. Skulderna har växt till 1,6 milj. Vad har jag att leva för?
Men de fixade till sist så att jag fick skuldsanering. Nu mer än fem år senare så är jag glad över att jag inte tog mitt liv. För det har blivit bättre. Jag är skuldfri, har en hund och mår relativt bra.

Det fanns inget i mitt liv som sade att det skulle bli bättre, men det blev det. Även om livet känns botten nu, så kan det bli bättre. Man kan inte lösa alla problem på en gång. Ett problem i taget får man fixa.
Jag vet, jag har varit där. En gång räknade jag skärsåren till mer än 50. Min arm har också sett ut sådär.

Kanske måste du säga till de på psyk att du har AS. Att det inte syns på dig hur du mår. Att din smärttröskel är så hög att du inte känner så mycket att du skär. Att om du inte kommer att överleva själv, som du mår just nu. Skriv ner på ett papper innan så att du inte glömmer bort vad du ville säga.

Kramar från en som vet hur de är - T

pointblank skrev:Känner du till Korallhavet ? Kanske det kan vara till någon hjälp att läsa och skriva där?

Ja, jag har ett konto där. Jag försöker dock undvika sektionen för tillfället... tja. Får se. Tack för tipset.

Tonzon skrev:Kanske måste du säga till de på psyk att du har AS. Att det inte syns på dig hur du mår. Att din smärttröskel är så hög att du inte känner så mycket att du skär. Att om du inte kommer att överleva själv, som du mår just nu. Skriv ner på ett papper innan så att du inte glömmer bort vad du ville säga.

Kramar från en som vet hur de är - T

Oj, tack du också. Boendestödjarna skall komma varje dag ett tag framåt och jag har gjort mig av med direkt tillgång på medicin tills vidare. Skall till kuratorn i morrn så får se hur det går med allt. Bra punkter. *skriva upp*

Ja precis, som Tonzon säger, poängtera för dem att det verkligen är så att ångesten rasar inom dig fastän det kanske inte syns. För jag kan tänka mig att du varken gråter eller skakar när du kommer in, och då tänker de: Nehepp, hon verkar stabil, hon klarar sig. Det skall de ge fan i, de skall lyssna istället för att tolka in saker.

Jag brukar skriva brev med beskrivningar av symptom och beskrivningar av hur jag mår som jag överlämnar till läkaren, eftersom jag brukar tappa tråden och glömma punkter när jag ska prata. Det brukar uppskattas, de får en bättre helhetsbild.

sugrövmanövern skrev:Ja precis, som Tonzon säger, poängtera för dem att det verkligen är så att ångesten rasar inom dig fastän det kanske inte syns. För jag kan tänka mig att du varken gråter eller skakar när du kommer in, och då tänker de: Nehepp, hon verkar stabil, hon klarar sig. Det skall de ge fan i, de skall lyssna istället för att tolka in saker.

Jag brukar skriva brev med beskrivningar av symptom och beskrivningar av hur jag mår som jag överlämnar till läkaren, eftersom jag brukar tappa tråden och glömma punkter när jag ska prata. Det brukar uppskattas, de får en bättre helhetsbild.

Jag skrev mycket. Dock har jag ingen skrivare, så jag fick ta med usb-minnet och det tittade de inte ens på trots att jag bad dem. Jag får skriva få rader på ett papper istället, typ som du och Tonzon gett tips på här.

Tonzon skrev:En gång räknade jag skärsåren till mer än 50. Min arm har också sett ut sådär.

Fuck, jag har lyckats få exakt 44 snitt på begge armarna... undrar om just 44 har nån konstig betydelse eller nått? Nåja skit samma, det är hyfsat ytligt. Ett djupt är ju värre än 100 ytliga...

Jag kom på en del saker till. För mig är det så att tankarna kretsar bara kring det negativa. Det har hjälpt mig att försöka uppehålla tankarna på något annat. När jag är ute och går så tar jag musik med mig och lyssnar på. När jag är hemma så tycker jag att det är bra att ha igång radion på något intressant samtidigt som jag t.ex. spelar ett spel på datorn. Då finns det inget utrymme kvar för negativa tankar. Det är rätt skönt med en paus i det.

En annan sak. Efter som du är kristen skall du få några skriftställen i bibeln som kan vara till hjälp.
Psalm 62:8
Jesaja 41:10
1 Petrus 5:7
2 Korinterna 1:3,4
Romarna 12:12
Psalm 4, 31, 42, 69 Mycket av Psalmerna är väldigt bra. -T

MsTibbs skrev:
Jag skrev mycket. Dock har jag ingen skrivare, så jag fick ta med usb-minnet och det tittade de inte ens på trots att jag bad dem.

Vilka jävla idioter.

MsTibbs skrev:Jag skrev mycket. Dock har jag ingen skrivare, så jag fick ta med usb-minnet och det tittade de inte ens på trots att jag bad dem.

Inga myndigheter tar emot USB-minnen. Virus.

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev:Jag skrev mycket. Dock har jag ingen skrivare, så jag fick ta med usb-minnet och det tittade de inte ens på trots att jag bad dem.

Inga myndigheter tar emot USB-minnen. Virus.

Jaha okej, det visste jag inte. Jag får gå på bibblan och skriva ut eller nått då.

Dag två med Concerta: Idag har jag inte reagerat alls, medvetet. Groggy i huvvet och skakig men det har nog inte med just bara med Concertan att göra, jag gissar mer på att Zoloft e borta dessutom.

Varför gör du bilder av dig själv med rispad arm osv?

Kristofer skrev:Varför gör du bilder av dig själv med rispad arm osv?

LOOK AT ME! I'M AN ATTENTION WHORE!!!
(Grattis mig själv till 2000 inlägg btw)

Om det är så så finner jag det tråkigt och dessutom mycket plumpt av dig.

Jag fattar att du mår dåligt, jag tycker din bild tycks vara utlopp för att du vill få hjälp. Men jag tycker att det är fel väg att gå. Att sätta upp bilder som signalerar jag skär mig på forum kommer inte hjälpa dig, tyvärr.