Att odla vishet kan ha sin egen belöning.

Om man ska undersöka verklighetens natur kommer man snart in på frågan om betraktaren av verkligheten och betraktarens natur. Man kan exempelvis fråga sig - vilka betraktar verkligheten? Vad innebär det att vara betraktare? Kan vi skapa en betraktare?

Sedan kan man också fråga sig om verkligheten egentligen är annorlunda än det vi som betraktare ser? Finns det ett annat sätt att se den?

Och så det lustiga - beroende på vad vi tror om verkligheten, så ser vi den på olika sätt.

Hyper skrev:

Debbido skrev: När jag såg en jämnårig tjej kyssa en för henne främmande man på Folkets Park tänkte jag: VAD GÖR HON? De känner ju inte varandra? Vem tog initiativet? Vad hände här? Missade jag något?

Ja, jag missade något: hela det sociala spelet, hela den normala utvecklingen till vuxen kvinna, medan jag satt under korkeken och luktade på blommorna och var sååå lycklig:

Det är inte en "normal utveckling" att kyssa främmande folk. De allra flesta skulle tycka det var konstigt precis som du tyckte, Debbido.

Det jag gissar att Debbido menar är att personen inte var en främling, hon hade själv bara missat detta eftersom hon inte hade hängt med i det sociala livet som hände parallellt med att hon fokuserade på annat. Rätta mig om jag har fel D.

Karro skrev:Många säger att Gud inte finns, men hur man man då avkräva svar och sedan få reda på sådant som man inte visste innan?

Det kan ju iofs finnas andra möjligheter till det. Det kollektiva (o)medvetna, det undermedvetna, en s k guide eller annan entitet som ger oss informationen t ex. Bara för att vi adresserar frågan till Gud så behöver ju inte svaret nödvändigtvis komma från honom/henne, även om det mycket väl kan vara så också. Som jag ser det iaf.

Metafysiktexten var intressant. Jag har själv liknande tankegångar, bara att jag har gått i en annan riktning.

Du får gärna berätta mer om det någon gång om du har lust.

Karro skrev:Att odla vishet kan ha sin egen belöning.

Om man ska undersöka verklighetens natur kommer man snart in på frågan om betraktaren av verkligheten och betraktarens natur. Man kan exempelvis fråga sig - vilka betraktar verkligheten? Vad innebär det att vara betraktare? Kan vi skapa en betraktare?

Sedan kan man också fråga sig om verkligheten egentligen är annorlunda än det vi som betraktare ser? Finns det ett annat sätt att se den?

Och så det lustiga - beroende på vad vi tror om verkligheten, så ser vi den på olika sätt.

Tänkvärda ord där.
Jag tror det är bra att försöka se saker och ting utifrån olika perspektiv om man är en sanningssökare. Att man på det sättet försöker ifrågasätta eller prövar sitt huvudsakliga perspektiv, även fast att man troligen anser att man redan sitter inne med den rätta tron.

Själv tror jag mycket på "det andliga", men läser även en hel del (och diskuterar ibland) på skeptikerforum för att försöka se på tillvaron utifrån deras perspektiv också. Samtidigt lär man sig ju en del också, både konkreta saker och om hur dom resonerar och tänker. Martinus kosmologi studerar jag periodvis, med långa uppehåll emellan för att få distans till det.

En risk med att själv analysera verkligheten är att man kan bli lite väl fixerad vid sina egna idéer ibland, något jag själv har erfarenhet utav och vet hur mycket det kan begränsa en och hindra en från att se klart. Även fast att en tankegång kan verka ytterst lovande, så bör man försöka ha lite distans till den åtminstone emellanåt. För en enda felaktig tankegång, hur lovande den än verkar, kan leda till en mängd nya tankegångar som inte heller dom är i fas med verkliga förhållanden. Här bygger man ju då upp sina egna illusioner, och det var ju kanske inte vad man ville åstadkomma. Åtminstone inte om man är en uppriktig sanningssökare, där finnandet av sanning är viktigare än möjligheten att få göra sig märkvärdig över sina upptäckter.

Karro skrev:

Debbido skrev:När jag avkrävde Gud vissa svar så sa han: ”Är du intresserad av kvantfysik?” Sedan frågade jag inget mer...

Intressant som du säger det, för jag har liknande erfarenhet. Många säger att Gud inte finns, men hur man man då avkräva svar och sedan få reda på sådant som man inte visste innan?

Metafysiktexten var intressant. Jag har själv liknande tankegångar, bara att jag har gått i en annan riktning.

