Jag är 40 år och vet mer om mig själv idag än när jag var 20 år. Har alltid reagerat med stark stress och oro över saker jag inte råder över. Alltifrån oförutsedda händelser, påtvingade förändringar till otydliga instruktioner och förväntningar på en uppgift i skola /arbete. Kan inte påstå att att det varken har minskat eller ökat med åldern. Medvetenheten och förmågan att hantera det blir sakta, sakta bättre med åldern även om stresskänsligheten i sig inte har blivit ett dugg bättre. Hur är det för er därute? Blir det bättre eller sämre med åren?

Möjligheterna att anpassa sitt liv efter stresskänsligheten kanske ökar med åldern.

Det beror väl på från person till person, men för mig har det gått åt båda hållen fast på olika sätt.

Lite äldre och klokare (marginellt, men ändock) har jag lärt mig hur jag ska förhålla mig till saker bättre för att minska stressen. Vissa situationer som kanske stressade mig som yngre känns inte lika jobbiga.

Samtidigt är jag mer trött och sliten nu och därmed mycket känsligare.

För mig har stresskänsligheten ökat mycket mer än effektiviteten i mina strategier, så på det stora hela har det blivit sämre.

+1

Sammelsurium skrev:För mig har stresskänsligheten ökat mycket mer än effektiviteten i mina strategier, så på det stora hela har det blivit sämre.

Stämmer för mig med. Trots att jag lär mig mer och mer så tycks min stresströskel sänkas för vart år som går.

Är man stresskänslig från början får man nog göra väldigt mycket väldigt medvetet för att inte bli värre däran med åren. Allt omkring en är ju inrättat för extremt stresståliga människor och det verkar inte bli bättre, så det är nog omöjligt att helt värja sig mot. Så risken är att det blir avgörande för till exempel ens arbetsförmåga (med eller utan lön) en bit upp i åren att man åtminstone har värjt sig så gott man bara har kunnat. Även till den grad att man byter umgänge, om det man har inte förstår problemet.

För mig, som har kämpat i några årtionden innan det ens fanns någon diagnos som kunde förklara det här eller göra det trovärdigt för en själv, har stresskänsligheten ökat katastrofalt.

Här har den tyvärr också ökat...

Måste tyvärr också svara att stresskänsligheten har ökat.

Ja tyvärr, ökat för mig också.

Jag är mer stresskänslig nu än förr. Har väldigt lätt för att bränna ut mig. Tyvärr.

+1

Som jag tror jag skrivit tidigare: det är färre saker som stressar mig nu när jag har lite bättre koll socialt etc, men jag tålde ändå stress bättre när jag var yngre och kunde tvinga mig att göra saker som kändes jobbiga. Nu tål ingen stress ö h t och kan inte tvinga mig till någonting längre.

För mig har det förvärrats med stigande ålder. Troligen pga att man blir rent fysiskt sjuk av konstant stress.

Nu är iof inte jag särskilt gammal, men för mig blir stressen värre för varje år typ.

för mej har stressen ökat ju äldre jag har blivit. Jag var inte lika stresskännslig när jag var yngre.

Jag förstår presis hur du känner och tyvärr så har jag inget svar eftersom jag själv tampas med en hel del oro och stress.
Men jag har inte varit så oroad eller stresskänslig förrän dom senaste åren i skolan. Därför ifrågasätter jag om grundskolan och gymnasiet igentligen är så lärorikt och bra, iallafall efter den erfarenhet jag har.

Det är väl naturligt att stressen ökar när man blir äldre och får högre krav på sig?
Själv är jag inte säker hur det är för mig. Jag tror att jag är bättre på att ta stress nu eftersom jag lärt av mina erfarenheter, men det finns vissa saker som kanske pekar på det motsatta.

matgar skrev:Det är väl naturligt att stressen ökar när man blir äldre och får högre krav på sig?

Det är inte det många av oss talar om. Det är att vi tål stress sämre oavsett krav. Och trots bättre självkännedom, social intelligens och överlevnadsstrategier.

För mig beror stressen mer på ökade krav än att jag blivit mindre stresskänslig, men så har jag alltid varit extremt stresskänslig och kan nog inte bli mer stresskänslig än jag redan är.. tror jag.

Zombie skrev:

matgar skrev:Det är väl naturligt att stressen ökar när man blir äldre och får högre krav på sig?

Det är inte det många av oss talar om. Det är att vi tål stress sämre oavsett krav. Och trots bättre självkännedom, social intelligens och överlevnadsstrategier.

jo jag förstår vad du menar. Men jag tror inte det är så enkelt. Att jämföra stress ifrån unga år mot den man har som vuxen. Jag tror att mera stress (ökade krav) nöter ner ens motstånd i längden, samtidigt som vi förhoppningsvis mognar. Sen är vi ju alla olika och en del har säkert haft det enormt stressigt även som barn/unga.
Edit: är inte säker på att jag lyckas framföra vad jag vill på ett bra sätt men jag försökte iaf.

matgar skrev:

Zombie skrev:

matgar skrev:Det är väl naturligt att stressen ökar när man blir äldre och får högre krav på sig?

Det är inte det många av oss talar om. Det är att vi tål stress sämre oavsett krav. Och trots bättre självkännedom, social intelligens och överlevnadsstrategier.

jo jag förstår vad du menar. Men jag tror inte det är så enkelt. Att jämföra stress ifrån unga år mot den man har som vuxen. Jag tror att mera stress (ökade krav) nöter ner ens motstånd i längden, samtidigt som vi förhoppningsvis mognar. Sen är vi ju alla olika och en del har säkert haft det enormt stressigt även som barn/unga.
Edit: är inte säker på att jag lyckas framföra vad jag vill på ett bra sätt men jag försökte iaf.

Om du menar att också folk i allmänhet slits ner med åren, av både åldrande och yttre påfrestningar, samtidigt som de lär sig av livet att hantera saker bättre, så är ju det självklart. I alla fall för mig. Så det är fortfarande avdraget ovan.

Det är precis som med så många andra problem man kan ha som NPF:are: "friska" kan känna igen sig, men vad som brukar vara svårt eller omöjligt att förklara för den som inte har det i närheten själv är den systematiska stora skillnaden i grad och (ofta) symptombredd mellan våra problem och folks mest. Det som gör att man kan få heta "lat", "på pin kiv" och så vidare fast man kämpar som ett djur (och bränner ut sig mer än vad en "frisk" person i samma situation skulle ha gjort).

Menade du något annat får du gärna försöka förklara igen.


Jag skriver "frisk" med flit eftersom även "NT" kan ha tillstånd som sätter ner deras fysiska och psykiska motståndskraft.

Själv har jag börjat ställa in mig på att dö och det har gjort det lättare. Sålänge man har en massa drömmar kvar så är det svårt om man ändå inte kan realisera dom.

lars_britta skrev:Själv har jag börjat ställa in mig på att dö och det har gjort det lättare. Sålänge man har en massa drömmar kvar så är det svårt om man ändå inte kan realisera dom.

Döden är det roligaste med livet!

Jaså?

Orgasm?

Min erfarenhet är att man blir stresskänslig av att bli utsatt för för mycket stress. Det borde gälla NPF:are också även om det kanske krävdes andra saker för att jag som "frisk" skulle bli stressad från början.