Motsatta könet*
Jag kortar ner mitt eget och Ganesh' citat.
Den jämförelsen är relevant särskilt när det gäller yrkesmässigt samarbete på lika villkor och särskilt när det gäller att tillsammans göra en investering som kanske kan börja bära frukt småningom.
Att jag valde att jämföra med ett vanligare samtal istället var för att folk ofta skiljer yrkesmässiga beslut från medmänskliga. Däremot finns ingen skillnad mellan beslut i samtal med främlingar och bekant och medmänskliga; när någon vill ha dejt med en så kan det finnas ett inslag av känslomässig utpressning och detsamma gäller om en mer eller mindre nödlidande främling, bekant eller vän frågar en om något. Som sagt anser många att det däremot inte gäller när någon ber om yrkesmässigt samarbete.
[EDIT mer relevant än min jämförelse med ett vägbeskrivningssamtal].Alien skrev:jonsch skrev:Ganesh skrev:...måste vi inte acceptera att ...[folk]... ibland (ofta? alltid?) inte är skyldiga att svara. Och på samma sätt inte skyldiga att förklara sig.
Det här gäller ju situationen att någon frågat varför den tillfrågade inte vill ha (viss sorts) kontakt med den frågande. Här gäller det kärlek men det mesta är detsamma när det gäller jobb, särskilt när det gäller samarbete.
...
Har man inget svar så har man inte. Frågorna är alltså två.
1. Ifall man har ett svar, är man då ovänlig ifall man vägrar lämna ut det? Är man alltså ovänlig om man vägrar avslöja sina känslor för ... ?
2. Ifall vi kommit fram till att det är ovänligt att inte svara om man kan, hur mycket ska man då i vänlighetens namn anstränga sig för att komma på svaret, ifall man inte har det färdigt?
Då tycker jag att jämförelsen med jobb är mer relevant
Den jämförelsen är relevant särskilt när det gäller yrkesmässigt samarbete på lika villkor och särskilt när det gäller att tillsammans göra en investering som kanske kan börja bära frukt småningom.
Att jag valde att jämföra med ett vanligare samtal istället var för att folk ofta skiljer yrkesmässiga beslut från medmänskliga. Däremot finns ingen skillnad mellan beslut i samtal med främlingar och bekant och medmänskliga; när någon vill ha dejt med en så kan det finnas ett inslag av känslomässig utpressning och detsamma gäller om en mer eller mindre nödlidande främling, bekant eller vän frågar en om något. Som sagt anser många att det däremot inte gäller när någon ber om yrkesmässigt samarbete.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
Bjäbbis,
det är ju vänligt att du försöker gissa varför folk inte kommenterat men, om inte detaljerna stämmer kan väl var och en översätta litet själv? Byta ut främling mot någon man känner (någon som det skulle kännas naturligt att erbjuda litet ytterligare hjälp) och byta ut vägvisning mot något man kan (om man är dålig på vägvisning) samt byta ut hamburgerrestaurang mot något annat man inte gärna vill skicka kunder eller deltagare till.
Det var ju jämförelsen med dejtfrågande som var poängen, inte detaljerna.
det är ju vänligt att du försöker gissa varför folk inte kommenterat men, om inte detaljerna stämmer kan väl var och en översätta litet själv? Byta ut främling mot någon man känner (någon som det skulle kännas naturligt att erbjuda litet ytterligare hjälp) och byta ut vägvisning mot något man kan (om man är dålig på vägvisning) samt byta ut hamburgerrestaurang mot något annat man inte gärna vill skicka kunder eller deltagare till.
Det var ju jämförelsen med dejtfrågande som var poängen, inte detaljerna.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
Jonsch jag måste säga att jag förstår inte analogin över huvud taget. Och inte bara för att din vägvisningsbeskrivning kändes långsökt. Jag förstår den faktiskt inte alls.
Senast redigerad av Bjäbbmonstret 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
Nähä! Nej, det här är ju ingen perfekt analogi, man måste leta litet efter motsvarigheterna . Å andra sidan är den inte särskilt dålig heller så många torde ha förstått, tycker jag. Men analogin är alltså följande:
"Varför vill du inte gå ut med mig?" ~ "Varför vill du inte tala om var restaurangen ligger?"
Den tillfrågade kanske inte vill berätta varför. Den vill nämligen kanske inte vända ut och in på sina känslor inför den frågande;
känslorna för den tillfrågade ~ känslorna för restaurangen.
Så enkel (och inte bättre än så) var analogin men det är ju möjligt att det inte var självklart. Jag skrev ju en massa annan text runt omkring. När man gör en analogi så ska man kanske alltid avsluta med att skriva ut den separat på det sättet som jag gjort i det här inlägget.
"Varför vill du inte gå ut med mig?" ~ "Varför vill du inte tala om var restaurangen ligger?"
Den tillfrågade kanske inte vill berätta varför. Den vill nämligen kanske inte vända ut och in på sina känslor inför den frågande;
känslorna för den tillfrågade ~ känslorna för restaurangen.