Hur många riktningar finns det? Om man söker sannningen går man mot ljuset och om man skiter i att vara sann mot sig själv går man väl mot mörkret? (Dessvärre pendlar jag...)

Fast, visst har jag ställt flera frågor till Gud, t ex om något var den gemensamma nämnaren för alla mina sjukdomar och då sa rösten "Limbiska systemet". Jag hade inte en aning om vad det var, men hade redan på den tiden en dator och letade på Yahoo. Intressant svar.

Det är spännande att ställa frågor till det Allmedvetna eller undermedvetna!

Micke skrev:Men nu svävade jag ut lite här.
(Och jag hoppas inte det låter alltför kaxigt det här med att jag skulle fått en fundamental förståelse för bl a allkärleken. Kanske inget märkvärdigt jag kommit upp med alls egentligen, men att jag själv har haft nytta utav det kan jag iaf konstatera. Funderar ibland på om jag skulle försöka skriva om detta för att se hur andra ställer sig till det. Men då är det risk för ett riktigt megalångt inlägg.)

"Det finns bara en religion och det är kärleken" Thomas di Leva.
Det uttalandet står sig väl i alla tider? Jo, gör en metafysisk tråd! Man kan aldrig få nog av "det goda samtalet" man snabbt får man nog av religionskrig. Nå, ingen äger ju kärleken - vad jag vet? Och endast den som är 100 % kärlek kan ha 100 % sanning, så här står vi oss alla slätt!

Om inte kärleken konkretiseras i något så är den inte så mycket att ha. Jag läste New Ageböcker i 10 år men innan dess bara kristna. Utvecklade min egen kristendom: den handlade inte om att inte "älska" utan om att ÄLSKA! Här kommer snabbt husförsamlingar och ekonomisk utjämning in om kristendomen ska vara värt något. Tänk, häromdgen snubblade jag över en norsk rörelse, en "kollektivväckelse" som just nu rullar in över Sverige. Den har fyra huvudregler:

Korsvei svarer med sine fire veivisere:
• Søke Jesus Kristus
• Bygge fellesskap
• Leve enklere
• Fremme rettferdighet.

Detta är kristendomens centrala delar. Blev häpen över att märka att fler än jag fattat att den nuvarande kristendomen ätits upp av materialismen och individualismen. Kd vill värna om "kärnfamiljen" men det ville inte Jesus. Han värnade om kollektivet: en kärlek som omfamnar alla, ger husrum, mat och kläder åt alla.

Nu är jag helt Offtopic förstås, men kunde inte låta bli...

doris skrev:

Hyper skrev:

Debbido skrev: När jag såg en jämnårig tjej kyssa en för henne främmande man på Folkets Park tänkte jag: VAD GÖR HON? De känner ju inte varandra? Vem tog initiativet? Vad hände här? Missade jag något?

Ja, jag missade något: hela det sociala spelet, hela den normala utvecklingen till vuxen kvinna, medan jag satt under korkeken och luktade på blommorna och var sååå lycklig:

Det är inte en "normal utveckling" att kyssa främmande folk. De allra flesta skulle tycka det var konstigt precis som du tyckte, Debbido.

Det jag gissar att Debbido menar är att personen inte var en främling, hon hade själv bara missat detta eftersom hon inte hade hängt med i det sociala livet som hände parallellt med att hon fokuserade på annat. Rätta mig om jag har fel D.

Som jordsgubbsplockare hamnade jag med ett tjejgäng på ett dansställe. En helt främmande miljö för mig då. Jag var 16 år och helt väck socialt. Är ju "utvecklinggstörd" socialt sett. På såna platser vräker killar ur sig smicker innan de övergår till kyssar och försöker få iväg tjejen till närmaste höstack. Lång senare i livet kom även jag att kyssa "främlingar" och ha "onenightstands", tyvärr! Behöver inte sörja över att jag missade tonårens "hångeltid".

Ah, nu minns jag skolresan till Paris då jag var 16. Den feta och fula busschauffören bjöd upp mig till dans och mosade mig nästan mot sin stora mage. Gud, va rädd jag blev! Jag sögs in i hans grepp, som fångad av en tropisk brännmanet! Det erotiska språket hade jag 0 poäng i då.

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020291.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Vill bara säga att det har sagts otroligt kloka saker i den här tråden. Följer den med intresse

Åh, vad jag gillar dig Debbido!!!

