alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Hm, sådär har jag det ockå. Jag "hör lite försenat", så jag hinner fråga "Vad sa du?" precis innan jag hinner uppfatta vad personen sa.

Grövst tänkbara igenkänning på det! Frågar ofta om för att sen upprepa vad folk sagt och liksom eka det så jag hör det klarare. Då säger de surt varför frågade du, du hörde ju?! Och jag kan inte förklara... Nu kan jag iaf tänka att jag inte är ensam om det.

Här finns en till med fördröjd taltolkning. Som att min aspiga hjärna behöver extra tid till att sortera ut ovidkommelser, kolla syntaxemantik och därefter scanna efter möjliga sociala misstag innan jag kan höra vad nn sa.

(Tänkte skriva det nyss, men glömde.)

Zombie skrev:

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Hm, sådär har jag det ockå. Jag "hör lite försenat", så jag hinner fråga "Vad sa du?" precis innan jag hinner uppfatta vad personen sa.

Grövst tänkbara igenkänning på det! Frågar ofta om för att sen upprepa vad folk sagt och liksom eka det så jag hör det klarare. Då säger de surt varför frågade du, du hörde ju?! Och jag kan inte förklara... Nu kan jag iaf tänka att jag inte är ensam om det.

Här finns en till med fördröjd taltolkning. Som att min aspiga hjärna behöver extra tid till att sortera ut ovidkommelser, kolla syntaxemantik och därefter scanna efter möjliga sociala misstag innan jag kan höra vad nn sa.

(Tänkte skriva det nyss, men glömde.)

Japp, ibland måste jag liksom smaka av tonfallet och kolla Aha, hon betonade på det, alltså betydde det inte X, och inte Y, det torde betyda Z... Hmm.. Då hörde jag alltså rätt.

En del av det här är klart överdrivet och känns som jag bara fortsatt med samtalsanalys och textanalys fast jag inte ens är kvar på Uni och lingvistiken...

Inser det först nu när vi "pratar" om det här. Spännande. Internet är fantastiskt.

Ja - visst är det!!

Men (?) jag har gjort det så länge jag minns. Folk har trott jag har hört dåligt när jag inte har gjort det (även om jag också har svårt att urskilja tal från kringljud). Snarare är nog det en av de faktorer som har gjort mig intresserad av språk (tvingad till medveten reflexion).

Verkligen kul att så många känner igen sig i detta (är ju inte någonting jag hört förut att det skulle vara typiskt aspigt). Måste nämna det för expojkvännen.

Kan det ha med öron- & hjärnhalvedominans att göra? Om man t ex har dominant vänsteröra kanske ljuden får ta en liten omväg via högra hjärnhalvan innan de kan processas av språkcentren i som ofta ligger i vänstra?

Fast kvinnor påstås ha språkcentra i båda hjärnhalvorna, undrar om detta skiljer sig hos dem av oss som har lite mer manlig hjärna? Borde ju gå ganska lätt att göra studier på med fMRI.

Inger skrev:Kan det ha med öron- & hjärnhalvedominans att göra? Om man t ex har dominant vänsteröra kanske ljuden får ta en liten omväg via högra hjärnhalvan innan de kan processas av språkcentren i som ofta ligger i vänstra?

Absolut. Jag använder vänster öra och öga till det mesta, men är avgjort vänsterhälft. Det händer mig ofta att jag inte hinner processa prat. För några år sedan lyckades jag övergå från "vasadu?" till "en gång till" eller "säg det där igen är du snäll" (med tillhörande finger på hakan, huvudet framåtlutat och vänster öra riktat mot talaren). Ändå förstår bara fåtalet att de faktiskt ska repetera, men jag brukar hinna ikapp medan de omformulerar sig och råka avbryta dem med ett svar.

Jag upplever att min högra hjärnhalva lever sitt eget liv som jag inte får ta del av. Ofta levererar den hela lösningar, tankar eller problem till mig på en gång. Givetvis tror jag inte på att det är så det fungerar, men det är ändå så det känns.

Nu när jag tänker efter inser jag att jag faktiskt har svårt att uppfatta tal på höger öra, till exempel när jag pratar i telefon eller lyssnar på radio. Samma sak med att läsa med enbart höger öga. Det blir liksom bara enstaka ord och ljud som flyter förbi utan sammanhang. Dock i ordning. (Sedan kan jag lyssna på svenskt prat och läsa engelsk text samtidigt, men i vilken annan kombination som helst av medium och språk så kan jag inte uppfatta något alls.)

