Hej alla. Jag går rakt, mitt liv är ett helvete... Jag vet inte vad jag ska ta mig till,
mår dåligt psykiskt, jag har extrema tvångstankar, självmordstankar, har precis dumpat min tjej, har ingen framtid eller framtidsplaner.... har extrema sömnproblem....

jag vill ibland dö, men då tänker jag på min familj, vill inte svika dom..
har inga framtidsplaner, inga betyg, ett brottsregister det har jag .....
jag vill ha medicin, men jag vågar inte fråga..

åh....... vad ska jag göra

Om det blir värre, ring 112 och be att få prata med någon jourhavande medmänniska eller präst (jodå, man kan prata med präster även om man inte är religiös).

Flera här har blivit lite hjälpta här av att skriva av sig, de flesta lyckas behålla sin anonymitet (tänk på vad du skriver om du vill vara anonym).

I följande tråd finns det flera goda råd, klicka här.

Välkommen hit!

Först och främst undrade jag varför du dumpade din tjej? Funkade inte relationen eller var det av någon annan orsak? Partner kan vara minst lika viktig som familjen, om inte viktigare, när man mår piss. Men ett misstag som man gör är ofta att man tycker livet för partnern skulle vara bättre utan en själv, men så ska man inte tänka dels av ovan nämnda orsak och dels p.g.a. att partnern troligtvis inte alls tycker att dennes liv skulle bli bättre som singel eller med någon annan, då skulle ju han/hon ha dumpat först. Om det är p.g.a. ditt mående du dumpat henne så försök prata med henne, det KAN gå att rädda relationen även om chansen är liten.

Mitt tips är att försöka få en tid inom öppenvården på psyk för att få medicin, är själv i vanliga fall strikt anti medicinering men mår man så dåligt som du verkar göra behöver man ha medicin för att inte bli farlig för sig själv eller andra.
Så snart du mår lite bättre är mitt nästa råd att konsultera en privatpraktiserande psykoterapeut med goda kunskaper om AS. Jag vet att det är dyrt men det är värt pengarna för psyk och hab fixar ofta inte några mer avancerade grejer.

Lycka till och hoppas du mår bättre snart.

Hej
Av egen erfarenhet som anti mot medicinering och psykologer och 20 år av depression med skam för att be om hjälp och åsikten att medicinering = ett misslyckande.
Våga tala med psykjouren eller öppenvården!
Träffa en psykolog, trivs du inte med den be om en ny. Finns inkompetenta inom alla yrken eller så fungerade ni helt enkelt inte ihop.
Är ingen magisk lösning som vänder allt på en gång. Men varför ge upp innan du testat allt?
Är tusen gånger starkare att våga erkänna att man behöver hjälp än att ge upp utan att försöka