En del menar att endast vissa personer, profeter, och andra, kan ha en dialog med Gud. Det är en sak jag inte håller med om, och det är därför jag överhuvudtaget använder uttrycket och utan att närmare definiera det.

Jag anser alla kan samtala med Gud, men att man däremot behöver öva upp sin hörsel för att höra.

Ta det bara inte bokstavligen.

Det jag egentligen menar är närmast inspiration, för inspiration innebär ju att lyssna i sitt inre.

Lite konstigt kan det vara att AS anses ha nivå av hög inspiration, samtidigt som man anses endast mest se (tekniska) detaljer utåt. Men vad är det då NT-människor verkligen ser, om de inte hör inåt, och inte ser detaljer i det yttre? Det verkar då mest vara ett evigt medhållande med varandra.

Ok, tänker jag, om jag nu har sämre förmåga att hålla med alla andra, och bättre på att "lyssna inåt", då är det väl bättre att fokusera på det man är bra på.
Vilket då blir metafysik som specialintresse.

Jag har svårt för att uttrycka mig i skrift ibland så jag svarar med en musikvideo istället. Den hamnar möjligen lite off topic men jag fastnade i det Debbido sa om kärleken...(Nu har den här videon kristna undertoner men som jag ser det så kan det gälla alla religioner). Klistrar även in en del av texten som jag tycker säger så mycket.

Martika- Love thy will be done


http://www.youtube.com/watch?v=TpOW4LLRRTA

"Love, thy will be done
I can no longer hide
I can no longer run
No longer can I resist the guiding light
It gives me the power to keep up the fight
Love...thy will be done
Since I have found you my life has just begun
And I see all of your creations as one
Perfect complex
No one less beautiful or more special than the next
We are all blessed and so wise to accept
Thy will love be done

Love, thy will be mine
And make me strive for the glorious and divine
I could not be more, more satisfied (satisfied)
Even when there's no peace outside my window
There's peace inside
And that's why I no longer run (I don't know)
Love thy will be done"

Personligen har jag mycket kvar av det andliga arbetet och jag tvivlar på att jag någonsin blir färdig. Eller iallafall inte i det här livet.

Debbido skrev:När jag såg en jämnårig tjej kyssa en för henne främmande man på Folkets Park tänkte jag: VAD GÖR HON? De känner ju inte varandra? Vem tog initiativet? Vad hände här? Missade jag något?

Ja, jag missade något: hela det sociala spelet, hela den normala utvecklingen till vuxen kvinna, medan jag satt under korkeken och luktade på blommorna och var sååå lycklig:?

Det är dock inget ovanligt att missa de jämnårigas sociala utveckling. Jag skulle tro att det sker för en i varje niondeklass - vilket är långt vanligare än Asperger.

Tror du inte att din religiösa uppväxt kan ha spelat in här?

Alien skrev:Betr sex så såg jag ett TV-program en gång där en aspergerkvinna förklarade att hon inte begrep sig på det sociala spelet, så hon gick bara fram till den snyggaste killen på krogen och frågade om han ville följa henne hem. Ingen rädsla för att ta initiativet där inte, ingen rädsla för att bli avvisad. Själv skulle jag tyckt det var skrämmande att bara tilltala en främmande man, och aldrig skulle jag vågat gå hem med honom.
.

En sådan kvinna är jag på många sätt. Långt ifrån blyg när det gäller detta. Så nog finns det folk med As som kan hjälpa till att befolka jorden Debbido

Thurizas skrev:

Alien skrev:Betr sex så såg jag ett TV-program en gång där en aspergerkvinna förklarade att hon inte begrep sig på det sociala spelet, så hon gick bara fram till den snyggaste killen på krogen och frågade om han ville följa henne hem. Ingen rädsla för att ta initiativet där inte, ingen rädsla för att bli avvisad. Själv skulle jag tyckt det var skrämmande att bara tilltala en främmande man, och aldrig skulle jag vågat gå hem med honom.

En sådan kvinna är jag på många sätt. Långt ifrån blyg när det gäller detta. Så nog finns det folk med As som kan hjälpa till att befolka jorden Debbido

Ursäkta att jag skrattar men det lät så roligt. Själv är jag otroligt blyg när det kommer till såna situationer, är jag intresserad av någon så har jag en förmåga att dra mig undan.

annorlunda skrev:

Thurizas skrev:

Alien skrev:Betr sex så såg jag ett TV-program en gång där en aspergerkvinna förklarade att hon inte begrep sig på det sociala spelet, så hon gick bara fram till den snyggaste killen på krogen och frågade om han ville följa henne hem. Ingen rädsla för att ta initiativet där inte, ingen rädsla för att bli avvisad. Själv skulle jag tyckt det var skrämmande att bara tilltala en främmande man, och aldrig skulle jag vågat gå hem med honom.