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Hm, sådär har jag det ockå. Jag "hör lite försenat", så jag hinner fråga "Vad sa du?" precis innan jag hinner uppfatta vad personen sa.

Grövst tänkbara igenkänning på det! Frågar ofta om för att sen upprepa vad folk sagt och liksom eka det så jag hör det klarare. Då säger de surt varför frågade du, du hörde ju?! Och jag kan inte förklara... Nu kan jag iaf tänka att jag inte är ensam om det.

Hah!

Min kpv är PRECIS likadan!

Jag kan säga [blabla] till honom och så stirrar han på mej och säger "va?". Förut upprepade jag det jag sa, men så kom jag på att han ju faktiskt hör vad jag säger fast lite långsamt. Jag frågade varför han gör så och han hade ingen förklaring. Numera väntar jag bara under tystnad tills han börjar svara på det jag sagt, för jag VET ju att han hör, han behöver bara lite tid på sej för att... erhm, höra.

Charley? skrev:
Hm, sådär har jag det ockå. Jag "hör lite försenat",

Jag kan icke räkna dem alla...

...alla dessa möte på bland annat jobbet när jag varit beredd att säga något och vi redan gått vidare till nästa fråga. Först ska man förstå och smälta det som andra sagt. Sen analysera det, och sen formulera det man själv vill tycker.

Och detta med "hör litet försenat" är det första hindret.

weasley skrev:

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Hm, sådär har jag det ockå. Jag "hör lite försenat", så jag hinner fråga "Vad sa du?" precis innan jag hinner uppfatta vad personen sa.

Grövst tänkbara igenkänning på det! Frågar ofta om för att sen upprepa vad folk sagt och liksom eka det så jag hör det klarare. Då säger de surt varför frågade du, du hörde ju?! Och jag kan inte förklara... Nu kan jag iaf tänka att jag inte är ensam om det.

Hah!

Min kpv är PRECIS likadan!

Jag kan säga [blabla] till honom och så stirrar han på mej och säger "va?". Förut upprepade jag det jag sa, men så kom jag på att han ju faktiskt hör vad jag säger fast lite långsamt. Jag frågade varför han gör så och han hade ingen förklaring. Numera väntar jag bara under tystnad tills han börjar svara på det jag sagt, för jag VET ju att han hör, han behöver bara lite tid på sej för att... erhm, höra.

Fast nu börjar jag fundera på om nämnda fenomen kan kvala in som aspighet eller om det bara är mänsklighet? Det skulle vara intressant att höra om såna som definierar sig som NT råkar ut för det lika mycket som vi nämnt det här och nu? Vad tror ni?

Har samma problem som er, och det har min sambo också, och han är en NT människa, dock så har jag ingen aning om det är för att han tänker igenom (långsamt) det man sagt innan han svarar, eller om han "hör sent" som "Oss".
Intressant ämne iallafall *tycker*

Anastasia skrev:N
När det gäller missförstånd mellan AS och NT så tycker jag att det är dem som har precis lika svårt, om inte svårare, att förstå oss, som vice versa. Jag har självinsikt och är medveten om att alla inte är som jag, men många NT:s verkar sakna de insikterna och kan därför inte förstå annorlunda människor.

Kan inte göra annat än hålla med där. Det värsta är att många NT inte ens verkar vilja förstå, hur man än förklarar.

Jag frågar ofta om, trots att jag hört alla ord. Det är som att jag inte uppfattar innehållet förrän jag hört det en gång till. Kanske jag bara fattar långsamt?

HellviHumle skrev:

Anastasia skrev:N
När det gäller missförstånd mellan AS och NT så tycker jag att det är dem som har precis lika svårt, om inte svårare, att förstå oss, som vice versa. Jag har självinsikt och är medveten om att alla inte är som jag, men många NT:s verkar sakna de insikterna och kan därför inte förstå annorlunda människor.

Kan inte göra annat än hålla med där. Det värsta är att många NT inte ens verkar vilja förstå, hur man än förklarar.

Min erfarenhet, preliminärt: ofta har de inga hållpunkter att referera till - min (vår?) verklighet är alltför främmande för dem. En del har (som många här har antytt) inte heller något begrepp om hantverket att sätta sig in i särskilt annorlunda verkligheter alls.

malplacee skrev:Jag känner igen det där. Folk brukar bli irriterade och fattar inte varför man frågar vad de sa när man bevisligen hörde på, men det tar mig ofta den lilla tiden mellan "vad sa du" och "det var inget" att faktiskt förstå vad det var de sa. En kompis sa till mig en gång att skillnaden mellan mig och en annan kompis som inte brukade lyssna på hennes "monologer" (det är inte bara AS som håller dem ) var att det brukade visa sig att jag faktiskt lyssnade, även om det inte verkade som om jag gjorde det. Men det är nog snarare så att jag lyssnar med ett halft öra -tankarna flyger någon annanstans men jag registrerar ändå vad som sägs någonstans och kan därför ge adekvata svar när hon vill ha dem.