Så enkel (och inte bättre än så) var analogin men det är ju möjligt att det inte var självklart. Jag skrev ju en massa annan text runt omkring. När man gör en analogi så ska man kanske alltid avsluta med att skriva ut den separat på det sättet som jag gjort i det här inlägget.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
jonsch, du brukar ju mest skriva vettiga och intressanta saker men just den där liknelsen var faktiskt ingen höjdare, hur mycket du än förklarar och försvarar den.
Jag har i alla fall svårt för liknelser ö h t eftersom man då börjar prata om något annat än det man menar. Jag föredrar att hålla mig till konkreta exempel så man inte villar bort sig i något fiktivt. Så, kan vi inte hoppa över hamburgerrestaurangerna och återgå till urpsrungsproblematiken?
Jag har i alla fall svårt för liknelser ö h t eftersom man då börjar prata om något annat än det man menar. Jag föredrar att hålla mig till konkreta exempel så man inte villar bort sig i något fiktivt. Så, kan vi inte hoppa över hamburgerrestaurangerna och återgå till urpsrungsproblematiken?
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
"Never Apologize, Never Explain" finns det ett uttryck som jag tycker är tillämpbart i första fallet "Varför vill du inte gå ut med mig". Så fort man kommer med en förklaring riskerar man att bli utsatt för "Operation övertalning". Det borde räcka att man inte vill.
Däremot om man redan varit på dejt tillsammans, och hon inte vill fortsätta, så tycker jag det är mer rimligt med en förklaring. Men i det fallet har man ju redan bildat någon slags relation, och hon kan gilla killen, fast bara som vän.
Men precis som vid anställningsintervjun kan det vara saker som inte är så konkreta, bara en känsla av det här funkar inte.
Det är alltid känsligt med avvisanden, och hon vill inte såra killen heller samtidigt som hon måste göra klart att det absolut inte kan "bli något" mellan dem. Fast samma problem måste ju uppstå för killar också. Men de kanske inte säger något, bara låter bli att höra av sig mer. Och tjejerna vågar inte fråga?
Däremot om man redan varit på dejt tillsammans, och hon inte vill fortsätta, så tycker jag det är mer rimligt med en förklaring. Men i det fallet har man ju redan bildat någon slags relation, och hon kan gilla killen, fast bara som vän.
Men precis som vid anställningsintervjun kan det vara saker som inte är så konkreta, bara en känsla av det här funkar inte.
Det är alltid känsligt med avvisanden, och hon vill inte såra killen heller samtidigt som hon måste göra klart att det absolut inte kan "bli något" mellan dem. Fast samma problem måste ju uppstå för killar också. Men de kanske inte säger något, bara låter bli att höra av sig mer. Och tjejerna vågar inte fråga?
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
Inger skrev:jonsch, du brukar ju mest skriva vettiga och intressanta saker men just den där liknelsen var faktiskt ingen höjdare
...
Så, kan vi inte hoppa över hamburgerrestaurangerna och återgå till urpsrungsproblematiken?
Absolut! Jag har varit ganska retlig ett tag, det har nog märkts ovan.
Alien skrev:"Never Apologize, Never Explain" finns det ett uttryck som jag tycker är tillämpbart i första fallet "Varför vill du inte gå ut med mig". Så fort man kommer med en förklaring riskerar man att bli utsatt för "Operation övertalning".
Jo. Och det gäller oavsett hur nära man redan står varandra.
Om den nobbade är osäker på hur högt folk värderar h*n* så kan en utebliven förklaring ge krossande misstankar om att den nobbande och alla andra man själv kan vilja ha ser en som helt oattraktiv. Illa men det är inte den nobbandes fel, även om det mycket lätt kan kännas så. Ingen måste nånsin motivera ett nej. Punkt.
Självsäkerhet *förklarar vishetslärarna skrattande* måste man skaffa från andra källor.
Givetvis *fortsätter vishetsläraren med mera leende än skratt* så gäller varje sak båda könen och oavsett preferenser. Exempelvis kan man uttrucka det som att ...
Alien skrev:... samma problem måste ju uppstå för killar också. Men de kanske inte säger något, bara låter bli att höra av sig mer. Och tjejerna vågar inte fråga?
/ J
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
jonsch, igen kan det nog vara så att gå ut och lev på bara och ha inte en massa teorier. Teorier är bra till en viss punkt men du behöver ut och praktisera allt så har du mer och gå på senare efter praktiska erfarenheter.
Ingen kan tänka ut hela vägen fram till slutmålet utan man måste våga leva på och ta det som det kommer.
Ingen kan tänka ut hela vägen fram till slutmålet utan man måste våga leva på och ta det som det kommer.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:24:21, redigerad totalt 1 gång.
Är detta en teoretiserande tråd? Den är ju inte ens startad av mig!
Dessutom, teorier är meningslösa om de inte säger något om den praktiska verkligheten. Det är svårt att få dem att göra det, oh jag vet men fortfarande, ger man upp dem innan de kommit dit så hade det varit fantastiskt mycket bättre att aldrig börja bygga dem.
Jag förstår ju sagt var inte vad du menar med ditt inlägg men allmänt så irriterar det mig storligen att folk verkar använda teorier som ett slags verklighetsfrånvänt tidsfördriv, eftersom de finner det så jobbigt att få dem att handla om verkligheten.
Återgå till Att leva som Aspergare