En sådan kvinna är jag på många sätt. Långt ifrån blyg när det gäller detta. Så nog finns det folk med As som kan hjälpa till att befolka jorden Debbido

Ursäkta att jag skrattar men det lät så roligt. Själv är jag otroligt blyg när det kommer till såna situationer, är jag intresserad av någon så har jag en förmåga att dra mig undan.

Jag är blyg för de jag blir kär i, inte de jag vill klubba ner och dra med hem

Aha, då förstår jag... Jag är nog väldigt kvinnlig på det viset att det inte intresserar mig det minsta att bara släpa hem någon, ska det vara något så ska det vara med sikte på livslångt förhållande. (Av någon anledning så känns det som om jag måste göra ett tillägg att jag inte fördömer någon som inte fungerar som mig, alla är vi olika och tur är väl det )

annorlunda skrev:Aha, då förstår jag... Jag är nog väldigt kvinnlig på det viset att det inte intresserar mig det minsta att bara släpa hem någon, ska det vara något så ska det vara med sikte på livslångt förhållande. (Av någon anledning så känns det som om jag måste göra ett tillägg att jag inte fördömer någon som inte fungerar som mig, alla är vi olika och tur är väl det )

Det är inget fel med det. Själv har jag klara skillnader mellan attraktion och kärlek. En kille jag är kär i skulle jag vara varsam med.

Thurizas skrev:Det är inget fel med det. Själv har jag klara skillnader mellan attraktion och kärlek. En kille jag är kär i skulle jag vara varsam med.

*Åker in till stan för att köpa hjälm*

Thurizas skrev:

annorlunda skrev:Aha, då förstår jag... Jag är nog väldigt kvinnlig på det viset att det inte intresserar mig det minsta att bara släpa hem någon, ska det vara något så ska det vara med sikte på livslångt förhållande. (Av någon anledning så känns det som om jag måste göra ett tillägg att jag inte fördömer någon som inte fungerar som mig, alla är vi olika och tur är väl det )

Det är inget fel med det. Själv har jag klara skillnader mellan attraktion och kärlek. En kille jag är kär i skulle jag vara varsam med.

Glömde skriva att jag även skulle vara blyg om jag vore kär eller intresserad på det sättet.

Debbido skrev:Som jordsgubbsplockare hamnade jag med ett tjejgäng på ett dansställe. En helt främmande miljö för mig då. Jag var 16 år och helt väck socialt. Är ju "utvecklinggstörd" socialt sett.

Du verkar inte alls vara "utvecklingsstörd" på den sociala biten, i alla fall är "utvecklingsstörd" ett för hårt ord skulle jag säga. Du verkar vara social på det skriftilga sättet då du skriver på ett intelligent sätt. Du har barn också va? Hur lyckades du få det om du är "socialt utvecklingstörd"?. Nä jag tror du underskattar dig själv faktiskt.

Jag själv är nog mer socialt "utvecklingsstörd" än dig i sånna fall, då som exempel förhållanden är något jag aldrig vågar tänka på, än mindre att skaffa barn.

Debbido skrev:Lång senare i livet kom även jag att kyssa "främlingar" och ha "onenightstands", tyvärr! Behöver inte sörja över att jag missade tonårens "hångeltid".

Du pratar som om det är ett måste att hångla i tonåren. Varför då? Varför är det så viktigt?

Sånt där är ju olika från person till person, en del gör sånt i tonåren, andra inte förren nån gång under vuxenlivet.

Det är absolut inget konstigt med det.

Debbido skrev:Ah, nu minns jag skolresan till Paris då jag var 16. Den feta och fula busschauffören bjöd upp mig till dans och mosade mig nästan mot sin stora mage. Gud, va rädd jag blev!

Haha. Min gammla barndoms-vänn blev också mosad av en tjockis (av misstag) en gång faktiskt... men det behöver vi inte gå in på detalj.

Liljencroowna skrev:Åh, vad jag gillar dig Debbido!!!

Tack för uppmuntran! Det behövs alltid! Jag gillar dig med. Skickar tillbaks lite Vårglädje!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000200C9.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

tveskägg skrev:

Debbido skrev:När jag såg en jämnårig tjej kyssa en för henne främmande man på Folkets Park tänkte jag: VAD GÖR HON? De känner ju inte varandra? Vem tog initiativet? Vad hände här? Missade jag något?