Jag brukar också lyssna samtidigt som jag är någon annanstans i tankarna, men jag tror inte jag säger "vad sa du ?" så ofta att det blir irriterande. Jag är nästan alltid mentalt frånvarande, och brukar ofta tappa bort mig när någon pratar med mig, men på nåt sätt har jag ändå tillräckligt bra minne för att komma ihåg vad de sagt och kunna ge rätt svar. De flesta människor jag träffar pratar ändå bara om tråkiga vardagsgrejer, så det är därför jag utvecklat förmågan att vara i min egna tankevärld samtidigt. Om någon säger något som berör mig känslomässigt så blir jag mer närvarande.

Inger skrev:Men Unique, det är faktiskt lite udda... eh unikt... att hålla "monologer med åhörare" (eller "ladda ned hela sin mentala fil om ett ämne i första bästa varma kropp som det skrevs om Den Lille Professorn") om man inte är anlitad som föredragshållare och åhöraren frivilligt valt att gå dit som publik.

Tilltalar man en annan person i andra sammanhang än från scenen så räknas det som dialog. Att den andre tror att man menar nåt personligt med kommunikationen är inte konsigt alls i det sammanhanget. (Såvida de inte känner dig och vet att du är "en sån som håller monologer".)

Vill man hålla just monologer är det vanligen bättre att göra det för sig själv eller sin guldfisk, annars är det ju bäddat för missförstånd - som inte bara kan skyllas på andra.

Jag tilltalade alltså ingen i situationen ifråga, var jag inte ens medveten att jag hade åhörare. Situationen jag hade i åtanke när jag skrev ihop ovanstående var när jag läste en dikt ur minnet jag skrivit någon vecka tidigare.

Hade situationen vart som du beskrev hade jag naturligtvis varit koko och du hade behövt behövt berätta hur saker och ting ligger till osv

Jag behövde alltså till och med förklara för personen ifråga att h*n inte var tilltalad, vilket inte ville tros på.

Det är ganska komiskt, men så var det.

Hmm om någon pratar om ett ämne jag kan och säger fel fakta så måste jag antingen gå där i från eller så brakar jag in samtalet och håller en ostoppbar monolog där inga motsägelser tillåts, den som säger emot.. den pratar jag ner i skorna. Jag har numera lärt mej att inte göra så där då det inte är trevligt att jag plattar till folk även om jag själv ogillar in i benmärgen att folk sitter och "lär ut" fel saker och kommer med osanna påståenden om fakta som är helt befängda när jag vet hur det ska vara. Alltså finns två vägar, braka in eller gå där i från för jag vet nu att den här sidan hos mej skapar ogillande riktat mot mej... Mao har jag fått lära mej att NT mår bra av att få leva sitt liv med felaktig fakta bara de får prata ostört och inte bli rättade

uniqueNr5 skrev:Hade situationen vart som du beskrev hade jag naturligtvis varit koko och du hade behövt behövt berätta hur saker och ting ligger till osv

Jag behövde alltså till och med förklara för personen ifråga att h*n inte var tilltalad, vilket inte ville tros på.

Det är ganska komiskt, men så var det.

Alltså, om du inte är ensam, och börjar hålla monologer/säga någonting, så kommer folk att tro att du pratar med dem. Det är inte konstigt. Att prata högt för sig själv däremot, det är ganska konstigt.

Charley? skrev:

uniqueNr5 skrev:Hade situationen vart som du beskrev hade jag naturligtvis varit koko och du hade behövt behövt berätta hur saker och ting ligger till osv

Jag behövde alltså till och med förklara för personen ifråga att h*n inte var tilltalad, vilket inte ville tros på.

Det är ganska komiskt, men så var det.

Alltså, om du inte är ensam, och börjar hålla monologer/säga någonting, så kommer folk att tro att du pratar med dem. Det är inte konstigt. Att prata högt för sig själv däremot, det är ganska konstigt.