Ja, jag missade något: hela det sociala spelet, hela den normala utvecklingen till vuxen kvinna, medan jag satt under korkeken och luktade på blommorna och var sååå lycklig:?

Det är dock inget ovanligt att missa de jämnårigas sociala utveckling. Jag skulle tro att det sker för en i varje niondeklass - vilket är långt vanligare än Asperger.

Tror du inte att din religiösa uppväxt kan ha spelat in här?

Jag hade ingen religiös uppväxt! Mitt sökande efter Gud ingick i min ungdomsrevolt, en revolt från kärlekslöshet till kärlek! Hade jag haft en kärlekslös, religiös uppväxt hade jag förstås blivit en knarkande hippie!

Att jag blev en sekterist i långa kjolar, utan makeup eller smycken, med hatt på huvudet och celibatet som ständig följeslagare kan ev. ha med AS att göra, dvs jag var redan så utstött man kan kan bli. Och i sekten fann jag den bekräftelse jag bara måste ha samt vissa redskap för att söka Gud. (Pingskyrkan 1970 kallar jag för sekt. Idag är den mer "nykter" och jag vill inte längre kalla den sekt!)

Jag riktade min passion mot Kristus i stället för mot de män som ändå var helt ointresserade av den djupfrysta variant av Debbido som fanns på den tiden. Det tog lång tid för mig att bli Människa sedan jag lämnat ägget!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020540.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

VAD ÄR JAG, PIIP? VAD ÄR NIII??? PIIP?

Hyper skrev:

Debbido skrev:Som jordsgubbsplockare hamnade jag med ett tjejgäng på ett dansställe. En helt främmande miljö för mig då. Jag var 16 år och helt väck socialt. Är ju "utvecklinggstörd" socialt sett.

Du verkar inte alls vara "utvecklingsstörd" på den sociala biten, i alla fall är "utvecklingsstörd" ett för hårt ord skulle jag säga. Du verkar vara social på det skriftilga sättet då du skriver på ett intelligent sätt. Du har barn också va? Hur lyckades du få det om du är "socialt utvecklingstörd"?. Nä jag tror du underskattar dig själv faktiskt.

AS definieras såsom en "genomgripande utvecklingsstörning". Som vi vet är ju de flesta av oss här inne genier!? Vår uteckningsstörning är alltså inte intellektuell utan känslomässig/social. Korrigera mig gärna!
Nå, jag utgår alltså från att utvecklingsstörd innebär att jag utvecklats långsammare än NT inom det sociala området, vilket är ett faktum. Men självklart har jag utvecklats, det gör vi väl alla?

Gifte mig helt plötslig med en kristen man, som var autistisk. Vi gav båda två upp vår jagt på kärleken och skapade en praktisk lösning på våra sexuella problem, helt oromantiskt. Vi fick inte ha sex utan att vara gifta pga vår församlingstillhörighet. Så vi gifte oss och och skaffade barn. Skiljde oss efter sjuårskrisen. Moget? Tja...

Du är man? Då är det ju svårare, eftersom mannen förväntas ta inititativ. Jag själv har aldrig behövt ta några initiativ. Det har räckt att säga ja eller nej.

Är man ute på krogen gäller det ju för en kvinna att se sexig ut, för en man att ta initiativ. Här tornar orättvisorna upp sig! Fast de aspergertjejer som blir utnyttjade är ju inte avundsvärda.

Jag grubblade rejält innan jag skaffade ett barn. Insåg att det skulle få det svårt, som jag. Detta skedde dock på den tid då autistiska drag eller AS inte existerade! Om vi hade haft diagnoser - hade då min son funnits? Vet ej.

Debbido skrev:Att jag blev en sekterist i långa kjolar, utan makeup eller smycken, med hatt på huvudet och celibatet som ständig följeslagare kan ev. ha med AS att göra, dvs jag var redan så utstött man kan kan bli.

Jag kände förut en person, som fick diagnos innan man kunde få AS, men som jag med vad jag vet nu är ganska säker på att det är AS. Hon hade också varit med i en sekt.

Är det kanske en AS-grej att gå med i religiösa sekter?
Kanske det finns en poll för det någonstans här?

Det finns ju en viss logik i det. Det är alltid massvis med sociala regler, som gör att man som AS faktiskt får en fördel och kan bli jämnspelt med NT, som får en nackdel.