Jag är naturligtvis konstig, har jag sagt något annat?
och det är naturligtvis väldigt naturligt att tro att man är tilltalad när någon läser upp en dikt för sig själv .
Om jag skulle sjunga litegrann i en korridor när jag går förbi dig.
Skulle du då tro att jag specifikt sjunger för dig kanske? Situationen, var nämligen mer åt det hållet.
Personligen brukar jag inte per default anta att folk tilltalar mig så fort de öppnar käften, såvida jag inte får signaler,verbala eller ickeverbala, att jag är tilltalad. Jag tycker däremot fortfarande att situationen var komisk.
Konstigt nej, komiskt ja.

Emma skrev:Hmm om någon pratar om ett ämne jag kan och säger fel fakta så måste jag antingen gå där i från eller så brakar jag in samtalet och håller en ostoppbar monolog där inga motsägelser tillåts, den som säger emot.. den pratar jag ner i skorna.

**LOL**

Emma skrev:Jag har numera lärt mej att inte göra så där då det inte är trevligt att jag plattar till folk även om jag själv ogillar in i benmärgen att folk sitter och "lär ut" fel saker och kommer med osanna påståenden om fakta som är helt befängda när jag vet hur det ska vara. Alltså finns två vägar, braka in eller gå där i från för jag vet nu att den här sidan hos mej skapar ogillande riktat mot mej... Mao har jag fått lära mej att NT mår bra av att få leva sitt liv med felaktig fakta bara de får prata ostört och inte bli rättade :)

Felaktiga fakta är fan värre än att folk tycker man är märklig. Jag skulle hellre ta att folk trodde jag var konstig än att folk trodde jorden var rund - som en pannkaka. (Antar att det är därför jag fortfarande låter rdos lura in mej i hans fantasivärld.)

weasley skrev:
Felaktiga fakta är fan värre än att folk tycker man är märklig. Jag skulle hellre ta att folk trodde jag var konstig än att folk trodde jorden var rund - som en pannkaka. (Antar att det är därför jag fortfarande låter rdos lura in mej i hans fantasivärld.)

I SIN fantasivärld skulle jag nog hellre säga, men annars håller jag helt med. (Kunde bara inte låta bli... )

Alltså det där är märkligt. Jag är precis likadan och jag får inte riktigt kläm på varför! Det är väl en sak att bli besserwisser när man lätt kan visa att man har rätt men alla de gånger det inte går... ibland vet jag på förhand att det inte finns några bevis tillgängliga för den dumhet jag vill överbevisa om. Då blir jag irriterad på förhand, vilket inte alls gör saken bättre.

Det ställer till det i familjen så det skulle säkert ställa till det för mig med den jag kunde tänka mig att bilda familj med också - vilket kanske skulle omintetgöra den möjligheten. Jag behöver antingen leta upp en partner som rycker på axlarna åt mig på ett obesvärat sätt, eller så behöver jag lära mig bli mer lakonisk. Helst både och.

Emma och weasley (m.fl.), har ni liknande dilemman eller känns det lugnt för er del?

jonsch skrev:Alltså det där är märkligt. Jag är precis likadan och jag får inte riktigt kläm på varför! Det är väl en sak att bli besserwisser när man lätt kan visa att man har rätt men alla de gånger det inte går... ibland vet jag på förhand att det inte finns några bevis tillgängliga för den dumhet jag vill överbevisa om. Då blir jag irriterad på förhand, vilket inte alls gör saken bättre.

Det ställer till det i familjen så det skulle säkert ställa till det för mig med den jag kunde tänka mig att bilda familj med också - vilket kanske skulle omintetgöra den möjligheten. Jag behöver antingen leta upp en partner som rycker på axlarna åt mig på ett obesvärat sätt, eller så behöver jag lära mig bli mer lakonisk. Helst både och.

Emma och weasley (m.fl.), har ni liknande dilemman eller känns det lugnt för er del?

Jag umgås sällan med folk som har alltför tokiga föreställningar om saker så det blir ett väldigt litet problem på det viset.

Grattis! Det låter för bra för att vara sant så jag misstänker att du valt vilka saker du retar upp dig på på ett klokt sätt.

Det är fruktansvärt irriterande när folk häver ur sig felaktigheter. Speciellt om man nu är säker på att det är fel. Jag bara måste rätta till det. Jag kan ju inte tillåta att folk går omkring lösa utan att veta hur det egentligen ska vara. Hur skulle det se ut?
Jag underlät en gång att rätta en person. Efter den händelsen så går han under namnet Mögelbakterien, fast det vet han inte om!
För den oinvigde så kan jag tala om att mögel är svamp och inget annat.